Hej, jag tänkte se om jag kunde få lite hjälp tips utav er här inne, skulle verkligen behöva det, för jag mår dåligt och kanske någon annan varit i liknande situation?! Jag dubbelpostar då jag inte vet vart folk kollar mest, hoppas det kan has överseende med.

Hur som helst, 2006 blev jag, efter långt om länge, klar civilekonom. Jag hade haft väldigt motigt och mycket svårt med vissa saker och kände väl att få ett jobb skull bli väldigt svårt...., hade även en studieskuld på 400 tusen.... Åren gick och jag blev sjukskriven, utredning etc. Jag kände redan då på mig att jag inte skulle kunna ta ett vanligt jobb, då jag mådde dåligt, stress, ångest och mycket annat.

Jag skrev till CSN och förklarade min situation och om jag kunde få helt delar av mitt lån avskrivit, då jag redan då kände på mig och från läkare intyg att jag hade de problem etc. Jag fick avslag och för att inte skulden skulle växa totalt och få om än mer ångest och oro för detta, så var mina föräldrar snälla och fick låna pengar av dem på obestämd tid och detta var 2008...

Åren går och jag får diagnos, högfungerandeautism bipolär och redan då börjar psyk fk af prata om jag skulle sjukersättas istället för insatser.... Jag vägrade, jag försökte, men 2015 så sjukersatte dig mig helt och hållet.... Jag inser att jag troligen inte kommer att vara arbetsför, vilket även står i intyg, saknar arbetsförmåga helt....

Nu har jag läst på lite och dels läst att om man avser att betala av större mängd av studielånet på en och samma gång, så ska man kunna bli premierad för detta och därför behöva betala mindre del?! Men det som jag mest av allt undrar, är att om jag hade haft diagnos då jag skrev, så hade jag troligen fått studielånet avskrivit, men nu nekade de och jag kände att jag hade inte kraften att ta tag i det.

Men när jag tänker på det, så är det pengar som jag betalat för något som jag egentligen skulle haft rätt att fått avskrivit och diagnos som bipolär hfa är ju inget man får huxflux (symtomen alltså), så jag hade ju detta redan då om än inte på papper....

Om man drar parallell och leker med tanken att du skulle ha fått för mycket i bostadsbidrag och de kommer på detta 6år senare, så kan du troligen bli skyldig att behöva betala detta retroaktivt, vilket jag även kan tycka att det borde vara i mitt fall, fast att de skulle ersätta mig. Detta är inget som jag själv valt och borde hamna under synnerliga skäl för avskrivning.

Vad tror ni? Är det lönt att försöka eller skulle de neka direkt? Jag hänvisar till att när de nekade mig första gången så hade jag samma symtom, om än inte på papper och således borde jag även haft samma rätt att få det avskrivit redan då, som jag skulle haft nu, att jag sedan lånade pengar av mina föräldrar för att slippa en massa ränta och så, borde egentligen inte spelat någon roll....


Snälla hjälp mig vad tror ni?

Det kanske står något av intresse i tidigare trådar om avskrivning av studielån:

fatt-avskrivet-studielanet-t19135.html
29-snart-30-och-nyss-fatt-diagnosen-as-vad-gora-av-det-t36225.html
avskrivning-av-csn-lanet-t48597.html

Jag förstår inte riktigt varför studielånen är relevanta för dig, då man har sjukersättning betalar man inte en krona till CSN så det är inget som påverkar dig alls förrän du eventuellt börjar jobba. Om jag vore dig skulle jag satsa på att må bättre och låta CSN vara ett tag.

Liljan skrev:Jag förstår inte riktigt varför studielånen är relevanta för dig, då man har sjukersättning betalar man inte en krona till CSN så det är inget som påverkar dig alls förrän du eventuellt börjar jobba. Om jag vore dig skulle jag satsa på att må bättre och låta CSN vara ett tag.

Sliper man att betala till CSN när man uppbär sjukersättning? Jag har för mig att har man en inkomst under ett vist belopp slipper man att betala.

Om man har sjukersättning på grundbeloppet kan man få lånet avskrivet. Gränsen går vid en inkomst på 110 750 kronor, se http://www.csn.se/aterbetala/avskrivning/2.721

Man kan få nedsättning av beloppet man ska betala om man har låg inkomst också (klicka vidare hos CSN för villkor).

