Språkligt jag stör mig på.

Här diskuterar vi språkfrågor på ett brett plan.

 Moderatorer: Alien, marxisten, atoms

Språkligt jag stör mig på.

Inläggav HGJ » 2021-05-09 20:16:26

Vildsvin skrev:Jag vet inte mycket om fornsvenska, men den fornengelska prepositionen "of/æf" följs alltid av dativ medan "on/an" och "in" följs av ackusativ vid rörelse och dativ vid befintlighet, vilket fortfarande gäller de tyska motsvarigheterna. Jag antar att detsamma gällde svenska fram tills kasussystemet blev instabilt på 1300-1400-talet. Då behövdes det något som markerade skillnaden mellan rörelse och befintlighet. Dvs genom att lägga till adverben "ut" och "upp" så förtygar "uti" "uppå" och "utå" att det handlar om befintlighet.

Men uti lär återgå på såväl ut + i (riktning) som ute + i (befintlighet). Motsvarande gäller : upp + å (riktning), liksom uppe + å (befintlighet).
HGJ
Assistent
 
Inlägg: 5007
Anslöt: 2007-06-02

Språkligt jag stör mig på.

Inläggav Dagobert » 2021-05-15 10:43:30

Heliora skrev:(...) Med ett i övrigt fullt korrekt skriftspråk ser det riktigt störande ut med dessa "utav". Det blir liksom ett stilbrott och stör läsningen. Som att blanda slang med kanslisvenska typ.

Ser det ofta här i gruppen.

Det märks kanske särskilt i den här gruppen* då många här har ett naturligt okonstlat tal- och skriftspråk som andra grupper kan se som tillgjort och högtravande. Det kan vara lika naturligt för oss att skriva "utav" som "huruvida". (För den rene är allting rent, sas.)
I ett vårdat skriftspråk anstränger man sig mer att undvika talspråk och "utav".

*Både forumgruppen och aspergergruppen.
Dagobert
 
Inlägg: 12230
Anslöt: 2010-11-30

Återgå till Språket



Logga in