Hej alla.
Ingen vill väl erkänna att de är rasister, har fördomar, är misogyna, misandriska, homofober eller på annat sätt besitter ohemult otrevliga åsikter om en viss folkgrupp.
Men jag erkänner. Jag är misogyn.
Jag vet inte hur många gånger jag frågat mig om kvinnor faktiskt är sämre än män. Väldigt sällan frågar jag det motsatta. Flera gånger har jag startat trådar på internet inom ämnet och jag märker att jag tar killarnas åsikter och uttalanden på större allvar än tjejernas.
Jag har fördomen att män är mer intelligenta och begåvade inom nästan alla områden. Jag försöker hitta kvinnor som är duktiga på saker men det skaver liksom, hur bra de än är så är de inte tillräckligt bra för att jag ska tro på att kvinnor är lika bra som män.
De flesta jag känner är ju kvinnor / tjejer så det är inte som att jag undviker dem. Det märks inte ens, jag är uttalad feminist och vill tro på att vi är olika främst pga uppfostran, normer osv. Jag har argumenterat för det så många gånger, men sen händer det igen - jag flippar ut och vill få bekräftat det "jag egentligen vet", att män är bättre än kvinnor.
Jag är själv kvinna.

Anledningen till att jag tar upp det här på den här sidan är att jag tror att min asperger delvis är boven i dramat. Eftersom asperger brukar ses som en rätt "manlig" diagnos, dvs dragen är lite typiskt manliga med tex specialintressen, svårigheter med känslor och sociala relationer, kanske min manliga sida krockar med den kvinnliga rollen och jag väger därför mellan att förkasta de kvinnliga egenskaperna som jag inte själv besitter, och att förkasta mig själv för det att jag inte är kvinnlig (skall tilläggas att jag inte heller är särskilt manlig och har många mindervärdeskomplex).
Jag tror också att min asperger ger mig ett svartvitt, kantigt tankesätt där två olika förklaringsmodeller inte kan verka samtidigt. Tex kan inte män och kvinnor vara olika men lika bra - någon måste vara bättre. Inte heller kan kvinnor och män vara lika, eftersom världen ser ut som den gör och det måste finnas en anledning till det. Som ni hör är jag väldigt fixerad vid att hitta ett konkret och slutgiltigt svar (jag vet att det inte finns).

Är det någon som känner igen detta? Eller motsatsen?
Kan någon hjälpa mig? Det är så jävla jobbigt med min internaliserade kvinnofobi.

Jag brukar tolka mina tendenser till misogyni som att jag helt enkelt har kasst självförtroende som 'man' och projicerar eller överför det till kvinnor. Men det har nog lite med mina föräldrar att göra med, att jag misslyckades bli socionom, och en sned hjärna som blandar ihop saker.
Jag överkompenserar iaf..

locomotiv, som du själv är lite inne på så kanske du har en mer manlig hjärna i o m att du har AS och då kanske du kommer bättre överens med män.

Som jag ser det är man bra på olika saker, både som grupp (med många undantag) och ännu mer som individer. Men jag har tyvärr märkt en tendens även hos mig själv att värdera det manliga högre, fast så subtilt att det var helt omedvetet tills för inte så länge sen.

Det är nog tyvärr svårt att inte påverkas av omvärlden och nedvärdera sina 'kvinnliga egenskaper eftersom det ändå är de manliga som så att säga "räknas". Särskilt om man redan har dåligt självförtroende.

radix skrev:Jag brukar tolka mina tendenser till misogyni som att jag helt enkelt har kasst självförtroende

Jag tror också att min misogyni tyder på kasst självförtroende. Men också kanske en rädsla för det som inte är konkret och bevisat. Att kvinnor ofta rör sig inom de mjuka yrkena, kultur, vårdande, som kanske inte kan preciseras och förklaras. Att kvinnor förknippas med känslor, och jag ser känslor som en motsats till förnuft (som sagt, ser allt i svartvitt).
Att dessutom tex genus och socionomi som kan bevisa skillnader på ett, enligt vissa, ovetenskapligt och oseriöst sätt, ligger till grund för feministiska analyserar snarare än RIKTIG VETENSKAP.

locomotiv skrev:Är det någon som känner igen detta? Eller motsatsen?
Kan någon hjälpa mig? Det är så jävla jobbigt med min internaliserade kvinnofobi.

