Rubriken är Debbidos PS och jag kan bara hålla med.

Hittade hit för några få veckor sen. Har ingen diagnos, men tendensen är tydlig. Det finns många tankar i min lilla hjärna, men dom har så fruktansvärt svårt att komma ut. Ändå är jag 50+ och har haft gott om tid att fundera på sakernas tillstånd.

Skriva kan jag, men skriva ner mina egna tankar är hopplöst svårt. Därför är det otroligt skönt att få ta del av alla skarpa hjärnor här inne som verkligen kan uttrycka sina tankar och känslor. Här får jag ord till mina funderingar som jag inte själv kan formulera. Ibland när jag läser blir jag så överväldigad att jag måste logga ut

Givetvis sållar jag, dvs allt stämmer inte in på mig, men det har blivit många aha-upplevelser. "helvete också, det där är ju jag"

Så jag tackar alla att jag får ta del av era tankar!

Eftersom jag haft några decennier på mig att fundera på olika saker så kan jag möjligen bidra med nåt om hur det är att leva med en utpräglad "ojämn begåvningsprofil" (tycker det är ett fint uttryck). Så du som är lite yngre och är orolig för hur det kommer att bli framöver får gärna fråga så ska jag försöka svara så gott jag kan. Unga människor ligger mig varmt om hjärtat, men det räcker om man är ung upptill

Själv är jag lite ledsen över att inte ha kommit underfund om mitt "tillstånd" långt tidigare trots att jag tidigt förstod att jag inte fungerade som de flesta andra.

Tidvis har jag haft ett enormt självförtroende. Det har inträffat när saker har gått min väg, dvs när jag (omedvetet) kunnat dra fördel av mina specialintressen. Ett exempel är min högskoleexamen (civ-ing). Fixade detta på nominell tid, med betyg en bit över snittet.

Vid andra tillfällen har självkänslan fått sig rejäla knäckar. Ex.vis är jag egen företagare och förlorade min största och nästan enda kund för några år sen. Vid ett möte förklarade dom följande för mig:

Käre "Duras", vi gillar dig och vill gärna fortsätta samarbeta med dig, men vi växer och utvecklas och vill att du utvecklas tillsammans med oss. Därför vill vi att du även kan leverera följande "bla.bla.bla."

Dom sa detta på ett för mig dolt sätt, dvs på NT-sätt. Hade jag varit NT hade jag fattat vid sittande bord "ok, jag förstår, låt mig fundera några dar"

Eftersom jag sannolikt har AS tog det mig två år att fatta. Jag förlorade kunden och trodde att jag hatade mitt yrke och har flera år varit nedstämd. Det hade räckt att jag förstått ATT dom hade ett budskap men inte ens det fattade jag. Förstod överhuvudtaget inte att mötet hade ett syfte.

Som en konsekvens blev min ekonomiska situation allt sämre (som egen företagare har man dåligt ekonomiskt skyddsnät )

Jag vill dock inte påstå att jag fick en depression, för jag vet att många har det mycket svårare än jag.

Det positiva är:

Hade jag varit "medvetet medveten" om min ojämna begåvningsprofil från start hade jag kunnat ta hänsyn till den vid otaliga livspåverkande beslut. (Ovanstående är bara ett exempel bland många)
Mitt allmänna råd till dig som är ung med AS blir därför:

Det är ingen katastrof, men det är viktigt att bli medveten om sin egen begåvningsprofil, förlika sig med den och UTNYTTJA den för att uppnå bästa möjliga LIVSKVALITET.

Idag FÖRSÖKER jag tänka att "detta är första dagen i resten av mitt liv".

Tack för ordet.

Bra sagt, speciellt det där om att lära sig utnyttja sin jämna begåvningsprofil.

Ja, bra sagt! Och en hel del som jag känner igen mig i (bland annat det där med att ha svårt att skriva "för sin egen räkning" -) och tycker du uttrycker bra!

Whatever...Ha det bra på forumet Duras. Jag förstår dig inte, eller mer korrekt uttryckt, jag är kass på mentalisering och blir bara störd av dina "hipp hipp hurra" uttryck som aldig tycks ta slut.

detta är första dagen i resten av mitt liv

Du är 50+ och tar fortfarande till sådana taffliga uttryck. Du knalllar säkert omkring med foppa tofflor också!

