Alien skrev:Kaos i en skola i Uppsala. Skyddsombudet måste agera.

UNT skrev:Bakgrunden är den kaosartade situation som, enligt facken, råder på Västra Stenhagenskolan. Många lärare har blivit sjukskrivna under höstterminen och fler riskerar att sjukskrivas om inget görs. Personalen upplever att det råder oreda och otydlighet framför allt i relationen mellan skolledning, lärare och elevhälsan.

– Flera elever är i behov av särskilt stöd och personalen räcker inte till, och eleverna får inte det stöd som de enligt skollagen är berättigade till, skriver huvudskyddsombuden.

http://unt.se/uppland/uppsala/kaos-rade ... 30713.aspx

De där eleverna som behöver särskilt stöd, är det såna som lever rövare undrar jag misstänksamt. Iofs, de som inte klarar av skolundervisningen kan ju bråka pga bristande stöd. Det finns tydligen inte tillräckligt med specialpedagoger.

Här är några av bristerna på skolan

1. Rutiner och hantering av kränkande situationer och våld och hot mellan elever och mellan elever och lärare. Anmälningar och uppföljningar görs inte alltid. Stöd och kunskaper om hur situationerna ska hanteras saknas.

2. Bristande stöd och återkoppling om åtgärder till lärare när ovanstående situationer uppstår.

3. Bristande stöd till lärare i undervisningssituationer där fler elever i samma gruppkonstellation är i behov av särskilt stöd.

4. Bristande stöd till elever och lärare då mobbade elever identifieras.

5. Åtgärder för att hantera elever som är i behov av särskilt stöd sätts in för sent eller inte alls trots tidig rapportering av behovet. Flera elever får inte det stöd de har rätt till enligt skollagen.

6. Speciallärare saknas på skolan. 125 % specialpedagog är för lite på 350 elever där cirka 50 elever är i behov av särskilt stöd.

Ett tecken på att eleverna har högre status än lärarna är att lärarnas vilrum omvandlades till bönerum - utan att lärarna blev tillfrågade. Ändå finns det lag på att arbetsplatser ska ha vilrum. Däremot inte på att de ska ha bönerum. Tvärtom ska utbildningen i kommunala skolor vara icke-konfessionell, alltså utan religiösa inslag. (Därav dessa ständiga bråk om avslutningar i kyrkor.)

Till din första kommentar: Jag känner faktiskt också att vi mest lägger ned tid på elever som bråkar och saboterar, inte på elever som har svårt för sig. Detta skulle bli bättre om man kunde sanktionera, dvs. avstänga (eventuell efter varning) lättare.

De 6 punkterna känner jag också igen. De flesta skulle kunna förbättras med mera personal som avlastar lärarna - biträdande rektor, skolvärd och liknande. Men på andra sidan skulle nog inte ens det behövas om man inte behövde lägga så mycket tid på elever som stökar.

Toblerone skrev:

Alien skrev:Kaos i en skola i Uppsala. Skyddsombuddet måste agera.

UNT skrev:Bakgrunden är den kaosartade situation som, enligt facken, råder på Västra Stenhagenskolan. Många lärare har blivit sjukskrivna under höstterminen och fler riskerar att sjukskrivas om inget görs. Personalen upplever att det råder oreda och otydlighet framför allt i relationen mellan skolledning, lärare och elevhälsan.

– Flera elever är i behov av särskilt stöd och personalen räcker inte till, och eleverna får inte det stöd som de enligt skollagen är berättigade till, skriver huvudskyddsombuden.

http://unt.se/uppland/uppsala/kaos-rade ... 30713.aspx

De där eleverna som behöver särskilt stöd, är det såna som lever rövare undrar jag misstänksamt. Iofs, de som inte klarar av skolundervisningen kan ju bråka pga bristande stöd. Det finns tydligen inte tillräckligt med specialpedagoger.

Här är några av bristerna på skolan

1. Rutiner och hantering av kränkande situationer och våld och hot mellan elever och mellan elever och lärare. Anmälningar och uppföljningar görs inte alltid. Stöd och kunskaper om hur situationerna ska hanteras saknas.

2. Bristande stöd och återkoppling om åtgärder till lärare när ovanstående situationer uppstår.

3. Bristande stöd till lärare i undervisningssituationer där fler elever i samma gruppkonstellation är i behov av särskilt stöd.

