Stress. Känner ni igen er?

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien

Stress. Känner ni igen er?

Inläggav Toblerone » 2017-05-28 23:26:53

Något som andra verkar ha svårt att förstå: Jag blir lätt stressad om folk kommer med något eller säger något stup i kvarten. Dvs. jag sitter vid datorn, min man ropar: "kan du komma hit?" för att visa mig senaste framsteget i renoveringen. 20 minuter senare något liknande, sedan frågar sonen något, sen ringer telefonen. Och efter sex, sju såna plötsliga avbrott är jag helt stressad. Inte för att höll på med något viktigt, det gjorde jag inte. Men jag försöker koppla av och det tar en stund, och jag kommer liksom aldrig dit, jag är spänd hela tiden.

Jag får intrycket att min man inte helt förstår mig där. Han verkar tro att jag vill vara själv, att jag vill slippa honom. Men det är inte det. Det är snarare att jag vill komma ned från stress-tillståndet utan att jag blir avbryten för då går stressnivån upp igen. Känner ni igen det här?
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Stress. Känner ni igen er?

Inläggav Batte » 2017-05-28 23:51:14

Ja, jeg kjenner meg igjen i det. Det vel den største utfordringen med å bo sammen med andre, uansett hvor flotte mennesker det er snakk om. Derfor er det er så viktig med alenetid, synes jeg. Det hjelper av og til å si at man ikke vil bli snakket med en stund, eller sett på, eller berørt etc... Men det er jo såpass sært at det sjelden blir godt mottatt, og nesten garantert misforstått. :lol:
Batte
 
Inlägg: 6223
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Stress. Känner ni igen er?

Inläggav Toblerone » 2017-05-29 0:01:14

Precis så, ja. :-)Happy Och jag tycker ändå att min man borde känna mig så pass bra. Jag funderar redan på att hyperventilera märkbart, så att han fattar. :lol: Kanske måste man säga exakt hur länge man vill vara i fred? Det händer nämligen också att han lämnar mig i fred hela kvällen - och det är onödigt länge.
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Stress. Känner ni igen er?

Inläggav Batte » 2017-05-29 0:45:05

Toblerone skrev:Precis så, ja. :-)Happy Och jag tycker ändå att min man borde känna mig så pass bra. Jag funderar redan på att hyperventilera märkbart, så att han fattar. :lol: Kanske måste man säga exakt hur länge man vill vara i fred? Det händer nämligen också att han lämnar mig i fred hela kvällen - och det är onödigt länge.
Jo, det fungerer vel det. Når jeg begynner å hyperventilere er jag som regel allerede på vei til sammenbrudd, så da handler det mer om effektiv avreagering. :lol:

Jeg føler i alle fall at når jeg får definert tid til hvile eller å gjøre noe alene, kan jeg hvile mer effektivt. Da har jeg også mer overskudd når jeg er "til stede", og det blir sjeldnere stresskrise og sammenbrudd. :roll: Ja, og for meg hjelper det også å vite hvor lenge jeg får være i fred. Det hjelper heller ikke stort å være i fred hvis jeg ikke er sikker på at jeg ikke forstyrres.
Batte
 
Inlägg: 6223
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Stress. Känner ni igen er?

Inläggav Alien » 2017-05-29 1:27:39

Ja, det är en orsak till att jag sitter vid datorn på natten istf att gå till sängs som normala människor. På dagtid blir det så splittrat, tycker jag måste lämna datorn hela tiden. Får börja om och om igen.

Men det är svårt att förklara utan att övriga familjen känner sig som enbart störande för mig. Jag vill ju umgås med familjen, men jag behöver också (ovanligt mycket) ensamtid.

Så där var det förresten när jag jobbade också, fast värre. Jag försökte att bli klar med ett ärende (hade ständig press att jobba snabbare), men blev ständigt avbruten av frågor el krav på att ta just deras ärenden i stället. Varje gång förlorade jag "ställtid" och måste sätta mig in i ärendet igen. Fruktansvärt frustrerande och det slutade också med utbrändhet, sjukskrivning och att aldrig få återvända till arbetet igen.
Alien
Moderator
 
Inlägg: 46090
Anslöt: 2007-08-13
Ort: Mellansvenska låglandet

Stress. Känner ni igen er?

