Jag vill bara veta vilket program ni gick på. Förklara gärna varför du valde programmet och om du ångrat dig i efterhand. Skriv också om ni är diagnostiserad aspie eller ej, så jag vet när jag analyserar resultatet

Samhällsprogrammet Kultur-Inriktning

Jag valde detta eftersom jag helst bara ville läsa så lite matte som möjligt, och just kulturlinjen hade bara matte A. Jag var också väldigt intresserad av sociologiska ämnen och historia, kulturhistoria så jag antar att det var den största delen till att jag valde just Samhäll Kultur.!

Jag känner att jag valde rätt program men ångrar många av mina val när det gäller de kurserna man valde själv och ser nu i efterhand att jag kunde ha valt mycket bättre än vad jag gjorde då.

Är en diagnostiserad aspie

El-tele, en experimentlinje som var menad att gå i expressfart, det var en av linjerna som de provade med när de skulle göra tvååriga linjer istället för treåriga.

Gillade själva innehållet, valde det eftersom det innebar att jag fick syssla med att bygga elektronik

Är disgnosticerad aspie

Btw, hur stavas diagnosticerad?

3-årig Naturvetenskaplig. Passade mig rätt bra även om jag var ojämn. Bäst på språk, matte och fysik, sämre på kemi o biologi. Gillade inte filosofi o psykologi beroende på lärarna. Mådde inte så bra på gymnasiet, började känna mig udda o utanför.

PelleVångman skrev:Samhällsprogrammet Kultur-Inriktning

Jag valde detta eftersom jag helst bara ville läsa så lite matte som möjligt, och just kulturlinjen hade bara matte A. Jag var också väldigt intresserad av sociologiska ämnen och historia, kulturhistoria så jag antar att det var den största delen till att jag valde just Samhäll Kultur.!

Jag känner att jag valde rätt program men ångrar många av mina val när det gäller de kurserna man valde själv och ser nu i efterhand att jag kunde ha valt mycket bättre än vad jag gjorde då.

Det är väl inget fel med det gymnasievalet?

Menade att det jag ångrade var inte mitt val av program, utan mina val av valbara kurser. Jag ångrar inte mitt gymnasieval när det gäller själva programmet. Jag är ledsen ifall jag var otydlig.

År 1 ht/vt: Samhällsprogrammet (ingen inriktning än) på skola A. Trivdes mycket bra, liten skola, små klasser och bra personliga relationer med både lärare, rektor, vaktmästare, städerskor och allt...

År 2 ht: Valde inriktning språk, var då tvungen att flytta till skola B, då inriktningen inte fanns på skola A. Läste bla spanska och latin. Jag trivdes i staden, men det sociala klimatet var hårt, stor skola, stora klasser, ingen sammanhållning, hårda grupperingar och ingen personal knappt visste vad man hette i förnamn.

Under den hösten mådde jag sämst hittills, deprimerad, kunde inte sova, promenerade i stället många timmar var natt så jag ej fick tillräcklig sömn, panikångestattacker, hallucinationer, men det insåg jag ej då, före jag läst mina dagböcker från den tiden. Jag ringde i förtvivlan till kuratorn jag haft på skola A och hon tipsade om möjligheten att jag bytte tillbaka till skola A direkt efter jul, vilket lättade min börda enormt!!

År 2 vt: Tillbaka på skola A, läste nu ikapp ämnena på inriktning samhällskunskap.

År 3 ht/vt: Gick ut med hyfsade betyg (trots att jag totalkolapsade på skola B ett helt halvår + behövde läsa ikapp).

jag gick estetisk musik, det var ett dåligt val, jag var jätte intresserad av musik när jag valde till gymnasiet, och spelade tvärflöjt samt hade spelat trumpet i 6 år innan, men bestämde mig för att ta piano som huvudinstrument, vilket gick bra så länge jag hade "privat lektioner" med bara läraren och jag. Däremot kunde jag inte förstå mig på alla de andra ämnena och skolkade frekvent hela skolgången, sen att jag var udda och inte riktigt passade in, gjorde inte saken bättre, var totalt utfryst av mina klasskompisar, vilket så klart gjorde att mina musikaliska prestationer blev lidande.
Försökte få min mamma att ge med sig att jag skulle byta till bild och form, men hon gick inte med på det, och jag gick ut med ofullständiga betyg, IG i de flesta ämnena, utom Piano A,B, Rörlig bild, och Foto som jag fick MVG i. Det enda bra med det programmet var att jag slapp så många mattematik lektioner, hade bara matte A, skolkade från Matte B.
Jag är inte diagnoserad med AS btw.

