Rapport tog idag upp den svenska sjukhusdöden. En läkare sa: ”Vi som bor i Sverige tror att vi ska få vård när vi blir sjuka men det stämmer inte.”

Jag bor fortfarande i Sverige, med viss tvekan, och jag VET att jag inte kan få adekvat vård. Är frestad att flytta till England med äkta husläkarsystem och med (detta visades i Rapport ikväll) hälften så lång vårdkö. Sverige låg sämre till än de flesta andra västländer.

Min fråga är egentligen: VARFÖR har det blivit så här? Är vi så fattiga att vi inte har råd med sjukvård?

1980: 118 sjukhus
1999: 71 sjukhus
Hittar ingen uppgift för 2010

Rapport ikväll: NÄL klagade på 20-procentig överbeläggning. Man hade räknat med 20 % lägre beläggning när man la ner Uddevalla sjukhus, upptagningsområde norra Bohuslän, sommartid med mängder av sommargäster. VEM gjorde den uträkningen? VI, befolkningen räknade tidigt ut ansvariga nedläggare i något som närmast kan liknas vid ett folkligt uppror, men förgäves.

ALLA kunde räkna ut att man inte ostraffat lägger ner ett sådant akutsjukhus. Alltså skedde detta med baktanken att de som kan anlita privat sjukvård överlever och att ett flertal andra inte gör det? ”Kakan räcker inte till alla!” (Vanlig propagandaslogan numera)

Socialstyrelsen har klagat på Danderyds sjukhus pga deras omfattande överbeläggning.
Jaha? Kontrollorganet SoS säger att sjukhusplatserna inte räcker till. Så vilka fattade då beslut om alla nedläggningarna? Jag trodde det var SoS? Men tydligen har jag inte förstått det här?

Ska sjukhusdöden tolkas som att Sverige är så fattigt att vi inte har råd med sjukvård? I denna måste slutenvården finnas med. All vård kan ju inte ske i hemmet? Var tanken att vårdcentralernas fantastiskt effektiva vård med alla dessa stafettläkare skulle springa snabbare än döden? Så snabbt att vi inte skulle hinna bli allvarligt sjuka?

Som svar på mina frågor räcker det inte med ”effektiviseringar”, ”rationaliseringar” etc. Visst, vi har rationaliserats bort men jag saknar skälen. En sak är väl att medicinerna blivit så dyra att vi inte har råd med läkarna, men varför har då GB råd med detta, hälften så lång vårdkö och stadigvarande Husläkarsystem?

VARFÖR HAR INTE SVERIGE RÅD MED SJUKHUS?


Moderator mnorsgren: Ändrade lite i rubriken.

Ja politikerna har blivit allt mer betalningströtta under de senaste åren och ord som rationaliseringar och effektivisseringar är deras favoritutryck som de har använt allt mer under de senaste åren bl.a. effektivisera sjukvården och sjukhusnedläggnarna m.fl.

Tänk om politikerna kunde lära sig att bli mer betalningsvilliga och se till att all sjukvård ska fungera så bra som möjligt för alla samhällsmedborgare samtidigt som de ser till att all samhällsservice ska fungera som vanligt utan massa nedskärningar och besparingar och betala ut bidrag, ersättningar och pensioner till arbetslösa, sjuka, skadade, funktionshindrade och äldre m.fl. för ett välfungerande välfärdssamhälle med god sjukvård för alla samhällsmedborgare. Det är ett sådant samhälle vi vill leva i men politikerna vill tydligen inte det så därför blir det så här med besparingar inom sjukvården under de senaste åren.

mvh Noli

Nu är det ju arbetslinjen som gäller, det är inte inne längre att vara sjuk så då ska man inte heller söka sjukvård, alltså borde människor vara friskare och behöva mindre sjukvård...

Jag hoppas att ingen missat ironin i ovanstående text...