Inläggav Batte » 2017-05-29 8:44:19

Alien skrev:Ja, det är en orsak till att jag sitter vid datorn på natten istf att gå till sängs som normala människor. På dagtid blir det så splittrat, tycker jag måste lämna datorn hela tiden. Får börja om och om igen.
Det hender jeg også gjør dette, selv om jeg må opp tidlig. Det er utrolig behagelig med alenetid på natten.
Batte
 
Inlägg: 6223
Anslöt: 2016-08-04
Ort: Smaalenenes amt

Stress. Känner ni igen er?

Inläggav geocache » 2017-05-29 11:25:27

Batte skrev:
Alien skrev:Ja, det är en orsak till att jag sitter vid datorn på natten istf att gå till sängs som normala människor. På dagtid blir det så splittrat, tycker jag måste lämna datorn hela tiden. Får börja om och om igen.
Det hender jeg også gjør dette, selv om jeg må opp tidlig. Det er utrolig behagelig med alenetid på natten.


Jeg har det på samme måte.
geocache
 
Inlägg: 9578
Anslöt: 2008-06-16
Ort: Ludvika

Stress. Känner ni igen er?

Inläggav Pingla95 » 2017-05-29 11:29:15

Alien skrev:Ja, det är en orsak till att jag sitter vid datorn på natten istf att gå till sängs som normala människor. På dagtid blir det så splittrat, tycker jag måste lämna datorn hela tiden. Får börja om och om igen.

Men det är svårt att förklara utan att övriga familjen känner sig som enbart störande för mig. Jag vill ju umgås med familjen, men jag behöver också (ovanligt mycket) ensamtid.

Så där var det förresten när jag jobbade också, fast värre. Jag försökte att bli klar med ett ärende (hade ständig press att jobba snabbare), men blev ständigt avbruten av frågor el krav på att ta just deras ärenden i stället. Varje gång förlorade jag "ställtid" och måste sätta mig in i ärendet igen. Fruktansvärt frustrerande och det slutade också med utbrändhet, sjukskrivning och att aldrig få återvända till arbetet igen.


Har inte jobbat men angående skolan känner jag igen mig i detta.
jag hade även problemet att andra i min klass tyckte vi hade för lite stt göra medan jag var stressad jämt.
De försökte få lärarna att ge oss mer att göra. En gång skulle vi läsa varandras texter och ge respons. Texterna var 30 sidor vardera och vi skulle göra det på kanske två veckor. Vi var 14 stycken i klassen. De andra ville att vi skulle läsa allas texter men jag kände att jag kommer alldrig hinna det. Jag försökte säga det till dem men då blev de sura och sa att det faktiskt var tänkt att vi skulle läsa allas.
Jag fick igenom att vi skulle läsa minst åtta texter och sedan fick man skriva upp sig på de övriga om man hann med att läsa dem också. Det var bara så jobbigt att de hela tiden trodde att jag inte ville jobba. Jag jobbar långsammare än de flest och är stresskänslig så till den milda grad att om jag får press när jag ska prestera så blir det knappt någon prestation.
Pingla95
 
Inlägg: 187
Anslöt: 2016-09-01

Stress. Känner ni igen er?

Inläggav honeypie81 » 2017-05-29 13:29:35

Igenkänning till ett hundra %!Jag blir stressad på min sons förskola där det är så många mammor och pappor och "fröknar" och så ska man prata med dem och komma ihåg vad man pratade om se'n sist!!! Jag har svårt att hålla reda på, vem som är pappa/mamma till det å det barnet medans alla andra verkar kunna det hur lätt som helst. Jag har ju fullt "schå" med att prata med MITT barn!
Jag blir stressad av andra barn också. T ex om det kommer en "liten kompis" till min son och börjar, såsom barn gör, prata om vad som helst med honom oss t ex "Vi gjorde fåglar av papper idag" då vet jag aldrig vad jag ska svara.
Min son är lugn och foglig men visst kan han ställa frågor till mig som jag blir stressad av. Barn är så raka och kan verkligen utan att vilja det egentligen sätta fingret på en ömm tå... Och när han väl börjat ställa en fråga så ger han sig inte. Usch förlåt, men det är en sån dag idag, är så trött :x icon :oops: :shock:
honeypie81
 
Inlägg: 688
Anslöt: 2016-04-25

Stress. Känner ni igen er?

