weasley skrev:Linear momentum är väl då det som kallas bara "moment", eller?

Nej, rörelsemängd.

När man i svenskan talar om "moment" brukar man avse kraftmoment/vridmoment. På engelska heter detta torque.

weasley skrev:jonsch

Om du visste, varför frågade du då? Och hur kom det sej att du trodde att de hade "riktiga" färger?

Nån sorts test jag måste genomgå?

Shit! Sorry, det där var riktigt oartigt av mig!

Jag har ägnat all hemmatid åt den lilla matte jag kan koma nån vart med själv, den senaste veckan, bara därför har jag inte svarat tidigare.

Tack så väldigt mycket för ansträngningen! Jag gjorde det bestämt mycket otydligt vad jag visste och vad jag inte visste. Hela orsaken till min fråga var att jag hade hittat matematiska objekt som har egenskaper motsvarande +3, +2, +1, -1, -2 och -3 och var lika många i varje grupp som vad kvarkar är. De objekten har försvunnit ur mitt matteprojekt för tillfället men för den händelse de dyker upp igen vill jag gärna veta om deras övriga egenskaper också delas av kvarkar. Det vore en fjäcer i hatten att hitta en teori för de där små prylarna. Frågeställningen är inklippt från ett mejl jag sänt till fysikprofessorer. Därför försökte jag verka okunnig - bättre det än att visa sig i hela sin hobbyfysikerprakt. Även om jag har all respekt för rdos så undviker jag att bli föknippad med hans typ av skeptiker när jag ber proffsen om hjälp. Ett litet dilemma, är det.

Nån gång, weasley, får du ta och bli hjälpbehövande lika mycket som hjälpsam - så man får chans att kompensera för såna här dumheter jag skrev!

/ J

Lite historia kring strängteorin:

http://library.thinkquest.org/27930/stringhistory.htm


De ekvationer som Euler satte upp redan på 1800-talet och som visade sej bli starten på strängteorin:

http://mathworld.wolfram.com/BetaFunction.html


Diskussioner om att närma sej Planck-dimensionerna:

http://www.theory.caltech.edu/people/jh ... tr132.html

Länken om betafunktionerna ligger vid den kittlande gränsen till vad man nästan fortfarande behärskar. Trevligt! Tyvärr räckte inte gammal kunskap till för att hjälpa mig intolka varken strängar eller bran i några av ekvationerna. Går det att beskriva i en lagom mängd text var strängarna ligger och vibrerar i dem?

Man var ju tvungen att expandera Eulers påbörjade verk med lite blandade områden inom matematik. Här finns en bra lista på vad man kan titta lite på om man vill fördjupa sej i matten bakom det hela.

http://superstringtheory.com/math/math2.html

Sannerligen en innehållsrik, mysig lista. Jag läste att ESA, European Space Agency, söker deltagare till en fejkad marsresa. Ett slags Big Brother utan beskådan från allmänheten. Jag blir litet frestad att ställa upp. På villkor att de förser mig med den bästa och mest pedagogiska mattelitteratur, enligt nämnda lista, som tänkas kan... färdlektyr.

Då har man nåt att drömma om inatt.

Äntligen fick jag tid att läsa ikapp den här tråden. Det har... ähum... kommit en del annat emellan...

Jag försöker förstå det här med rödförskjutning.

A----------------B
A----------------C-->

Vi börjar med ljud. A skickar ut en ton med hastighet v, frekvens f och våglängd λ. Ljudet når B som befinner sig i vila i förhållande till A. B mäter v, f och λ, får samma värden som A och konstaterar att v = λf.

Ljudet når också C som rör sig bort från A med halva ljudhastigheten. Även C mäter v, f och λ. C får samma värde på λ som B men får v' = v/2 och f' = f/2. Men även C kan konstatera att för de uppmätta värdena stämmer v' = λf'.

Nu över till ljus. A skickar ut en laserstråle med hastighet c, frekvens f och våglängd λ. B får samma värden på c, f och λ som A, medan C som rör sig bort från A får samma värde på c, men ett lägre värde f' på frekvensen och ett högre värde λ' på våglängden. C kan dock konstatera att c = λ'f'.

När det gäller ljud är B och C överens om λ men oense om v och f.
När det gäller ljus är B och C överens om c men oense om λ och f.
Både B och C kan alltid konstatera att v = λf i ljudfallet och c = λf i ljusfallet för egna uppmätta värden på v, c, λ och f.

Har jag uppfattat det rätt så långt?

