Ja

Jag börjar få grov ångest av alla människor nu trots att jag bott här i tio år. Jag ansökte om bilstöd (egen bil) men fick avslag eftersom de tyckte jag klarar kommunalt galant. Men sen ser de ju inte att det tar tre timmar för mig att förbereda mig psykiskt att gå ut heller... Jag kanske borde prov...

Jag vill gärna också ^^

Jag känner mig "hög" om jag ser någon med t.ex svartvitrandig tröja för nära mig (vågrät linje) Eller om jag promenerar ute på en viss sorts rektangulär gatusten och tittar ner kommer känslan...

Har läst mycket på CSN förut men tycker det är krångligt att förstå... Stämmer det att bidragsdelen som man slipper betala tillbaka att man ändå kan bli återbetalningsskyldig om man jobbat/tjänat en viss del på ett halvår?

Och det är jobbigt när det blir så i ett förhållande..

Om en planerad aktivitet/kompisträff blir avbokad ett par timmar innan sjunker hela jag. Får ångest och går in i mig själv, drar mig undan ibland. Kan inte hantera det än. Kan vara nedstämd sen i några dagar..

Är det vanligt att man som aspbergare har svårt att lita på andra, och kanske då främst i ett förhållande? Och hur lär man sig hantera de känslorna, misstänksamheten?