I samband med bland annat diskussioner som nyligen förekommit på detta forum funderar jag just nu ganska mycket på skillnaden mellan uppsåt och effekt, förmågan att se denna och (eventuella kopplingar till Theory of Mind.

Jag upplever ibland att människor kan ha mycket svårt att se att effekten av en handling kan vara skild från uppsåtet med handlingen. Vanligt är följande:

Jag avsåg inte att skada (/såra/uppröra/etc) alltså har jag inte skadat (/sårat gjort upprörd/etc).

Även omvänt tycks detta verka, så att effekt ofta tolkas som avsikt enligt följande:
Jag blev skadad (etc) alltså var avsikten att skada (etc).

Kan detta ha kopplingar till AS? Kan detta vara svårare för personer med AS? Kan detta ha med förmåga till ToM/mentalisering att göra?

Samtidigt funderar jag också kring norm och normalitet. Jag upplever många gånger att sk. "NT" har lika svårt som mig med detta, men att deras förväntningar oftare stämmer, att för dem blir oftare avsikt och effekt ett och detsamma. effekt detsamma. Utom när det kommer till mig.

Därför kan de ("NT") ha extremt svårt att se och acceptera att den avsedda effekten inte är densamma som den uppnådda.

Ett exempel:
Jag ogillar (!!!) lätt beröring. Lätt beröring är vanligen en uppskattad form av ömhetsbetygelse. När jag inte fysiskt (men möjligen tolkande intellektuellt) förmår uppskatta lätt beröring kan jag bli misstrodd eller ifrågasatt i min upplevelse. Jag har fel. Jag är fel. Jag gör fel. Jag uppfattar fel.

Effekten är inget de har något som helst ansvar för. Att de inte kan förutse effekten kan jag förstå (Tom?). Men att de efter vederbörlig kommunikation kring effekten inte kan acceptera den, eller anpassa sitt framtida handlande efter den (ToM?) har jag mycket svårt att förstå (ToM?).

Har någon några tankar kring detta?

/pH

Haha!

Den så omhuldade EMPATIN kanske är frånvarande?

;-D