Tack för intressant läsning

Tidvis (?) kan jag känna igen en del av din beskrivning men enär jag är väldigt intresserad av historia så får mina eventuellt (?) "misogyna" sidor sig ofta nog en "knäck" av det självförakt som då odlas i mina tankar för att hälsosamt drabba mig(och min manliga sida, den kvinnliga sidan "tiger", får jag för mig).

Jag tror att jag då försöker analysera mitt dilemma ur ett mer historiskt perspektiv än det att jag psykosocialt söker min förståelse för av vad och vem/vilka som påverkat min nuvarande syn på mänsklig utveckling, vad vi kommer ur och ifrån, vilka vi är och vart vi är på väg, och vilka de är etc som tjänat och tjänar på de ojämlika strukturer som förnekar människan en mer rättvis kamp i den tillvaro "hen" behöver för sina grundläggande behov, som ju helst skulle kunna präglas av en mindre stridig kommunikation eller som i det sexistiska bekräftelsebehov som blir frukten av det patriarkala kulturarv vars ifrån historiens vingslag alltjämt höres ...

Människans konstruktion är ju för mig endast samling av gradskillnader, allt annat är för mig bara ett "nöjestjafs" om än med katastrofala konsekvenser och ett onödigt lidande i den korta stund som ett liv ändock kan vara.

(ser att det är många som svarat men postar ändå)

*går ut i skogen tillsammans med min gamle kloke hund*

Edit: rättade till stavfel, syftningar får stå även om det blev som det blev ...

Fler män än kvinnor har Asperger och jag tror jag vet varför. Det krävs ju hög IQ för att få AS-diagnos och eftersom män i större utsträckning tillhör ytterlägena på IQ-skalan (medan kvinnor håller sig runt mitten) är det inte så konstigt att fler män är aspies.

Källor: http://www.mensa.se/fragor-och-svar/om-mensa/finns-det-skillnader-mellan-koenen-i-iq
http://sv.wikipedia.org/wiki/Intelligens, Intelligens och kön

SwordlessLink skrev:Fler män än kvinnor har Asperger och jag tror jag vet varför. Det krävs ju hög IQ för att få AS-diagnos och eftersom män i större utsträckning tillhör ytterlägena på IQ-skalan (medan kvinnor håller sig runt mitten) är det inte så konstigt att fler män är aspies.

Källor: http://www.mensa.se/fragor-och-svar/om-mensa/finns-det-skillnader-mellan-koenen-i-iq
http://sv.wikipedia.org/wiki/Intelligens, Intelligens och kön

Fast det stämmer inte riktigt; Aspergers ges främst till de med normal till hög intelligens. Det vill säga ett IQ på 80 och uppåt. Och 80 är ju inte speciellt högt.

biologic skrev:Fast det stämmer inte riktigt; Aspergers ges främst till de med normal till hög intelligens. Det vill säga ett IQ på 80 och uppåt. Och 80 är ju inte speciellt högt.

Men merparten med AS-diagnos har hög IQ.

SwordlessLink skrev:Men merparten med AS-diagnos har hög IQ.

Jag brukar inte vara den som gör så här men.. källa?

SwordlessLink skrev:Det krävs ju hög IQ för att få AS-diagnos och eftersom män i större utsträckning tillhör ytterlägena på IQ-skalan (medan kvinnor håller sig runt mitten)

Nej det krävs en iq över 70 för att få en AS-diagnos, det räknar jag inte som så väldigt hög. Läs på lite istället för att göra sådana uttalande tack!

Tror inte fler män än kvinnor är aspergare egentligen, kvinnor blir i större grad accepterade och dessutom lärda hur dem ska göra socialt på ett annat sätt. Kvinnor är ofta mer omvårdande vilket också hjälper. Sen är diagnoskriterierna gjorda efter pojkar och alldeles för få studier på kvinnor görs. Det är väldigt vanligt att kvinnor med AS-problematik får felaktiga diagnoser och/eller följd-problematik som det fokuseras på istället.