Om svaret är nej, vad har jag missuppfattat?
Om svaret är ja, undrar jag om rödförskjutning:

Det har konstaterats att ljus från avlägna delar av rymden är förskjutet mot rött. Det har lägre frekvens = lägre energi än vad man kan förvänta sig. Jag hittar två förklaringar i den här tråden till detta uppmätta fenomen:
1 - Ljus tappar energi när det färdas genom rymden - (rdos).
2 - Ljuskällorna från yttre rymden avlägsnar sig från oss - (resten av forskarvärlden).

Vad är det som talar emot rdos teori (mer än att han är ensam om den)?

Jag har en fråga om strängteori också. (On topic, kanske )

Det finns fem olika 10D-teorier där man vet hur ekvationerna ser ut.

Det finns en 11D-teori (M-theory) som man vet förenar de fem 10D-teorierna, men där man inte vet hur ekvationerna ser ut.

Detta förbryllar mig något oerhört. Hur kan man veta att M-theory förenar de fem 10D-teorierna när man inte vet hur ekvationerna ser ut? Hur kan man veta någonting alls om M-theory när man inte vet hur ekvationerna ser ut?

Hehe, hur vet man något alls? Man gör förutsägningar.. Ne men ja vet inte mycket om det, men intressant att läsa om! Kom att tänka på Big Bang som mer en Big expansion t.ex. Osså då hur strängarna e rörelser hos energin som e punkter. Eller kan man säga att punkter eller materia är krökar hos energin? Krökar med en viss ordning kanske. Som man kan säga har blivit stelnad och påverkar sig själv och omgivningen på det viset.

PLUR.

Mats skrev:Det har konstaterats att ljus från avlägna delar av rymden är förskjutet mot rött. Det har lägre frekvens = lägre energi än vad man kan förvänta sig. Jag hittar två förklaringar i den här tråden till detta uppmätta fenomen:
1 - Ljus tappar energi när det färdas genom rymden - (rdos).
2 - Ljuskällorna från yttre rymden avlägsnar sig från oss - (resten av forskarvärlden).

Vad är det som talar emot rdos teori (mer än att han är ensam om den)?

Gosh! Jag verkar inte alltid få veta när det kommit nya inlägg på intressanta trådar! :-( Det var Isses förtjänst att jag såg det här öht!

Det som talar emot rdos teori är att ljus inte växelverkar. Inget av fysikerna känt fenomen kan ändra ljusets energi utan att samtidigt ändra dess rörelsemängd. Och skulle rörelsemängden ändras, skulle universum inte "synas" eftersom avlägset ljust skulle vara alltför suddigt för att kunna ge någon relevant information öht.
Dessutom skulle inte den kosmiska bakgrundsstrålningen finnas, vilket den ju gör.

Jag har för mej att den där teorin som rdos framhåller, var nåt som man kom på precis när man började mäta upp att det fanns en rödförskjutning öht (typ 1920 tror jag?). Sen övergavs teorin nån gång rung 1960 eftersom det fanns alldeles för många experimentella data som inte stödde den.

EDIT: Jag hittade en länk om det där som rdos bubblar om. Vassegoa!

http://www.astro.ucla.edu/~wright/tiredlit.htm

Mats skrev:Jag har en fråga om strängteori också. (On topic, kanske :wink: )

Det finns fem olika 10D-teorier där man vet hur ekvationerna ser ut.

Det finns en 11D-teori (M-theory) som man vet förenar de fem 10D-teorierna, men där man inte vet hur ekvationerna ser ut.

Detta förbryllar mig något oerhört. Hur kan man veta att M-theory förenar de fem 10D-teorierna när man inte vet hur ekvationerna ser ut? Hur kan man veta någonting alls om M-theory när man inte vet hur ekvationerna ser ut?

Efter att ha studerat strängarnas egenskaper ett tag så insåg man att det fanns massa symmetrier dem emellan. Efter att ha rotat lite i symmetrierna insåg man att alla de fem 10D-teorierna smälter ihop till en enda om man lägger till en dimension till. Att man kom på denna kruxiga lösning KAN ha haft att göra med att de som studerade supergravitation hade varit tvungna att ge sej ut i 11D för att få det att stämma med beräkningarna. Och eftersom den ena av de fem strängteorierna blir supergravitation vid låga energier, så provade man att ge sej ut däri med allihopa.

