Vad göra nu?

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien, marxisten

Vad göra nu?

Inläggav VilsePannkaka » 2020-01-10 9:21:51

Hej!

Jag hittade inget presentationsforum så jag provar här. Jag är 46 och fick nyligen höra av en psykolog att jag förmodligen har någon form av högfungerande autism. Jag tolkar det som Asperger. Väldigt mycket av det jag läst om det stämmer slående väl in på mig och det känns som den bästa förklaringsmodellen för varför mitt liv sett ut som det gjort. Jag har alltid varit väldigt annorlunda, även fast jag hade vänner under barndomen fanns det alltid några som skulle hålla på och trakassera mig på dagis och i skolan, medan jag som vuxen har lärt mig kompensera mycket socialt (fast det tar ju så mycket energi!) men det är alltid något som skaver, jag upplever att jag nästan aldrig är i fas med andra.

Psykologen tyckte det var onödigt att göra en utredning eftersom jag är såpass fungerande att jag inte skulle få rätt till något bistånd och därmed inte skulle ha någon större nytta av en formell diagnos, utan det viktiga nu är att ta reda på så mycket som möjligt så att jag förstår mig själv lite bättre. Det är där jag är nu, och jag tuggar i mig allt jag kommer över. Läste först Very late diagnosis of Asperger Syndrome av Philip Wylie och kände verkligen igen mig i mycket där. Nu håller jag på med Tony Attwood. Har spenderat många timmar på att läsa igenom de här forumen.

Så vart nu? Istället för att känna mig som den enda i universum som har de här upplevelserna kanske jag är ungefär en på hundra. Det är ett paradigmskifte, ska jag för en gångs skull ska få känna igen mig i något utanför mig själv? Jag är nyfiken på resurser, samtal, kanske träffar. Kommer från Stockholm men bor nu mitt ute i ingenstans i Örebro län.

Ursäkta om det blev långrandigt (men det är väl också typiskt Asperger).
VilsePannkaka
Ny medlem
 
Inlägg: 6
Anslöt: 2020-01-07

Vad göra nu?

Inläggav VilsePannkaka » 2020-01-10 12:45:28

Insåg just att det här borde ha postats i tråden "Vilka är vi här?". Jaja.
VilsePannkaka
Ny medlem
 
Inlägg: 6
Anslöt: 2020-01-07

Vad göra nu?

Inläggav johan88 » 2020-01-10 12:58:48

VilsePannkaka skrev:Insåg just att det här borde ha postats i tråden "Vilka är vi här?". Jaja.

Du har ju en frågeställning, så jag tycker det passar bättre utanför "Vilka är vi här?"-tråden
johan88
Tekniker
 
Inlägg: 237
Anslöt: 2011-08-28
Ort: Stockholm

Vad göra nu?

Inläggav VilsePannkaka » 2020-01-10 14:08:42

Det har du ju en poäng i, så låt stå då :)
VilsePannkaka
Ny medlem
 
Inlägg: 6
Anslöt: 2020-01-07

Vad göra nu?

Inläggav Lynx-66 » 2020-01-10 15:09:39

Jag har egentligen inget svar på din frågeställning, men känner igen mig till viss del.
Är 53 och utreds för att se om det ska utredas ytterligare så att säga.
Har alltid varit "kufen" i gänget, som yngre, men till slut även förhållanden och lyckades få jobb osv.
I alla fall före 40, sen slog depression till med full kraft och har inte lyckats komma på fötter än tyvärr.
Som du litegrann, så vet jag inte riktigt vilken väg jag ska ta.
För mig känns det som om jag alltid valt fel och det gör mig lite initiativlös.
Väljer jag inte, så väljer jag inte fel i alla fall typ... men jag mår ju inte bättre av det egentligen.
Nu har jag ju fått igång en diskussion med psykvården åtminstone, så får se vad det leder till.
Tror jag behöver lite hjälp att få till en ny sysselsättning, så hoppas på nåt sånt.
Fast jag själv är ganska ny här, så välkommen :-)Happy
Lynx-66
 
Inlägg: 172
Anslöt: 2019-11-16
Ort: Stockholm

Vad göra nu?

Inläggav VilsePannkaka » 2020-01-10 17:09:05

Tack Lynx! Jag känner också igen mycket i det du säger. Bland annat det där att man tycks göra fel val hela tiden. Jag tänker nu att mycket av det berodde på att jag utgick från en mall som gäller för "normala" personer men som inte passar just mig, samt att mycket också var kompensering för den här omedvetna NP-sidan. Lite sent i livet att inse det bara.
VilsePannkaka
Ny medlem
 
Inlägg: 6
Anslöt: 2020-01-07

Vad göra nu?

Inläggav Flinta » 2020-01-10 19:37:46

Hej!

Om jag fattat det rätt är det i just Örebro som föreningen Organiserade Aspergare ordnar flest sammankomster:

http://orebro.aspergare.org/
http://orebro.aspergare.org/aktiviteter/ (som tidigare arrangerats, åtminstone..)

Du kanske har för långt till Örebro även om du bor i länet. Men ngn gång kanske du kan ta dig dit om de organiserar något som intresserar dig?
Flinta
 
Inlägg: 4416
Anslöt: 2007-07-21

Vad göra nu?

