Svensk språkhistoria.

Här diskuterar vi språkfrågor på ett brett plan.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Svensk språkhistoria.

Inläggav Agur Kesalat » 2017-04-05 4:54:40

HGJ skrev:Jag tror dock inte att man säger sitja til hests på isländska.

Det stämmer; det gör man vanligtvis inte.

HGJ skrev:Om vi översätter ord för ord till isländska får vi (fram) til þess (að). Emellertid används såvitt jag förstår isländskans til inte i den aktuella betydelsen,

Jo, det händer faktiskt. Ett exempel från tidskriften Andvari nr 2, 2011: ”Jakob…. las danska blaðið Information fram til þess að hann lagðist á sjúkrahús.”
Agur Kesalat
Ny medlem
 
Inlägg: 1
Anslöt: 2017-04-05

Svensk språkhistoria.

Inläggav Dagobert » 2020-11-10 19:44:48

Bump.
Vad heter "vi satte oss" med pluralverb? Satto låter fel.
Dagobert
 
Inlägg: 11856
Anslöt: 2010-11-30

Svensk språkhistoria.

Inläggav Marjatta » 2020-11-10 20:45:11

Pluralverb? Du menar den gamla böjningsformen?
Vi sutto.
Marjatta
 
Inlägg: 2305
Anslöt: 2020-02-15

Svensk språkhistoria.

Inläggav Dagobert » 2020-11-10 20:50:56

Ja. Men "vi sutto" betyder ju att vi redan satt. "Vi satte oss" är nåt annat.
Dagobert
 
Inlägg: 11856
Anslöt: 2010-11-30

Svensk språkhistoria.

Inläggav Marjatta » 2020-11-10 21:05:22

aaah. Hajar. Verbet sätta, till skillnad från sitta. Det verkar ha hetat "satte sig". Exv. denna text innehåller såväl sutto som satte sig.
https://interlinearbooks.com/literature ... riges-barn

Gissar nåt slags oregelbunden böjning.
Marjatta
 
Inlägg: 2305
Anslöt: 2020-02-15

Svensk språkhistoria.

Inläggav Dagobert » 2020-11-10 21:33:19

Bravo Marjatta, väl googlat! :-)Happy

"De satte sig tysta till frukostbordet."
"I soluppgången satte sig Kassy och Emmelina"

De satte sig. Antar att det även heter "Vi satte oss".
Dagobert
 
Inlägg: 11856
Anslöt: 2010-11-30

Svensk språkhistoria.

Inläggav HGJ » 2020-11-10 23:14:51

Dagobert skrev:Bump.
Vad heter "vi satte oss" med pluralverb? Satto låter fel.

De svaga verbens särskilda pluralformer i preteritum försvann långt tidigare än de starka verbens. Formen satto har förekommit åtminstone i tredje person plural, men man lär få gå flera hundra år tillbaka för att hitta den.

Den forna böjningen (pronomenen i nutida form):

jag/du/han satte, vi sattom, I satten, de satto

Som synes är alla former tvåstaviga.

Jämför med ett starkt verb:

jag for, du fort, han for, vi forom, I foren, de foro

Alltså enstaviga singularformer och tvåstaviga pluralformer. Vissa av de starka verben hade dessutom en annan stamvokal i plural: han gaf, de gåfvo. Även konsonantismen kunde silja sig: han fick, de fingo.

Plural och singular skilde sig alltså mer från varandra hos de starka än hos de svaga verben. Därför drabbades de svaga tidigare av formsammanfall.

Dagobert skrev:Bravo Marjatta, väl googlat! :-)Happy

"De satte sig tysta till frukostbordet."
"I soluppgången satte sig Kassy och Emmelina"

De satte sig. Antar att det även heter "Vi satte oss".

Ja, men går man tillbaka till medeltiden hittar man former som satto och sattom:

https://spraakbanken.gu.se/fsvldb

sattom wi thet maalet fram SD NS 2. 720 (1413)

the togo swerdet vp aff gatwne och satto thet enestadz in till retto ib 396 (1482)

Mer tidigare i tråden:

http://www.aspergerforum.se/post326662.html#p326662

HGJ skrev:Hos svaga verb försvann för övrigt de särskilda pluralformerna i preteritum betydligt tidigare än hos starka verb. När åtskillnaden han for de foro slutligen uppgavs hade det i flera hundra år hetat både han gjorde och de gjorde. På isländska heter det dock alltjämt såväl hann fór, þeir fóru som hann gerði, þeir gerðu.

Moderator: Lade till länk till Fornsvensk lexikalisk databas.
HGJ
Assistent
 
Inlägg: 4938
Anslöt: 2007-06-02

Svensk språkhistoria.

Inläggav Dagobert » 2020-11-11 12:19:30

Tack HGJ. Intressant.

Jag har inga problem att förstå verbens pluralformer i en bok från 18-1900-talet. Jag tänker knappt på dem när jag läser, och därför har jag väl inte reflekterat över att somliga verb inte har pluralform.

Det jag vet om svensk grammatik lärde jag mig i grundskolan tror jag, dvs inte mycket. Att skillnaden ligger mellan starka och svaga verb hade jag aldrig kommit på.

Jag vande mig som barn vid verbens pluralformer när jag läste Röde Orm. :-)Happy
Dagobert
 
Inlägg: 11856
Anslöt: 2010-11-30

Återgå till Språket



Logga in