****GRRRR*******
Är skitförbannad och vill ****
Jävla skit var den här natten!!!! Och sedan kommer en idiotfan och säger "hej i hatten" figuratively speaking. GRRRRR

lost:
Jag vet inte om du har pundat bort ditt emotionella spektrum, men vissa människor kan vara glada och entusiastiska. Du har säkert haft den känslan någon gång. Du går ju på benzo och är deppig (om man ska ta dig på allvar, du är antagligen ett troll dock), så det är inte konstigt att du mår som en soptipp.

Moderator

vetej och lost:

I Allt om asperger, håller man en god ton.
Det har ingen av er gjort här.
Ni är bägge på hal lina, vad gäller personangrepp.
Skärpning!

lost skrev:Whatever...Ha det bra på forumet Duras. Jag förstår dig inte, eller mer korrekt uttryckt, jag är kass på mentalisering och blir bara störd av dina "hipp hipp hurra" uttryck som aldig tycks ta slut.

detta är första dagen i resten av mitt liv

Du är 50+ och tar fortfarande till sådana taffliga uttryck. Du knalllar säkert omkring med foppa tofflor också!

****GRRRR*******
Är skitförbannad och vill ****
Jävla skit var den här natten!!!! Och sedan kommer en idiotfan och säger "hej i hatten" figuratively speaking. GRRRRR

Det jag skrev var seriöst och inte alls klämkäckt på något vis. Att peta in en smiley här och där är bara för att "lätta upp stämningen" lite. Jag tycker om när andra gör det så varför inte.

Uttrycket "detta är första dagen i resten av mitt liv" har jag aldrig använt innan jag kom underfund om att jag sannolkt har AS. Det är alltså direkt kopplat till AS vilket kanske inte framgick i klartext.

Jag försöker också vara konstruktiv. När jag äntligen kom underfund om min situation så var det en lättnad. Mycket av det som hänt mig tidigare fick sin förklaring. Det hela kom upp till ytan. Jag identifierade alltså huvudproblemet och därmed var den översiktliga lösningen också klar.

Nu kan jag börja bearbeta delfrågorna som kan delas upp i två huvudgrupper baserat på min synnerligen ojämna begåvningsprofil.

Den ena gruppen är svårigheterna som orsakas av min AS. Jag kan inte bli av med mina AS-svårigheter, men jag kan försöka gå runt problemen. Jag får skaffa hjälp med det jag inte klarar där oförmågan att hålla ordning på papper är ett exempel. Varför ska jag slösa bort energi på sånt jag ändå inte kan göra på ett bra sätt? Jag mår bara dåligt av sånt.

Den andra gruppen är sånt jag är bra på. Det gäller då att försöka använda dessa goda egenskaper för att både öka självkänslan och förbättra ekonomin. Jag har genom åren haft några goda idéer, men har aldrig lyckats nå ända fram. Allt blir i princip klart, men det lilla sista fattas. jag saknar förmåga att nå ända fram. Det gäller då att försöka samarbeta med nån som förstår vad AS är för nåt och som jag kan lita på. Det är inte helt enkelt att hitta nån sån eftersom jag inte har nåt stort kontaktnät (beroende på AS), men problemet är identifierat och då är mycket vunnet.

Sammanfattningsvis ska jag alltså försöka gå runt problemen och utnyttja möjligheterna utifrån de nyvunna insikten om min AS.

Skrivandet om detta är självterapi för att tydliggöra vad jag själv tänker. Jag skriver nåt som andra ska kunna läsa och förstå. För att klara det måste jag tänka en genomtänkt tanke. Om nån läser och dessutom får nåt utbyte av mina skriverier så är det förstås kul, men om inte så har skrivandet hjälpt mig själv iaf.

Hej Duras!

Välkommen! Kul att du hittat hit! Just nu är det lite turbulent här i denna lilla avkrok av internet, men det reder snart ut sej hoppas jag!

