Jag tror inte alls att kvinnor är mindre intelligenta än män.

Jag menar att vi lever i ett samhälle där kvinnor måste överprestera för att få samma status och bli betraktade som lika intelligenta som män, och där kvinnor inte kan välja bort sådant som män kan välja bort och fortfarande bli betraktade som kvinnor.

Det handlar dels om "valet" att skaffa barn eller inte, tiden man ägnar åt hem och barn, den tid man förunnas ägna åt sina egna intressen och så vidare. Kvinnor förväntas också i många fall vara dem som löser eller slätar över konflikter och inte tävla i åsikter och argumentation vilket ofta förväntas av män.

Det betyder att kvinnor tonar ner de egenskaper som får dem att framstå som att de "har något att komma med" för att framstå som "riktiga" kvinnor och att man i stället utvecklar de här "vårdande" sidor lägger tid på relationer och sådant.

Har inte läst tråden jättenoga, men jag kan känna igen mig i trådstartarens känslor. Mer när jag var yngre än nu. Jag upplever mig som rätt manlig i mina egenskaper (antagligen eftersom jag INTE uppfyller kraven på en kvinna enligt den stereotypa bilden), har aldrig förstått mig på kvinnligt umgänge, hatar shopping, mm.

Det var intressant att läsa att du verkar resonera lite lika, jag har aldrig tänkt att min låga självkänsla gällande min roll som kvinna påverkat min syn på alla kvinnor (hur taskigt är inte det ?).

Jag förstår inte.

Varför måste man SE NER på andra som inte är, gör, eller tänker, som man själv? Det är ANNORLUNDA. Inte FEL.

Att sortera in hela grupper i "bättre" och "sämre" gör ingen gott - mer än den som antingen har en agenda eller på något vis måste hävda sej. Enskilda personer kan råka ut för MITT onda öga. Men inte en hel grupp. Jag har inte träffat hela gruppen. Så jag kan omöjligt veta.

Nä, var och låt vara. Lev och låt leva. Döm icke på det att ingen må döma dig.

weasley skrev:Jag förstår inte.

Varför måste man SE NER på andra som inte är, gör, eller tänker, som man själv? Det är ANNORLUNDA. Inte FEL.

Att sortera in hela grupper i "bättre" och "sämre" gör ingen gott - mer än den som antingen har en agenda eller på något vis måste hävda sej. Enskilda personer kan råka ut för MITT onda öga. Men inte en hel grupp. Jag har inte träffat hela gruppen. Så jag kan omöjligt veta.

Nä, var och låt vara. Lev och låt leva. Döm icke på det att ingen må döma dig.

Håller helt med i terorin, men mina känslor är tyvärr inte lika förståndiga.

Tror att det har med dålig självkänsla att göra, i alla fall i mitt fall. Har ett behov av att mentalt "trycka ner andra" för att själv framstå som bra. Detta är inget jag gör gentemot andra, allt sker i mitt huvud.

Jag har ju Borderline som ofta har problem med svart-vitt/rätt-fel tänk, så jag kan väl delvis finna en förklaring där. Går dock i terapi och tycker att jag har blivit lite bättre på att se nyanser och att vad andra gör faktiskt inte direkt påverkar mig!

Jag är också misogyn, av den anledningen att jag blivit betydligt sämre behandlad av kvinnor än män under hela livet och att de situationer jag råkat sämst ut i och fått större och mer utdragna, med ett par undantag, alltid har varit med kvinnor.

Rent logiskt så är jag fullt medveten om att jag inte har rätten att generalisera och jag vet ju om att även om JAG haft otur i mitt umgänge med kvinnor, så betyder det inte att deras beteende är applicerbart på alla andra kvinnor - lika lite som jag som man är ansvarig för de män som våldtar.

I slutänden handlar det väl om att ge INDIVIDEN en chans, oavsett kön och jag känner många kvinnor som jag tycker om och har saker gemensamt med, så min misogyna sida avspeglar ju inte nödvändigtvis verkligheten.

Henkkalexi skrev:Jag är också misogyn, av den anledningen att jag blivit betydligt sämre behandlad av kvinnor än män under hela livet och att de situationer jag råkat sämst ut i och fått större och mer utdragna, med ett par undantag, alltid har varit med kvinnor.

Samma här, ändå är jag själv av honkön. Men jag har alltid kommit bäst överens med killar, de tjejer jag har känt har antingen backstabbat eller svikit, mobbat och pratat skit. Det är som att alla kvinnor till syvende och sist ser andra kvinnor som potentiella konkurrenter. Nu pratar jag dock om NT:s, de aspietjejer jag träffat har verkat vara mer som jag. Eller så har jag bara haft otur innan.

