Zombie skrev:men vi är några till och med på det här forumet som inte har gjort någon hemlighet av att vi både är handikappade och i anknytning till det har blivit sjuka.

Vilket är underbart. Frånvaron av hemlighetsmakeri alltså. Jag önskar att jag vore ensam om att vara sjuk, och att det uppdagades att jag är feldiagnosticerad.

(Uttryckte mig lite klumpigt i förra inlägget).

Vad jag ville få fram var typ att vissa med Aspergers är typ friska och det är bra för dem. Andra blir sjuka av att ha det. Och så finns en massa däremellan. Allt för många strävar efter att bli NT mot alla odds. Och blir ännu sjukare av detta.

Okej, då är jag med.

(Och håller med, utom om önskan att du vore ensam och feldiagnosticerad ...)

Asperger är ett syndrom, i andra ord någonting som sammankopplar ett antal symptom hand i hand och du fungerar på ett speciellt "annorlunda" sätt.

Sjukdom skulle jag inte säga eftersom att det knappast finns någonting som helst lindrande eller botande medel (om inte ångestdämpade, vilket vem som helst kan ta utan diagnosen).
Det är ju inte heller direkt som om man dör av syndromet självt.

Själv så tycker jag att funktionshinder är ett sådant laddat ord.
Säger du det ordet till en människa som inte är så medveten, så hamnar nog den första tanken på varför du inte sitter i en rullstol, varför du inte är en mongolid till exempel.

Om jag fick välja ett annat ord för det här syndromet (bortsett från dess egentliga namn förstås), skulle jag välja att kalla det för en "funktionssvårighet" istället.
Det finner jag som ett mer acceptabelt ord~

Asperger är medfött, och går inte att bota men mycket kan man undvika, få hjälp med. Jag undrar hur det kommer att vara i framtiden, om aspergen kommer påverka mer än vad den gör idag. Kommer det bli värre? Eller kanske bättre? Jag undrar hur det är att leva med detta och ha ett "normalt" förhållande. Kommer det att hålla i längden? L

Cthegirl_89 skrev:Asperger är medfött, och går inte att bota men mycket kan man undvika, få hjälp med. Jag undrar hur det kommer att vara i framtiden, om aspergen kommer påverka mer än vad den gör idag. Kommer det bli värre? Eller kanske bättre? Jag undrar hur det är att leva med detta och ha ett "normalt" förhållande. Kommer det att hålla i längden? L

Det finns många aspergare som klarar att leva i förhållanden. Även där partnern är NT. Jag själv är gift med en NT (jag har visserligen ingen diagnos än men jag är aspig på flera sätt).

Det finns flera böcker som tar upp asperger och relationer. jag kan rekommendera <a target="_blank" href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185879991">Konflikter, missförstånd, ensamhet : återspeglingar av Aspergers syndrom hos vuxna?</a> av psykologen Karin Stadler, den handlar mycket om vilka problem som vuxna aspergare kan ha i relationer.