Jag tycker du framstår som en glad och entusiastisk person och hoppas inte du tar åt dej av olyckskorparnas kraxande. Själv försöker jag hålla humöret uppe så gott det går, mitt i allt elände. (Sjukskriven, fattig och kompislös.)

@Duras

OK. Det finns gott om empatiska människor här som säkerligen även vill ta en privat diskussion (PM).
Jag är ingen resurs i dessa sammanhang eftersom jag har alldeles för mycket aggressiva känslor (som detta fört upp) att bearbeta. Man kan gott säga att jag är välidigt labil just och kan bli irriterad på precis vad som helst. Sorry att det gick över dig. Det var bara jag som mådde kass och uttryckte mig dumt.

vetej skrev:lost:
Jag vet inte om du har pundat bort ditt emotionella spektrum, men vissa människor kan vara glada och entusiastiska. Du har säkert haft den känslan någon gång. Du går ju på benzo och är deppig (om man ska ta dig på allvar, du är antagligen ett troll dock), så det är inte konstigt att du mår som en soptipp.

Jag har haft benzo utskrivet 2 månader för att hantera ångesten som NPF utredningen/diagnosen rörde upp.Tyvärr så var jag tvungen att återigen genomleva min uppväxt som var allt annat än vacker. Min reaktion på dessa gamla minnen är raseri, hat och ångest i en enda röra vilket tyvärr bl.a resulterar i arga forumsvar. Sorry för det....Det är en skitjobbig period just nu.

lost skrev:@Duras

Man kan gott säga att jag är välidigt labil just och kan bli irriterad på precis vad som helst. Sorry att det gick över dig. Det var bara jag som mådde kass och uttryckte mig dumt.

De e lugnt Lost. Hoppas du mår lite bättre nu, eller åtminstone lite mindre dåligt.

Duras skrev:Rubriken är Debbidos PS och jag kan bara hålla med.

Hittade hit för några få veckor sen. Har ingen diagnos, men tendensen är tydlig. Det finns många tankar i min lilla hjärna, men dom har så fruktansvärt svårt att komma ut. Ändå är jag 50+ och har haft gott om tid att fundera på sakernas tillstånd.

Skriva kan jag, men skriva ner mina egna tankar är hopplöst svårt. Därför är det otroligt skönt att få ta del av alla skarpa hjärnor här inne som verkligen kan uttrycka sina tankar och känslor. Här får jag ord till mina funderingar som jag inte själv kan formulera. Ibland när jag läser blir jag så överväldigad att jag måste logga ut

Givetvis sållar jag, dvs allt stämmer inte in på mig, men det har blivit många aha-upplevelser. "helvete också, det där är ju jag"

Så jag tackar alla att jag får ta del av era tankar!

Eftersom jag haft några decennier på mig att fundera på olika saker så kan jag möjligen bidra med nåt om hur det är att leva med en utpräglad "ojämn begåvningsprofil" (tycker det är ett fint uttryck). Så du som är lite yngre och är orolig för hur det kommer att bli framöver får gärna fråga så ska jag försöka svara så gott jag kan. Unga människor ligger mig varmt om hjärtat, men det räcker om man är ung upptill

Själv är jag lite ledsen över att inte ha kommit underfund om mitt "tillstånd" långt tidigare trots att jag tidigt förstod att jag inte fungerade som de flesta andra.

Tidvis har jag haft ett enormt självförtroende. Det har inträffat när saker har gått min väg, dvs när jag (omedvetet) kunnat dra fördel av mina specialintressen. Ett exempel är min högskoleexamen (civ-ing). Fixade detta på nominell tid, med betyg en bit över snittet.

Vid andra tillfällen har självkänslan fått sig rejäla knäckar. Ex.vis är jag egen företagare och förlorade min största och nästan enda kund för några år sen. Vid ett möte förklarade dom följande för mig:

Käre "Duras", vi gillar dig och vill gärna fortsätta samarbeta med dig, men vi växer och utvecklas och vill att du utvecklas tillsammans med oss. Därför vill vi att du även kan leverera följande "bla.bla.bla."

