Jag bakade cupcakes idag, och halvägs in i muffinsbakandet ville jag bara strunta i de, de känndes plötsligt som ett måste och jag ville inte mer när jag ändå på nått vis hankat mig fram men ändrat metoder lite då och då för att palla orkade jag inte ens äta en för jag var så trött på dom, känns de igen?

Neko-chan skrev:Jag bakade cupcakes idag, och halvägs in i muffinsbakandet ville jag bara strunta i de, de känndes plötsligt som ett måste och jag ville inte mer när jag ändå på nått vis hankat mig fram men ändrat metoder lite då och då för att palla orkade jag inte ens äta en för jag var så trött på dom, känns de igen?

Känns väldigt igen, tror att dina cupcakes smakar bra, cupcakes smakar alltid bra om man äter dom tillsammans med några man kan känna sig trygg med.
Bjud in några forumister, till avsmakning av på dina bakverk så blir kvällen avslutad med en heder för dina cupcakes och till bararen.

Jo, fast det dröjer ganska länge innan jag tröttnar på det jag håller på med. Men när jag väl kommit dit så är det svårt att få motivation igen..

Jag känner igen mig, brukar också tappa motivationen mitt i och blir liksom matt. Det är jobbigt för det gör ju att jag sällan ser någon mening med att påbörja något.

Jäpp jäpp. Precis så (matt alltså) blir jag med... är det bara att bli uttråkad?

Men det sker ofta.. och särskilt efter ett brinnande tillfälligt intresse. Just nu läser jag allt tekniskt jag kan komma över om det gamla datorspelet Doom. Kommer att släppa det igen, med lätt avsmak och matthet.. om en dag, två veckor eller två månader. Så det är inte alltid så att jag tröttnar "fort" heller.

Yes händer med det mesta jag gör förutom när det kommer till special intressen såklart.

Jo jag kan tröttna också snabbt om det jag gör är tråkigt.

Det är tråkigt att tröttna när det man gör är kul, vilket händer mig ibland, troligen pga depression.

När det handlar om hushållsarbete så tröttnar jag rätt snabbt. Jag menar vem vill diska när man kan hänga på aspergerforum istället?

Kvinnors cupcakes tröttnar jag dock aldrig på.

treeman skrev:Kvinnors cupcakes tröttnar jag dock aldrig på.

Jag kan baka en kladdkaka åt dig

jag å sheyen ska baka kladdkaka snart

Fenren skrev:jag å sheyen ska baka kladdkaka snart

Extra kladdig!

Fenren skrev:jag å sheyen ska baka kladdkaka snart

Vilken smak har den kakan.

Nine months later:

kullan skrev:Vilken smak har den kakan.

öööööö, vanilj!

Fenren skrev:Nine months later:

kullan skrev:Vilken smak har den kakan.

öööööö, vanilj!

Hahaha!

Åh, så befriande att höra att fler än jag tröttnar mitt i så där! Man känner sig så värdelös när man sjappar, tänker att man är bara lat.. Känns väldigt bra för mig att få bekräftat att fler har det som jag.

Sheyen skrev:

Fenren skrev:jag å sheyen ska baka kladdkaka snart

Extra kladdig!

Så ska den vara!

OnT, så tröttnar jag mest om jag gör något spontant eller impulsivt, typ tar en buss till staden utan plan. Då kan jag ganska lätt hoppa av och ta bussen hemåt igen.

Kringelikrok skrev:Åh, så befriande att höra att fler än jag tröttnar mitt i så där! Man känner sig så värdelös när man sjappar, tänker att man är bara lat.. Känns väldigt bra för mig att få bekräftat att fler har det som jag.

Tror dom flesta med AS bara blir matt mitt i, särskilt när de är tråkigt, så tappar man liksom motivation, ork och allt, men dock funkar jag så att om jag får göra nått tråkigt på sporadiska tider så kan jag göra de mycke lättare om jag fått baka mina cupcakes liksom fortsätta då jag ville hade de vart hur lätt som helst...men de går ju inte när man bakar

Jag känner igen mig så mycket i att man tröttnar fort, hur kan man hjälpa sig själv att övervinna detta? tips,ideér?

Madeleine skrev:Jag känner igen mig så mycket i att man tröttnar fort, hur kan man hjälpa sig själv att övervinna detta? tips,ideér?

Läs "I Trygghetsnarkomanins land" av David Eberhard från 2006.

Jag har lättare att klara av att företa mig saker om jag vet om det minst en dag i förväg. Om min dotter t.ex kom och frågade när hon bodde hemma: "Kan vi inte baka nåt?" , då slår en broms till inne i mig, det gnisslar och skriker bara neej, jag vill inte, kan inte, tvinga mig inte! Det bär emot så till den milda grad att det känns som stört omöjligt. OM jag skulle lyckas tvinga mig i ett sånt läge då har jag ångest genom hela "baket".
Om jag istället får göra det nån dag längre fram och är inställd på det då kan det funka utan ångest.
KÄNNS IGEN?

Om jag får göra saker rent fysiskt så brukar jag inte tröttna. Jag gillar att göra nästan vad som helst, hur länge som helst, bara jag får använda kroppen.

Däremot kan jag bli extremt uttråkad av att sitta (eller stå) stilla. Ofta tänker jag t.ex. att jag vill se ett TV-program, men klarar inte att sitta kvar utan går min väg mitt i. Samma sak kan hända om jag måste lyssna länge när någon pratar. Jag blir så rastlös! Det bara kryper i kroppen och jag förstår ingenting av vad den andra pratar om utan tänker bara på hur jag ska kunna slippa ifrån situationen.

Kringelikrok skrev:Jag har lättare att klara av att företa mig saker om jag vet om det minst en dag i förväg. Om min dotter t.ex kom och frågade när hon bodde hemma: "Kan vi inte baka nåt?" , då slår en broms till inne i mig, det gnisslar och skriker bara neej, jag vill inte, kan inte, tvinga mig inte! Det bär emot så till den milda grad att det känns som stört omöjligt. OM jag skulle lyckas tvinga mig i ett sånt läge då har jag ångest genom hela "baket".
Om jag istället får göra det nån dag längre fram och är inställd på det då kan det funka utan ångest.
KÄNNS IGEN?

Det där känner jag igen jättemycket. Jag har lärt mig att ta kontrollen genom att i såna lägen svara antingen att jag vill tänka efter en stund, eller att jag bara drar till med något t.ex. att "OK, vi kan baka, klockan fyra!" bara så att jag får tid att mentalt ställa in mig på aktiviteten.

Jag vet inte om jag tröttnar på saker särskilt fort egentligen. Det beror väl delvis på … Äh, skit samma.