Bästa tiden var från barndomen, fram till 8 år. Lika bra var från när ungarna föddes -90 och framåt. Jag älskade tiden med småbarn :-)Happy Och trivs väldigt bra med livet nu också, trots att de flyttat hemifrån. Absolut sämst var tiden från 9 till 14 år, dvs från andra klass till åttonde. Övrig tid...

Mina föräldrar var avlidna när jag gick igenom utredningen. Det fanns ingen att intervjua som kände mig som barn. Min syster är mycket yngre än jag och kunde inte uttala sig om min barndom. Jag minns inte ens namnen på lärare eller klasskamrater från min barndom, har ingen som helst kontakt med folk...

" ...just nu känns det som att jag inte kommer klara av studierna osv den här terminen om jag inte får någon hjälp."

Låter som ett väldigt gott skäl att ta kontakt.

Varför skulle psykologen tro att du mår bättre? Min psykolog lyssnar på mig och tar min känsla på allvar.

Jag har berättat, ingen blev förvånad