När tänker efter vad det är forumet heter kan man ju vid första tanken tänka att folk här borde ge varandra stöd, inte hacka ner på och klaga på oss som försöke stötta er som inte är så glada och hjälpa er att tänka på ert liv på ett annat sätt.

Med lite glädje...

Men det verkar verkligen som om ni VILL vara deppiga och sura.

Nej dunderbar, det är inte alls så det är. Men ibland vill folk, som du, så väl, men det blir så fel. Du tror att du försökte hjälpa folk, men i ren och ursäktlig okunskap riskerade du att orsaka skada istället. Det är det som får mig och andra att reagera. Det är nog ingen som vill må dåligt, som du tycks tro, men att säga åt folk som mår dåligt att sluta må dåligt är inte konstruktivt. Tvärtom.

Trots att jag har mått lite sämre och inte fungerat så bra en tid nu, så har jag varit på ganska gott humör, vilket torde märkas på mina kanske alltför många skämtsamma inlägg på forumet. Men du och ford fick mig att må sämre igen och bli på dåligt humör. Och jag som var så glad. Det var väl ändå inte riktigt vad du ville?

Pröva med att stötta personer genom att svara i trådar och delta i diskussioner i stället för att tvinga på folk naiva klämkäcka idiotråd. Varför startar du nya trådar hela tiden, kan du inte begränsa din klämkäckhet till en tråd och försöka föra en dialog i stället?

Kvasir skrev:Nej dunderbar, det är inte alls så det är. Men ibland vill folk, som du, så väl, men det blir så fel. Du tror att du försökte hjälpa folk, men i ren och ursäktlig okunskap riskerade du att orsaka skada istället. Det är det som får mig och andra att reagera. Det är nog ingen som vill må dåligt, som du tycks tro, men att säga åt folk som mår dåligt att sluta må dåligt är inte konstruktivt. Tvärtom.

Trots att jag har mått lite sämre och inte fungerat så bra en tid nu, så har jag varit på ganska gott humör, vilket torde märkas på mina kanske alltför många skämtsamma inlägg på forumet. Men du och ford fick mig att må sämre igen och bli på dåligt humör. Och jag som var så glad. Det var väl ändå inte riktigt vad du ville?

Det var verkligen inte min mening.
På vilket sätt fick den dig att må sämre och varför mår du sämre av mina råd?

Ja men precis så är det!! Jag ÄLSKAR att leva med depression!!! det är så jälvla lattjo lajban!!! Tjohooo!

Dunderbar skrev:Det var verkligen inte min mening.
På vilket sätt fick den dig att må sämre och varför mår du sämre av mina råd?

Jag tyckte att du nyss skrev i den andra tråden att du förstod varför jag klagade på Ford, och du har ju gjort ungefär samma sak som han, med skillnaden att Ford har gjort det i många trådar förr och fortsätter med det trots alla försök att förklara för honom hur dåligt folk mår av det.

Eftersom jag redan har förklarat flera gånger i de trådar som du och ford har dragit igång så ser jag ingen anledning att förklara en gång till, även i denna tråd. Läs i de andra trådarna istället.

Deppig, ja så brukar friska människor uttrycka att de känner sig när de har en dålig dag eller period.

Depression rent kliniskt handlar om lite mer komplicerade ting. Där måste man gå ner på individnivå och höra efter, vad skulle underlätta den här personens liv? Finns det saker man kan göra, eller måste man sätta in medicinering? ECT? Inläggning på psykiatrisk klinik? Skulle någon terapiform kunna hjälpa? Lider personen av ensamhet? Har personen energivampyrer i sin närhet? En miljon frågeställningar finns för varje enskild individ.

Så innan man ger råd bör man nog sätta sig in lite lätt i vad just den personen man tilltalar kan tänkas lida av. En pinne i röven är sällan diagnosen.

Dunderbar skrev:När tänker efter vad det är forumet heter kan man ju vid första tanken tänka att folk här borde ge varandra stöd, inte hacka ner på och klaga på oss som försöke stötta er som inte är så glada och hjälpa er att tänka på ert liv på ett annat sätt.

Med lite glädje...

Men det verkar verkligen som om ni VILL vara deppiga och sura.

Tja, hmmmm....vi har ju olika former av autistiska störningar här inne och medan "the autistic tantrum" är välkänt på webben så talas det inte så mycket här inne om den oförmåga till impulskontroll som många autister har. Det kokar över helt enkelt. Sedan lugnar det ner sig. Man gråter och skrattar. Det går upp och ned. Det är min uppfattning om det som händer härinne: vi åker bergochdalbana med varandra. Vi skrattar med varandra, gråter med varandra, tröstar varandra OCH blir förbannade på varandra. Men den där vreden seglar ju förbi som svarta moln en stormig höstkväll.

Faktiskt tycker jag inte någon verkar permanent sur? Och om någon skulle vara kroniskt sur=deprimerad så är ju den personen sjuk och måste ju få respekteras i sin sjukdom?

Ibland har jag och någon annan helt olika åsikter. Det blir lite bråkigt och argt ett tag. Sedan dyker ett annat ämne upp där vi är helt överens och klappar varandra på axeln.

You're okey, I'm okey, IT'S OKEY!

sugrövmanövern skrev:Deppig, ja så brukar friska människor uttrycka att de känner sig när de har en dålig dag eller period.

Depression rent kliniskt handlar om lite mer komplicerade ting. Där måste man gå ner på individnivå och höra efter, vad skulle underlätta den här personens liv? Finns det saker man kan göra, eller måste man sätta in medicinering? ECT? Inläggning på psykiatrisk klinik? Skulle någon terapiform kunna hjälpa? Lider personen av ensamhet? Har personen energivampyrer i sin närhet? En miljon frågeställningar finns för varje enskild individ.

Så innan man ger råd bör man nog sätta sig in lite lätt i vad just den personen man tilltalar kan tänkas lida av. En pinne i röven är sällan diagnosen.

Mycket väl sammanfattat!

Moderator:

Låser tråden då den inte tillför debatten något. Hänvisar till diskussioner i andra relevanta trådar.