Det värsta är att jag är villig att betala ganska mycket för jag orkar inte vara sjuk. Men ingen som verkligen kan hjälpa mig vill ha mina pengar .

Jag sitter här med en konstaterad underfunktion av sköldkörteln. Detta kostade mig 1800:- att analysera hos företaget Scandlab. Detta gjordes för ett bra tag sedan, i somras. Men jag är kallad till endokrinolog den först den 11 November. Månader, ja år av mitt liv försvinner i en sjukdomssörja istället för att jag ska bli diagnosticerad och om möjligt botad.

Ingen riktig sjukvård behövs, för som ni vet så är allting egentligen bara "livsstilsproblem" och "felaktigt tänkande" som kan botas genom att motionera och att "tänka positivt" och allt det där.

Gun, 60, med en enorm cysta på 25 kg i magen blev ordinerad att banta:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7938022.ab

Husläkaren uppmanade henne att fortsätta banta, hur många gånger hon än gick dit och förklarade att det inte gick,

– Jag hade ont i hela kroppen. Ljumskarna brände, halsen brände.

Till slut kunde hon varken gå eller ligga.

På nätterna satt hon upp i en soffa, uppallad av en massa kuddar. Hon bad husläkaren om att få ett ultraljud. Men när han fick se Guns utspända jättemage skrattade han och undrade om hon inte var gravid.

Hej Altus!

Jag gick in på Aftonbladet och läste en stund. Där fanns även frågor till svenskarna hur deras erfarenhet av sjukvård var. 47.7 % svarade: Dålig! Drygt 17 000 hade svarat på frågan. Så, med andra ord hade läkaren jag nämnde i första inlägget fel: "Svenskarna tror att de kan få vård när de blir sjuka." Nej, så dumma är vi inte! Och det är väl tur?

Fast, frågan är vad resten av folket tänker? För, NÅGON måste väl tänka? Man kan inte bara behålla typ 5 sjukhus i Sverige och tro att det ska funka?

Detta med "Du är vad du tänker, äter etc", den positivtänkandevågen har ju gått över hela västvärlden, men det är faktiskt nästan bara Sverige som bemöter folk med: "Jaha, ännu en hypokondriker!" För övrigt tar man prover direkt.

Bakom sjukhusdöden ligger tanken att vårdcentralerna ska ta över. Vi är så korkade att vi inte fattat att det är Husläkaren som ska ta hand om det mesta. Fast - det handlar ju om Stafettläkaren IRL.

T ex beträffande NÄL, trestadsområdet, så har vi hjärntvättats med detta: GÅ TILL VC GÅ! Man få inte åka till akuten utan att först ringa ett visst nummer. Där sållas man ofta bort. Så tanken att VC skulle ta hand om 99 % av våra ohälsoproblem strandar på att vi inte har Husläkare. Eftersom en främling på 15 minuter (utan provtagning) inte kan ställa diagnos så dyker vi senare upp på Sjukhuset eller bårhuset.

Nedläggningarna har hållit på några decennier, så Alliansen kan inte stå med skulden. Frågan är då: Vilka människor ligger bakom denna process? Vad gör man för att bli så korkad? Är de så att de flesta ansvariga politiker har psykopatistörningar?

"Sjuhuspolitiker sökes. Du bör ha följande egenskaper:" :-)097

Miche skrev:Nu är det ju arbetslinjen som gäller, det är inte inne längre att vara sjuk så då ska man inte heller söka sjukvård, alltså borde människor vara friskare och behöva mindre sjukvård...

Fast nedläggningarna har pågått i 30 år...

sugrövmanövern skrev:Det värsta är att jag är villig att betala ganska mycket för jag orkar inte vara sjuk. Men ingen som verkligen kan hjälpa mig vill ha mina pengar .

