Kristofer skrev:Nu senast har jag hållit på att läsa in mig på psytrance. Projekt, skivor, skivbolag, kategorisera i subgenrér etc. Jag har ledsnat på det eftersom jag tycker att det nuförtiden inom den scenen kommer mest skräpskivor och bara ett fåtal guldkorn i skräphögen. Fast jag kommer nog fortfarande lyssna och då och då köpa skivor med guldkornen. Men inte i den omfattning att det blir ett specialintresse.

Sen så känner jag att dte inte ger mig så mycket längre, jag vil helt enkelt ha ett mer aktivit intresse.

Du, jag håller på med det oxå och vet knepen för att få de bästa av det bästa. Fildelning heter det. Vet att det låter knäppt, men, för att hitta och finna måste det till lite radikala metoder, annars dör det ut.

Jag själv är intresserad av 90-talets mest kända genre, Jungle, och vill gärna ge ut min musik på skiva. Helst på det brittiska skivbolaget Hospital Records, där artister som London Elektricity, High Contrast och Nu:Tone har sin musik.

Har musik i blodet och vill gärna exploatera det.
IDOL 2008 Here I Come!

Fildelning, jomenvisst. Grejen är bara att det tyvärr finns för få bra saker och för mkt skräp oavsett var man hittar musiken. Guldkornen är just guld värda, men de är också bara korn i den stora högen. Det är oftast samma musik som delas ut som även släpps på skiva så inget förändrar.

Tacka vet jag den tid då Blue Room Rec. fanns. Och 1997 då skivor som Pleiadians - Identified Flying Object (Dragonfly Rec.) och X-Dream -We created our own happiness (Blue Room Rec.) släpptes. Identified Flying Object är kanske det bästa trans-albumet som gjorts?

Intressant men subjektiv jämförelse är att det för ca tio år sedan gjordes ung lika många bra skvor som nu, men mängden skivor nu är ofantligt mycket större. Inte för att jag är emot dagens sound på psytrance, tvärtom så gillar jag det . men det är alldeles för mycket högar med skräpskivor som släpps nuförtiden.

Släktforskning är ett specialintresse som garanterat kan räcka ett helt liv, eller två...

En släktforskare som aldrig kan få nog brukar som exempel gå ungefär följande väg:

1. Upprättar sin egen antavla så långt det går. När allt från kyrkböcker är insupet (ner till minst mitten/slutet av 1700-talet i normalfallet, ända ner till slutet av 1600-talet i bästa fall) söker man efter förfäderna i domböcker och brukar kunna finna ännu fler generationer bakåt presenterade i tingsnoteringar från arvsskiften och tvister med grannar.

2. Redan från början brukar man anteckna alla syskon till alla egna anor, och det blir nästan alltid så att man i någon mån börjar följa dessa framåt i tiden, åtminstone antecknar giftermål och följer dem fram tills de dör, så att man kan anteckna födelsedatum och dödsdatum och alla ingångna äktenskap på dem i sin forskning.

Men den riktigt maniske börjar naturligtvis följa deras eventuella barn och deras ättlingar vidare i sin tur också och börjar på så sätt kartlägga i praktiken alla släktingar i nutid man har.

Så länge de finns kvar i Sverige. Amerikaemigranter brukar kunna vara en annan femma med USA:s knapphändiga folkbokföring, men har de haft ett ovanligt efternamn och behållit det over there brukar man kunna få upp spår efter dem snabbt via en sökning på den amerikanska sajten ancestry.com

3. Har man nu inte efter upprättandet av den egna antavlan börjat plöja igenom alla anors syskons ättlingar är det klart vanligt att man hittar en viss anfader, vars samtliga ättlingar man vill kartlägga. Ett rejält ättlingaverk. Underbar utmaning.

Detta var i mitt fall närmast det första jag hoppade in i att vara med om när jag intresserade mig för släktforskning i 12-13-årsåldern när vi hade fått papper hem om den nya Släktföreningen Pemer, jag hakade direkt på arbetet med att utforska och sammanställa ättlingar på alla mans- såväl som kvinnolinjer från släkten Pemer.

Nåja, hade börjat med mina egna anor, men prioriterade Pemer-ättlingarna före anorna och har egentligen alltid gjort det. Jag kunde ju köra fast på mammas farfars farfar 1988 när jag inte begrep mig på att identifiera hans födelseort, och inte förrän nästan arton år senare, förra sommaren, sitta med orten identifierad och tillfälle att hitta honom i födelseboken i rätt församling... Och inom några dagar upptäckte jag att mammas raka fäderne är en gren av vallonsläkten de Val/de Wall/de Wahl, som blivit bönder och därvid slutat använda släktnamn och bytt mot fadersnamn på bönders vis...