4. Bristande stöd till elever och lärare då mobbade elever identifieras.

5. Åtgärder för att hantera elever som är i behov av särskilt stöd sätts in för sent eller inte alls trots tidig rapportering av behovet. Flera elever får inte det stöd de har rätt till enligt skollagen.

6. Speciallärare saknas på skolan. 125 % specialpedagog är för lite på 350 elever där cirka 50 elever är i behov av särskilt stöd.

Ett tecken på att eleverna har högre status än lärarna är att lärarnas vilrum omvandlades till bönerum - utan att lärarna blev tillfrågade. Ändå finns det lag på att arbetsplatser ska ha vilrum. Däremot inte på att de ska ha bönerum. Tvärtom ska utbildningen i kommunala skolor vara icke-konfessionell, alltså utan religiösa inslag. (Därav dessa ständiga bråk om avslutningar i kyrkor.)

Till din första kommentar: Jag känner faktiskt också att vi mest lägger ned tid på elever som bråkar och saboterar, inte på elever som har svårt för sig. Detta skulle bli bättre om man kunde sanktionera, dvs. avstänga (eventuell efter varning) lättare.

De 6 punkterna känner jag också igen. De flesta skulle kunna förbättras med mera personal som avlastar lärarna - biträdande rektor, skolvärd och liknande. Men på andra sidan skulle nog inte ens det behövas om man inte behövde lägga så mycket tid på elever som stökar.

Ni kanske skulle ha folk som arbetstränar eller har sysselsättning från kommunen som hjälper till i klassrummet?

slackern skrev:

Toblerone skrev:

Alien skrev:Kaos i en skola i Uppsala. Skyddsombuddet måste agera.

http://unt.se/uppland/uppsala/kaos-rade ... 30713.aspx

De där eleverna som behöver särskilt stöd, är det såna som lever rövare undrar jag misstänksamt. Iofs, de som inte klarar av skolundervisningen kan ju bråka pga bristande stöd. Det finns tydligen inte tillräckligt med specialpedagoger.



Ett tecken på att eleverna har högre status än lärarna är att lärarnas vilrum omvandlades till bönerum - utan att lärarna blev tillfrågade. Ändå finns det lag på att arbetsplatser ska ha vilrum. Däremot inte på att de ska ha bönerum. Tvärtom ska utbildningen i kommunala skolor vara icke-konfessionell, alltså utan religiösa inslag. (Därav dessa ständiga bråk om avslutningar i kyrkor.)

Till din första kommentar: Jag känner faktiskt också att vi mest lägger ned tid på elever som bråkar och saboterar, inte på elever som har svårt för sig. Detta skulle bli bättre om man kunde sanktionera, dvs. avstänga (eventuell efter varning) lättare.

De 6 punkterna känner jag också igen. De flesta skulle kunna förbättras med mera personal som avlastar lärarna - biträdande rektor, skolvärd och liknande. Men på andra sidan skulle nog inte ens det behövas om man inte behövde lägga så mycket tid på elever som stökar.

Ni kanske skulle ha folk som arbetstränar eller har sysselsättning från kommunen som hjälper till i klassrummet?

Ja, vi har haft det nån gång. Nåt projekt "gubbar över 50", jag tror det hette faktiskt så. Invandrargubbar dessutom. Men de hjälpte oss verkligen.

Förresten så vill lärare ofta inte så gärna ha fler vuxna i klassrummet. Man kommer så lätt i vägen för varandra, det kan uppstå problem. Själv skulle jag inte ha problem med det, men det händer att folk har det. Men man kan ha övrig personal som sitter med en liten grupp i grupprum, eller som är ute i korridorerna och fångar upp dem som skolkar eller skickas ut.

Om man ska räkna lärare som polis så ska dom börja bära "självförsvars verktyg" som alla andra yrken där man ska vara beredd på fysisk konflikt

Sauce skrev:Om man ska räkna lärare som polis så ska dom börja bära "självförsvars verktyg" som alla andra yrken där man ska vara beredd på fysisk konflikt

Menar du att man ska ha nåt slags vapen? Löjligt! Däremot har jag gjort kampsport (mest ju-jutsu) - för många år sedan, och det har ibland varit praktiskt. Jag vet i alla fall vad man gör om nån tonåring inte släpper det som man försöker konfiskera. Utan att personen märker det. De tror på allvar att jag är starkare (om man gör det lite lätt). I själva verket vrider jag vristen lite grann, då måste personen släppa.