Jag sitter här med en konstaterad underfunktion av sköldkörteln. Detta kostade mig 1800:- att analysera hos företaget Scandlab. Detta gjordes för ett bra tag sedan, i somras. Men jag är kallad till endokrinolog den först den 11 November. Månader, ja år av mitt liv försvinner i en sjukdomssörja istället för att jag ska bli diagnosticerad och om möjligt botad.

Men fick du komma till en endikrinolog p.g.a. scandlabprovet?

För mig så skrattar de bara åt det provet och säger att Scandlab är oseriösa (fast de anlitar Scandlab ibland ändå, när vanliga labben inte har rätt prover...).

Om inte vanliga vårdens blodprover visar underfunktion, så lär man inte få någon hjälp, oavsett om man har alla symptom, kan påvisa sjukdomen med prover som testar på andra sätt, och oavsett om man har mått bättre genom att medicinera sig själv med sköldkörtelmedicin (mår man bättre av det, och inte sämre, så MÅSTE det liksom vara sköldkörtelrelaterat).

Vanliga vården vill vänta tills man är riktigt illa däran (proverna måste bevisa übertydligt). I vissa fall går det för långt, och personen nästan dör. Då har det handlat om ngn ovanligare variant, t.ex. fel på hypofysen eller hypothalamus. Det undersöker aldrig vården, utan de skrattar och säger att sådant är så ovanligt, så on de första testerna inte visar något, går man inte vidare. Trots att om de första proverna inte visar något, men personen har symptom, det är ju DÅ man SKA gå vidare. Det får de lära sig på utbildningen, men glömmer fort. Deras utbildning handlar ju om prestige och status, inte att hjälpa folk.

Debbido skrev:Fast, frågan är vad resten av folket tänker?

De är friska. Inte svårt att vara nöjd med vården om man aldrig är sjuk, eller bara är sjuk med halsfluss och annat som vården lätt kan diagnostisera och behandla.

Detta med "Du är vad du tänker, äter etc", den positivtänkandevågen har ju gått över hela västvärlden, men det är faktiskt nästan bara Sverige som bemöter folk med: "Jaha, ännu en hypokondriker!" För övrigt tar man prover direkt.

ME-patienter har stora problem i Storbritannien. Sophia Mirza blev inlåst på psyket och påtvingad psykologiska behandlingar som bara gjorde henne värre. Till slut dog hon av sjukdomen och vanvården, och obduktionen visade bland annat svåra nervskador i ryggen.

Inte bara Sverige kör stenhårt på psyk- och hypokondrilinjen.

http://www.investinme.org/Article-050%20Sophia%20Mirza%2001.htm

Bror Duktig skrev: Det undersöker aldrig vården, utan de skrattar och säger att sådant är så ovanligt, så on de första testerna inte visar något, går man inte vidare. Trots att om de första proverna inte visar något, men personen har symptom, det är ju DÅ man SKA gå vidare. Det får de lära sig på utbildningen, men glömmer fort. Deras utbildning handlar ju om prestige och status, inte att hjälpa folk.

Tyvärr är det väl också så att de har "utbildats" till en ständig medvetenhet om att de kostar för mycket och måste kosta mindre och en känsla av att de sitter djävligt löst på sina jobb om de inte har det i bakhuvudet hela tiden. I kombination med att de helt enkelt är lika "fega" som nästan alla.

Eller något ditåt.

(Har någon undersökt det och vad det gör med folk i de här sammanhangen?)

Zombie skrev:

Bror Duktig skrev: Det undersöker aldrig vården, utan de skrattar och säger att sådant är så ovanligt, så on de första testerna inte visar något, går man inte vidare. Trots att om de första proverna inte visar något, men personen har symptom, det är ju DÅ man SKA gå vidare. Det får de lära sig på utbildningen, men glömmer fort. Deras utbildning handlar ju om prestige och status, inte att hjälpa folk.

Tyvärr är det väl också så att de har "utbildats" till en ständig medvetenhet om att de kostar för mycket och måste kosta mindre och en känsla av att de sitter djävligt löst på sina jobb om de inte har det i bakhuvudet hela tiden.