Isse skrev:Hehe, hur vet man något alls? Man gör förutsägningar.. :) Ne men ja vet inte mycket om det, men intressant att läsa om! Kom att tänka på Big Bang som mer en Big expansion t.ex. Osså då hur strängarna e rörelser hos energin som e punkter. Eller kan man säga att punkter eller materia är krökar hos energin? :) Krökar med en viss ordning kanske. Som man kan säga har blivit stelnad och påverkar sig själv och omgivningen på det viset.

PLUR.

Jag tycker du uppvisar stor förståelse för hur strängar skulle kunna fungera.

weasley skrev:Gosh! Jag verkar inte alltid få veta när det kommit nya inlägg på intressanta trådar!

Jag tror det gick till så att du fick mail när Jonsch skrev sitt inlägg 26/9 23:30 och att du läste det utan att vara inloggad (lätt hänt). Därför fick du inget nytt mail när jag skrev i tråden - och inte när Isse skrev heller, antar jag. Det har iaf hänt mig i andra trådar...

weasley skrev:Det som talar emot rdos teori är att ljus inte växelverkar. Inget av fysikerna känt fenomen kan ändra ljusets energi utan att samtidigt ändra dess rörelsemängd. Och skulle rörelsemängden ändras, skulle universum inte "synas" eftersom avlägset ljust skulle vara alltför suddigt för att kunna ge någon relevant information öht.
Dessutom skulle inte den kosmiska bakgrundsstrålningen finnas, vilket den ju gör.

TACK!! Det där med att universum skulle bli suddigt om ljuset växelverkade tror jag faktiskt jag förstår. Angående kosmisk bakgrundsstrålning: jag har läst länken men är fortfarande . Behöver nog läsa den ett par gånger till...

weasley skrev:Efter att ha studerat strängarnas egenskaper ett tag så insåg man att det fanns massa symmetrier dem emellan. Efter att ha rotat lite i symmetrierna insåg man att alla de fem 10D-teorierna smälter ihop till en enda om man lägger till en dimension till. Att man kom på denna kruxiga lösning KAN ha haft att göra med att de som studerade supergravitation hade varit tvungna att ge sej ut i 11D för att få det att stämma med beräkningarna. Och eftersom den ena av de fem strängteorierna blir supergravitation vid låga energier, så provade man att ge sej ut däri med allihopa.

Det här är högt över min fattningsförmåga. *inser min begränsning* Det en stackars konkret tänkande Aspergare som mig inte förstår är (bl.a.): Hur kan man ge sig ut i 11 dimensioner utan att få med sig ekvationerna? Och hur kan man få beräkningarna att stämma när man inte har några ekvationer att stämma av dem mot?

weasley skrev:EDIT: Jag hittade en länk om det där som rdos bubblar om. Vassegoa!

http://www.astro.ucla.edu/~wright/tiredlit.htm

Inte illa. Äntligen lite fakta och inte bara en massa PK-snack. Vet inte hur man "förklarar" dessa fynd. De verkar faktiskt stödja relativitetsteorin.

weasley skrev:Efter att ha studerat strängarnas egenskaper ett tag så insåg man att det fanns massa symmetrier dem emellan. Efter att ha rotat lite i symmetrierna insåg man att alla de fem 10D-teorierna smälter ihop till en enda om man lägger till en dimension till. Att man kom på denna kruxiga lösning KAN ha haft att göra med att de som studerade supergravitation hade varit tvungna att ge sej ut i 11D för att få det att stämma med beräkningarna. Och eftersom den ena av de fem strängteorierna blir supergravitation vid låga energier, så provade man att ge sej ut däri med allihopa.

Jag tror hur som helst att ingen (i min livstid iaf) kommer att kunna bevisa / visa någon praktisk nytta på dessa 11 dimensioner. Även om ekvationerna behöver 11 dimensioner betyder det som sagt inte att det existerar 11 (fysiska) dimensioner. Dimensionerna kan ha helt andra tolkningar än man vill ge dem i sina spekulationer. I vilket fall som helst är parallella universum och sådant rena sagor

Några länkar:

http://theory.tifr.res.in/~mukhi/Physics/string2.html
http://www.stringwiki.org/

http://www.slac.stanford.edu/econf/C050 ... s/Lykken1/
http://www.slac.stanford.edu/econf/C050 ... s/Lykken3/

http://www.physto.se/~fawad/Strings/
http://math.bard.edu/greg/Strings/

rdos skrev:Jag tror hur som helst att ingen (i min livstid iaf) kommer att kunna bevisa / visa någon praktisk nytta på dessa 11 dimensioner. Även om ekvationerna behöver 11 dimensioner betyder det som sagt inte att det existerar 11 (fysiska) dimensioner. Dimensionerna kan ha helt andra tolkningar än man vill ge dem i sina spekulationer. I vilket fall som helst är parallella universum och sådant rena sagor :roll:

