Svara ärligt men snällt vad ni tycker om de här "spånen"!

Berättelse 1 (den har jag berättat om förut):
I 1800-talets Frankrike föds en flicka med exceptionell musikalisk begåvning - och med ett fruktansvärt vanställt ansikte. Flickan, som får namnet Mirèio, förlorar sin kärleksfulla mor när hon bara är sex år. Välsignelsen (musikaliteten) och förbannelsen (missbildningen) blir de två ytterligheter som kommer att avgöra Mirèios levnadsöde.
Kom till efter idén "tänk om Fantomen på Operan hade varit en kvinna?".

Berättelse 2 (den har jag också berättat om förut):
Det viktorianska London. Utåt sett är Sir Andrews en ytterst beundrad välgörare, mycket respekterad i samhället. Folk vet inte om hans stora, mörka hemlighet. I hans källare, i en gyllene bur, lever hans Blinda Näktergal, en kvinna som sjunger endast för honom...

Berättelse 3:
Abdul och Sabah är bästa vänner. De bor i Jerusalems palestinska kvarter och tycker om att spela fotboll tillsammans. Kanske är de lite kära i varandra.
Politik och frihetskamp har ingen del i deras liv - inte förrän den dag Sabah tar det ödesdigra beslutet att välja en längre väg hem från skolan...

Berättelse 4:
Martina är en ung, vacker kvinna och en ny komet på deckarhimlen. Hon hyllas för sina nyskapande verk, men känner hela tiden pressen att överträffa sig själv. Hur skall hon på bästa sätt kunna sätta sig in i hur en mördare tänker? Kanske genom att...mörda själv?

Berättelse 5:
Det gamla huset i utkanten av staden ser ut som en riktig Junibacken-idyll. Ändå blir dess hyresgäster inte långvariga. De drabbas av depressioner, eller råkar ut för mystiska olyckor. Bär huset på någon mörk hemlighet? Är det hemsökt? Eller sitter problemet i - själva huset?

Berättelse 6:
Hon heter Alyona, är tio år och ligger på en cancerklinik i Kiev.
Hon är dödsdömd.
Mördaren heter Tjernobyl.

Berättelse 7:
Jag är fascinerad av gamla tiders "freaks" och på nätet hittade jag berättelsen om Violetta, en kvinna som fötts helt utan armar och ben och som senare i livet uppträtt på Coney Island. Det gick inte att hitta mycket information om henne, men jag tyckte att hon var så fascinerande, så jag skulle vilja hitta på en berättelse om hur hennes liv kan ha sett ut.

Är för trött för att läsa allt. Tänker du publicera texterna på forumet? Ser fram emot att läsa trean.

Alla dessa låter verkligen spännande och bra, skriv allihop om du vill, ser fram emot att få läsa dem sedan.

Varför skulle jag skriva och berätta det här för? Vilken jävla uppmärksamhetskrävande idiot jag är!

Kahlokatt, inte är du en uppmärksamhetskrävande idiot för att du vill dela med dig av dina idéer.

Ok, förlåt att jag visade intresse för vad du hade att säga.

Maldita skrev:Kahlokatt, inte är du en uppmärksamhetskrävande idiot för att du vill dela med dig av dina idéer.

+1

Jag hade gärna velat säga något vettigt om dina idéer också, men har helt enkelt inte haft den mentala skärpan. (Mer personlig vill jag inte ta risken att vara på ett öppet forum, så kanske det låter hårdare menat än det är.) Fast en sak kan jag säga: Använd dem! Skriv!

Jag tycker samtliga historier verkar intressanta! Jag gillar att det är många olika genrer, från historiskt drama till socialrealism, thriller till övernaturligt.

Klart jag måste svara på det här, jag som själv jämnt törstar efter intresse för mina idéer - inte minst berättelseidéer.

Vi verkar dessutom dela vurmen för vanställda för Miréios och Violetta faller mig mest i smaken. Förresten du kanske skulle slå ihop dem? Jag har läst två romaner om Fantomen på Operan - ingen av dem originalet men detta avhandlas i den enas förord. Den med förordet är lång och helt fantastisk och hemsk, den andra utspelar sig inte minst på ... Coney Island. Den är litet grand av en "vad hände sen" men du kan ju göra som du vill.

Och förlåt att jag genast börjar spåna fram egna idéer...

De andra uppslagen skulle i mina ögon behöva några förvecklingar vardera redan på den här synopsisnivån, för att locka ordentligt. Men särskilt deckarprinsessan skulle jag gärna se utbroderad - fiktion om verlkighetens maktlöshet blir alltid för mycket för mig men det kan ju betyda att just såna ämnen griper tag i väldigt många andra.

/ J

Hehehe, då är det alltså Frederick Forsyths Fantomen på Manhattan du har läst, den med Coney Island. Tycker den var rätt förskräcklig. Och Webber-jäveln har ju gjort en helt överjävlig fortsättning på Fantomen, som delvis bygger på Forsyths roman, men är ÄNNU värre! Den har gått dåligt (haha! ) och fått en hatklubb (som jag ivrigt stödjer).
Den andra du läst, är det Susan Kays Mannen bakom masken? Den tyckte jag var så fruktansvärt sorglig att jag inte orkade läsa ut den. Och det var nästan 20 år sedan jag började! Fatta hur känslig jag är!
Jag har läst en tredje också, en mer fan fiction-aktig sak som är skriven av Eva Gullberg och heter Musikens Ängel. Den är helt OK, fast lite naiv.