Mitt intryck är att läkare sitter som gjutna in sina anställningar, iaf om det gäller vanvård eller förnedring av patienter. Det finns exempel på en läkare med över 100 anmärkningar som inte förlorat sin anställning, och andra som samlat på sig ganska imponerande samlingar anmärkningar de också. Vanligaste är nog dock att vanvården inte ens leder till en anmärkning.

Fast om det gäller läkare som "slösar" pengar på undersökningar istället för obligatoriska psyk- och livsstilsdiagnoser kanske anställningen sitter lösare (jag vet inte).

Jag känner till många fall där läkare betett sig så vidrigt och inkompetent att de borde åtalas och fällas för ett grovt brott av något slag, men inget har hänt eller kan hända (vad jag förstår iaf).

Edit: Jösses, har gjort 5+ redigeringar nu. Är ikväll tydligen helt oförmögen att skriva ett inlägg utan tusen småfel.

Altus skrev:

Zombie skrev:

Bror Duktig skrev: Det undersöker aldrig vården, utan de skrattar och säger att sådant är så ovanligt, så on de första testerna inte visar något, går man inte vidare. Trots att om de första proverna inte visar något, men personen har symptom, det är ju DÅ man SKA gå vidare.

Tyvärr är det väl också så att de har "utbildats" till en ständig medvetenhet om att de kostar för mycket och måste kosta mindre och en känsla av att de sitter djävligt löst på sina jobb om de inte har det i bakhuvudet hela tiden.

Mitt intryck är att läkare sitter som gjutna in sina anställningar, iaf om det gäller vanvård eller förnedring av patienter. Det finns exempel på en läkare med över 100 anmärkningar som inte förlorat sin anställning, och andra som samlat på sig ganska imponerande samlingar anmärkningar de också. Vanligaste är nog dock att vanvården inte ens leder till en anmärkning.

Jaha - här ramlar pusselbitarna ned!
Vi har ju bemanningsföretag som skickar ut stafettläkare med vissa instruktioner. Och jag kan gissa att en av dem är att patienten får 15 minuter, max. Om läkaren använder mer tid rubbas tidtabellen och ekonomin. Så - om det krävs mer omfattande tester - Hur ska då stafettläkaren hinna initiera dessa inom sin bestämda tid?

En stafettis gick hotfullt emot mig när jag försökte bita mig fast i stolen - till 20 min. För att undvika fysiskt våld gick jag ut frivilligt ur rummet - med ett recept på Lyrica. Denna medicin kan leda till: ledvärk, ledsvullnad, muskelvärk, muskelskada, gångrubbningar, yrsel, trötthet, hjärtproblem osv osv.

JAG ÄR REUMATIKER! Hur fn kan man skriva ut en sådan medicin då? Resultatet kan ju bara bli att jag över huvud taget inte kan gå. Det är så nu. JAG KAN INTE GÅ! Musklerna lyder inte. Lederna är svullna.

15 min med en deprimerad aspergare - fast - jag har RA och Sjögrens syndrom dessutom. Det vägde han inte in, pga tidsbrist. Ett bra exempel på hur man effektivt kan avliva folk. Samordning psyk-somati saknas alltid.

Nå, jag har skrivit till sjukhuschefen för hela NÄL och han skrev faktiskt till chefen över Uddevalla sjukhus, fick jag veta när jag ringde upp henne för att kräva en FAST psykiatriker. Enda sättet att få någon slags vård är att banka på diverse sjukhuschefer!

Hon sa att man höll på att överföra en del aspergare till Psykosenheten, pga övertryck på allmänpsyk. DÄR skulle jag få en FAST läkare och en Case Manager och det är ju bra - bara han inte ger mig psykosmedicin. Jag ska djävlas med denna djävla sjukvård to the bitter end!