Kom ihåg att utan dem feminima dragen så hade nog dem flesta barn fått en dålig uppväxt alla behöver någon som vårdar och bryr sig på det sättet, alla fyller en funktion som jag ser det.

locomotiv skrev:Men också kanske en rädsla för det som inte är konkret och bevisat. (som sagt, ser allt i svartvitt).

Jadu jag lyckas iaf inte riktigt få ihop det, och då har jag ändå försökt ganska mycket under mestadelen av livet. Förmodar att jag tänker svartvitt men fuskar mig fram på något vis iom de intressen jag haft. Och ja, man vill ju helst begripa saker, särskilt om folk i regel utgår ifrån att man gör det.

Jag är misogyn när det gäller socionomkärringar, snorkiga tjänstemannakvinnor och sånt men längre än så sträcker sig nog inte min misogyni...

Att tänka på ett allt för svartvitt sätt där det är tydligt att våran samlade kunskap inte besitter några enkla svar kan påstås vara tecken på att man tycker världen är en svår plats att leva i och att man är rädd för saker som att ha/vara fel, att inte duga intellektuellt eller att ens känslor inte är rätt och därför försöker få saker enkelt och sterilt. Rädslor kring att leva och duga till helt enkelt.

Mitt förslag är att distrahera dig bort ifrån uppställningen man/kvinna och istället koncentrera dig på de enskilda egenskaper eller personer du vill ha i ditt liv. Varför ska kön definiera ditt liv när det finns så mycket annat att tänka på och njuta av? Förhindrar verkligen ditt kön dig eller är det du själv som person som bygger upp detta hinder?

Alla bestämmer vilka vänner de har och vilka de är. Det är fritt fram för dig att plocka bort alla kvinnor eller alla män. Dig själv måste du dock leva med så se till att du gör saker som du själv tycker om. Låt andra personer vara bra eller dåliga på egen hand.

Ursäkta men.. om nu diagnosen Asperger Syndrom ges till personer med IQ 80 och över.. då är det självklart att personer med AS har högre IQ än genomsnittet. (!)

Tack för mig.

ca skrev:Ursäkta men.. om nu diagnosen Asperger Syndrom ges till personer med IQ 80 och över.. då är det självklart att personer med AS har högre IQ än genomsnittet. (!)

Tack för mig.

För att.... alla som inte har diagnos konsekvent ligger på normalvärden? Du är medveten om att även människor som inte har AS kan ha en väldigt hög IQ och således dra upp "genomsnittet" för kategorin "människor utan diagnos".?

EDIT: Till genomsnittet tenderar ju inte t.ex förståndshandikappade inräknas.

ca skrev:Ursäkta men.. om nu diagnosen Asperger Syndrom ges till personer med IQ 80 och över.. då är det självklart att personer med AS har högre IQ än genomsnittet. (!)

Tack för mig.

Troligt men inte helt självklart.

Moggy skrev:

ca skrev:Ursäkta men.. om nu diagnosen Asperger Syndrom ges till personer med IQ 80 och över.. då är det självklart att personer med AS har högre IQ än genomsnittet. (!)

Tack för mig.

Troligt men inte helt självklart.

Det måste väl finnas någon studie någonstans tycker jag? I alla fall på "den stora massans" genomsnitt.

Tja, förutsatt att centrala gränsvärdessatsen gäller - vilket väl är sannolikt med tanke på populationernas storlek - så talar vi om om två normalfördelade populationer med samma tyngdpunkt, varav den ena är kapad vid IQ<70. Då är medelvärdet av den kapade fördelningen större än medelvärdet för den fullständiga. Det är elementär statistik.

nallen skrev:Tja, förutsatt att centrala gränsvärdessatsen gäller - vilket väl är sannolikt med tanke på populationernas storlek - så talar vi om om två normalfördelade populationer med samma tyngdpunkt, varav den ena är kapad vid IQ<70. Då är medelvärdet av den kapade fördelningen större än medelvärdet för den fullständiga. Det är elementär statistik.

Det är ju precis det jag menar.

