Bror Duktig skrev:Men fick du komma till en endikrinolog p.g.a. scandlabprovet?

Oh nej, jag har inte ens berättat om det provet förutom för min psykiater.

Det var så här att jag åkte in akut med ambulans en kväll pga svåra smärtor ungefär där gallan sitter. Hade så ont att ambulanspersonalen fick baxa mig ur sängen över på båren.

Man undersökte med röntgen både vanlig och kontrast och ultraljud. Ingen gallsten, ingenting. Fick dock en antibiotikakur eftersom det visade sig att jag hade urinvägsinfektion. Det förklarar kanske varför jag kissat blod i två år nu.

Jag har skitont och äter receptfria alvedon och knaprar i mig tradil som jag egentligen har mot mensvärk. Fick även citodon av morsan.

Från sjukvården fick jag inga värktabletter. De erbjöd diklofenak, men de får mig att blöda ur analen och kräkas blod, så jag avböjde.

Så nu, när jag är typ döende ska jag inför endokrinologbesöket ta en rad prover, inklusive insamla urin i två dygn. Hör och häpna, de har ju vägrat ta urinprov på mig fast jag tjatat i typ två års tid.

Alltså typ samma urinprov som jag gjorde med scandlab. Antar jag.

Altus skrev:

Zombie skrev:... och att behandla något som ickeexisterande för att det är ovanligt förutsätter ju en brist i logiskt tänkande på så elementär nivå som varje icke förståndshandikappad och många förståndshandikappade är kapabla till.

Det är ännu värre än så, för det som är ovanligt bland befolkningen i stort kan vara betydligt vanligare hos personer som söker vård. Folk som har vanligare sjukdomar har mindre behov av att uppsöka vården gång på gång eftersom de får en riktig diagnos och behandling, medan personer med ovanligare sjukdomar förblir sjuka med stort diagnos- och vårdbehov.

Så även om bara 5% av befolkningen har ovanliga sjukdomar så har förstås en betydligt större andel av de besökande patienterna dessa sjukdomar, särskilt om de har kroniska besvär och uppsöker vården ofta. Helt logiskt, men istället betraktar man inte sällan upprepade vårdbesök som någon form av hypokondri. Jag misstänker att många med påstådd hypokondri (även om man undviker den termen och istället säger "somatisering" eller liknande) helt enkelt lider av oupptäckta somatiska sjukdomar. Den uppfattningen stärks av de fullständigt infantila kriterier man använder för att fastställa diagnosen (att t ex ofta uppleva att man har besvär och ofta tänka på sitt tillstånd betraktas som tecken på hypokondri -- men det är väl för böveln något man gör även om man har en riktig kronisk sjukdom, särskilt om man blir ignorerad av sjukvården gång på gång. Ett kriterium för hypokondri som inte skiljer på inbillad och faktisk kronisk sjukdom är förstås värdelöst, hur uppenbart är inte det?)

Att tro att en sjukdom som är ovanlig bland befolkningen också måste vara lika ovanlig bland de besökande patienterna är befängt.

Och så bokförs dessa fall under fel rubrik och den ovanliga sjukdomsvarianten framstår som ännu ovanligare än den är, vilket blir vad följande läkargeneration får lära sig.

Och ja, de där hypokondrikriterierna var bland det mest uppenbart korkade jag minns mig ha hört - utom just från maktens värld inklusive vården.

Min senare konstaterade borrelia kallades hypokondri i över ett år.

"Tillhör depression att fundera så mycket på sjukdomar" samt "alla är vi trötta - HAHA" (trötta och vinglar, haltar, har yrsel???) Fan vad skönt det var när samma läkare tvingades berätta om det positiva provet. Fast då påstod han att det läkt ut och att jag inte hade några symptom... Och apoteket fick reagera i stället, de t.o.m. såg att jag haltade och vinglade.

sugrövmanövern skrev:

Bror Duktig skrev:Men fick du komma till en endikrinolog p.g.a. scandlabprovet?