Altus: Beträffande detta med att svenska läkare sitter kvar som nyckelpigor, med en massa prickar på sig. Enligt min x-man, engelsk, så är det väldigt lätt att bli petad som engelsk läkare.

Han hade svåra ögonproblem, näthinnan lossnade så gott som av och till. Han åkte till London för att få hjälp (efteresom han prövat på och förkastat den svenska vården). Han fick Europas skickligaste ögonläkare, men denna hade en assisterande läkare, som försökt bedöma hur kritiskt läget var. Han gjorde en felbedömning - och blev AVSKEDAD!

Själv hamnade jag i en sits där varken öron eller reumatolog kunde ge mig svar på vissa problem och fick då dessa svar från England. Jag var förbluffad över vilka enorma kompetensskillnader jag då upplevde!

Har läst om ME-fallet. Jo, inget land är fullkomligt, så svårdiagnosticerade fall kan vi hitta överallt. Men pga egna erfarenheter kan jag ändå bara se engelsk sjukvård som överlägsen svensk: beträffande det inarbetade husläkarsystemet och att specialisternas kompetens överlappar varandra, medan de svenska specialisterna har 100 mil emellan sig. Då hamnar man ofta i ingemansland.

Altus skrev:

Zombie skrev:

Bror Duktig skrev: Det undersöker aldrig vården, utan de skrattar och säger att sådant är så ovanligt, så on de första testerna inte visar något, går man inte vidare. Trots att om de första proverna inte visar något, men personen har symptom, det är ju DÅ man SKA gå vidare. Det får de lära sig på utbildningen, men glömmer fort. Deras utbildning handlar ju om prestige och status, inte att hjälpa folk.

Tyvärr är det väl också så att de har "utbildats" till en ständig medvetenhet om att de kostar för mycket och måste kosta mindre och en känsla av att de sitter djävligt löst på sina jobb om de inte har det i bakhuvudet hela tiden.

Mitt intryck är att läkare sitter som gjutna in sina anställningar, iaf om det gäller vanvård eller förnedring av patienter. Det finns exempel på en läkare med över 100 anmärkningar som inte förlorat sin anställning, och andra som samlat på sig ganska imponerande samlingar anmärkningar de också. Vanligaste är nog dock att vanvården inte ens leder till en anmärkning.

Fast om det gäller läkare som "slösar" pengar på undersökningar istället för obligatoriska psyk- och livsstilsdiagnoser kanske anställningen sitter lösare (jag vet inte).

Jag känner till många fall där läkare betett sig så vidrigt och inkompetent att de borde åtalas och fällas för ett grovt brott av något slag, men inget har hänt eller kan hända (vad jag förstår iaf).

Jag är inte sådär jätteinsatt, men det jag har sett tyder på att van- och felvård (ända till att vålla patientens död) tolereras mycket bättre än att "slösa" med pengar för patienternas skull, ja. Sedan åtminstone ett par årtionden, och har väl knappast blivit bättre.

Debbido skrev:Beträffande detta med att svenska läkare sitter kvar som nyckelpigor, med en massa prickar på sig.

*måste komma ihåg... *

Debbido skrev:Själv hamnade jag i en sits där varken öron eller reumatolog kunde ge mig svar på vissa problem och fick då dessa svar från England. Jag var förbluffad över vilka enorma kompetensskillnader jag då upplevde!

Har läst om ME-fallet. Jo, inget land är fullkomligt, så svårdiagnosticerade fall kan vi hitta överallt. Men pga egna erfarenheter kan jag ändå bara se engelsk sjukvård som överlägsen svensk: beträffande det inarbetade husläkarsystemet och att specialisternas kompetens överlappar varandra, medan de svenska specialisterna har 100 mil emellan sig. Då hamnar man ofta i ingemansland.

Det gäller ju också att offentligt i folkmedvetandet slå hål på den här så inarbetade svenska självgodheten som aldrig ifrågasätts, självklarheten i att vi har "världens bästa vård" och så vidare, som sedan politikerna kan leva väldigt högt på (för pengar som borde gå till att åtminstone till att börja med få lika bra vård som andra, säkert ofta fattigare, i-länder)...