Ja just det, man skulle skriva diagnos, jag har bla asperger (men hade ingen diagnos då jag gick i skolan).

Jag brakade ihop efter nian (eller redan i sjuan, åttan egentligen men jag höll ut tills grundskolan var slut) så jag gick aldrig gymnasiet. Läste in det på folkhögskola sen mellan 19-21 års ålder.

På folkhögskolan trivdes jag jättebra. En stor del av min starka sociala fobi botades där och jag kände mer och mer att jag kunde vara mig själv. Jag började också med teater, ett intresse som numera är ett av mina stora.

Upplägget på folkhögskolan passade mig också bra. Största delen av tiden var schemalagda lektioner vilket gjorde att jag hela tiden visste vad jag skulle göra och när. Lärarna var också väldigt bra på att förklara. De tre åren på folkhögskolan gick i rasande fart, jag fick bra omdömen och det viktigaste av allt: jag mådde bra.

Ett tag senare försökte jag plugga på distans på högskolan men det funkade inte alls lika bra. Där var uppgifterna alltför övergripande, jag upplevde instruktionerna som otydliga och jag hade svårt att planera. Folkhögskolestudier passade mig perfekt!

Estetisk konst och form.
Vore det inte för inträdesprov så skulle jag inte kommit in då mina betyg ifrån grundskolan var rätt låga.

Så här i efterhand så ångrar jag mig och önskat jag valt bygg med inriktning mot plåt, eller sjukvård som hör ihop med mitt intresse för kost och hälsa. Hotell och restaurang skulle jag även kunnat tänkt mig så här i efterhand.
Jag tror inte att jag skulle ha tagit mig igenom gymnasiet om jag valt något annat då jag var väldigt skoltrött.
De estetiska ämnena innebar mycket eget arbete och jag kunde göra mycket uppgifter hemifrån och på nätterna då jag var/är mest aktiv.

Att jag valde Estetisk konst och form var för att det var då mitt enda riktiga intresse.Jag valde utbildning helt efter mitt dåvarande intresse.

Jag har diagnoserna Asperger och Adhd utan hyper. Men dessa två diagnoser fick jag inte förens flera år senare om det nu spelar någon roll(?)

Engelskspråkigt naturvetenskapligt program 3 år. Jag står i kö till AS-utredning.

De två första åren så gick jag Estetisk konst- och formlinje. Drabbades av stora vrångsjukan (jag vägrade göra uppgifterna vi fick, skulle göra det jag ville istället) och jag misstänker att jag blev deprimerad också. Hoppade av och började om på hantverkslinjen med inriktning guldsmed. Blev deprimerad de sista terminerna, fick prata med kurator på BUP och gick ut utan slutbetyg. Slutbetyget har jag läst in på Komvux i efterhand.

Har inga diagnoser.

Barn och Fritid. Kul och lätt, hamnade i en rätt ok klass, med bra lärare i inriktnings ämnena som lyssnade på vad man sa. Det var en logisk utbildning där mycket handlade om vad man själv tyckte.

Jag valde utbildningen mest för att när vi var på sån där introduktion där elever som gick på olika program berättade om de olika programmen, så fick jag bäst intryck av just Barn och Fritid. Det verkade kul, och allt handlade inte om att läsa 20kg böcker.

Är jätteglad att jag valde den utbildningen för jag lärde mig mycket vettigt som jag har bra användning för i livet, är lite mer social tack vare utbildningen. Funderade lite på Estet/bild ett tag, men jag hade nog inte kunnat genomföra den utbildningen då jag inte gillar bestämda bilduppgifter och rita på deadline osv. Och så skulle jag nog ha blivit en ännu värre, insnöad ensam asocial typ förmodligen!

Har ingen diagnos.

Samhällsprogrammet.
Anledningen? Det var vad man läste om man inte riktigt visste vad man skulle bli och vad som förväntades av mig.