SwordlessLink skrev:Det är ju precis det jag menar.

Men det var inte så det verkade vara med tanke på hur du skrev.

Har du inga tankar runt mitt inlägg angående varför fler män har as-diagnoser?

vad menas med misogyn?

tahlia skrev:Du är medveten om att även människor som inte har AS kan ha en väldigt hög IQ och således dra upp "genomsnittet" för kategorin "människor utan diagnos".?

IQ-normen är satt så att 100 ska vara exakt medelvärde, sen fördelas populationen kring en normalfördelningskurva.

locomotiv skrev:Men jag erkänner. Jag är misogyn.
Jag vet inte hur många gånger jag frågat mig om kvinnor faktiskt är sämre än män. Väldigt sällan frågar jag det motsatta. Flera gånger har jag startat trådar på internet inom ämnet och jag märker att jag tar killarnas åsikter och uttalanden på större allvar än tjejernas.
Jag har fördomen att män är mer intelligenta och begåvade inom nästan alla områden. Jag försöker hitta kvinnor som är duktiga på saker men det skaver liksom, hur bra de än är så är de inte tillräckligt bra för att jag ska tro på att kvinnor är lika bra som män.

Jag har sett sådana åsikter förr, men då har de varit killar som förfäktat dem. Klart att de vill känna sig tillhörande "det överlägsna könet" och iom det kunna se ner på minst halva övriga befolkningen.

Då brukar jag tänka att även om det finns fler toppar bland männen finns det också fler dalar, så hur kan dessa killar veta att de hör till topparna och inte till medelmåttorna el rentav dalarna?

De flesta jag känner är ju kvinnor / tjejer så det är inte som att jag undviker dem. Det märks inte ens, jag är uttalad feminist och vill tro på att vi är olika främst pga uppfostran, normer osv. Jag har argumenterat för det så många gånger, men sen händer det igen - jag flippar ut och vill få bekräftat det "jag egentligen vet", att män är bättre än kvinnor.

Men vad grundar du det på att de är "bättre"? För att du tror att många män är extra intellligenta (mensa) och intelligens är allt? Eller på att du tycker att du själv "tänker som en man"?

Jag har själv haft anlag för intelligenssnobberi och bedömt andra efter deras intelligens. Dummar än mig = sämre än mig. Smartare än mig = jag är inte samrt nog att uppfatta det.

Har du inga andra kriterier än "intelligens" och framgång för att mäta vilka som är bäst? Anser du att män är även bättre moralliskt sett? (Som t ex Strindberg tyckte.)

Jag är själv kvinna.

Jag tror också att min asperger ger mig ett svartvitt, kantigt tankesätt där två olika förklaringsmodeller inte kan verka samtidigt. Tex kan inte män och kvinnor vara olika men lika bra - någon måste vara bättre. Inte heller kan kvinnor och män vara lika, eftersom världen ser ut som den gör och det måste finnas en anledning till det. Som ni hör är jag väldigt fixerad vid att hitta ett konkret och slutgiltigt svar (jag vet att det inte finns).

Ja, det kan vara sspigheten. Jag tycker mig ha läst liknande av andra kvinnor här: Män är bättre/rakare/lättare att umgås med.

Det är just detta som jag ser som faran när folk pratar om att män och kvinnor är helt olika men lika mycket värda. Fler än du tycks ha svårt att klara av att tänka på skillnader utan att änse att det ena är bättre.

Är det någon som känner igen detta? Eller motsatsen?
Kan någon hjälpa mig? Det är så jävla jobbigt med min internaliserade kvinnofobi.

Jag känner inte igen mig själv i misogynin (är själv mer misantropisk), däremot i att jag varken känner mig särskilt manlig el kvinnlig. Mtp att män leder överlägset när det gäller misshandel, mord och annan kriminalitet, så har jag svårt att se dem som överlägsna kvinnorna. (Kanske kvinnorna skulle vara likadana om de hade makten, men det finna ingen anledning att idolisera män som grupp.)

Vet inte hur jag kan hjälpa dig, men har en fråga (du behöver inte svar bara fundera på det): Hur är ditt förhållande till din mor? Kan det ha påverkat dig negativt?