Javisst! Någon egentlig och praktisk nytta lär aldrig de sju extra dimensionerna få. Inte inom överskådlig framtid åtminstone. Det tror inte jag heller. För tillfället finns de dock till för att förklara det man hoppas är universums väsen, dess karaktär.
Men det är många fysiska fenomen vi aldrig behöver bekymra oss särdeles mycket om i vårt dagliga liv. Supernovor, svarta hål, bakgrundsstrålning, tidsdilatation, etc.
Teorin utgår dessutom från att de extra dimensionerna är så kraftigt krökta att de nästan är singulära och därför ser vi dem inte. Spännande att försöka föreställa sej.

Mats:
Ekvationerna för de fem teorierna hänger inte riktigt med upp i 11D. Men som jag skrev om supergravitationen så har de lite beräkningsmetoder för att hantera 11D. Det kan vara dem man använder.
Har inte kollat md2perpes länkar än, men det kan finnas bättre förklaringar där.

Kom att tänka på en sak angående ljusets hastighet. Iof kanske inte e rätt tråd o säkert redan nämnt. Men om en himlakropp säg en supersatelit skuts ut från jorden o färdas ganska snabbt o sedan sänder ut ljus bort från jorden. Hur uppfattas det på jorden rent relativistiskt.. Lixom om man observerar rymden i sig som befinner sig på sträckan mellan ljuset o jorden.

PLUR.

Isse: Ljus som sänds bort från jorden kan vi inte uppfatta alls här på jorden. Det enda ljus vi kan se är det som sänds mot jorden.

Ljuset som sänds mot jorden från supersatelliten kommer med samma hastighet som om supersatelliten inte hade avlägsnat sig men vi uppfattar att det har en annan färg än det sändes ut med.

Färgförändringen går mot rött bland regnbågens färger (röd, orange, gul, grön, blå, indigo, violett) så att orange-t ljus blir mer rött, gult ljus blir mer orange-t, grönt ljus blir mer gult osv. Detta fenomen kallas rödförskjutning och har diskuterats en hel del i den här tråden.

Om man observerar "rymden i sig" utan ljus uppfattar vi den som svart. Svart är den enda färg som inte består av ljus. Svart är i stället avsaknad av ljus. Om du har varit ute på landet en mörk natt där det inte finns någon belysning vet du vad jag menar. Allt blir svart.

enligt strängteorin finns (troligtvis) 11 dimensioner: en tidsdimension, tre rumsdimensioner och sex okända dimensioner. här tänkte jag att ni kan komma med förslag på vad de sex okända dimensionerna är för något.

själv har jag funderat på om materia+energi är en egen dimension, eller om de är två dimensioner som på något sätt ligger nära varandra, samarbetar. fast i och för sig fattar jag kanske inte riktigt vad energi och materia är.

i varje fall är jag mycket intresserad av vad ni tycker.

Moderator Alien: Slog ihop med tidigare tråd om strängteorin.

I kvantfysiken talar man om, och räknar med, det sexdimensionella fasrummet, dvs. dels läge i de vanliga tre dimensionerna och dels rörelsemängd i dessa dimensioner, men eftersom läge och rörelsemängd är helt olika saker så är de olika dimensioner. (Men fråga mig inte om några närmare detaljer, för jag förstod aldrig mycket av det där, jag lärde mig bara att räkna på det. ).

Nu vet jag inte om detta kan vara vad man syftar på i strängteorin, dock. Kanske räknas dessa extra rörelsemängdsdimensioner inte som "äkta" dimensioner utan bara teoretiska konstruktioner? Weasley kan förmodligen utreda det.

Hej!

Men det är spännande diskussioner. Lite svindlande dock, svårt att få grepp om.

Hälsningar

Lilla Gumman

Såvitt jag har förstått saken behöver de okända dimensionerna inte ha några bestämda egenskaper utan är bara en hypotetisk konstruktion för att strängteorin ska stämma rent matematiskt, så de kan vara mikroskopiskt små eller större än universum utan att det direkt påverkar teorin i sig. Dessutom finns det flera olika bud när det gäller strängteorier, så i en del fall pratas det om 13 eller ännu fler dimensioner.