Inläggav VilsePannkaka » 2020-01-11 7:41:04

Tack för tipset, det där ska jag definitivt kolla upp!
VilsePannkaka
Ny medlem
 
Inlägg: 6
Anslöt: 2020-01-07

Vad göra nu?

Inläggav Kidzi » 2020-01-11 16:27:35

Det är konstigt det där med diagnoser, även om det är en självdiagnos. Först passar allt på aspergers och man känner igen sig i många andra aspergare. Eftersom tiden går dock så brukar man börja se massa skillnader, för att sedan inse att alla aspergare är väldigt olika varandra.

Trots det tycker jag det är givande att umgås med "spektrumfolk". De vill iofs prata aspergers hela tiden och jag känner mig ibland lite för "över" det, men det är nog en fas man ska igenom.
Kidzi
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 178
Anslöt: 2019-12-31
Ort: Södermanland

Vad göra nu?

Inläggav Mizz Gru » 2020-01-16 11:20:55

En till sån här! Efter boken ”Konsten att fejka arabiska” föll bitarna på plats och jag förstod vad jag kämpat med hela mitt liv. Har aktivt tränat att vara social och bete mig normalt med andra, till och med plågat mig med att jobba som säljare som en form av bootcamp. Nu kan jag lura alla andra att jag är normal, men jag orkar inte träffa någon.
I utredning konstaterades att jag uppfyller de sociala kriterierna för diagnos, men fick ingen diagnos, eftersom jag inte hade problem med inflexibilitet.
Var tar man vägen nu?
Mizz Gru
Ny medlem
 
Inlägg: 2
Anslöt: 2020-01-16

Vad göra nu?

Inläggav VilsePannkaka » 2020-01-17 21:58:13

Kidzi skrev:Det är konstigt det där med diagnoser, även om det är en självdiagnos. Först passar allt på aspergers och man känner igen sig i många andra aspergare. Eftersom tiden går dock så brukar man börja se massa skillnader, för att sedan inse att alla aspergare är väldigt olika varandra.

Trots det tycker jag det är givande att umgås med "spektrumfolk". De vill iofs prata aspergers hela tiden och jag känner mig ibland lite för "över" det, men det är nog en fas man ska igenom.


Efter någon veckas läsning här på forumet framstår det som mycket tydligt att vi alla är inbördes mycket olika, men att vi delar några grundläggande upplevelser av tillvaron. Utanförskapet, att världen inte riktigt är konstruerad för oss, att vi har ett annat sätt att tänka och uppfatta världen. Jag misstänker att många av de jag blev vän med under uppväxten och ungdomen (då man fortfarande hade "vänner") också var spektrumiga på ett eller annat sätt, och det vore intressant att träffa andra som kommit fram till samma slutsats som vuxna och som inte längre behöver vara så oroliga över att inte passa in.

Mizz Gru skrev:En till sån här! Efter boken ”Konsten att fejka arabiska” föll bitarna på plats och jag förstod vad jag kämpat med hela mitt liv. Har aktivt tränat att vara social och bete mig normalt med andra, till och med plågat mig med att jobba som säljare som en form av bootcamp. Nu kan jag lura alla andra att jag är normal, men jag orkar inte träffa någon.
I utredning konstaterades att jag uppfyller de sociala kriterierna för diagnos, men fick ingen diagnos, eftersom jag inte hade problem med inflexibilitet.
Var tar man vägen nu?


Ja, jag befinner mig alltså i en liknande situation. Just nu är det väl kontemplation och begrundande som gäller, att låta bitarna falla på plats lite mer och liksom sätta sig. Det kommer ta ett tag att möblera om inombords, när så mycket av det man gjort varit till för att överleva socialt bland de neurotypiska och kompensera för sina upplevda tillkortakommanden. Det känns som att motivationen för mycket av detta bara gått upp i rök och man undrar vilka vanor och livsmål som kommer att ersätta dem.
VilsePannkaka
Ny medlem
 
Inlägg: 6
Anslöt: 2020-01-07

Vad göra nu?

Inläggav Kidzi » 2020-01-17 23:17:05

VilsePannkaka skrev:Ja, jag befinner mig alltså i en liknande situation. Just nu är det väl kontemplation och begrundande som gäller, att låta bitarna falla på plats lite mer och liksom sätta sig. Det kommer ta ett tag att möblera om inombords, när så mycket av det man gjort varit till för att överleva socialt bland de neurotypiska och kompensera för sina upplevda tillkortakommanden. Det känns som att motivationen för mycket av detta bara gått upp i rök och man undrar vilka vanor och livsmål som kommer att ersätta dem.


:) Det är iallafall intressant att leva.

Låter som du är en människa som tänker en del, sådant blir jag glad av att se.

Tror en till sak som NPF:are har lite gemensamt är att vi har faser i våra liv som ser väldigt olika ut mot hur vi tidigare levt.
Kidzi
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 178
Anslöt: 2019-12-31
Ort: Södermanland

Vad göra nu?

Inläggav Huggorm » 2020-01-17 23:49:33

Kidzi skrev:Tror en till sak som NPF:are har lite gemensamt är att vi har faser i våra liv som ser väldigt olika ut mot hur vi tidigare levt.
När man ger upp det fejkade NT-livet och börjar leva ett mer naturligt liv istället, även om det verkar konstigt i andras ögon.
Huggorm
 
Inlägg: 17308
Anslöt: 2011-12-12
Ort: Ranrike

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in