Oh nej, jag har inte ens berättat om det provet förutom för min psykiater.

Det var så här att jag åkte in akut med ambulans en kväll pga svåra smärtor ungefär där gallan sitter. Hade så ont att ambulanspersonalen fick baxa mig ur sängen över på båren.

Man undersökte med röntgen både vanlig och kontrast och ultraljud. Ingen gallsten, ingenting. Fick dock en antibiotikakur eftersom det visade sig att jag hade urinvägsinfektion. Det förklarar kanske varför jag kissat blod i två år nu.

Jag har skitont och äter receptfria alvedon och knaprar i mig tradil som jag egentligen har mot mensvärk. Fick även citodon av morsan.

Från sjukvården fick jag inga värktabletter. De erbjöd diklofenak, men de får mig att blöda ur analen och kräkas blod, så jag avböjde.

Så nu, när jag är typ döende ska jag inför endokrinologbesöket ta en rad prover, inklusive insamla urin i två dygn. Hör och häpna, de har ju vägrat ta urinprov på mig fast jag tjatat i typ två års tid.

Alltså typ samma urinprov som jag gjorde med scandlab. Antar jag.

Nej det är nog inte samma, just de proven tas väl aldrig och anses visa fel. TSH i blod är läkarnas gyllene prov. Visar det normalt så skiter de fullständigt i vad som kan orsaka problemen. De flesta läkare alltså (och det är därför det finns en hel del domar i HSAN som handlar om just sådant, att läkaren inte gått vidare utan avskrivit när första provet inte visade något).

Bra att du hamnat hos specialist i alla fall, bra mycket bättre än klåparna på VC.

Men de kanske kollar cortisol i urin, det är rätt vanligt. Eller just bara rT3 kan tas via Scandlab, för det finns inte inom vården, och då är plötsligt Scandlab trovärdiga. Har jag hört från andra, så det är andrahandsinformation bara.

Altus skrev:Ingen riktig sjukvård behövs, för som ni vet så är allting egentligen bara "livsstilsproblem" och "felaktigt tänkande" som kan botas genom att motionera och att "tänka positivt" och allt det där.

Gun, 60, med en enorm cysta på 25 kg i magen blev ordinerad att banta:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7938022.ab

Husläkaren uppmanade henne att fortsätta banta, hur många gånger hon än gick dit och förklarade att det inte gick,

– Jag hade ont i hela kroppen. Ljumskarna brände, halsen brände.

Till slut kunde hon varken gå eller ligga.

På nätterna satt hon upp i en soffa, uppallad av en massa kuddar. Hon bad husläkaren om att få ett ultraljud. Men när han fick se Guns utspända jättemage skrattade han och undrade om hon inte var gravid.

Du menar den här länken? http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article7953073.ab

Det är bra att ha humor och kunna skratta. Men för en läkare är det ännu viktigare med omdöme och empati för patienterna.

– Cystan vägde mellan 20 och 25 kilo och hade tryckt på alla organ. Det var därför det gjorde så ont, säger Gun.

Hon hade tur, sa läkarna. Om cystan spruckit hade hon dött direkt.

– Det hade räckt med en knuff eller ett felsteg för att cystan skulle spricka, säger hon.

Hade det varit i USA hade han blivit stämd och han (el arbetsgivarens försäkringsbolag) hade fått betala ett saftigt skadestånd. Så antagligen hade han då inte vågat vägra ta prover. Det ses där som ett problem att läkarna tar för många prover för att gardera sig. Men det låter iaf säkrare för patienterna.

Alien skrev:Du menar den här länken? http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article7953073.ab

Japp. Måste ha kopierat adressen från fel flik. Konstigt att ingen annan har sagt något, läser ni inte mina länkar? *chock*

Apropå vad vi talade om tidigare i den här tråden.