Inläggav Toblerone » 2017-05-29 13:39:43

Batte skrev:
Toblerone skrev:Precis så, ja. :-)Happy Och jag tycker ändå att min man borde känna mig så pass bra. Jag funderar redan på att hyperventilera märkbart, så att han fattar. :lol: Kanske måste man säga exakt hur länge man vill vara i fred? Det händer nämligen också att han lämnar mig i fred hela kvällen - och det är onödigt länge.
Jo, det fungerer vel det. Når jeg begynner å hyperventilere er jag som regel allerede på vei til sammenbrudd, så da handler det mer om effektiv avreagering. :lol:

Jeg føler i alle fall at når jeg får definert tid til hvile eller å gjøre noe alene, kan jeg hvile mer effektivt. Da har jeg også mer overskudd når jeg er "til stede", og det blir sjeldnere stresskrise og sammenbrudd. :roll: Ja, og for meg hjelper det også å vite hvor lenge jeg får være i fred. Det hjelper heller ikke stort å være i fred hvis jeg ikke er sikker på at jeg ikke forstyrres.


Ja.... när mina barn var yngre brukade jag säga att mamma har ledigt efter kl. 21. Efter det fick de inte komma med saker som jag skulle göra. När de blev tonåringar så blev det senare för ofta kom de hem mycket senare än så. Numera är de så pass vuxna att jag kan säga det får bli imorgon.

Jag håller med om att man bör veta hur länge man får vara i fred, annars är det inte så bra. Sen funderar jag på att säga till min man att han kan räkna med att jag behöver en timma.
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Stress. Känner ni igen er?

Inläggav Toblerone » 2017-05-29 13:42:42

Pingla95 skrev:
Alien skrev:Ja, det är en orsak till att jag sitter vid datorn på natten istf att gå till sängs som normala människor. På dagtid blir det så splittrat, tycker jag måste lämna datorn hela tiden. Får börja om och om igen.

Men det är svårt att förklara utan att övriga familjen känner sig som enbart störande för mig. Jag vill ju umgås med familjen, men jag behöver också (ovanligt mycket) ensamtid.

Så där var det förresten när jag jobbade också, fast värre. Jag försökte att bli klar med ett ärende (hade ständig press att jobba snabbare), men blev ständigt avbruten av frågor el krav på att ta just deras ärenden i stället. Varje gång förlorade jag "ställtid" och måste sätta mig in i ärendet igen. Fruktansvärt frustrerande och det slutade också med utbrändhet, sjukskrivning och att aldrig få återvända till arbetet igen.


Har inte jobbat men angående skolan känner jag igen mig i detta.
jag hade även problemet att andra i min klass tyckte vi hade för lite stt göra medan jag var stressad jämt.
De försökte få lärarna att ge oss mer att göra. En gång skulle vi läsa varandras texter och ge respons. Texterna var 30 sidor vardera och vi skulle göra det på kanske två veckor. Vi var 14 stycken i klassen. De andra ville att vi skulle läsa allas texter men jag kände att jag kommer alldrig hinna det. Jag försökte säga det till dem men då blev de sura och sa att det faktiskt var tänkt att vi skulle läsa allas.
Jag fick igenom att vi skulle läsa minst åtta texter och sedan fick man skriva upp sig på de övriga om man hann med att läsa dem också. Det var bara så jobbigt att de hela tiden trodde att jag inte ville jobba. Jag jobbar långsammare än de flest och är stresskänslig så till den milda grad att om jag får press när jag ska prestera så blir det knappt någon prestation.