Zombie skrev:Det gäller ju också att offentligt i folkmedvetandet slå hål på den här så inarbetade svenska självgodheten som aldrig ifrågasätts, självklarheten i att vi har "världens bästa vård" och så vidare, som sedan politikerna kan leva väldigt högt på (för pengar som borde gå till att åtminstone till att börja med få lika bra vård som andra, säkert ofta fattigare, i-länder)...

Ja, HUR ska detta gå till? VARFÖR kollar man inte in det engelska sjukvårdssystem som basalt är så väluppbyggt, pga andra världskriget och de krav som då ställdes på landet.

Det bara duggar ned radioprogram etc om problemet med äldre multisjuka och alla deras mediciner, utskrivna av olika specialister, som inte har en aning om vad andra läkare skriver ut. Naturligtvis kolliderar olika mediciner, de sjuka blir ännu sjukare, borta i huvudet eller dör.

Och VAD ska man göra åt det? Grubbel, grubbel. NÅGON måste ta ansvar. Specialisterna måste mötas till konferens etc... Ja men, det har de väl inte tid till? Och "någon" bör väl vara HUSLÄKAREN. Att göra som England: skriva remiss, begära in specialistsvaren, tala med patienten, sammanställa information samt se över om de olika medicinerna går ihop eller inte. EN läkare, som man har forever, som har ALL information om mig. Detta är det enda möjliga systemet. Om man gjorde så skulle man öka folkhälsan rejält, men snälla - behåll sjukhusen ändå! Här behövs både det ena och det andra.

Sverige stänger sjukhusen och skickar patienterna till Arbetsförmedlingen. Har Sveriges politiker drabbats av Tvångssyndrom?

Alla ska arbeta. Alla ska arbeta. Alla ska arbeta. Alla ska...

This is a wake up call! :-)080

Ja man skulle nog kunna beskriva tendensen att följa order när ordern inte är bra som ett tvångssyndrom.

Folk borde läsa boken "Obedience to Authority" av Stanley Milgram.

Zombie skrev:Det gäller ju också att offentligt i folkmedvetandet slå hål på den här så inarbetade svenska självgodheten som aldrig ifrågasätts, självklarheten i att vi har "världens bästa vård" och så vidare, som sedan politikerna kan leva väldigt högt på (för pengar som borde gå till att åtminstone till att börja med få lika bra vård som andra, säkert ofta fattigare, i-länder)...

Världens bästa vård har vi ju verkligen inte, men det tror folk. I alla fall de som inte råkat ut för lite allvarligare saker.

LOL, var är den "bästa vården"?!?!?!?

Inte i min närhet. Jag kunde ju inte ens behandlas för ett hundbett i ett finger utan att få totalt felaktiga instruktioner i hur leden skulle tränas. Instruktioner som ortoped och sjukgymnast sedan sade att de förvärrade den redan inskränkta rörligheten. (Rådet var att pressa leden så hårt jag kunde, för att inte förlora rörlighet. Jag frågade om det inte kunde orsaka pålagringar, varpå hon skrattade. Ortoped och sjukgymnast sade förfärat att så fick jag inte göra, det kunde orsaka pålagringar.)

Och läkaren som gjorde det felaktiga, hon slår i böcker vid varje besök, och säger att jag inte ser ut som på bilderna (typ bilder från 20-talet, som visar långt gångna fall, så som det gick på den tiden då folk gick utan behandling alldeles för länge, och man tog de värsta fallen för att visa bilder på hur det kunde se ut som värst). Sådant använder min läkare som en mall om folk är sjuka eller ej LOL

Världens bästa vård? Tror knappast det va. Kanske om man får bröstcancer eller ngn annan modesjukdom (akut hjärtsjukdom, prostatacancer).