"Patienten dog efter läkarmiss"

http://gt.expressen.se/nyheter/1.218142 ... -lakarmiss

Läkaren på Majornas vårdcentral missade 27-åriga Linda Frejds diabetes. I stället ställde hon diagnosen panikångest. Två dagar senare avled Linda. Nu klandras läkaren, men ansvarsnämnden ger ingen disciplinpåföljd på grund av en kommande lagändring.

Här har vi alltså exempel på både hur vården kör på sin psyklinje (i det här fallet med ett dödsfall som följd) och på hur de kommer undan utan disciplinära åtgärder. Nu hänvisar man visserligen till en ny lag, men i samtliga fall jag känner till gäller samma visa. I värsta fall får läkaren en anmärkning, men den är utan praktisk konsekvens. Men det är tydligen för hårt mot de stackars läkarna också, för nu blir det lagändring, och med den i åtanke gäller att "hon slipper straff i form av erinran eller varning."

Detta är ett riktigt typfall, tyvärr. (Åtminstone i princip, även om konsekvensen i detta fall är värre än i många andra.)

Tycker det är för jävligt! Men jag bryr mig mest om psykvården. Den ska iaf. vara kvar här i Ängelholm, men det är snack om att avdelningarna ska flyttas till Helsingborg. För många år sen, runt 2002, hamnade jag på akuten o IVA pga. intoxikation mitt i natten, o fick den behandling jag behövde, men numera är allt sånt flyttat till Helsingborg. Akuten i Ängelholm är endast öppen dagtid 08-22 (eller 20) nu.

När jag bröt benet 2003, också mitt i natten hamnade jag också i Ängelholm, o blev opererad där.

Men tidigare i år har jag haft problem med mina knän, en gång körde jag till akuten i Ängelholm, men de sa att jag var tvungen att åka till ortopeden i Helsingborg. Blev inlagd där i 4 dygn.

O får man en hjärtinfarkt här, så kör ambulansen direkt till Helsingborg!

"I stället för att leta enskilda syndabockar", pfft. De tänker alltså ytterligare förstärka det redan heltäckande skyddet för inkompetent och slarvig personal. Fast det kanske är lika bra, gå på de verkligt ansvariga som predikar "spara" över lik skulle de ändå aldrig våga .

Hur starka påtryckningar har de utsatts för av läkarfacket?

Fast det har nog inte behövts. Svensk ansvarskultur är inavlad, det gäller jävsfrågor i miljökonsekvensutredningar, kommunala upphandlingar, dogmen om tjänstemäns ofelbarhet (eller var den upphävd numera? - isåfall bara teoretiskt) och jag vet inte vad det inte gäller. Här skulle EU ha kunnat tvinga Sverige att vädra ut om de hade velat göra någon nytta för folk.

Zombie skrev:"I stället för att leta enskilda syndabockar", pfft. De tänker alltså ytterligare förstärka det redan heltäckande skyddet för inkompetent och slarvig personal.

Att alls beskriva det som att leta "syndabockar" innebär att man redan från början bestämt sig för att de är oskyldiga. Galet.

Jag har problem med omotiverad andfåddhet (och andra symtom på syrebrist), och när jag för ett par år sedan beskrev det för min läkare så sa jag samtidigt, innan han hann säga något, att det inte är panikångest. Han verkade förvånad för han hade tänkt att föreslå det, vilket jag visste att han skulle göra. Jag förklarade att jag är helt mental lugn när det inträffar, att jag mest är fascinerad att kroppen kan bete sig så underligt. Knappast panikångest.

Vården fungerar ganska primitivt. Är det trötthetsrelaterat är risken överhängande att diagnosen blir "depression" (eller något liknande, som utmattningsdepression, utmattningssyndrom, utbrändhet), är det andfåddhet och hjärtklappning så blir det "panikångest"/"panikattack", är det obehagligt och diffust så blir det (generell) "ångest." Trots att samtliga av dessa symtom är väldigt vanliga vid en stor mängd somatiska tillstånd och sjukdomar. Några få psykdiagnoser är allt som behövs för att täcka in alla dessa tillstånd, inga dyra undersökningar och diagnosen kan sättas på 2 millisekunder. Praktiskt.