4. I regel har man haft många olika socknar där man följt sin släkt framåt och bakåt och utan och innan, och ofta leder det till ett intresse för hembygdsforskning. Man pluggar ännu mer om orten som sådan, man plöjer ännu mer igenom alla kyrkoböcker och upprättar kanske namnregister till dem, upprättar sockengenealogier och kartlägger alla familjer på varje gård så länge kyrkböckerna går att följa.

5. Den insnöade släktforskaren upprättar naturligtvis antavlor för alla "lösa trådar" i närheten - styvföräldrar, egen partner (släktforskarna är sällan singlar - kvinnliga unga släktforskare har jag alltid fått kontakt med många i arbetet, men det har inte varit någon väg att möta en partner, de är baske mig alltid redan "tagna"), svågrar, svägerskor, så småninom egna svärsöner och svärdöttrar... vänner och bekanta... Man vill ju se om man är släkt...

Den kreativa släktforskningsintresserade saknar aldrig uppslag...

Några förslag på specialintressen som håller i årtionden:

1. Skriv ditt eget operativsystem

2. Börja forska om autism

Jag har ett intresse jag vill bli av med för att jag är så dålig på det (matte). För mig känns det som att om jag inte har kapaciteten att vara expert inom ett område så är det ganska lönlöst. Jag vill vara bra på något.

vetej skrev:Jag har ett intresse jag vill bli av med för att jag är så dålig på det (matte). För mig känns det som att om jag inte har kapaciteten att vara expert inom ett område så är det ganska lönlöst. Jag vill vara bra på något.

Matematik är ett ämne där det inte finns någon högsta nivå,...
Men du syftar kanske på att du har kravet att va i klass med Euler?
Annars är det synd att överge det helt eftersom matematiken har en avgörande betydelse/möjligheter för övriga vetenskaper, så ett matematiskt tänkande är värt att bevara även för en icke matematiker som vill attackera problem på ett kraftfullt sätt.

Kristofer

Vill du snöa in på rallybilar har jag kännedom om en du kan sitta och diskutera sådant med i evigheter. Killen i fråga har ingen aning om att han har AS men jag tror banne mej han är en aspie han också.

Kristofer, jag håller med dig vad gäller psytrance, det produceras för myskcet skit idag.
Jag rekommenderar att du börja snöa in på IDM istället, börja med Squarepusher, Venetian Snare, Aphex Twin gärna i den ordningen. Ska man bli expert finns det många obskyra vinyler som de har släppt. Jag äger tycärr inga vinyler av ovan nämnda artister, men däremot ett flertal rippar av rara vinyler.
Eller min personliga favorit, chipmusik, alltså musik gjord med gamla spelkonsoler o. dyl. (Därav mitt fina Gameboy i avataren)

Och så min senaste grej. Det kanske blir för mycket matematik/logik för dig, men du kan ju pröva att spela go. ett bra ställe att börja är http://www.gokgs.com/
Det kan också hjälpa att kolla på Hikaru no Go för att få motivation. (Vilket är en animé som handlar om en pojke som blir besatt av anden av en gammal go-spelare.)

Och ja, du kan ju också försöka lära dig japanska, gärna samtidigt som du konsumerar mycket manga och animé.

Det är väl vad jag gör just nu. Hoppas något av det passar dig.

nitro2k01: Har du lyssnat mkt på psytrance förut? Jag borde nog ge Squarepusher en liten större chans. Jag har nog varit lite för tidig med att döma ut det som ingenting för mig. Var väl när goatrollet inom mig var som störst...

Weasley: Det lät aspigt, men också lite värmlänskt med rally...
Vad sägs om att bygga upp en bana för Mini Z-bilar i din lägenhet. Jag tror det skulle funka. Min är ju som bekant för liten för ändamålet. However, när rapporten jag håller på med nu är färdigskriven och den värsta febern har lagt sig så ska jag ut och kika på Mini Z bilar. Kan din rallykompis mycket om bilar generellt. Jag skulle behöva lära mig att meka så jag kan sköta om och bevara min framtida VW-buss. Denna ärväldigt bra för mig också: http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=1566913101

Kristofer

Hahahaha! Jag insåg ju inte att ingen såg vad jag tänkte på när jag skrev! :-D Personen jag talar om är alltså intresserad av rallybilar i LITET format. Han har sånhär massa rallybanor och bilar han sitter och löder på. Det finns visst två olika sorters minirallybanbilstillverkare och han kan alla skillnader på den ena vs den andra sorten... etc... och har massor av bana så han bygger hela lgh full och sitter och kör runt runt.

Helt plötsligt blev det ännu mer intressant.

Det här får du allt berätta mer om...