Bump!

Det har inte blivit bättre på de 6 år som gått sedan det sist skrevs i tråden.

Lärare och rektor är rädda för våldsamma barn.

DN 2022-10-16 skrev:Vesna Prekopic var med och startade en högstadieskola i ett utsatt område. Efter tio månader som rektor hade hon panikattacker och uppmanades arbeta hemifrån av säkerhetsskäl. Problemet med våld och hot är utbrett – men vilken vuxen berättar frivilligt att man är rädd för ett barn?

https://www.dn.se/kultur/vesna-prekopic ... n-av-barn/

Pojken är ju bara 13 år. Han har ingen respekt för rektorn, inte för sin mamma. Kanske för att bägge bara är kvinnor?

Det konstigaste är inte att han spottar på mig, utan att hans mamma står någon meter ifrån och inte gör något, inte säger något. Kanske är hon i tillfällig chock. Stilla av skam.

Hans stadiga blick är klistrad på mitt ansikte, fylld med hat.

”Och vem är du?” väser han en decimeter från mitt ansikte. ”Wallah, jag lovar att du kommer ångra dig. Vänta bara, du ska få se.” Han nickar bekräftande åt sina ord, det är svårt att veta om det är till mig eller sig själv de är riktade.

Spoiler: visa

Mamman vädjar till mig desperat, men först när han lämnat skolans entré. ”Han är ju bara 13 år. Han har haft det svårt. Han kommer inte må bättre av dina markeringar. Han kommer ju inte göra om det.” Och jag vädjar till henne, lika desperat, när hon till sist tystnar, när hon fått slut på modersorden: ”Han är faktiskt 13 år. Han får inte slåss i klassrummet, inte i skolan, inte någonstans. Han måste se att det finns konsekvenser. Annars kommer han att göra om det.”

En annan dag, men ändå samma lika. Jag känner pojkens andedräkt i mitt ansikte. Han står framför mig där jag sitter vid mitt skrivbord. Ser in i hans ögon, anar konturen av hans arm, den höjda knytnäven vid min vänstra tinning, redo att slå – det finns inget tvivel om det. Ingen av oss säger ett ord. Sedan säger jag lugnt: ”När du säger att du ska slå sönder mig är det ett hot.” Jag säger att det han gör är ett brott. Han synar mig (och jag tror så här i efterhand att det var min blick i hans som gjorde att han inte slog) och jag väntar tills han sparkat klart i väggen på väg ut ur mitt rum, sedan ringer jag polisen.

Lärarförbundet Skolledare gjorde 2020 en enkätundersökning bland sina medlemmar där fyra av tio svarar att de under det senaste året mött elever som har utsatt dem för hot och var fjärde har blivit utsatt för våld. Lärarförbundets senaste rapport ”Håll käften kärring” (2021) visar att fler än hälften (51 procent) av lärarna som deltog i undersökningen blivit utsatta för våld någon gång under 2020. Arbetsmiljöverket har hittills under 2022 tagit emot 181 anmälningar om hot och våld mot skolpersonal som varit så grova att det lett till sjukskrivningar.

Det finns säkert ett stort mörkertal. Våldet har normaliserats. Sen är det ju skämmigt att erkänna att man som vuxen är rädd för barnen.

Skolans personal har inte kompetens att ta hand om 13-åringar som redan byggt upp ett våldskapital som de använder närhelst de vill, mot vem de vill. Ändå är det vad skolpersonal är satt att göra.

De nyanställda lärarna har ibland ingen aning om vad de kommer att utsättas för.

Som när en av lärarna bad två elever att sätta sig på sina platser och de i stället ställde sig på varsin sida om henne och med låg röst sade i varsitt öra att de inte ville. De synade henne uppifrån och ner, frågade om hon skulle tvinga dem. ”Tror du att du ska bestämma här?” Hon var lugn när hon lämnade klassrummet, gick till mig och föll ihop där ingen såg. Trycket av testningar, provokationer, förolämpningar, konfliktsökande. Alla har en gräns. Hon sade upp sig samma dag, halva terminen hade gått.