Till OP: jag skulle säga: prova att skicka in en ansökan om retroaktiv avskrivning, dvs återbetalning från CSN. Du har ju inget att förlora.

Men ärligt talat är jag tveksam till om den skulle gå igenom. Min erfarenhet är att det är väldigt svårt att få tillbaka pengar från dem - de har säkert följt reglernas formuleringar, om än inte deras intentioner. Med det menar jag att jag misstänker att CSN anser att de bara ska fatta beslut om avskrivning när sjukersättning väl är beslutad, oavsett vilka problem som fanns innan.

Sjukersatt skrev:Jag skrev till CSN och förklarade min situation och om jag kunde få helt delar av mitt lån avskrivit, då jag redan då kände på mig och från läkare intyg att jag hade de problem etc.

Sjukersättning , fattigdom, socialbidrag eller hur man mår är inget argument för dem. Du kan försöka ansöka om uppskov om avskrivningen inte går igenom.

elle skrev:

Sjukersatt skrev:Jag skrev till CSN och förklarade min situation och om jag kunde få helt delar av mitt lån avskrivit, då jag redan då kände på mig och från läkare intyg att jag hade de problem etc.

Sjukersättning , fattigdom, socialbidrag eller hur man mår är inget argument för dem. Du kan försöka ansöka om uppskov om avskrivningen inte går igenom.

Jo, (hel) sjukersättning med (lågt) grundbelopp tar de hänsyn till, och även försörjningsstöd (socialbidrag): har man haft det minst tre månader i följd kan man ansöka om, och få, uppskov med betalningen.

OP, om du nu har fått hel sjukersättning med lågt grundbelopp bör du alltså kunna få lånet avskrivet från och med nu. Däremot är i alla fall jag alltså tveksam till om de kan/vill avskriva retroaktivt, men ser inte varför du inte skulle kunna testa. Går det så går det.

Edit: ett felplacerat komma...

Hej alla och tack för era svar.

Vill förtydliga att mitt "studielån" är redan betalt av ett lån jag tagit av mina föräldrar.

När jag ansökte om avskrivning innan jag betalade av det, så ansåg de att det inte fanns grundliga synnerliga själ (hade inte fått diagnos på pappret, men hade den redan då).

Om du som medborgare visar sig att du betalat för lite skatt för flera år sedan, då kan de kräva dig på pengar. Likaså borde även stämma om det är tvärtom, alltså om du som medborgare betalat in för mycket pengar, vilket jag anser att jag gjort. Jag hade samma nedsättning redan då, alltså inget som kommit i efterhand. Avskrivning beslutas ofta på läkarutlåtande diagnos, hade inte hunnit fått det då.

Det är mycket pengar och känner att jag borde ha rätt att få tillbaka detta som jag skulle haft rätt till att få avskrivit idag....

slackern skrev:

Liljan skrev:Jag förstår inte riktigt varför studielånen är relevanta för dig, då man har sjukersättning betalar man inte en krona till CSN så det är inget som påverkar dig alls förrän du eventuellt börjar jobba. Om jag vore dig skulle jag satsa på att må bättre och låta CSN vara ett tag.

Sliper man att betala till CSN när man uppbär sjukersättning? Jag har för mig att har man en inkomst under ett vist belopp slipper man att betala.

Man kan ansöka om att slippa betala pga synnerliga skäl, har man vissa bidrag slipper man betala, aktivitets- och sjukersättning är två sådana bidrag, försörjningsstöd är ett annat sådant bidrag. Uppfyller man inte kraven för synnerliga skäl kan man ansöka om att betala mindre pga liten inkomst.

Det fungerar inte så, har du betalt av lånet så har du. Att få lånet avskrivet är ingen rättighet utan en förmån, ett privilegium. Du har visat att du är kapabel att betala tillbaka (de struntar i varifrån pengarna kommer) och kan man betala får man inte lånet avskrivet. Det bästa du kan göra är att släppa det och göra upp en betalningsplan med dina föräldrar.

Okej, då verkar det rätt så dömt att misslyckas:( Även om jag tror att om det vore tvärtom, att skatte verket som exempel skulle hitta något som blivit fel år tillbaka, så hade man ställts skyldig. Dessutom så som jag förstått, så har du rätt att få studiemedel avskrivet vid synnerliga skäl, oavsett om "du kan" betala eller ej. Likasom att du har rätt till sjukersättning, oavsett hur stor förmögenhet du har.

Märkväl, jag hade diagnosernas kriterier redan då jag fick avslag, jag hade alltså rätt utifrån synnerliga skäl, att få det avskrivet redan då....., bara det att jag inte hade det på papper. Om det är så att de fåtta betalt för något som jag inte varit skyldig att betala, så borde det lösas retroaktivt, men när det är enskilda medborgaren så är man inte prioriterad:(

http://www.csn.se/aterbetala/avskrivning/2.721

Det står att du kan få det avskrivet, inte att du har rätt till det. Det är inte så att alla med diagnos utan vidare får lånet avskrivet.

Du skulle ha lagt upp det så att dina föräldrar gjorde inbetalningarna.

Ok ok då förstår jag:( Frågan är om det ens är lönt att fråga csn....

Sjukersatt skrev:Okej, då verkar det rätt så dömt att misslyckas:( Även om jag tror att om det vore tvärtom, att skatte verket som exempel skulle hitta något som blivit fel år tillbaka, så hade man ställts skyldig. Dessutom så som jag förstått, så har du rätt att få studiemedel avskrivet vid synnerliga skäl, oavsett om "du kan" betala eller ej. Likasom att du har rätt till sjukersättning, oavsett hur stor förmögenhet du har.

Märkväl, jag hade diagnosernas kriterier redan då jag fick avslag, jag hade alltså rätt utifrån synnerliga skäl, att få det avskrivet redan då....., bara det att jag inte hade det på papper. Om det är så att de fåtta betalt för något som jag inte varit skyldig att betala, så borde det lösas retroaktivt, men när det är enskilda medborgaren så är man inte prioriterad:(

Du kan inte jämföra med Skatteverket, det är inte alls samma sak. Blir det fel åt andra håller och du har betalt för mycket till Skatteverket har du rätt att få tillbaka pengar flera år efter också. Det här handlar om att du har tagit ett lån och vill be om en förmån (att slippa betala tillbaka) är lånet redan betalar är det väl självklart att du inte kan få pengar från lånegivaren (i det här fallet CSN). Att ha Asperger, vara bipolär eller andra diagnoser är inte ett skäl till att inte betala tillbaka lånen. Även om du hade haft dina diagnoser på papper hade du alltså inte fått slippa betala.

Just sjukersättningen påverkas inte av hur stor förmögenhet du har, men bostadstillägget gör det och bor man själv måste man ha bostadstillägg (eller sparade pengar) för att klara sig.

Jag tycker du ska sluta tycka synd om dig själv, det här är en helt naturlig del att bli vuxen, man får inte allt på silverfat hela tiden utan får göra rätt för sig. Ibland fattar man fel beslut (dina föräldrar hade kunnat låna dig pengar varje/var tredje månad istället så hade du varit skyldig mindre nu) och då man fattar fel beslut får man leva med det, det gäller alla.

Nej men det är pga de diagnoserna som gjort att de valt sjukersatt mig. Kan även upplysa dig om att jag sedan många år tillbaka fått klara mig själv, så du behöver inte gå på sådär. Att kunna leva på enbart sjukersättning utan att behöva bostadstillägg är inga problem, som sagt, har man fått kämna så lär man sig även att leva snålt och sedan får man bo där man har råd, inte sant?

Nu är väl csn lite mer än en vanlig långivare statlig dessutom, dessutom var min fråga inte det. De nekade mig att få det avskrivet då, allt annat lika, de borde alltså skrivit av det idag om jag haft det kvar, eftersom allt annat lika då, så var det min fråga, men har fått svar nu, tack tack.

Ha de bäst

Hade du sjukersättning då dina föräldrar betalade lånet? För det är det, det hänger på, inte på diagnoserna. De finns de som har samma diagnoser som dig som jobbar. Nu blev konsekvensen för dig att du fick sjukersättning och det är synd, men sådant är livet. Du verkar se det som en rättighet att få en massa saker, men de flesta får kämpa på ett eller annat vis. Du har rätt i ett CSN inte är en vanlig lånegivare, de är extremt generösa, man betalar nästan ingen ränta, det är lättare att få uppskov på betalningar och såvidare, men de är ingen välgörenhetsorganisation heller, men lånar pengar av dem.

Sjukersättningen är på 8860 kronor före skatt, dvs runt 6000 kronor efter skatt. Det är en bra bit under existensminimum om man ska betala för sitt boende. Det hjälper inte med att leva snålt, ingen klarar sig på så lite pengar om man inte bor på gatan eller har någon som hjälper än.

