Ja du, det låter som mig och jag har AS ADHD. Tomhet och liknande känner jag väl igen. Nu är jag ganska tungt medicinerad så jag antar att det spelar in. Min fantasi har alltid varit min bästa vän och min metod att klara mig igenom alla svårigheter men för ett par år sen började den jäveln vända sig...

Likgiltighet funkar bra. Om man inte blir så till sig över nåt, så förväntas det inte heller. Livet är i sanning en bra skola, man får insikter vid varje samtal och man inser efter ett tag att likartade beteenden funkar vid likartade situationer. Om man inte väljer likgiltighet, förstås.

Jag saknar förmågan att bli glad med andra eller åt andra. Inte ens om mina närmaste vänner är glada för att det hänt dem något bra, kan jag bli glad för deras skull. Jag låtsas bara.

Brukade vara permanent rasande, på allt. Det tog sig uttryck i svordomar, våld och lite annat sånt. Men sen jag fick Fluanxol, så har vreden tonat bort. Mycket skönt.

Kanske nån form av medicin kan hjälpa dig att få perspektiv? Själv har jag Stesolid för ökad ångest.

Själv saknar jag ambition och sinne för pengar, så jag har inte hand om min egen ekonomi. Såklart vore det roligt med mer pengar men makt och prestige är för mig helt irrelevanta.

Asperger
Social Fobi
Depression
ADHD

Det känns som att jag är ganska bra förklarad genom dessa diagnoser. Man blir inte överraskad längre i alla fall.

Mina ben är rastlösa som fan. Ibland får jag det i händerna också. Men jag känner ingen pirrande känsla, de bara går upp och ner nästan hela tiden. Käkar Sifrol men det hjälper inte.

Jag har slutat försöka bli som dem, jag försöker bara vara mig själv, med allt vad det innebär av kantighet och excentritet. De som väljer att umgås med mig trots detta är de jag håller kontakten med för de accepterar mig som det jag är.

Syrebrist i hjärnan låter inte som en förklaring på dina problem, det låter dumt. Ignorera det. Jag fick min utredning för inte så länge sedan och jag var tydligen ganska uppenbar AS. Saken är att jag minns väldigt lite om min barndom och kunde bara svara generellt på sådana frågor, de frågade inte ...

Jag har inga problem att somna in. Däremot har jag problem att fortsätta sova, jag sover bara i två timmars intervaller ungefär. Jag har prövat att ta upp till fyra propavan men det hjälper inte. Nu har jag fått en ny medicin men den verkar inte heller hjälpa. Sover i två timmars pass hela dygnet, k...

Jag blev diagnostiserad vid 33. Det kom som en uppenbarelse då jag anat att något var annorlunda men jag hade inte vetat exakt vad. Massor av saker blev uppenbara och flera saker fick en förklaring. Det var mycket skönt. Har också haft depression sedan barndomen och haft svåra sociala problem men nu...

Äsch, fick reda på det för sent. Kanske nästa gång.

Jag har sorterat bort förståelse, det är överreklamerat. Jag kör på acceptans. Vänner och familj som accepterar att man är lite off. Acceptans är enklare och ganska tillfredsställande.

Musik? Ja musik har jag alltid i huvudet, har inte alla det? På repeat dundrande fram och tillbaka. Ibland mycket ansträngande. Oftast trevligt.

Så kan det definitivt vara. Det är svårt med andras känslor och varför de dyker upp vid specifika tillfällen. Vad som skall göras, haha, det kan man aldrig gissa. Jag blir oftast tyst när någon i min omgivning visar övertydliga känslor.

Bra citat, jag brukade vara sådan.

127, klart drabbad.

Inte mycket känslor här. En del beroende på medicin och en del för att jag helt enkelt inte känner.

Jag hade stora ilskeproblem innan jag fick neuroleptica. Kanske skulle det hjälpa dig?

Jag förstår var du kommer ifrån. Jag känner inte heller förälskelse eller kärlek. Jag känner ingen passion eller värme. Inte ens för min familj, även om jag vet att jag älskar dem. Hade ett förhållande (som jag försökte avsluta eftersom jag alltid gjorde fel, emotionellt) men inte ens då var det mer...

Jag måste alltid ha något att göra, jag kan inte bara sitta och vara. Kanske är det min adhd men jag blir rastlös och olustig om jag saknar sysselsättning.

Han låter mer som en idiot än som en aspis. Gör dig av med dåren.

Jag bor med min far, han tar hand om det vardagliga åt mig. Han lagar mat, röjer undan och håller ordning på mig. Det är suveränt. Min ekonomi sköter min syster så jag inte kan slarva bort mina pengar, jag är helt inkompetent när det gäller att räkna och planera.