Har ganska nyligen fått min diagnos efter flera år av väntan på utredning, känner mig egentligen ganska neutral till detta faktum, jag "är" sas inte min diagnos, man är ju så mycket annat också, dessutom är man precis samma människa som man alltid har varit. Alla har vi våra olika egenheter, det gemensamma är väl att många med diverse psykiatriska diagnoser lidit själva av sina symptom som ofta orsakat svårigheter i livet av mer eller mindre varierande svårighetsgrad.
Diagnosen kan ju ge en förklaring till de svårigheter man haft genom livet.
Själv har jag nog en mycket mild form av asperger.

Många sk NT /"normala" människor kan ju vara väldigt egendomliga och konstiga själva minst sagt, speciellt de med psykopatiska/sociopatiska drag, de ser sig som perfekta och FULLKOMLIGA, det är ju självklart inget fel på dom..de är ju så djäkla bra i deras egna ögon, fast de kan bete och uppföra sig så fruktansvärt djävla illa så det är inte sant, många har ju uppenbarligen ganska svåra personlighets störningar FAST de inte lider av det själva, sen att omgivningen till dessa individer kan få hela sin tillvaro förpestad är ju en helt annan sak.

Sen är det ganska intressant med människors attityder, är man en arbetslös fattiglapp(eller har ett lågstatusjobb, sjukpensionär) så blir man ofta sedd som en loser, galning, kuf etc etc..däremot är man "lyckad" i omgivningens ögon och enligt samhällets normer, med hög samhällsposition, bra jobb, väldigt förmögen osv ja då blir man "befodrad" ...då är man plötsligt bara lite exentrisk...

Har man som man tillräcklig mycket med pengar, status och makt så kan man vara hur galen som helst verkar det, kvinnorna flockas ju kring såna män...
En framgångsrik aspie bräddar en medioker NT man med hästlängder när det gäller att attrahera kvinnor.

Jag hoppas du är framgångsrik då Garum...

En person är vanligtvis öppen för diagnos om det finns betydande svårigheter i hennes förmåga att hantera de problem som livet ställer henne inför. Avsikten är att kvalitativt kunna hjälpa till genom specialiserade instanser.

Trolsk skrev:En person är vanligtvis öppen för diagnos om det finns betydande svårigheter i hennes förmåga att hantera de problem som livet ställer henne inför. Avsikten är att kvalitativt kunna hjälpa till genom specialiserade instanser.

Kunde inte skrivit det bättre själv! Jag är ett levande bevis på att det kan vara så.

Garum skrev:Har ganska nyligen fått min diagnos efter flera år av väntan på utredning, känner mig egentligen ganska neutral till detta faktum, jag "är" sas inte min diagnos, man är ju så mycket annat också, dessutom är man precis samma människa som man alltid har varit. Alla har vi våra olika egenheter, det gemensamma är väl att många med diverse psykiatriska diagnoser lidit själva av sina symptom som ofta orsakat svårigheter i livet av mer eller mindre varierande svårighetsgrad.
Diagnosen kan ju ge en förklaring till de svårigheter man haft genom livet.
Själv har jag nog en mycket mild form av asperger.

Många sk NT /"normala" människor kan ju vara väldigt egendomliga och konstiga själva minst sagt, speciellt de med psykopatiska/sociopatiska drag, de ser sig som perfekta och FULLKOMLIGA, det är ju självklart inget fel på dom..de är ju så djäkla bra i deras egna ögon, fast de kan bete och uppföra sig så fruktansvärt djävla illa så det är inte sant, många har ju uppenbarligen ganska svåra personlighets störningar FAST de inte lider av det själva, sen att omgivningen till dessa individer kan få hela sin tillvaro förpestad är ju en helt annan sak.

Sen är det ganska intressant med människors attityder, är man en arbetslös fattiglapp(eller har ett lågstatusjobb, sjukpensionär) så blir man ofta sedd som en loser, galning, kuf etc etc..däremot är man "lyckad" i omgivningens ögon och enligt samhällets normer, med hög samhällsposition, bra jobb, väldigt förmögen osv ja då blir man "befodrad" ...då är man plötsligt bara lite exentrisk...

Har man som man tillräcklig mycket med pengar, status och makt så kan man vara hur galen som helst verkar det, kvinnorna flockas ju kring såna män...
En framgångsrik aspie bräddar en medioker NT man med hästlängder när det gäller att attrahera kvinnor.

Håller med om det du skriver o. tycker det speglar ganska bra hur det verkligen är. Även jag har en mild form av AS./är ett gränsfall enl. utredningsteamet.

kan tycka re e svårt att få andra att höra av sig till en
har kontakt med en del NT folk
men dom hör oftast inte av sig till en

mest får jag höra av mig till dom
vicket jag tycker blir rett trisst
sen e re segt på skolor
för folk går bara och tittar på en
ingen kommer fram och ens säger hej
utan vill att jag ska ta den kontakten

well
sen likadant vad det gäller förenings livet
ingen kommer fram och hälsar
alla bara sitter och tittar på varandra utan ens att säga hej
om det inte finns någe skvaller att hämta

sånt suger tycker jag
jag gämställer folk i bland som myror
dock ej AS men en hel del NT folk
att dom sitter och trycker i sina hål
sen om re finns någe dom vill ha
skvaller,alkohol tips eller någe då kommer dom fram ur
sina hål och säger hej och vill prata

annars så har folk inte tid till att prata

innan jag avslutar så vill jag bara nämna en sak till
snacka med en polare som ej e NT
han ringde en polare en gång och ville typ bara kall snacka lite
så fick han till svar av sin kompis han ringde till

har du inget ärende så behöver ru inte ringa
vad menas igentligen
vet inte men jag tror personen mena
har du inget skvaller jag kan sprida vidare om nån så vill jag inte prata med dig

segt asså

well
ha re gött The Lord de svagas beskyddare