Jag ångrar mig inte, även om det kändes tämligen meningslöst.
Det fanns ju något att göra och att få pengar ifrån under tre år iaf.

Under gymnasiet tappade jag kontakt med mina vänner från högstadiet, lyckades inte skaffa några nya och min depression slog ut för fullt.

Jag har ingen diagnos.

Teknisk linje (Naturvetenskapsprogrammet nowadays). Passade mig rätt fint, med lagom sociala klasskamrater.

Ingen diagnos.

Edit: Hm... Det finns alltså ett Teknikprogram också numera, har inte riktigt koll...

Medieprogrammet. För att det verkade kul. Ångrar det inte fast jag gick tekniskt basår på komvux senare när jag fick för mig att bli rymdingenjör.

Jag har aspergerdiagnos.

Samhällsprogrammet, med AS-inriktning. Har diagnosticerad AS, man måste ha det för att få gå där.

Det är bra, lärarna är förstående och så, vi har långa lektioner (1-1½ timme långa), så det blir kanske fyra lektioner per dag. Dessutom påminner det mer om låg- och mellanstadiet i grundskolan, då vi är i vårt hemklassrum mest hela tiden. Vi har skolböckerna och liknande i hyllor, inga skåp. Dessutom använder vi laptops i undervisningen.
Extra trevligt är de nya vänner jag fått; alla är snälla och lätta att umgås med.

Handel och kontor.

Något jag ångrar idag. Jag hade läshuvud, oerhört lätt att lära, och jag bara kastade bort det. Att jag valde som jag gjorde berodde på att kontor var vad jag var van vid sedan tidigare. Hade sommarjobbat på kontor sedan jag var 14. Hade jag vetat då att jag senare skulle tappa det mesta av kapaciteten hade jag valt annorlunda.

Jag är diagnostiserad. Det var jag däremot inte i gymnasiet. Fick diagnos strax efter 30 års ålder.

Gymnasieutbildning #1:

Verkstadsmekaniker, 2-årig. Ganska intressant och givande att tillverka saker med hjälp av svarv och fräs. De andra delarna av utbildningen, svetsa, borra, slipa, bänkarbete, gillade jag inte lika mycket. Kassa lärare, utom någon enda. Nästan alla formler svåra att förstå. Medelmåttiga betyg, mest på grund av skoltrötthet.

Gymnasieutbildning #2:

Elteleteknisk linje, gren för telereparatörer, 2-årig. Lite intressant att läsa om olika apparaters historia. "Elektriska" formler ännu svårare än de "mekaniska". Praktiska övningar tråkiga. Läraren ännu mera kass än de på v-mekutbildningen. Dåliga betyg, utom i svenska, där jag fick en 4 .

Efter att jag slutade gymnasiet har jag ofta tänkt att jag istället skulle ha valt fordonsutbildning eller byggnadssnickarutbildning, mera praktiker än teoretiker som jag är.

Jag har diagnos Aspergers syndrom med inslag av DAMP, men diagnosen fick jag inte förrän i mitten av 1990-talet, långt efter att jag slutat skolan.

"Socialt" var båda de utbildningarna en katastrof. Jag hade hellre velat ha mindre antal elever i klassen, men det hade nog inte fungerat, av olika anledningar.

Humanistisk, halvklassisk (dvs latin men inte klassisk grekiska) för att det var det självklara valet då, det fanns inte så mycket som idag då. Jag var - och är- bra på språk men antagligen har jag lite dyskalkyli (ingen diagnos på det). Slippa matte var iaf en tanke med valet, förutom att få ha så mycket språk som möjligt (franska och spanska). Hoppade av i trean mest pga mobbning. Läste in betygen på Komvux sen.

Jag har diagnos(er) men det var bara några år sen jag fick dem.

T, har inte ångrat mig och har ingen diagnos.

Samhälle med humanistisk inriktning. För att slippa matte och för att latinet lockade. Det blev inte alls bra, jag orkade inte med allt det där sociala, mådde dåligt och kände mig utsatt och ogillad av alla. Läste upp betygen på Komvux sen och det gick bra.

Har diagnos, men hade det inte i gymnasiet.

Natur/teknisk