Jaha, där gick Katten igång igen. Mata henne inte....

Meppe skrev:Ok, förlåt att jag visade intresse för vad du hade att säga.

Nej, det är jag som skall säga förlåt. Jag var överkänslig i går. Det var inte kritik riktad mot dig eller Maldita. Jag måste helt enkelt lära mig att inte skriva i affekt!

De låter intressanta allihopa. Mest intresserad är jag ändå av berättelse 7 och hoppas att du publicerar den på forumet
Nu blev jag plötsligt intresserad av att läsa om "freaks" dessutom.

Ja, bara din förmåga att hitta ämnen, eller kuriosa som lätt kan fördjupas till så mycket mer... jag skulle också vilja ha den. *avundsjuk, så ut och nyttja den nu! *

Kahlokatt skrev:Hehehe, då är det alltså Frederick Forsyths Fantomen på Manhattan du har läst, den med Coney Island. Tycker den var rätt förskräcklig. Och Webber-jäveln har ju gjort en helt överjävlig fortsättning på Fantomen, som delvis bygger på Forsyths roman, men är ÄNNU värre! Den har gått dåligt (haha! ) och fått en hatklubb (som jag ivrigt stödjer).
Den andra du läst, är det Susan Kays Mannen bakom masken? Den tyckte jag var så fruktansvärt sorglig att jag inte orkade läsa ut den. Och det var nästan 20 år sedan jag började! Fatta hur känslig jag är!
Jag har läst en tredje också, en mer fan fiction-aktig sak som är skriven av Eva Gullberg och heter Musikens Ängel. Den är helt OK, fast lite naiv.


Jaha, där gick Katten igång igen. Mata henne inte....

Jodå! Sån här kattmat kan jag rentav tänka mig att smaka själv!

Jäpp, som allt av Forsyth är den rätt förfärlig. Han hade bl.a. en rätt komisk uppfattning om vad asperger är, åtminstone för 10 år sen. Och det är säkert "Mannen bakom masken", den andra boken, den titeln finns i.a.f. på biblan där jag lånade den. Känns det igen att berättarjaget skiftar i "Mannen bak..." och bland annat är hans mor? En naiv version borde väl kännas antingen klibbig eller rörande, den vore kul att titta på nån gång!

/ J

Japp, berättarjaget skiftar och börjar med Eriks (Fantomens) morsa, en j-ligt osympatisk typ. Efter ett tag växlar det mellan Erik och Christine och det slutar med Raoul, den där mesen Christine väljer på slutet.

Corpse Bride skrev:De låter intressanta allihopa. Mest intresserad är jag ändå av berättelse 7 och hoppas att du publicerar den på forumet
Nu blev jag plötsligt intresserad av att läsa om "freaks" dessutom.

http://www.phreeque.com/

Vassego.

Kahlokatt skrev:Japp, berättarjaget skiftar och börjar med Eriks (Fantomens) morsa, en j-ligt osympatisk typ. Efter ett tag växlar det mellan Erik och Christine och det slutar med Raoul, den där mesen Christine väljer på slutet.

Så tillfredsställande, då vet vi ju! Att det var den. Slutar det med Raoul? Det hade jag helt glömt. Du uteslöt ett par andra berättare men låt det vara så - folk ska ha mycket framför sig, LÄS DEN, ALLA!!

/ J

FANTOMKRAFT - JA TACK!

Kahlokatt skrev:

Corpse Bride skrev:De låter intressanta allihopa. Mest intresserad är jag ändå av berättelse 7 och hoppas att du publicerar den på forumet
Nu blev jag plötsligt intresserad av att läsa om "freaks" dessutom.

http://www.phreeque.com/

Vassego.

Tack

Kahlokatt skrev:FANTOMKRAFT - JA TACK!

Om vi döper om Maxwells demon till Maxwells fantom, så ja absolut!

Den fick jag googla. Fysikalisk paradox, jahapp. Läskigt namn, men så är paradoxer rätt läskiga också!

Jo förresten, jag har läst Gaston Leroux' originalroman Fantomen på Operan också. Den är bra. Fast jag föredrar musikalversionen, Erik är snällare där.
Min "fantom" Mirèio skall inte vara någon elak typ. Fast jag vill inte göra henne till ett under av godhet och osjälviskhet heller, det måste finnas bitterhet och trots i henne. Och det skall inte bli något triangeldrama heller, fast det kommer att finnas kärlek i berättelsen, både hetero och homo.

"Fantom" är nog ett bättre ord än både "demon" och paradox", för den - den är nämligen snarare en omöjlighet-såvitt-alla-begriper, alltså något spöklikt att famla efter och något vars eventuella existens är något väldigt fascinerande att tänka sig (äntligen skulle man alltid kunna peta fram russinen ur, tja, ödets kakor kan man väl säga). Som sagt: En fantom.

Men sjunga skulle den inte kunna, är jag rädd. Möjligen plocka fram det gudomliga ur någon som låter som en kråka. Nåt att skriva en berättelse om, måhända?

/ J

Nu måste jag ändå gratulera katten, det är inte helt enkelt att fånga min uppmärksamhet så här mycket på en sida.

Kahlokatt skrev:Japp, berättarjaget skiftar och börjar med Eriks (Fantomens) morsa, en j-ligt osympatisk typ. Efter ett tag växlar det mellan Erik och Christine och det slutar med Raoul, den där mesen Christine väljer på slutet.

Vilken bok pratar du om?

Den här: