Nä, citeringen blev fel som vanligt.

En sak som gjort det lite bättre för mig är att jag förstått att det är "rätt" att inte grubbla och analysera för mycket. Det låter lite konstigt kanske, men innan så fanns det något inuti som sa att tänker jag tillräckligt länge så funderar jag nog ut det! Vadän det var... Ja! Så där tän...

Köp en risgrynskorv, bit ett litet hål i plasten och ät.

Ta fram ett bröd, skär en skiva, bred på smör och hyvla två ostskivor som du lägger ovanpå smöret. Tada! Middagen eller frukosten eller lunchen är färdig! Har provat att steka saker. Slutar med att huset är rökfyllt. och att jag måste skala maten. Vi har ingen branvarnare uppsatt längre... mitt bäst...

Det låter ju klokt!

Jag har alltid trott att man SKA le när man möter någon på trottoaren eller så. Vad ska man göra annars? Se arg ut? Slappna av går inte. Vart ska man titta? Jag klarar inte av att slappna av så pass när jag möter någon att jag kan fokusera på något annat än hur jag ser ut i mötet.

Jag har förstått nu att mitt sätt att hälsa kanske är brutalt. Om jag ser en ny människa går jag rakt fram till den och sträcker fram handen. Även om de står och pratar med någon annan. Jag vill upplevas som social och artig. Men när jag skriver om det här och tänker på det. Så upplevs det nog lite ...

Jag mår dåligt av ljuset på våren. Sena vårkvällar är läskiga. Jag blir nöjd först när sommaren är sommar. Men jag klarar av också värmen dåligt. Jag svettas ännu mer i sociala situationer. Hösten! Jag älskar hösten. November är inte fy skam. Det är tryggast då. Vintern gillar jag också. Första snön...

Skulle vara intressant att följas åt. Vi är ju i samma situation. Fast min utredning påbörjas först till hösten. Jag vill också bli sjukskriven på deltid. Vad tycker du är jobbigast på jobbet?

Ja, jag ska prata med arbetsförmedlingen. Men ledig från människor blir man ändå aldrig.

Men det känns som att jag inte klarar av eller orkar med någonting :( Känner mig instängd i en leende påse. Jämfört med andra är jag väldigt känslig antar jag och gör att jag är rädd för det mesta som har med sociala situationer att göra. Det finns inga jobb där man slipper vara med människor. Det k...

Hmm.. njae. Jag klarar inte av att ta ansvar för någon annan. Jag är alldeles för vimsig.

Ja, jag har social fobi. Min sorts lärare kan man inte vara på distans.

Alltså att familjen tar stryk så menar jag såklart inte fysiskt. Bara att jag är på dåligt humör. Väldigt nere.

Jag har en familj ja. De får nog ta mycket stryk tyvärr. Jag har väldigt svårt med mänskliga relationer så det är jobbigt både hemma och på arbetet. Jag har känt mig stressad även när jag inte har jobbat. Är du utbildad lärare? Känns så surt att jag är färdig i höst. Både med plugget och beslutet at...

Jag kan tyvärr inte citera. Har blivit fel förut. Men jag svarar ändå. Ja, läraryrket är fryktansvärt krävande. Man har ett stort ansvar inför alla inblandade. Och jag som känner mig som ett barn själv, ska jag vägleda andra ur en vuxens perspektiv? Dessutom är min förvirring inte bra för barnen. Ig...

Lönebidrag är ju super! Då kan man kanske sänka kraven på sig själv, när man vet att man får bidrag pga en diagnos och att man inte kostar lika mycket för just lönen för det jobbet. Men inte vet jag. Problemet för min del är att jag inte pallar att gå instängd i ett skal dagarna i ända och bara vänt...

Tack för era omtänksamma svar! Jag har förstått att jag måste tänka om. Men jag har också förstått att det nog vore enklare med en npf-diagnos. Får den fm officiell i november då jag gör en ny utredning. Då kan man ju kanske få lite stöd och förståelse från arbetsförmedlingen och försäkringskassan? ...

Åh, näe. Jag vill helst slippa läraryrket. Är utbildad för yngre åldrar. Vill dock inte säga vilken (med tanke på att jag kan bli identifierad.) Jag känner att jag inte borde ha ett jobb där jag får lön. Jag tycker inte jag är värd det.

Tack snälla ni för svaren! Att skriva är jag mycket bättre på så jag ska absolut försöka skriva ner mina problem. Hrmph... Jag kommer att bli "ledig" hela juli. Jag har inte sökt jobb då mot min sambos förståeligt stora sorg. Jag äter hellre sand än jobbar då. Jag har än ingen fast anställ...

Jag tycker att jag blir ställd inför allt för höga krav. Jag tycker att folk inte förstår hur pass svåra mina problem är. Jag jobbar som lärare, jag träffar föräldrar, barn och personal varje dag. Jag är ständigt rädd för det. Ständigt på vakt och drar mig undan. Jag är förvirrad och klantig, och så...

Jag kollar även i urringningar. Men det känns mer fult att glo i skrev.

Nä, just för att man inte får kolla där.

Jag kollar män i skrevet. Håller blicken strikt i ögonen om jag måste prata med honom för att blicken inte ska falla ner.otroligt jobbigt. Faktiskt.
Kontrollerar att jag har byxor på mig när jag är ute.
Äter kanterna på mackan först.