Mer tid läggs på att hantera konflikter och destruktivitet. Hon för anteckningar:

Måndag: Elev örfilar klasskamrat under lektion. Socialtjänsten kontaktas. Tisdag: Ruta krossas i entrén. Lagad klassrumsdörr sparkas sönder igen. Elevskåp välts. Diskmedel hälls ut i korridoren. Onsdag: Någon har urinerat i papperskorgen på toaletten. Städpersonalen berättar att det hänt förut och att det är svårt att sköta sitt arbete. De vägrar städa upp det fler gånger. Jag städar i stället.

Två områdespoliser besökte skolan och pratade med personalen:

De sa: Att tända eld i en papperskorg medan lektioner pågår ska kallas för vad det är, mordbrand. Att bli knuffad in i en vägg eller sparkad på ska kallas för misshandel. Att bli varnad för vad som kommer att hända om ett samtal hem sker (”din FAKKING mammaknullare, jag ska knulla sönder dig om du ringer hem!”) ska kallas för olaga hot.

Ja, det är ju självklart brott. Och brott ska anmäla eller? Inte enligt hennes chef:

Jag har funderat länge på ett samtal jag blir kallad till under vårterminen av en chef. ”Vi blir oroliga för dig, du går på för hårt med eleverna. Vi ska förklara hur det funkar här ute. När du gör en anmälan till soc, ringer hem eller polisanmäler gör du dig till deras fiende. De kommer att börja hata dig, försöka sätta dit dig. De kommer prata om dig, när de hänger i någon trappa, i centrum, på gatan. Du vet inte vilka de känner. Om du vill ha ett råd: skippa de där anmälningarna. Vi vill inte att något händer dig.”

När det nya läsåret börjar har hon slutat.

Kanske är det framför allt skammen som tystar oss, den som övermannar den vuxne som inte kan hantera ett barn. Skammen att bli spottad på, slagen på, kränkt av, ett barn. Vem berättar frivilligt utan att riskera att framstå som någon som ser sig som ett offer? Vilken vuxen vill berätta om rädslan som intar dig, inte bara i kroppen, utan också i psyket? Man är inte bara misslyckad som yrkesutövare, man är misslyckad som människa. Att som vuxen vara rädd för ett barn. Det borde vara en anomali.

Men lärarna får ju inte försvara sig, om de ens kan det. 13-15 åriga killar kan vara stora och starka, starkare än de ofta kvinnliga lärarna.

Lärare som inte kan försvara sig själv kan förstås inte försvara andra elever heller. Dessa killar är redan kriminella och andra elever och lärare får finna sig i deras "våldskapital".

Vad som borde gjorts är att ingripa tidigare när barnen är yngre.

Det är lättare att få en femåring att inte vara våldsam än en femtonåring.

Ja, det borde ske tidigare ingripanden.

Och jag ska dra fram min gamla käpphäst: det kommer aldrig att bli ordning på det här om inte barn- och ungdomskulten försvinner.

Inte så att man ska återgå till gamla tiders nedvärdering av barn och unga, men de ska inte i alla lägen vara viktigare än vuxna och hållas helt utan ansvar för vad de gör. De små liven är (i de allra flesta fall) fullt kapabla att förstå vad de gör, och ta konsekvenserna av det. Om inte barn- och ungdomskult förhindrar det, vill säga.

Ja, det har varit någon ideologisk låsning hos dem som bestämmer.

Blir det månne bättre med den nya regeringen?

Lärare har rätt till nödvärn enligt lagen. Men vad hjälper det om skolan inte tillåter det?

DN 2024-02-21 skrev:Läraren Paul Carlbark var rastvakt och försökte få en elev att sluta tjafsa med en annan.

När eleven plötsligt gick till angrepp genom att knuffa och hota honom, kopplade han ett grepp och tryckte upp eleven mot en skåprad.

Det ledde till att skolledningen gav honom sparken.

Nu driver facket hans fall i Arbetsdomstolen.

https://www.dn.se/sverige/paul-anvande- ... k-sparken/

Allt verkade först ordna sig när eleven lugnat ner sig.

När eleven minuten senare lugnat sig släpper Paul Carlbark taget. På rektorsexpeditionen skakar de sedan hand och eleven säger att han förstår att läraren blev rädd.

Men på natten har Paul helt naturligt svårt att sova.

