Just det. Det var ju den boken som du länkade till. Den är intressant att läsa. Men det är inte alls så dramatisk som du tror.

Jag läste* för några år sedan att folk kunde göra just det mha en medicin. De blev mindre blyga och mer aktiva och utåtriktade. En möjlig nackdel var att de blev mindre samvetsömma och brydde sig inte lika mycket om andra människor. Jag tror medicinen hette Prozac. "Personlighetsförändringen&q...

Jag tycker det är revolutionerande, om det verkligen fungerar så. Gillberg var själv förvånad, så det måste vara stort. Jag tycker det där är svårt. Just nu tycker jag inte om min AS och skulle vilja bli av med det. Men det är svårt att veta hur man känner sig "utan". Iofs .. om det är me...

plåtmonster skrev:Varför trakasserade scientologerna Gillberg?

Scientologer hatar psykiatrin och konkurrerar med psykiatrin. Men det är en lång historia.

Jag tycker det är revolutionerande, om det verkligen fungerar så. Gillberg var själv förvånad, så det måste vara stort. Jag tycker det där är svårt. Just nu tycker jag inte om min AS och skulle vilja bli av med det. Men det är svårt att veta hur man känner sig "utan". Iofs .. om det är med...

Hm, egentligen inte. Min erfarenhet är att det varierar. Vissa människor förstår varandra bra, andra krånglar det med hela tiden, man får förklara hela tiden och de förstår ändå inte. Jag tror på att hitta "rätt person". Personligen tycker jag också att det är viktigt att partnern är lugn ...

Ja, jag har svårt att ljuga. Det finns situationer, då man vet att det skulle vara idiotiskt att säga sanningen. Och då försöker jag ljuga övertygande. Men jag avskyr såna situationer och undviker dem om jag kan. Jag har även svårt när andra luras på skoj - jag känner mig då tvungen att avslöja det....

Det här låter inte så bra nä. Går igenom allt du sagt: Rutiner - passar för Asperger Upprepat betéende/intresse - jo......Men om man tittar på våldsamma saker - det får jag om jag mår dåligt. Inte annars! Göra på sitt sätt och skita i andras önskemål - Jo, men folk med Asperger skiter i regel inte ...

Absolut Toblerone det tror jag med! Jag har adhd/Asberger och min kille är lugn och en perfekt lyssnare ! Ger mig lugn och trygghet och rutiner! Själv är jag sprallig , påhittig , rastlös och orolig och full fart ! Han står för tålamod , lugn och trygghet ! Vi kompletterar varandra perfekt ! Japp. ...

Jag är helt öppen med min diagnos och har inte upplevt något avståndstagande eller liknande. Det har snarare varit tvärtom att folk istället blir intresserade. Däremot har jag mött ganska mycket okunskap, men det är inget jag klandrar folk för. Jag tycker du ska vara helt öppen med dina diagnoser. ...

Och som man kan man ju inte vara passiv och tillbakadragen i de sammanhangen... Precis, det funkar för tjejer men inte för killar. Men är man jäkligt snygg så klarar man sig nog ändå, eller om man har massor med pengar. Är man som kille fattig, osnygg och asperger så är det mer eller mindre kört Äh...

För mig har det inte varit så svårt. I alla fall inte när jag var ung och snygg tjej. :wink: När man blir äldre, blir det förstås svårare. Dessutom verkar det vara så att tjejer har lättare, eftersom många män gillar lite passiva, vänliga, lite osäkra tjejer. Och i alla fall en del Asperger-tjejer ...

För mig har det inte varit så svårt. I alla fall inte när jag var ung och snygg tjej. :wink: När man blir äldre, blir det förstås svårare. Dessutom verkar det vara så att tjejer har lättare, eftersom många män gillar lite passiva, vänliga, lite osäkra tjejer. Och i alla fall en del Asperger-tjejer ä...

Min ex-man är sån! Och han är jätteduktig på det sociala. Men han har knappt något intresse av att umgås med andra människor (vår son är lite sån också, faktiskt). Och jag, som har Asperger, är tvärtom. Jag skulle vilja vara bättre på det sociala, vill umgås mer med andra, men jag kan inte få till d...

Deathly Nightshade: Det är också ett sätt att agera, men bara om man inte bryr sig om folk avskräcks. Det kan ju faktiskt också vara så i vissa fall, att folk bara inte vet så mycket om det.

Jag ska titta på dem gamla trådarna också, jag är ganska ny här.

Lilith: Jag känner igen mycket av det du skriver. Du säger, du själv vet nu åtminstone varför det blir så. Precis, för de andra förstår ju i alla fall inte, eller hur? :wink: Ibland verkar det nästan som om folk förstår ännu mindre, om de vet diagnosen. Men jag kollar nuförtiden lite först, hur myck...

Just nu känner jag att jag antigen får låtsas vara "normal" och det håller inte i längden, eller så talar jag om för någon att jag har AS - eller att jag har ADHD, jag har ju båda - och då tar folk avstånd direkt. Tredje alternativet vore förstås: Umgås bara med aspies eller folk med NPF i...

Jag kommer!