Dom sa detta på ett för mig dolt sätt, dvs på NT-sätt. Hade jag varit NT hade jag fattat vid sittande bord "ok, jag förstår, låt mig fundera några dar"

Eftersom jag sannolikt har AS tog det mig två år att fatta. Jag förlorade kunden och trodde att jag hatade mitt yrke och har flera år varit nedstämd. Det hade räckt att jag förstått ATT dom hade ett budskap men inte ens det fattade jag. Förstod överhuvudtaget inte att mötet hade ett syfte.

Som en konsekvens blev min ekonomiska situation allt sämre (som egen företagare har man dåligt ekonomiskt skyddsnät )

Jag vill dock inte påstå att jag fick en depression, för jag vet att många har det mycket svårare än jag.

Det positiva är:

Hade jag varit "medvetet medveten" om min ojämna begåvningsprofil från start hade jag kunnat ta hänsyn till den vid otaliga livspåverkande beslut. (Ovanstående är bara ett exempel bland många)
Mitt allmänna råd till dig som är ung med AS blir därför:

Det är ingen katastrof, men det är viktigt att bli medveten om sin egen begåvningsprofil, förlika sig med den och UTNYTTJA den för att uppnå bästa möjliga LIVSKVALITET.

Idag FÖRSÖKER jag tänka att "detta är första dagen i resten av mitt liv".

Tack för ordet.

Mkt. bra & tänkvärt skrivet. o. mkt känner jag igen mig i. Det med ojämn begåvningsprofil gav mig en tankeställare - hur kan jag utnyttja min ojämna betygsprofil på bästa sätt (retorisk fråga) Jag har nämligen en vääldigt ojämn begåvningsprofil. Håller med om att benämningen/ordet är fin/t. Kan även kallas för ojämn fuktionsnivå.
Även jag har svårt att skriva ner mina egna tankar ibland. En del skriver mkt. när det mår dåligt, men det kan inte jag. Det bara går inte, tyvärr. Fick tipset av en kompis som varit/ är dep. Dock går det bra att skriva här på forumet. Antagligen tackvare er andra som skriver här på forumet.

Håller med, ibland vet man saker men man har inte formulerat det klart i huvet, speciellt i mitt huve är det kaos! och så läser man inlägg här och det klarnar och man känner sig stärkt, så tack alla!

Och Lost, jag har haft det så där springa genom en vägg skrikande jobbigt vissa dagar nu före jul och då tänker jag att det är ett hälsotecken, för oftast i vanliga fall befinner jag mig bara i en likgiltig zon där jag uthärdar men inte lever. Jag hoppas och tror att de där riktigt hemska dagarna och stunderna ska kicka mig åt rätt håll. Vill bara säga till dig att allt som har rörts upp i ditt liv kanske och förhoppningsvis är sådant som behövde rivas upp för att kunna gå vidare.

Jag tycker oxå det är skönt om man får ösa ur sig skit här på forumet, att det är högt i tak, för alla vet vi var skiten kommer ifrån och att det inte handlar om att jävlas utan att man mår dåligt. Det blir en termometer på hur ngn mår, skriver man bara gulliga fluff fluff inlägg så förlorar sidan sin mening. Men viktigt att göra som Lost nu gjorde, att berätta och förklara vad som händer.

Skönt med alla ödmjuka, insiktfulla människor här inne!

Tack, Duras, för att du gjorde en tråd av mitt PS! Mycket smickrande!
Jag blev så glad, för min kropp befinner sig i ett mycket dåligt tillstånd idag och då är det gott att känna att man betyder något.

Ja, vi kan använda Forumet till mycket: skriva av oss, kommunicera, avancera i självinsikt, marschera framåt som små modiga tennsoldater i kampen mot Ondskan, sprida information, trösta och lappa ihop varandra. Inte lite! Ge järnet, boys and girls! Det här är ju rena universitetet ju.

Vi som är 50 + och nydiagnosticerade skriver lätt långa inlägg. Det är bara så att ju längre man lever ju längre meningar pratar man. Det är så mycket man har med sig att bearbeta eller dela.

Ni yngre är mer korta och kommunikativa, tycker jag. Visst ibland blir det lite fel i kommunikationen ibland, men den är i alla fall rak, ärlig och AS-öppen. Vi får lära av varandra.