En bekant jag har skrev på facebook att hon hade lågt B12. De utredde inte vidare, då första utredningstestet inte visade något, utan sade att de inte visste varför, hejdå. Hon fick inte ens rådet att äta tillskott eller kostråd. Hon hade stickningar i hela kroppen, men den som "utredde" B-12-bristen sade att det nog var karpatunnelsyndrom, eftersom man inte hade hittat orsaken till B-12-bristen (sådana stickningar är typiskt B-12-brist, inte karpaltunnelsyndrom).

Detta var samma VC som kallade svullen tå plus svullna knän/axlar/armbågar för hälsporre. Privatläkare diagnosticerade med Borrelia, som botades med rätt behandling. Men VC diagnosticerar inte Borrelia när det yttrar sig som annat än röd ring. Borreliaartrit som det var frågan om, är för ovanligt, så det utreds inte. Sådant säger de rakt ut. De utreder INTE borreliaartrit, de säger att man INTE har Borrelia om man inte har röd ring eller är sjuk under säsong (nekar till de långvariga för de är ovanliga), och de utreder INTE hormonfel som kan utgå från hypofys/hypothalamus eftersom det är ovanligt och därför inte troligt. Utan då skickar de hem en sjuk person och säger att den är frisk och ska vara glad.

... och att behandla något som ickeexisterande för att det är ovanligt förutsätter ju en brist i logiskt tänkande på så elementär nivå som varje icke förståndshandikappad och många förståndshandikappade är kapabla till. Det måste alltså ha psykologiska, administrativa och/eller inkompetens- plus prestigemässiga orsaker. Plus att folk på golvet är fega rompor, men vad ska de vara när deras chefer är värre.

Att förebära ekonomiska orsaker, som man gör för att utmåla snart sagt allt för småfolket dåligt som ofrånkomligt i all svensk politisk debatt, håller inte här heller (annat än för att vi är så inihelvete provinsiella så vi inte vet av något annat). Det gick att vara mycket kompetentare på den tiden Sverige var ett rätt fattigt land och det går utomlands.

Zombie skrev:... och att behandla något som ickeexisterande för att det är ovanligt förutsätter ju en brist i logiskt tänkande på så elementär nivå som varje icke förståndshandikappad och många förståndshandikappade är kapabla till. Det måste alltså ha psykologiska, administrativa och/eller inkompetens- plus prestigemässiga orsaker.

Det borde i stället vara det helt självklara ATT utreda vidare om personen inte visar avvikelser i de första enkla billiga proverna.

T.ex. celiaki visas bäst med tarmbiopsi, men nu finns det billigare och enklare blodprov. Dessa visar dock inte alls lika säkert.

Då är det så att vården tar ett sådant blodprov, och om det visar något, går man vidare till biopsi (kan tyckas vara överflödigt då). Om det INTE visar något, säger man att det inte är idé att utreda vidare.

Vad är det för logik?

Naturligtvis är förutsättningarna i exemplet att personen visar symptom på celiaki, och inte blir friskare av att man ej utreder vidare.

Detta förfarande går igen i alla sjukdomar. Visar TSH inget för sköldkörteln, så skiter man i symptom som finns endast vid sköldkörtelsjukdom, man skiter i att kolla de aktiva sköldkörtelhormonet och inte heller förstadiet T4. Man skiter i att kolla om felet sitter i hypofysen eller hypothalamus, något som ju FAKTISKT blir troligare ju fler enkla saker man utesluter, om patienten fortfarande har samma typiska sköldkörtelsjukdomssymptom.

Just sådana fall som det sista, är det rätt gott om att läkare blir varnade och prickade för. Jag hittade lätt flera fall där man hade missat addisonsjukdom (j sköldkörtel, men fungerar liknande med prover och det där med hypothalamus/hypofys) för att det första provet inget visat. Personerna var nära att dö, och det var otroligt att de överlevde.