Förstår problemet, fast jag tycker det är ett helt annat problem. Det är att ha ett långsammare arbetstempo. Eller är det så att du läser snabbt, men måste ta pauser? Hur som helst, i såna situationer är det nog bäst om man förklarar mycket tydligt, även drar till med "funktionshinder" och liknande.
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Stress. Känner ni igen er?

Inläggav Pingla95 » 2017-05-29 14:05:11

Toblerone skrev:
Förstår problemet, fast jag tycker det är ett helt annat problem. Det är att ha ett långsammare arbetstempo. Eller är det så att du läser snabbt, men måste ta pauser? Hur som helst, i såna situationer är det nog bäst om man förklarar mycket tydligt, även drar till med "funktionshinder" och liknande.


Det är nog lite blandat. Ungefär såhär jag är väldigt lättstressad så jag blir stressad tidigare än vad de andra i klassen blev. När jag blir stressad försämras min prestation rejält. Sedan har jag nog även ett långsammare arbetstempo också i alla fall när det gäller läsning. Jag läser långsamt gämfört med andra. Men har rätt till längre tid på ex prov för att jag är så stresskänslig så jag inte kan prestera under tidspress.

Du har rätt i att det gäller att försöka förklara. Har för mig att jag hade berättat om Asperger för dem, tidigare på terminen men vet inte hur bra de flesta tog till sig informationen. De verkade inte komma ihåg den så bra i alla fall.
Pingla95
 
Inlägg: 187
Anslöt: 2016-09-01

Stress. Känner ni igen er?

Inläggav Toblerone » 2017-05-29 14:50:29

Pingla95 skrev:
Toblerone skrev:
Förstår problemet, fast jag tycker det är ett helt annat problem. Det är att ha ett långsammare arbetstempo. Eller är det så att du läser snabbt, men måste ta pauser? Hur som helst, i såna situationer är det nog bäst om man förklarar mycket tydligt, även drar till med "funktionshinder" och liknande.


Det är nog lite blandat. Ungefär såhär jag är väldigt lättstressad så jag blir stressad tidigare än vad de andra i klassen blev. När jag blir stressad försämras min prestation rejält. Sedan har jag nog även ett långsammare arbetstempo också i alla fall när det gäller läsning. Jag läser långsamt gämfört med andra. Men har rätt till längre tid på ex prov för att jag är så stresskänslig så jag inte kan prestera under tidspress.

Du har rätt i att det gäller att försöka förklara. Har för mig att jag hade berättat om Asperger för dem, tidigare på terminen men vet inte hur bra de flesta tog till sig informationen. De verkade inte komma ihåg den så bra i alla fall.


Folk förstår inte att just den där saken har med Asperger att göra. Tyvärr så måste man nästan förklara det om igen för varje ny situation. Fast om man gör det, då går man folk på nerverna. Så det gäller att variera lite. Den ena gången nämner man Asperger, en annan gång säger man nåt om att man har problem med just det här....
Toblerone
 
Inlägg: 6366
Anslöt: 2010-11-19
Ort: Stockholm

Stress. Känner ni igen er?

Inläggav KrigarSjäl » 2017-07-15 22:13:50

-Om jag känner igen mig?

Big Time.

Det är det här att hela tiden bli avbruten.
Att behöva byta fokus plötsligt och ofta.

Mkt irriterande.
Tycker man ska göra en sak i taget.
Metodiskt, från start till slut.
Inte hålla på och hatta omkring.

Får huvudvärk av det, tappar koncentration och flow, blir disträ och väldigt irriterad.
KrigarSjäl
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 33157
Anslöt: 2006-08-10

Stress. Känner ni igen er?

Inläggav Zirre » 2017-07-15 23:52:22

Ja jo. Som när det kommit 6 meddelanden på telefonen på 12 minuter då får jag lust att kasta telefonen i sjön.
Zirre
 
Inlägg: 9275
Anslöt: 2009-12-08
Ort: Sthlms län, Uppland

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in