Funderar över en del inlägg på forumet, och om att vara medveten om vilka hinder ens funktionshinder innebär.

Ett vanligt drag både i ADHD och AS är att inte kunna förstå hur andra tänker och känner.
Man lär sig veta att andra tänker annorlunda, men man kan aldrig förstå.

Nu kanske jag låter lite väl besserwissrig men....
Jag VET att jag inte förstår, och att jag aldrig kommer kunna förstå.
Samtidigt VET jag, rent intellektuellt, att andra inte tänker och känner på samma sätt som jag.
Jag ACCEPTERAR detta faktum, och håller tyst när jag tycker andra borde tycka som jag.

Jag har sett flera npf-are som inte alls verkar medvetna om det här draget hos sig själva, utan talar om vad de anser att andra ska tycka och känna.
(Det är svårt att uttrycka riktikt bra, men ovanstående får duga som inledning).

tro jag förstå vad du menar ..... men kan man inte säger vad man tycker eller känner ändå ??? ...... jag har svårt med att hålla tyst och vill det inte heller ...... men jag är väl medveten om problemet ..... så jag frågar gärna efter hur andra menar för att kunna svara ...... jag vill inte att andra tycker som jag .... men jag vill säger hur jag tycker och tänker ..... också kännslomassigt ..... bara för att jag kanske inte förstå riktig måste jag jo inte hålla tyst så länge jag är medveten om det och tar hänsyn till det

Jag tycker det är självklart att man ska uttrycka vad man själv känner och tycker, och jag pratar gärna om att jag inte förstår.

Npf-draget "det finns bara ett sätt att tänka" (eftersom man inte förstår att det kan finnas andra sätt) kan ge ett narcissistiskt intryck om man inte är medveten om det.
Det finns npf-are som faktiskt tror att alla andra tänker som de gör.

Jag är inte helt säker på vad jag vill med den här tråden......
Kanske att skriva folk på näsan att det här draget finns.......... och att jag anser att det finns folk som skulle behöva bli medvetna om det.

Hmmm.... dags för självdistans känner jag....

Jag är troligtvis narcissist. Saknar diagnos på det men uppfyller med råge diagnoskriterierna. Klart det blir jag, jag , jag. Vem annars? Gunnel Bengtsson på trean?

Jag tycker det är lite gulligt med de som inte fattar någonting alls. Det är ju själva essensen i Aspergers syndrom. Att stagnera. Att bete sig som en konserverad makaronistuvning. Självklart varandes den sista i sitt slag och sänd till jorden för att lära de andra makaronistuvningarna rätt andel muskotnöt, svartpeppar och salt.

Flia skrev:Jag har sett flera npf-are som inte alls verkar medvetna om det här draget hos sig själva, utan talar om vad de anser att andra ska tycka och känna.

"Verkar medvetna"? Det betyder inte att dom inte är medvetna om det.

sugrövmanövern skrev:Jag tycker det är lite gulligt med de som inte fattar någonting alls. Det är ju själva essensen i Aspergers syndrom. Att stagnera. Att bete sig som en konserverad makaronistuvning. Självklart varandes den sista i sitt slag och sänd till jorden för att lära de andra makaronistuvningarna rätt andel muskotnöt, svartpeppar och salt.

+1

Arkimedes skrev:

Flia skrev:Jag har sett flera npf-are som inte alls verkar medvetna om det här draget hos sig själva, utan talar om vad de anser att andra ska tycka och känna.

"Verkar medvetna"? Det betyder inte att dom inte är medvetna om det.

Nej, men en del är det nog faktiskt inte och andra bara på ett abstrakt plan som de inte kan omsätta i vare sig konkreta tankebegrepp/fantasiföreställningar eller handling. Tycker iallafall det jag har sett och hört verkar iallafall gå bättre ihop med det antagandet än med något annat.

Jag kan uppleva att det i våra kretsar finns något som är väldigt trångt i atmosfären eller i sättet att unna eller missunna andra att vara det de är, jämfört med många "NT"-dominerade kretsar där folk är någorlunda hyggliga. Detaljnörderi och diverse kontroll- och tvångsdrag kan nog ställa till en del av det, men jag tror också det här bidrar. (Och nej, jag tror inte alls att jag själv skulle vara fri från det.)

Men (och nu blir säkert nån riktigt förbannad.... )....