Zombie skrev:... och att behandla något som ickeexisterande för att det är ovanligt förutsätter ju en brist i logiskt tänkande på så elementär nivå som varje icke förståndshandikappad och många förståndshandikappade är kapabla till.

Det är ännu värre än så, för det som är ovanligt bland befolkningen i stort kan vara betydligt vanligare hos personer som söker vård. Folk som har vanligare sjukdomar har mindre behov av att uppsöka vården gång på gång eftersom de får en riktig diagnos och behandling, medan personer med ovanligare sjukdomar förblir sjuka med stort diagnos- och vårdbehov.

Så även om bara 5% av befolkningen har ovanliga sjukdomar så har förstås en betydligt större andel av de besökande patienterna dessa sjukdomar, särskilt om de har kroniska besvär och uppsöker vården ofta. Helt logiskt, men istället betraktar man inte sällan upprepade vårdbesök som någon form av hypokondri. Jag misstänker att många med påstådd hypokondri (även om man undviker den termen och istället säger "somatisering" eller liknande) helt enkelt lider av oupptäckta somatiska sjukdomar. Den uppfattningen stärks av de fullständigt infantila kriterier man använder för att fastställa diagnosen (att t ex ofta uppleva att man har besvär och ofta tänka på sitt tillstånd betraktas som tecken på hypokondri -- men det är väl för böveln något man gör även om man har en riktig kronisk sjukdom, särskilt om man blir ignorerad av sjukvården gång på gång. Ett kriterium för hypokondri som inte skiljer på inbillad och faktisk kronisk sjukdom är förstås värdelöst, hur uppenbart är inte det?)

Att tro att en sjukdom som är ovanlig bland befolkningen också måste vara lika ovanlig bland de besökande patienterna är befängt.

Altus skrev:Så även om bara 5% av befolkningen har ovanliga sjukdomar så har förstås en betydligt större andel av de besökande patienterna dessa sjukdomar, särskilt om de har kroniska besvär och uppsöker vården ofta. Helt logiskt, [...]

Och ännu vanligare bland dessa personer när de första, vanliga testerna har uteslutit vanliga orsaker till symptomen Det kanske du räknade med, men jag ville förtydliga det).

Bror Duktig skrev:

Altus skrev:Så även om bara 5% av befolkningen har ovanliga sjukdomar så har förstås en betydligt större andel av de besökande patienterna dessa sjukdomar, särskilt om de har kroniska besvär och uppsöker vården ofta. Helt logiskt, [...]

Och ännu vanligare bland dessa personer när de första, vanliga testerna har uteslutit vanliga orsaker till symptomen.

Jo, så är det ju. Många som söker vård gång på gång får till slut göra några standardtester som sedan används för att friskförklara patienten. Titta, du är frisk! Det var väl skönt att höra? Som om en mångfald av besvär och symtom man haft i åratal inte räknas bara för att några blodvärden anses vara normala.

Det är förresten ett annat (lika infantilt) kriterium för hypokondri: att man inte blir frisk av läkarens "lugnande besked". Inte heller här skiljer man på inbillad och faktisk kronisk sjukdom. Har man sedan länge allvarliga symtom så är det väl snarare alarmerande än lugnande om läkaren sitter och säger att man är frisk, inte konstigt om man reagerar negativt på det. Men det tolkas som hypokondri. Så sanslöst korkat.

Min senaste läkare sade att hon ville byta med mig som hade så fina värden, så jag skulle inte vara ledsen när jag var så frisk.

Javisst, vilken dag tar vi bytet på?

Till saken kanske hör att hennes kollega två dörrar bort hade andra åsikter om värdena. Han hade reagerat på två av dem. Detta p.g.a. symptomen, då ville han att just de värdena skulle höjas (och sänkas) till det optimala. Ifall det var de som orsakade symptomen, eller så att man kunde avskriva detta som orsak till symptomen.