Jag har aldrig haft svårt att leva mig in i andras känslor, vad jag själv upplevt. Däremot har jag inte så mycket känslor för egen del förutom triaden: oro-rädsla-ångest som gör sig påmind ibland.

Jag praktiserade ett tag hos en doktorand på universitetet som jobbade just med detta. Han testade mig, och jag hade inga problem. Men det är olika från individ till individ sa han.

Hur har ni det med eran empatiska förmåga, Aspergare?
Själv har jag problem med att jag inte alltid tänker på vad jag säger.
Folk blir upprörda...

OK

Hur ofta har man inte fått stå till svars för andra människors dåliga eller olämpliga beteende? Är det någon som känner igen sig?

Jag har haft två förhållanden, ett på en månad och ett på två år.
Båda var med vanliga tjejer. Det gick ganska bra ändå. Man kan inte räkna med att det första förhållandet man har ska vara livslångt...

Om de frågar mig om Asperger så säger jag bara att det är det jag har. Då förstår de direkt...

Jag behöver inte berätta, det syns på mig (se "dresscode för Aspergare").
Man behöver inte berätta något, sådant märker folk rätt snabbt.

Och jag har varit väldigt ensam i perioder, inte haft någon att fira helger med och så vidare...

Vad personalen anser att jag mår dåligt av.

Något som gör att man mår dåligt.

En kontaktperson jag hade sade att mitt omvårdnadsproblem var ensamhet. Jag kanske bara behöver träffa en ny tjej då?
Eller några vänner?

Jag vill inte låta otacksam, jag har haft mycket nytta av min diagnos tidigare även i andra sammanhang.

Tack!
Den enda nytta jag har av min diagnos är att jag får sjukersättning och viss socialt stöd.
Jag har viss akademisk utbildning, så jag tycker att jag borde kunna fortsätta plugga eller skaffa ett jobb istället för att fortsätta inom psykiatrin. Om jag får ordning på mina problem först vill säga.

Hur kan man göra för att få stryka gamla diagnoser, om de är fel?

Är det någon som läst Gunilla Gerland självbiografiska bok?
Är den bra?
Det var länge sedan jag läste något, det kanske kunde vara något för mig.

Tack för svaret Nettus!
Det är nämligen vad jag också tror.
Jag tror egentligen inte jag haft så allvarliga vanföreställningar, utan att det handlar om att jag haft svårt att tolka signaler i omvärlden, vilket ju är vanligt vid AS.

Oj då! Min psykolog har försäkrat mig om att jag inte har någon form av psykopati, men jag har drag av borderline. Asperger, paranoid personlighet, vanföreställningar och drag av borderline står det i mina papper. Så jag är en svårt sjuk person. Stackars mig.... Snälla skriv något upplyftande så jag...

Det är en psykosdiagnos. Det innebär att man har vanföreställningar utan att man får svårt att tänka.

ADHD är en neuropsykatrisk diagnos.
Jag har alltså en vanlig psykiatrisk diagnos som tilläggsdiagnos.
Du hade även haft depressioner nämner du. För mig började problemen som en depression men gick över till ett vanföreställningssyndrom.

Finns det någon på forumet som har en tilläggsdiagnos förutom Asperger?
Själv har jag diagnosen vanföreställningssyndrom som tilläggsdiagnos.