– Jag vaknade hela tiden med den här incidenten uppspelandes för mig. Jag blev väldigt rädd och osäker på vad eleven skulle hitta på eftersom det var första gången jag blivit attackerad fysiskt av en elev under min lärarkarriär på 17 år, säger Paul Carlbark när vi träffar honom i hans hem på den skånska landsbygden.

– Ska han verkställa sitt hot att boxa ned mig, slå mig i tinningen, ska jag bli nedsparkad, ska jag överleva eller bli en grönsak, det var sådana saker som flög genom huvudet den där natten efter händelsen.

Och sedan blir läraren avstängd. Men givetvis inte den hotande eleven.

På tisdagen blir han kallad till ett möte där han får veta att skolledningen tittat på filmerna från händelsen och stänger av honom från sin tjänst med omedelbar verkan.

– Jag blir chockad och säger att det skickar fel signaler att stänga av en lärare som blivit utsatt för hot och våld och låta förövaren gå kvar.

Ett fackombud uppmanar honom att polisanmäla eleven, för att få en opartisk rättslig utredning, vilket han också gör.

Kommunen svarar genom att lämna in en polisanmälan mot Paul Carlbark, för misshandel av en elev.

Det gör även eleven och elevens vårdnadshavare.

Men den 5 juni läggs båda dessa förundersökningar ned eftersom brott inte kan styrkas.

Polisen anser att läraren endast använt nödvärn. Men skolan/kommunen tar helt elevens parti.

Kommunen ifrågasätter polisens bedömning och begär en överprövning av den nedlagda förundersökningen men får avslag.

Den 13 juli blir Paul Carlbark avskedad. Skolan lämnar också in en anmälan till Skolinspektionen som inte avgjorts men som kan leda till att han förlorar sin lärarlegitimation.

Tingsrätten gav läraren rätt och dömde eleven för hot mot tjänsteman. Paul trodde då att allting skulle ordna sg och han få tillbaka sitt jobb. Men skolan tycker fortfarande att han är för våldsam och tar inte tillbaka avskedandet. Nu får Arbetsdomstolen avgöra men han lär knappast få tillbaka jobbet, möjligen får han skadestånd.

DN har tagit del av färska siffror som visar att 62 procent av alla lärare utsatts för hot och våld de senaste tolv månaderna, vilket är en ökning från tidigare, enligt en rapport från Sveriges lärare som ännu inte publicerats.

Kommunens svar till Arbetsdomstolan är att läraren agerat "konfliktskapande". Ja, om en lärare försvarar sig i stället för att vara en passiv slagpåse, då är han konfliktskapande. Men det var ju eleven som bråkade först med en annan elev och sedan hotade läraren? Men elever är ju alltid oskyldiga barn, de får göra som de vill utan att lärare ska ingripa. Barnet i fråga är en 16-årig pojke och de kan vara starka. Jag antar att lärare inte får kritisera elevers beteende heller, det är ju provocerande.

Kommunen väljer att enbart lyssna på eleven och inte tro på läraren.

DN 2024-02-22 skrev:Paul Carlbark har ”agerat konfliktsökande” och ”på eget initiativ” fortsatt ordväxlingen, som i kombination med hans kroppsspråk provocerade eleven. Han har använt mer våld mot eleven än vad situationen krävde, enligt kommunen.

Paul Carlbark säger att han uppfattade att några yngre elever blev trakasserade verbalt av 16-åringen.

– Jag ville vara kvar i situationen för att säkerställa att de inte skulle bli det, genom att avleda hans uppmärksamhet till mig, säger Paul Carlbark när han tagit del av kommunens yttrande.

– Tyvärr var jag ensam rastvakt så det finns inga andra vuxna som kan bekräfta min version.

https://www.dn.se/sverige/skolledningen ... -reaktion/

Konstigt att folk är förvånade att sånt här händer, o påstår att de inte "såg det komma"...

Richard skrev:Konstigt att folk är förvånade att sånt här händer, o påstår att de inte "såg det komma"...

Länge har man sagt att bråkiga barn (mest pojkar) lugnar ner sig automatiskt när de blir äldre. Därför ska man inte reagera utan ignorera. Ingriper man så befäster man bara det oönskade beteendet och värstingidentiteten. Denna passivitet kanske fungerade när det gällde skolk, snatteri och enklare vandalsering. Men inte när det gäller sådana som är våldsamma mot både andra barn och vuxna. De lär sig att våld lönar sig och att de får "respekt". Vuxenvärlden är maktlös. Klart de vill fortsätta att få samma "respekt" och det får de som gängkriminella.