Usch! Läkare måste vara det mest bortskämda yrke som finns.

Inte nog med att de alla nästan utan undantag beter sig som allvetande och raljerande kan ifrågasätta specialistkolleger när de själva inte har spetskompetens, de ska hållas ansvarsfria också!?!?!?!?!

Fy fan alltså!

Idag fick jag veta ytterligare skit.

Min mamma, 64 år, har haft en förkylning av och till i 6 veckor. Hon var hemma en vecka IGEN nu, och då hon skulle börja arbeta igen, fick hon 39 graders feber och åkte till läkare.

Läkaren sade att det var inte bihåleinflammation, utan förkylning, och förkylning får man vara hemma en vecka för, sedan är man frisk. Därför kunde han inte sjukskriva.

Mammas chef tyckte tydligen synd om henne och lät henne vara hemma ändå, utan läkarintyg. Han tyckte att hon verkade på tok för sjuk för att jobba.

Vad är det som händer liksom? Regeringen har ju sagt att undantag för göras om det krävs. Varför sjukskriver inte en läkare en person som har 39 graders feber??? Varför utreder han inte vad felet är? Bara hemskickad.

Detta var ju en "småsak" jämfört med annat, men det visar hur hela skiten genomsyras av det ruttna idag. För att inte tala om hur man effektivit skapar ohälsa hos folk.

Vi är världens friskaste folk DÄRFÖR ATT vi är världens mest sjukskrivna folk. När ska Reinfeldt fatta det? Han brukar tala om samma sak som vore det en konstig paradox och att naturligtvis måste folk fuska.

Nej, hade sådana som mamma nu fått vara hemma, så hade de utvecklat mindre allvarliga följder. Varit sjuka en kortare tid (vila är bästa bot mot sådana sjukdomar som den mamma har nu) samt undvikit framtida mer allvarlig kronisk ohälsa. Det är det som "världens högsta sjukskrivningstal" ger som positiv följd.

Men arbeta åt de rika, så att aktieägarna får sitt är viktigast (för det vet vi ju också, företag måste gå med storvinst om de inte ska läggas ned, det räcker inte att de går med vinst, eller, gud förbjude, bara går runt och att alla bara får sin lön och löneökning).

WORD

Förr åkte man till läkare efter 1-2 veckor om man inte blivit frisk, och visste att man fick ett läkarintyg och/eller hjälp. Inte fan skickade de utan tillstymmelse till åtgärd tillbaka en till arbetet.

Tänk att folk ska stressa ihjäl av oro över vad som ska hända, när de är förkylda längre än en vecka. "Ska jag få vara hemma och vila, eller måste jag arbeta, trots feber?"

Man tror ju inte det är sant.

Kan man kanske arbeta i en dag, och sedan börja på ny sjukperiod (första tiden då inget intyg behövs)? Eller hur är dessa perioder konstruerade?

Jag gjorde något liknande när jag fick min ryggskada i slutet av 90-talet. Fick en helt sjuk läkare på VC som vägrade "ge mig semester för att jag påstod ha ont i ryggen". Men chefen fick mig ganska snabbt till företagshälsovården, jag kunde ju inte röra mig alls till slut, men var hemma alla perioder jag kunde, och arbetade det jag måste mellan perioderna eftersom jag inte fick läkarintyg. Jag fick sluta på arbetsplatsen p.g.a. arbetsskada (fick pengar från AFA för det också) - som alltså VC-läkaren kallade "lite *haha* muskelsmärtor som man inte kan få semester för *hoho*".

