Alien skrev:

Mardröm skrev:

Jag har bara legat i min säng med sjukhuslakarn och blivit itvingad medicin. Det resulterade i 60 kilos övervikt.

Jag tyckte först det stod sjukhusLÄKAREN....

Haha, nu fick jag en sån konstig bild i huvudet. Där ligger den stackars tjejen i samma säng som läkarn och tvångsmedicineras och han hindrar henne handgripligt från att gå upp ur sängen.

men usch, nu mår jag nästan illa!
men iofs har jag haft många okända personer ovan på mig,
men min läkare... nej tack! (förstås ingen annan heller!)

Alien skrev:

hysteriskt skrev:Hej på er!
Hur länge har jag inte gått och känt mig ensam och missförstådd?
Fan, jag har ALDRIG fattat varför. Jag har hela tiden trott att alla tänker på samma sätt som jag. Man kan ju inte veta att människor inte gör det eftersom man faktiskt inte kan läsa tankar.

Jag är 18 år och har varit inlagd på olika instutioner sedan jag var 14.
Först BUP/vuxenpsyk, sedan behandlingshem, sedan BUP/vuxenpsyk igen och nu ett behandlingshem till. Jag brukar i skämtsam ton säga att "jag är vildhästen som har hittat hem". Jag har bott på detta behandligshemmet i 9 månader och det känns mer som mitt riktigt hem än det hos mina föräldrar gör. Det beror väl antagligen på att jag inte har bott hemma hos dem på över 4 år nu.

Ingen har någonsin, under alla år, fattat vad som har varit "felet" med mig. Jag har blivit felbehandlad för allt möjligt. Ätit mängder med tunga mediciner och varit djupt depimerad i flera år. Jag har bara legat i min säng med sjukhuslakarn och blivit itvingad medicin. Det resulterade i 60 kilos övervikt. Fy tusan. Men nu är 30 utav de extra kilona borta, och hjälp vad jag har kämpat med att få bort dem.

Hej och välkommen!

Just för att folk inte brukar meddela sina innersta tankar utan har en "social mask", så vet man inte vad de tänker. Därför kan man tro att de tänker som en själv el så kan man tro fel på andra sätt.

Du verkar haft det jobbigt i många år trots att du är så ung, jag trodde att AS/HFA blivit så pass känt på senare år så barn skulle slippa bli feldiagnostiserade.

Det är strongt av dig att ha blivit av med 30 kg övervikt! Lycka till med resten!

Du kommer säkert att hitta många som är lika unga som du och har samma intressen här. Själv är jag äldre och har en dotter i din ålder.

Tack så väldigt mycket för ditt välkomnande!

De som har satt diagnosen på mig nu säger att det har varit otroligt
svårt att upptäcka och ens misstänka AS på mig.
Jag har många utav de "typiska" AS-"dragen", men de märks först
när man lär känna mig lite bättre.
Jag är väldigt social och har inte alls så väldigt stora problem i sociala relationer.
De (som satte diagnosen) säger att det beror på att jag har haft en väldigt "trygg och harmonisk" uppväxt i min familj.
Jag har ganska lätt att anpassa mig om folk låter mig göra det i min egen takt och på mitt eget sätt.
På psyk så ställs det inga direkta krav, så därför har det varit svårt att misstänka AS.
Alla "kunniga" personer på pysk har haft helt andra "glasögon" på sig hela tiden, och varit så upptagna av andra problem. Som egentligen inte ens har funnits.

Tack! Det har inte varit helt lätt att gå ner - men det är värt vartenda kilo!
Fast ett problem är att alla gamla kläder är minst 4 storlekar för stora nu för tiden... Har man inte pengar till en ny garderob heller så... Hm, kalla mig "potatis-säcken"

Jag trivs redan här, trots att jag bara har skrivit några få inlägg.
Det kommer säkerligen att bli riktigt bra.

Om du är väldigt social förstår jag att de inte tänkte på AS i första hand, ADHD ligger kanske närmare till.

Har du funderat på secondhand-affärer för en ny garderob? Då får du iaf nåt som är nytt för dig, även om det inte är nytt. Och som inte hänger som en säck! (Jag ser också secondhand som ett miljövänligt alternativ.) Kanske ingen idé att köpa en massa helt nya kläder, eftersom du ändå ska gå ned några kilo till.

Hej och välkommen ,jag är själv ny här

Välkommen! Kul med ännu en skåning! Jag känner igen mig i en del av det du skriver. Jag är oxå en allt eller inget person i en del lägen iaf. o. jag vill att många saker ska ske på stubinen.

Tack till er båda två!

Egentligen är jag från Göteborgstrakten men bor i Skåne för tillfället.
Jag kan inte bestämma mig för var jag trivs bäst - i Göteborg eller i Skåne...
Men just nu är jag en liten skåne-tös i alla fall, med en dialekt som låter ungefär som Göteborgska/Västgötska...

& jag måste säga att jag älskar skånska mer än någon annan dialekt!
Tyvärr har jag aldrig haft förmågan att snappa upp dialekter och börja prata likadant...