Hej!
Vad tänker ni om vaggvisor (eller liknande) som terapi för personer med autismdiagnoser?
Jag ställer frågan då jag lär mig spela visor från Nu ska vi sjunga på bla dragspel.
Vaggans (eller vad man nu har) rytmiska rörelse är ju ett sätt för barnet att få något som äldre folk behöver som håller på med stimming säger vissa. Alltså det borde ju finnas något bra med vaggvisor osv för oss äldre. Jag tror det kan hjälpa om man har stress osv. Självklart menar jag ej att man skall använda vaggvisor som om en vuxen vore ett småbarn. Både att lyssna på och sjunga eller spela själv är nog bra. Det krävs självklart mer än detta men varför inte som en del av att få vara mänsklig.
Vad tänker ni och har ni erfarenhet av detta?

Tänkte på detta efter att bla ha lyssnat på http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/29 ... ramid=1302

Intressant.
Jag tror det är djupt inom oss kopplat till rytmer och musik.
Finner stor glädje i musik och sång.
Att röra kroppen vaggande är också djupt tröstande och ger en andlig koppling.
Mycket intressant.