Detta utspelade sig ju egentligen före alla åtstramningar för sjuka. Jag tror bara att just den läkaren var en idiot, och har hört liknande från andra som varit hos honom. Det hade börjat lite för gravida dock. Det var en på min arbetsplats som hade kraftig foglossning samt risk för blodpropp. Fick ej vara sjukskriven eftersom graviditet inte är en sjukdom. Hon kunde knappt gå, och grät när hon måste röra sig i arbetet på fabriken.

Hon blev dock sjukskriven när hon till slut fick den där proppen det var risk för. För då hamnade hon ju på sjukhus och akut- och specialistläkare som skrev intyg att hon INTE FICK ANSTRÄNGA SIG, ABSOLUT INTE PÅ ARBETE.

Det finns regler för hur djur får behandlas under dräktighet, och de får INTE behandlas så som graqvida behandlas, eftersom det klassas som djurplågeri (eller vad den exakta benämningen kan vara). Dräktiga djur får EJ utsättas för stress, eftersom de kan förlora ungarna, eller ungarna kan få problem (som bekskrivs lite liknande som ADHD..!).

Bror Duktig skrev:Läkaren sade att det var inte bihåleinflammation, utan förkylning, och förkylning får man vara hemma en vecka för, sedan är man frisk. Därför kunde han inte sjukskriva.

De ska förstås utgå från tillståndet och inte diagnosen, särskilt eftersom man i många fall har satt fel diagnos (vilket de vet händer ofta, så de borde alltid utgå från att den kan vara fel). Är man sjuk och arbetsoför så är man, vilken diagnos man än har.

Vi är världens friskaste folk DÄRFÖR ATT vi är världens mest sjukskrivna folk.

Jag ser det som en möjlighet, och det är klart att man blir sjukare av att inte få vila när man behöver det. Samtidigt är det ändå också så att ett land får fler sjukskrivningar om de faktiskt har fler och/eller allvarligare sjuka, förutsatt liknande regler.

Så vad jag undrar är hur man har kommit fram till att vi har "världens friskaske folk", särskilt om man utgår från att mer friskhet ska motsvaras av färre/kortare sjukskrivningar. Om man nu utgår från ett sådant samband så borde man väl se våra många/långa sjukskrivningar (om de nu är så många och långa som påstås) som ett argument mot påståendet att vi är världens friskaste folk?

Bror Duktig skrev:

sugrövmanövern skrev:

Bror Duktig skrev:Men fick du komma till en endikrinolog p.g.a. scandlabprovet?

Oh nej, jag har inte ens berättat om det provet förutom för min psykiater.
----------------------------------------------
Så nu, när jag är typ döende ska jag inför endokrinologbesöket ta en rad prover, inklusive insamla urin i två dygn. Hör och häpna, de har ju vägrat ta urinprov på mig fast jag tjatat i typ två års tid.

Alltså typ samma urinprov som jag gjorde med scandlab. Antar jag.

Nej det är nog inte samma, just de proven tas väl aldrig och anses visa fel. TSH i blod är läkarnas gyllene prov. Visar det normalt så skiter de fullständigt i vad som kan orsaka problemen. De flesta läkare alltså (och det är därför det finns en hel del domar i HSAN som handlar om just sådant, att läkaren inte gått vidare utan avskrivit när första provet inte visade något).

:(

Bror Duktig skrev:Bra att du hamnat hos specialist i alla fall, bra mycket bättre än klåparna på VC.

Ja därifrån blir man ju bara hemskickad oavsett vad man lider av. Nu senast kollade de inte ens min diabetessjuka mammas fötter. "De är ju kollade för ett år sedan, så det behövs inte". Jaha, okej, så på ett år kan ingenting hända? Jamen så bra då!

Bror Duktig skrev:Men de kanske kollar cortisol i urin, det är rätt vanligt. Eller just bara rT3 kan tas via Scandlab, för det finns inte inom vården, och då är plötsligt Scandlab trovärdiga. Har jag hört från andra, så det är andrahandsinformation bara.

Hmm. Jag tänker ta med mitt scandlabpapper iaf och visa det. Skiter i om de skrattar.