Sedan har pedagoger och politiker varit helt inriktade på att skydda barn mot våldsamma lärare. Därav denna "nolltolerans" gentemot att ta tag i barn och föra dem ur klassrummet, ja att öht röra dem. När det snarare är så att barnen måste skyddas mot de våldsamma barnen.

Föräldrars inställning har också förändrats till att helt stå på barnens sida och kritisera (ibland hota) lärare som försöker upprätta hålla ordning. Varken föräldrar el barn har längre någon respekt för lärare och rektor.

Inget att bli förvånad över.
Det här är Sverige.

Men det har inte alltd varit så. Det var inte så när jag gick i skolan och inte ens så illa när min dotter gick i skolan. Det här är det nya Sverige. De gamla metoderna fungerar inte längre. Och kommunaliseringen och friskolorna har bidragit till försämringen genom att förvandla krävande föräldrar till kunder.

Alien skrev:Men det har inte alltd varit så. Det var inte så när jag gick i skolan

Nej, när jag gick i skolan hamnade man på rektorns kontor om man inte uppförde sig. Och rektorn var inte rädd för att sätta barnen på plats. Jag minns att jag såg en pojke som försökte tuffa till sig i mellanstadiet, han gjorde en lärare arg. Han spottade också på marken framför läraren när läraren sa åt honom att sluta föra oväsen. Men då var det över. Han släpades in på rektorns kontor och var ganska tyst resten av dagen. Han lärde sig något.

Men nu har barnen lärt sig att de har rättigheter och lärarna har lärt sig att de får sparken och de blir utskällda av upprörda föräldrar om de inte behandlar barnen som ofelbara porslinsdockor som inte tål någonting. Så lärarna har ju ett hopplöst jobb nu, de kan inte göra någonting. De måste bara låta barnen gå bärsärkagång.

Och nu har vi plötsligt en stor grupp ungdomar i Norden som har lärt sig att kvinnor är andra klassens medborgare och att kvinnor inte ska säga eller kräva något. Kvinnliga lärare har alltså ett helt totalt hopplöst jobb nu och blir snabbt attackerade om de försöker använda ordet nej.

Som framgår av vad om hände läraren Paul så är det inte bara kvinnliga lärare som eleverna saknar respekt för. De vet att inga lärare får slå dem el ens ta i dem. De vet att de som elever har rättigheter (som lärarna inte har). Och de vet att ledningen inte stöder lärarna. Eleverna och deras föräldrar är ju kunder.

Lärarnas fackförbund är förstås missnöjt med situatinen.

För två år sedan ändrades skollagen för att göra det tydligt att lärare får ingripa fysiskt mot elever om det behövs för att upprätthålla ordningen.

– Det som hände läraren i Skåne visar att det måste bli ännu tydligare, säger Åsa Fahlén som är ordförande i Sveriges lärare.

62 procent av alla lärare svarar att de upplevt våld eller hot om våld under de senaste tolv månaderna.

Det visar en färsk rapport som snart publiceras av Sveriges lärare.

– Det är alldeles för höga siffror, säger förbundsordförande Åsa Fahlén som ser ett mönster som inte varit lika tydligt tidigare:

– Fler och fler av våra medlemmar säger att de blir utsatta för hot och våld från ganska unga elever. De säger att det verkligen kan kännas hotfullt även när det kommer från barn. Men att det inte tas på tillräckligt stort allvar av skolledningen.

https://www.dn.se/sverige/facket-larare ... ar-jobbet/

Lärare har upplevt hot om våld och våld från förskolor, förskoleklass, fritidshem,grundskola, gymnasiskla och Komvux.

Apropå hur det gick för läraren Paul säger fackordföranden att detta leder til lärare inte vågar ingripa vid trakasserir och mobbning.

– Frågan är hur man ska få lärare att ingripa över huvudtaget i sådana situationer om de samtidigt riskerar att förlora sitt jobb. Det här skapar ju en enorm osäkerhet i lärarkåren, säger Åsa Fahlén.

Skolorna är usla arbetsgivare. De bryr sig inte om de anställdas arbetssituation, bara om att behålla kunderna, dvs eleverna. Men de tänker egentligen inte heller på elevernas bästa, dvs att de ska få en bra utbildning.