....betyder inte ordet "högfungerande" just att man faktiskt är medveten om sina problem och försöker hantera dem?

Flia skrev:Men (och nu blir säkert nån riktigt förbannad.... )....
....betyder inte ordet "högfungerande" just att man faktiskt är medveten om sina problem och försöker hantera dem?

Jag tror allt är relativt. Jag själv har blivit medveten om vissa dåliga personlighetsdrag (besserwisserfasoner och dylikt) som jag aktivt försöker få bort, andra är jag medveten om (kompromissvårigheter) men kan inget göra om jag mår för dåligt, medan den tredje kategorin är problem jag har men inte är medveten om (tydligen) och påpekar någon någonting om detta så blir jag fröken spott-och-fräs för jag ser dem inte!

Banzai skrev:

Flia skrev:Men (och nu blir säkert nån riktigt förbannad.... )....
....betyder inte ordet "högfungerande" just att man faktiskt är medveten om sina problem och försöker hantera dem?

Jag tror allt är relativt. Jag själv har blivit medveten om vissa dåliga personlighetsdrag (besserwisserfasoner och dylikt) som jag aktivt försöker få bort, andra är jag medveten om (kompromissvårigheter) men kan inget göra om jag mår för dåligt, medan den tredje kategorin är problem jag har men inte är medveten om (tydligen) och påpekar någon någonting om detta så blir jag fröken spott-och-fräs för jag ser dem inte!

Förlåt OT nu men... hihihihiii vad jag skrattade när jag läste "fröken spott och fräs...OT.

En del försöker nog hantera sina problem andra inte. Exakt som i den där verkliga världen där utanför. Dock så blir jag alltid glad när jag ser att det finns folk som kan acceptera olikheter och inte promt försöka tvinga på andra sitt tyck. En sanning för någon är inte alltid en sanning för någon annan och de som insett detta är kanske inte alltid så många som man ibland tror.

De som kan arbeta med sina svagheter är de som är starka. Ta kritik,acceptera olikheter och så vidare.

De som kan undvika att ta strid med någon på grund av meningsskiljaktigheter skall även ha en guldstjärna i protokollet.
Det är starkt enligt mig och inte mesigt som en del kanske skulle tycka.

Thurizas skrev:En del försöker nog hantera sina problem andra inte. Exakt som i den där verkliga världen där utanför. Dock så blir jag alltid glad när jag ser att det finns folk som kan acceptera olikheter och inte promt försöka tvinga på andra sitt tyck. En sanning för någon är inte alltid en sanning för någon annan och de som insett detta är kanske inte alltid så många som man ibland tror.

De som kan arbeta med sina svagheter är de som är starka. Ta kritik,acceptera olikheter och så vidare.

De som kan undvika att ta strid med någon på grund av meningsskiljaktigheter skall även ha en guldstjärna i protokollet.
Det är starkt enligt mig och inte mesigt som en del kanske skulle tycka.

+1 Klokt sagt. Det är svårare att acceptera andras olikhet än att försöka pådyvla dem sin egen världsbild. Ännu svårare är det att omvärdera sin egna världsbild och även att ändra denna.

+1 till.

Värst vad vi var överens här då...

Jag försöker hela tiden studera mig själv (fast det kanske är mitt specialintresse, jag vet inte).
Besserwissrandet är svårt att hejda, hur hårt jag än biter mig i tungan.

Att inte förstå hur andra tänker har jag lyckats acceptera med mottot "man behöver inte förstå allt här i livet"

När rutiner måste ändras så har jag lärt mig att jag är som jag är, och tillåter mig att tala om det.
Mina närmaste har fått lära sig att aldrig ändra något utan att först fråga. 99.9% av tiden blir det som de tänkte, men jag får nån sekund på mig att tänka och planera om.

Jag börjar mer och mer se min odiagnosticerade far som autistisk, istället för aspie.
Han hade inget som helst grepp om att någon kunde tänka annorlunda än han, och krävde hela tiden att vi andra skulle ändra oss. Det gällde på alla plan.
Sina specialintressen använde han som lärare. Om eleverna hängde med så lärde de sig förstås massor.

Men högfungerande..... Nej.

Vad är skillnaden mellan diagnoserna Asperger och Autism?
Får "alla" diagnosen Asperger numera, för att inte stigmatisera för mycket?