Jag har inte haft ett specialintresse på ett tag nu. Men jag behåller fortfarande tankesättet. Jag sitter och funderar på allt möjligt istället för en grej hela tiden. Ibland hittar jag något att specialintressera mig i, men de räcker bara kort tid.

Jag undrar varför. Kanske förhindrar jag mig själv för att jag sett hur löjligt aspienörderier ser ut och att det tidigare prackats på mig att specialintressen gör mig till en fanatisk zombie?

Moderator: Slog ihop två liknande trådar.

Kanske, men för min del kan jag inte låta bli specialintressen trots att jag försöker. Du har tur om du kan.

Den där spiralen:

Läser en tidningsartikel/ledare/kolumn/debattartikel -> tycker den inte presenterar hela historien -> googlar på svenska -> läser mer -> funderar -> läser liknande texter på utländska tidningar -> kollar med fakta på diverse andra sidor -> tänker -> läser en annan text om något annat -> alltsammans börjar om från början.

Det är mycket sånt för mig nuförtiden. Just nu har jag inget speciellt fokus på något. Börjar t.o.m tappa lite livsgnista och vardagstristessen har infunnit sig. Sen är mina möjligheter att kunna gröta ner mig i massa saker bl.a en ekonomisk och platsbristfråga.

Redan när jag började studera på gymnasienivå ( jag läste i specalklass för de med Aspberger) att jag var konstig som inte hade något särskilt specialintresse. Har släktforskat sedan 2004 och anser inte att det är något som kan kallas för ett specialintresse. Har aldrig haft de tendenserna i mitt liv hittills.

imperativ skrev:Den där spiralen:

Läser en tidningsartikel/ledare/kolumn/debattartikel -> tycker den inte presenterar hela historien -> googlar på svenska -> läser mer -> funderar -> läser liknande texter på utländska tidningar -> kollar med fakta på diverse andra sidor -> tänker -> läser en annan text om något annat -> alltsammans börjar om från början.

Det är mycket sånt för mig nuförtiden. Just nu har jag inget speciellt fokus på något. Börjar t.o.m tappa lite livsgnista och vardagstristessen har infunnit sig. Sen är mina möjligheter att kunna gröta ner mig i massa saker bl.a en ekonomisk och platsbristfråga.

Och det där stämmer inte illa alls på mig heller.

Men för mig beror bristen på rejäl fördjupning på min ångest; den omöjliggör särskilt mycket av den varan, tyvärr...

Fast det innebär ju att man jag lär mig en del om en massa saker iofs.

Ångest, ja där sa du något som stämde in även på mig. Ibland känner jag mig inte bekväm i mitt eget skinn på något sätt. Önskar att jag var någon annan. Får även vad jag själv kallar ångestattacker då jag i pincip kan göra vad som helst. Blockerar även mycket av det som har hänt alltså jag minns inte vad jag gjort eller vad som hänt.
Vet att detta kanske är lite off topic så att säga...

Specialintresse heter det väl när man sysslar med något intressant som utesluter allt annat man också/annars skulle kunnat göra.

Det går dåligt ihop med livet som småbarnsmamma. Allt mitt kommer i andra hand. Eller tredje kanske efter 1. barn och 2. hushållsysslor. Jag får vara glad om jag hinner borsta tänderna utan att bli avbruten.

För mig är det så att jag kan bli intresserad av nästan allt (så länge det finns en intellektuell utmaning), det är ganska få av mina intressen som jag har blivit besatt av. Jag skulle inte säga att jag har specialintresse(n) men säkert ett ganska speciellt sätt att intressera mig för saker och ting.

Jag har inget specialintresse utan snarare svårt att sysselsätta mig ibland. I detta avseendet känner jag mig udda från andra med. As.
Hamnar i shoopingperioder ibland men det är inget specialintresse och varar bara en kort period varje gång och jag är inte shoopinggalen - har hyfsad kontroll dvs. köper inte för köpandets skull (med enstaka undantag) och betalar räkningarna först.

Jag har inte haft något långvarigt specialintresse som fyllt upp hela min lediga tid på flera år. Det är tråkigt, livets känns inte lika meningsfullt utan riktiga specialintressen. Jag studerar det som jag var specialintresserad av för flera år sen, men intresset har inte kommit tillbaka.

Tyvärr har mitt knä sagt ifrån och mitt specialintresse (att cykla racer) är nog något jag får glömma för gott. Jag hade det plus annan träning som specialintresse tidigare. Därav den starka reaktionen när det abrupt blev en omöjlighet. Det var nästintill en livskris att ofrivilligt bli av med specialintressena. Nu när jag bara kan träna gym, något som jag finner skittrist, så tränar jag inte alls. Gym är lixom inte min grej jag tycker bara att jag går runt och juckar i massa maskiner. Det händer inget känns det som. Men jag antar att jag måste hållas med det...