Du har en viktig poäng i att se till individen. I dagsläget har jag några få tjejkompisar, det har tagit mig lång tid att börja lita på dessa, men vi har mycket gemensamt och har kul ihop. Försöker att vara öppen för ny kvinnlig vänskap. Tror ändå att det nog alltid kommer att vara så för mig, att jag kommer att ha 90% manliga vänner.

weasley skrev:Jag förstår inte.

Varför måste man SE NER på andra som inte är, gör, eller tänker, som man själv? Det är ANNORLUNDA. Inte FEL.

Att sortera in hela grupper i "bättre" och "sämre" gör ingen gott - mer än den som antingen har en agenda eller på något vis måste hävda sej. Enskilda personer kan råka ut för MITT onda öga. Men inte en hel grupp. Jag har inte träffat hela gruppen. Så jag kan omöjligt veta.

Nä, var och låt vara. Lev och låt leva. Döm icke på det att ingen må döma dig.

+1

Jag begriper det inte heller. Föraktar ni er själva också då, ni misogyna kvinnor? Eller bara alla oss andra?!

Jag har mest blivit sviken av manliga personer så på mig är det tvärtom. Men ska jag börja hata killar / Män för det? Det var enskilda individer som var riktiga puckon men det finns killar som inte är det. dom behöver inte bestraffas för att andra av samma kön beter sig dumt åt. Lika lite som att bara för att nån enstaka kärring är en idiot så behöver inte alla kvinnor vara det. Lägg energin på att förakta individen istället för hela gruppen.

Som jag skrev så är det i mitt fall så att jag generellt sett kommer bättre överens med killar. Vet inte varför. Men det betyder inte att jag hatar eller föraktar andra kvinnor. Det hela bottnar nog i att jag aldrig haft speciellt tjejiga intressen. Så jag har mest stötts ut. Och råkat på en del skitsnack. Killar är oftast rakare i sin kommunikation, men det är bara vad jag har upplevt.

Det finns en tråd om vilka aspergerare föredrar att umgås med, där det framagår att många kvinnor kommer bäst överens med män (de är alltså heterosociala):

kommer-ni-bast-overens-med-tjejer-el-killar-t21420.html

Och en omröstning: ar-ni-homosociala-el-inte-omrostning-t16207.html

kullan skrev:Lägg energin på att förakta individen istället för hela gruppen.

Bättre att ignorera personen istället, kasta ut dom ur sitt liv så man slipper dom helt och inte slösar bort energi som behövs till annat!

locomotiv skrev:Flera gånger har jag startat trådar på internet inom ämnet och jag märker att jag tar killarnas åsikter och uttalanden på större allvar än tjejernas.
Jag har fördomen att män är mer intelligenta och begåvade inom nästan alla områden.

Jag tror att det här är väldigt vanligt och att vi alla lider av det till viss del. Män tas helt enkelt på större allvar.
Bara att vara medveten om att man tänker så är nog ett stort steg på väg till förbättring, de flesta vägrar inse att de gör det.

Anledningen till att jag tar upp det här på den här sidan är att jag tror att min asperger delvis är boven i dramat. Eftersom asperger brukar ses som en rätt "manlig" diagnos, dvs dragen är lite typiskt manliga med tex specialintressen, svårigheter med känslor och sociala relationer, kanske min manliga sida krockar med den kvinnliga rollen och jag väger därför mellan att förkasta de kvinnliga egenskaperna som jag inte själv besitter, och att förkasta mig själv för det att jag inte är kvinnlig (skall tilläggas att jag inte heller är särskilt manlig och har många mindervärdeskomplex).

Ytterligare ett exempel på att könsroller kan vara skadliga för den som inte passar in i dem. Man förväntas vara antingen superkvinnlig fjolla eller fotbollsspelande pojkflicka, och när man inte passar in i någon av dem är det lätt att bli bitter. I synnerhet som aspergare då man redan känner sig som en utomjording av en massa andra skäl.

Bjäbbmonstret skrev:Jag tror inte alls att kvinnor är mindre intelligenta än män.

Det tror inte jag heller. Enligt mina tidigare källor (Mensa & Wikipedia) så är män och kvinnor lika intelligenta men befinner sig ofta på olika ställen på IQ-skalan. Män tenderar att hålla till i ytterlägena medan kvinnor håller till runt mitten. Men genomsnittligt sett är män och kvinnor ungefär lika intelligenta.

Mycket tyder dock på att kvinnor har högre social intelligens än män, och det beror nog på att kvinnor har normal IQ medan män har låg eller hög IQ. Hög IQ tyder ofta på låg social intelligens och jag misstänker att detsamma gäller för låg IQ.

För övrigt är "intelligens" mer än den matematisk-logiska intelligens man vanligen mäter med IQ-test.

