Förstår ni vad jag menar? Känner ni likadant? Ja, faktiskt. Jag blir inte nervös, men jag känner nån sorts olustkänsla av fula lägenheter och fula miljöer i största allmänhet. Min lägenhet är inte väldens finaste och mest smakfullt inredda, men det beror mest på pengabrist, jag ska åtgärda det när ...

Jag är har i princip isolerat mig helt, fast jag går ju utanför dörren varje dag. Jag är inte rädd för människor, men känner ingen glädje av att umgås med dem.

Ja, du har nog rätt i att jag tänker för mycket på diagnosen, men det är inget jag kan sluta tänka på bara så där. Sen så har den faktiskt ändrat min personlighet, i olika riktningar. Först så försökte jag vara snäll och positiv; jag gick med på deras åtgärder, gick med på att ha kontakt med habilit...

Jag känner igen mig inte i allt, men i stora delar av det du skriver. Det gav mig mycket att läsa det. Och jag har överhuvudtaget fått intrycket av dina inlägg hittills, att du är en sådan människa som behövs i världen, om den inte ska barka ännu längre åt helvete än den redan gör. Tack ! Tyvärr st...

Du skulle inte kunna tänka dig att komma till någon av AS-träffarna? Jag vet inte, kanske nån gång i framtiden, men just nu känner jag mig inte i form för det. Jag känner inte så mycket samhörighet med andra aspergare heller, tyvärr. Jag har ju AS, men har aldrig varit så "aspig" i mitt s...

Har du läst "En riktig människa" av Gunilla Gerland? Hon beskriver just det här, om hur hon lånade personlighetsdrag från andra, för att "skapa" en personlighet, eftersom hon inte hade nån egen. Jag känner igen mig mycket i henne... Ja, den har jag läst. Jag kan känna igen mig e...

Jag kan bara svara för mig själv, men för mig är det inte så enkelt som ett rent praktiskt problem. Det påverkar min egen syn på mig själv, att bli placerad bland handikappade, för det är en grupp jag inte kan känna någon samhörighet med. Många ser ned på handikappade, även om de inte vill erkänna d...

Jag kan inte riktigt hålla med dig där, i mitt fall bygger stoltheten snarare på hur jag ser på mig själv än hur andra ser på mig. Så är det nog för mig med. Jag har aldrig varit helt omedveten om min omvärld, som vissa aspies är, men i första hand bryr jag mig om vad jag tycker om mig själv , inte...

Jag kan känna igen mig i både depersonalisation och derealisation, som Ensamflickan skrev om. Jag har inte varit utsatt för något direkt våld eller övergrepp i familjen, men jag har en mamma som blev utsatt för en hel del som barn, och jag tror det har skadat mig också på nåt sätt. Hon är ju NT, så ...

Jag är nog deprimerad, men samtidigt ganska lugn och känslokall, mår aldrig extremt dåligt eller så. Jag har mått så här större delen av tiden i flera år, och det har inte förändrats efter diagnosen, inte till det bättre åtminstone. För mig är det här lite dubbelt, för jag känner samtidigt att jag v...

För aspergare och för oss som har ännu fler diagnoser finns det hjälp att få: boendestöd, hemtjänst, kontaktperson, ledsagare, personlig assistent, Aktivitetshus för PSYKISKT sjuka, personligt ombud, kurator, psykiater mm etc. All sån där aspergeranpassad hjälp vägrar jag bestämt ta emot, och jag h...

Mitt problem är att jag inte passar in någonstans, inte ens bland andra aspergare :cry: Känner igen den känslan, så är det för mig med. Jag har egentligen aldrig kunnat känna samhörighet med någon, och särskilt inte dela en grupps mentalitet och värderingar, jag tillhör inte "aspergergemenskap...

Sen tycker jag som förälder att man ska lära sitt barn att vara schysst. Och skyddar man verkligen sitt barn mot mobbaren genom att utesluta just den? Hur blir det nästa gång de träffas på skolgården? Man skyddar ju sitt barn i just den situationen. Barnet får fira sin födelsedag utan sin plågoande...

Ok, men jag håller fast vid att själva inbjudningsförfarandet bara är en petitess i sammanhanget.

Nej, jag vet inte så mycket om åttaåringars organisationsförmåga, men jag tror ändå att de två icke inbjudna kanske anade att många andra varit på ett kalas de inte fick komma på. Jag tycker mest det är lite överdrivet att reglera vad barnen gör på sin fritid, och t.o.m konfiskera barnets inbjudning...

Helt OK att bjuda alla i klassen utom två men inte OK att dela ut inbjudningarna i skolan. Det är min åsikt. Ja, men gör det så stor skillnad i praktiken hur man sköter inbjudningarna ? Även om det hade fått inbjudningskorten hemskickade så hade säkert barnen pratat om kalaset i skolan och de två s...

Jag tycker inte det ska finnas några regler för sånt här, möjligtvis rekommendationer, men i slutändan är det familjens val att bestämma hur man vill utforma sitt kalas. Att inte bjuda pojken som inte bjudit själv tycker jag var lite taskigt, men mobbaren har de all rätt att utesluta. Om jag hade ba...

Japp, jag har AS-diagnos, även om jag aldrig har tyckt att allt inom diagnosen stämmer på mig.

Din Aspie poäng : 102 av 200
Din neurotypiska (icke-autistiska) poäng: 94 av 200
Du verkar ha både Aspie och neurotypiska drag

.... och så fick jag 30 på AQ-testet.

Jag känner till outtalade regler, och kan följa dem om jag känner för; jag tror jag förstår sånt intuitivt. Alla de här reglerna kring kaffekalas tror jag däremot mest hör till den äldre generationen. Jag skulle inte lägga fram trasig mat om jag var värdinna, och jag skulle kanske låta de äldre ta f...

Har du koll på när den kom för jag tror mig ha hört det här uttrycket tidigare än 2001? Den kom ut 2007, men Aspergers syndrom har ju varit förknippat med nördighet sedan tidernas begynnelse, typ. Jag tyckte boken var ok för att vara skriven av en aspergermamma, även om jag personligen inte kan ide...

För mig har det faktiskt varit så att jag känt mig mycket bättre bemött innan diagnosen när jag pratade med en psykolog som behandlade mig som en "vanlig människa". Hon var öppen för möjligheterna att jag kanske kunde ha AS, men tyckte också att mitt sociala sätt inte riktigt var förenligt...

Min mormor är läkare och har troligen asperger. Hon kan verka lite kylig, men blev en omtyckt läkare för att hon var ambitiös, kompetent och hårt arbetande. Hennes sambo ( inte min morfar som tur är ) skulle jag klassa som psykopat, men han var också en omtyckt läkare. Han är ganska elak och obehagl...

Jag finner inte frågan sjuk, jag tänker mycket i samma banor. Jag är inte alls "normal", men kanske att jag, i lite större utsträckning än de med mer uppenbar asperger, kan ge sken av att vara det. Detta är dock till priset av att jag förlorat/ aldrig utvecklat någon klar identitet och på ...