– Skolan är till för eleverna. Men för att eleverna ska få en god utbildning måste lärarna ha en fungerande arbetsmiljö. Det gör att skolledningen har ett ansvar att se till att både elevernas och lärarnas arbetsmiljö fungerar, säger Åsa Fahlén.

Vi hade ett mycket fult fall i Oslo, en lärare överfölls i klassrummet och fick permanenta fysiska skador. Sen fick han sparken från skolan för att de tyckte att han hade gjort något fel. Och staten nekade honom ersättning. Så han blev utfryst och förlorade nästan allt. Som tur var tog han fallet till domstol och vann, så han fick ersättning och skolan fick mycket kritik. Detta var en av de mest mångkulturella skolorna i Oslo, och gärningsmannen tillhörde en grupp som vissa anser bör skyddas. Så skolan lade all skuld på läraren och skyddade eleven. Det var tur att han vann till slut och fick upprättelse. Men det är ett bra exempel på hur ruttet samhället har blivit.

En obehaglig rubrik i Norge idag. Det börjar verkligen se illa ut och det bara fortsätter att eskalera. Vi har ett problem.

https://inyheter.no/26/02/2024/mer-vold ... lo-skolen/

Richard skrev:Konstigt att folk är förvånade att sånt här händer, o påstår att de inte "såg det komma"...

Det är lite som att stå på ett järnvägsspår och se ett tåg komma emot dig. Och du står där och tittar på tåget. Och tåget kör på dig. Och sedan säger du "jag såg det inte komma".

Något som kan vara ganska irriterande är att så många såg det komma. Många människor försökte varna, de försökte säga ifrån, om och om igen. Men de blev bara ignorerade och förlöjligade.

Eleverna måste också tåla våld. Från andra elever. En lärare i min dotters skola ingrep när några elever gav sig på en annan elev. Han lyfte undan en av mobbarna. Det slutade med att mobbarens föräldrar polisanmälde läraren, som nu är dömd för ofredande.

Sensmoral: Ingrip aldrig om du ser att någon blir mobbad. Är du mobbare, fortsätt som du alltid har gjort, lagen står på din sida. Är du mobboffer, inse fakta. Du är inte värd att skyddas, så byt skola eller gilla läget.

Tragiskt.

Det enda positiva i det här är att skolans huvudman lät läraren jobba kvar. De skrev även ett brev till samtliga anställda och vårdnadshavare där de förklarade hela situationen och att de har fortsatt förtroende för läraren.

Solblomma skrev:En lärare i min dotters skola ingrep när några elever gav sig på en annan elev. Han lyfte undan en av mobbarna. Det slutade med att mobbarens föräldrar polisanmälde läraren, som nu är dömd för ofredande.

Hopplöst. Jag blev satt hårt på plats av en lärare en gång, jag förde lite för mycket oväsen. Och när jag kom hem forsökte jag att klaga till mina föräldrar. Jag ville ha sympati. Min mor bara tittade på mig och sa: "Jaha. Då kanske du har lärt dig något?". Och det var slutet på det. Lärare och föräldrar var på samma lag på den tiden. Föräldrarna visste att lärorna hade en anledning att göra det de gjorde.

Solblomma skrev:Eleverna måste också tåla våld. Från andra elever. En lärare i min dotters skola ingrep när några elever gav sig på en annan elev. Han lyfte undan en av mobbarna. Det slutade med att mobbarens föräldrar polisanmälde läraren, som nu är dömd för ofredande.

Sensmoral: Ingrip aldrig om du ser att någon blir mobbad. Är du mobbare, fortsätt som du alltid har gjort, lagen står på din sida. Är du mobboffer, inse fakta. Du är inte värd att skyddas, så byt skola eller gilla läget.

Tragiskt.

Det enda positiva i det här är att skolans huvudman lät läraren jobba kvar. De skrev även ett brev till samtliga anställda och vårdnadshavare där de förklarade hela situationen och att de har fortsatt förtroende för läraren.

Här är alltså motsatt mot Paul. Paul fick rätt i rätten men avskedades av skolan. I din skola fick iaf läraren stöd av skolan medan lagen svek läraren. Det hade kanske lönat sig för läraren att överklaga domen.