Liljan skrev:Sjukersättningen är på 8860 kronor före skatt, dvs runt 6000 kronor efter skatt. Det är en bra bit under existensminimum om man ska betala för sitt boende. Det hjälper inte med att leva snålt, ingen klarar sig på så lite pengar om man inte bor på gatan eller har någon som hjälper än.

Då kan man ju alltid söka bostadstillägg för att ha råd till hyran.

slackern skrev:

Liljan skrev:Sjukersättningen är på 8860 kronor före skatt, dvs runt 6000 kronor efter skatt. Det är en bra bit under existensminimum om man ska betala för sitt boende. Det hjälper inte med att leva snålt, ingen klarar sig på så lite pengar om man inte bor på gatan eller har någon som hjälper än.

Då kan man ju alltid söka bostadstillägg för att ha råd till hyran.

Läs gärna inläggen. Nu pratade vi om att överleva utan bostadstillägg.

Nu tog diskussionen en kraftig vändning och du Liljan verkar inte ha helt klart för dig när du skriver så som du gör ang sjukersättning. Jag hade bra jobb innan allt blev skit och gick utför, vilket medfört att jag har något högre sjukersättning som du skriver. Det du skriver är kanske lägsta nivå? Jag kan få bostadstillägg men känner att det inte är lönt för mig, så det får någon annan. Och JO Liljan, det finns de som klarar sig på 6000kr i månaden (även om du inte hade gjort det) men givetvis är det ansträngande, men är som sagt inte född på silverfat och lärt mig hårda vägen, så jag vet.


PS. Liljan du gnäller om att jag får lära mig och bli vuxen (utan att veta min ålder), men du själv verkar onekligen få bostadstillägg och det tycker du är en rättighet för att DU inte klarar av att leva på 6000 kr för att du troligen har rätt mycket högre krav än mig. Dessutom spårade tråden ur, det som var min initiala anledning till att starta tråden är nu besvarat. Ds

Ja, jag skriver om lägsta nivån. Jag tycker absolut att du ska söka bostadstillägg, även om du inte får maxnivån blir det ändå pengar. Visst kan man klara sig på 6000 kronor i månaden om man delar boende med någon, har en bostadsrätt utan lån och knappt någon hyra eller får hjälp på ett eller annat vis, men aldrig om man bor själv i en hyresrätt. Det skulle innebära att man hade en hyra på 2000-3000 kronor/månad och så billigt har jag aldrig sett en lägenhet. Inte ens ettorna på 15-18 kvadrat kostar så lite, inte i Stockholm i alla fall.

Där klämde du det; Stockholm, men nu finns det andra ställen att bo i Sverige OCH som är betydligt billigare. Så växte jag upp, att man får bo och leva efter sina tillgångar:)

Liljan skrev:Ja, jag skriver om lägsta nivån. Jag tycker absolut att du ska söka bostadstillägg, även om du inte får maxnivån blir det ändå pengar. Visst kan man klara sig på 6000 kronor i månaden om man delar boende med någon, har en bostadsrätt utan lån och knappt någon hyra eller får hjälp på ett eller annat vis, men aldrig om man bor själv i en hyresrätt. Det skulle innebära att man hade en hyra på 2000-3000 kronor/månad och så billigt har jag aldrig sett en lägenhet. Inte ens ettorna på 15-18 kvadrat kostar så lite, inte i Stockholm i alla fall.

En hyresrätt här i nybro och emmaboda kan man hitta för ungefär 1500 kr och uppåt. Bostadsrätterna är inte heller så fasligt dyra. Men tittar man några mil österut mot tex. Kalmar. Oj oj oj.. Då jäklar. Där är det tiodubbla!

Sjukersatt skrev:Där klämde du det; Stockholm, men nu finns det andra ställen att bo i Sverige OCH som är betydligt billigare. Så växte jag upp, att man får bo och leva efter sina tillgångar:)

Bo aldrig i Stockholm. Det är bara dyrt och låååååånga köer.

Sjukersatt skrev:Där klämde du det; Stockholm, men nu finns det andra ställen att bo i Sverige OCH som är betydligt billigare. Så växte jag upp, att man får bo och leva efter sina tillgångar:)

Alla kan inte flytta härifrån och det kan man inte begära heller.