Howard Gardner skrev om flera slags intelligenser:

I sin ursprungliga teori (1982) identifierade Gardner sju sorters intelligenser[2]: lingvistisk (språklig), logisk-matematisk, spatial (rumslig), kroppslig-kinestetisk, musikalisk, interpersonell (social) och intrapersonell (reflekterande) intelligens.
I senare teoretiserande pratade han även om naturalistisk intelligens och existentiell intelligens.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Intelligen ... elligenser

Fler trådar om intelligens:

intelligens-asperger-kafka-t26742.html

as-och-intelligens-vilken-iq-har-ni-omrostning-t13120.html

definition-av-intelligens-t3760.html

funderingar-kring-intelligenstest-och-asperger-t3943.html

kan-man-losa-alla-problem-med-intelligens-t5823.html

Alien skrev:Jag har sett sådana åsikter förr, men då har de varit killar som förfäktat dem. Klart att de vill känna sig tillhörande "det överlägsna könet" och iom det kunna se ner på minst halva övriga befolkningen.

Jag tror att ett problem ligger i hur killar vs tjejer uttrycker sig. Jag är omåttligt förtjust i folk som uttrycker sig sakligt, faktamässigt och konkret utan särskilt mycket känslor. Många som diskuterar feminism blir känslomässiga (så även jag) och arga, och det får mig genast att förakta dem. Den som däremot säger (och då är det ju oftast en man) "kvinnor och män är olika pga detta och detta, källa här, blablabla inlindat i tjusiga ord och annat blaj som låter trovärdigt" har ju genast mitt trogna öra.
Jag tror att killar oftare uttrycker sig både med färre känslor och med ett större självförtroende. Det är liksom "jag sitter inne med sanningen, hurså?", lite den attityden, ibland.

Alien skrev:Då brukar jag tänka att även om det finns fler toppar bland männen finns det också fler dalar, så hur kan dessa killar veta att de hör till topparna och inte till medelmåttorna el rentav dalarna?

Alien skrev:Men vad grundar du det på att de är "bättre"? För att du tror att många män är extra intelligenta (mensa) och intelligens är allt?

Har du inga andra kriterier än "intelligens" och framgång för att mäta vilka som är bäst? Anser du att män är även bättre moralliskt sett? (Som t ex Strindberg tyckte.)

För mig är intelligens "allt", ja. Tyvärr. Jag har också jättekomplex över att inte vara tillräckligt intelligent, jag är lite besatt att att vara superintelligent och inte blir det bättre av att man plötsligt får en nörddiagnos att leva upp till...
För mig blir inte mjuka egenskaper lika bra, vem som helst kan bli kallad "snäll", men vem som helst kan inte bli ett geni.
Om det stämmer att kvinnor är mer empatiska så är ju det självklart bättre. Men samtidigt, mjuka, snälla människor riskerar att bli hånade och inte tagna på allvar. På samma sätt som vissa tycker att kvinnor bara är ett virrvarr av ologiska känslor och på så sätt enkelt kan avfärda allt de säger.

Alien skrev:Det är just detta som jag ser som faran när folk pratar om att män och kvinnor är helt olika men lika mycket värda. Fler än du tycks ha svårt att klara av att tänka på skillnader utan att anse att det ena är bättre.

Kvinnor och män är ju inte olika. Vill jag tro. Vi är människor, människor är olika. Ändå ser jag oss som olika (bevis på att det stämmer, eller bevis på mitt begränsade tänkande?)

Alien skrev:Vet inte hur jag kan hjälpa dig, men har en fråga (du behöver inte svar bara fundera på det): Hur är ditt förhållande till din mor? Kan det ha påverkat dig negativt?

Jag tänker på det nu. Hon är väl min första bild av en kvinna, antar jag. Inte omöjligt att det påverkat mig.

locomotiv skrev:Många som diskuterar feminism blir känslomässiga (så även jag) och arga, och det får mig genast att förakta dem. Den som däremot säger (och då är det ju oftast en man) "kvinnor och män är olika pga detta och detta, källa här, blablabla inlindat i tjusiga ord och annat blaj som låter trovärdigt" har ju genast mitt trogna öra.

Det där gör mig helt övertygad om att du behöver läsa trådarna härinne minst en gång till. Ett ord i taget om så krävs.

locomotiv skrev:För mig är intelligens "allt", ja. Tyvärr.

Jag tycker inte det verkar så. Jag tycker det verkar som om du har gått på konsten att ge ett sken av intelligens. För att inte, åtminstone i vissa frågor, säga bara ett rykte om det.

Som så många andra.

Men du har ett enormt försprång framför nästan alla andra i att du reflekterar över dig själv och ser problem i det här.