Flia skrev:Vad är skillnaden mellan diagnoserna Asperger och Autism?
Får "alla" diagnosen Asperger numera, för att inte stigmatisera för mycket?

Jag förstår frågan, men har tyvärr inget bra svar på den. Personligen tycker jag dock att ordet syndrom är stigmatiserande nog. Rätta mig om jag har fel, men t.ex. ADHD tillhör väl också autismspektrumet, men där betecknas det alltså disorder istället. Det låter mycket bättre tycker jag.

ADHD är ett neuropsykiatriskt funltionshinder, men ligger inte på autismspektrum.

Flia skrev:....betyder inte ordet "högfungerande" just att man faktiskt är medveten om sina problem och försöker hantera dem?

Nej. Det betyder att man går att kommunicera med på något sätt. Hur bra anges ej solklart. Självinsiktens grad anges ej heller. Den kan vara 0.

Jag förstår vad du menar ... känner likadant och har varit med om det att folk inte förstår mig ,vad jag menar ,massor med gånger !
De vill att jag SKA vara ...som de vill...

Flia skrev:Får "alla" diagnosen Asperger numera, för att inte stigmatisera för mycket?

Jag fick veta tvärtom, att dom ska göra om så att alla får diagnosen autism istället. Att allt som är inom autismspektrum ska heta bara autism.

Arkimedes skrev:

Flia skrev:Jag har sett flera npf-are som inte alls verkar medvetna om det här draget hos sig själva, utan talar om vad de anser att andra ska tycka och känna.

"Verkar medvetna"? Det betyder inte att dom inte är medvetna om det.

Typ

Själv lider jag av det s.k. "Bert Karlsson-syndromet" dvs förmågan- samt fallenheten åt att bete sig drygt, provokativt och arrogant på ett ofta charmigt sätt, samt veta precis var "gränsen går" och därmed komma undan med en massa dumheter..

Detta säger en hel del om myten om att vi med as skulle sakna medvetenhet om våra beteenden, samt förmåga att appelera till andras undermedvetna reaktioner.

elle skrev:Jag förstår vad du menar ... känner likadant och har varit med om det att folk inte förstår mig ,vad jag menar ,massor med gånger !
De vill att jag SKA vara ...som de vill...

Fast här handlar det om att jag (med AS) inte förstår att någon annan kan tänka annorlunda än jag.

Flia. Tycker du är mycket klok.

Själv försöker jag hålla en så låg profil som möjligt, vilket är svårt. Om jag är den som avviker, så kackar jag i eget bo om jag är för dryg och självcentrerad.
Även om jag har jättesvårt med att "lyssna in" andra så är fördelarna med att göra det tillräckligt belönande. Just att lyssna på andra verkar vara nyckeln för mig. Försöker således kompensera mina brister så gott det går. Och försöker att inte låta mig bli för bedrövad när det går mindre bra.

Min personliga uppfattning av högfungerande är väl också just att kunna kompensera oförmågor med dom områden som man är överpresterande på. Samt en ambition att öva upp det som man gör mindre bra, det är ju en slags kunskap och förkovran är sällan fel.
Även om vi som individer är mer eller mindre teoristiskt medvetna om vår AS-problematik. Så kan nog förmågan och ambitionen att försöka göra något åt saken variera högst väsentligt.

Kanske blir vi lite ohämmat aspiga här på forumet också, bara för att vi får.

Arkimedes skrev:

Flia skrev:Får "alla" diagnosen Asperger numera, för att inte stigmatisera för mycket?

Jag fick veta tvärtom, att dom ska göra om så att alla får diagnosen autism istället. Att allt som är inom autismspektrum ska heta bara autism.

Ej dumt, enligt mig. AS har ingen tyngd alls så bred diagnos som det blivit i dagsläget. Nya NT?

AAA skrev:

Arkimedes skrev:

Flia skrev:Får "alla" diagnosen Asperger numera, för att inte stigmatisera för mycket?

Jag fick veta tvärtom, att dom ska göra om så att alla får diagnosen autism istället. Att allt som är inom autismspektrum ska heta bara autism.

Ej dumt, enligt mig. AS har ingen tyngd alls så bred diagnos som det blivit i dagsläget. Nya NT?

Men om man kallar allt för autism så blir ju diagnosen ännu bredare.