Fattar inte vad du grundar din misogynitet på. Den berömda manliga "raka rör"-stilen är en stor bluff - det snackas hur mycket skit som helst på de helmanliga arbetsplatser jag varit på, ofta om en själv då. Män som tar parti för de svaga har jag inte sett många av. Män som förnedrar sig själva hur mycket som helst för att få lite bekräftelse av gruppens alfahanne har jag sett hur många som helst av. Tror ni fått en släng av gräset är grönare på andra sidansjukan. Fast jag är inte någon tjej så jag vet inte.

Män och kvinnor sägs ha olika sorters sätt att uttrycka sig på. Kommer till exempel ihåg att någon på ett forum frågat om jorden var helt rund eller lite tillplattad vid polerna. En man svarade "Den är helt rund. Detta beror på jordens dragningskraft". Jämför det med "Jag tror att den är lite tillplattad vid polerna eftersom jorden snurrar, men jag är inte säker, hehe ". Vem låter mest trovärdig? Mannen naturligtvis, för han verkade säkrare. Men det var kvinnan som hade rätt. Vad jag ville säga med det här exemplet var att det inte alls är konstigt att du tar män mer på allvar på forum, men att de inte behöver vara mer kunniga eller intelligenta för det. Vi skiljer oss lite i självförtroende och sätt att uttrycka oss på helt enkelt.

Men sedan är det skillnad i verkliga livet då nyanserna är lite tydligare. Är du själv ute mycket? Det finns lättklädda, ytliga tjejer som inte gör annat än att festa och bry sig om kläder och smink, och det finns begåvade, osminkade tjejer som älskar att sitta på biblioteket hela dagarna. Samma sak med killar.

Autismsmurfen skrev:Det finns lättklädda, ytliga tjejer som inte gör annat än att festa och bry sig om kläder och smink, och det finns begåvade, osminkade tjejer som älskar att sitta på biblioteket hela dagarna. Samma sak med killar.

Måste tillägga att tjejen på biblioteket kan vara helt blåst och tjejen som bryr sig om sitt utseende kan vara riktigt begåvad, det handlar mer om hur man är uppvuxen än begåvning. Har träffat både tjejer och killar som inte gör mycket annat än att plugga och när man sedan har det visat sig att dessa personer varit ganska korkade. Har även träffat intelligenta människor som är ytliga och inte tyckt om att plugga som varit otroligt skärpta.

Björne skrev:Tror ni fått en släng av gräset är grönare på andra sidansjukan. Fast jag är inte någon tjej så jag vet inte.

Nja, det snackas skit bland män också. Men det är betydligt mer bland kvinnor har hört flertalet jämföra sina arbetsplatser och på kvinnornas så är det fan dagisnivå på vad det snackas skit om. På männens verkar det inte vara på alls samma sätt, gick en mansdominerad utbildning och det var MYCKET mindre falskhet, skitsnack och drama än vad det varit när man gått i klasser som är ganska jämna.

Choklad skrev:

Autismsmurfen skrev:Det finns lättklädda, ytliga tjejer som inte gör annat än att festa och bry sig om kläder och smink, och det finns begåvade, osminkade tjejer som älskar att sitta på biblioteket hela dagarna. Samma sak med killar.

Måste tillägga att tjejen på biblioteket kan vara helt blåst och tjejen som bryr sig om sitt utseende kan vara riktigt begåvad, det handlar mer om hur man är uppvuxen än begåvning. Har träffat både tjejer och killar som inte gör mycket annat än att plugga och när man sedan har det visat sig att dessa personer varit ganska korkade. Har även träffat intelligenta människor som är ytliga och inte tyckt om att plugga som varit otroligt skärpta.

Naturligtvis.... Det var bara ett exempel. Menade huvudsakligen bara att människor är olika.

Medelålders kvinnor i numerärer över 15 resulterar i att allt man ska företa sig förvandlas till hönsfarm, utan undantag. Det är min samlade erfarenhet.

På folkhögskolan var det tänkt att ha schack som tillvalsämne.
Vi som kunde skulle lära ut till de som inte kunde och damerna från pensionärskursen var väl uppåt tio stycken. Varvid ljudmattan blev så kompakt att det inte gick att tänka längre. En ständig oavbruten kakafoni på hög kärringnivå där det sociala pladdret stod högre på dagordningen än att faktiskt göra det som stod på schemat.

Jag gick alltid därifrån med både huvudvärk och misogyna tankar...

Hönsfarmen kan börja redan vid antalet två eller tre (jag misstänker att enstaka individer triggar beteendet hos resten, sen kan de inte sluta förrän de skiljs åt), finns även enstaka män i denna grupp.

Samma effekt kan ses hos sportintresserade (speciellt när det gäller fotboll, hockey, SM, VM eller OS) män (finns även enstaka kvinnor i denna grupp), börjar en så börjar resten, inte minst om de ska diskutera vilket lag som är bäst eller den totalt irrelevanta diskussionen om vad som kommer att hända, ex hur många medaljer vi kommer att ta... Totalt ofattbart...