När är jag mest mig själv?

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien

Jag är exakt som PRIC skrev

Inläggav Skruttibangbang » 2010-09-13 17:25:37

Precis sådär är jag!!

:///
Skruttibangbang
 
Inlägg: 138
Anslöt: 2010-07-30
Ort: Stockholm

Inläggav animal » 2010-09-15 15:41:24

Jag har alltid haft svårt för att greppa människors vurmande för att "vara sig själv". Jag vill mena att "vara sig själv" saknar värde i sig självt.

Människor är olika beskaffade/inkompatibla och långt ifrån transparenta. Att inte "vara sig själv" är en förutsättning för att vi skall kunna förhålla oss på ett civiliserat sätt mot vår nästa, i ett brett perspektiv. Även i de ensligaste glesbygderna förefaller det omöjligt att tänka sig ett scenario där samhällets medlemmar lär känna varandra på djupet i den grad att de kunde nöja sig med att "bara vara sig själva".

Jag är bara "mig själv" när jag är ensam med mig själv. I alla andra fall är jag den som jag tror kommunicerar mina färdigheter, attityder och tillkortakommanden på det mest effektiva sätt utifrån var mottagaren befinner sig. Med min sexpartner Frukttårtan är avståndet mellan den jag är och den jag framställer mig som väldigt kort/närapå obefintligt, medan avståndet i professionella relationer som jag är del i är långt till medellångt.

Hursomhelst känns det som att "inte vara sig själv" mer har karaktären av lösningen än problemet.
animal
 
Inlägg: 1029
Anslöt: 2010-05-02
Ort: On the side of the angels. ᶘ ᵒᴥᵒᶅ

Inläggav Zombie » 2010-09-15 16:47:07

Sant som animal skriver när "att inte vara sig själv" är hjälpligt under kontroll, i varje fall någorlunda frivilligt, och ändå innehåller såpass mycket äkthet och social ändamålsenlighet att man själv mår bra. Åtminstone om man är en människa "med dolda djup" - "AS" eller "NT".

Inte sant när det är ofrivilligt, väsentligen utom ens kontroll, inte socialt ändamålsenligt eller inte på tillräckligt mycket av ens egna villkor, man inte känner sig äkta.

Och det är väl den senare varianten som är ett vanligt, ofta stort och av andra föga förstått problem hos många av oss aspergare.
Zombie
 
Inlägg: 18092
Anslöt: 2007-12-26

Inläggav Owl » 2010-09-15 19:12:52

Jag önskar bara att jag skulle kunna slappna av i mina vänners närvaro och inte behöva tänka så furnuftigt och ändamålsenligt hela tiden, utan att bara kunna "vara" och umgås.
Owl
 
Inlägg: 560
Anslöt: 2010-03-01
Ort: Örnsköldsvik

Inläggav Altus » 2010-09-21 13:33:19

Owl skrev:
Altus skrev:
Owl skrev:Jag vet att de flesta använder sig mer eller mindre av olika roller/delar av sig själva för att socialisera. Men jag måste alltid göra så; JÄMT! Det är det som är ett av mina sörsta problem, och det är så jävla tröttsamt att få höra att så gör ju de flesta, mer eller mindre. Jag har fått höra det gång på gång av läkare, psykiatriker, psykologer...


Det är förstås att inte ta på allvar, som du skriver (inte citerat). Självklart är det så att graden av hur mycket man rollspelar varierar något enormt, och att befinna sig långt på den ena sidan av skalan innebär att vara fullständigt självutplånande. Väldigt självdestruktivt.

Kan det verkligen vara så att en del vårdgivare inte känner till det? Otroligt i så fall, ungefär som en läkare som inte känner till hjärtats funktion.

Jo då!


Jo jag vet.

Hon ifrågasatte även mig för min medicinering av främst benso-preparaten och föreslog att jag skulle söka info och läsa om lågdosberoende, och sluta ta dem med detsamma!


Nä nu jäklar. Bra att du dumpade haggan. :)
Altus
 
Inlägg: 1320
Anslöt: 2009-04-13
Ort: Hades

Inläggav Owl » 2010-09-21 15:03:51

Altus skrev:Nä nu jäklar. Bra att du dumpade haggan.

:lol: Ja eller hur?

Och när jag vid ett tilfälle berättade om mina igångssättningssvårigheter som är otroligt handikappande för mig - men som inte beror på dålig självdiciplin- så tyckte hon att det snarare lät som någon form av sen tonårstrots :shock:. Kändes inte riktigt som att den damen hade alla hästar hemma... eller de stod nog staplade på varandra i ett bås längst inne i ett stall där det uråldriga freudianska tankesättet härskade.
Owl
 
Inlägg: 560
Anslöt: 2010-03-01
Ort: Örnsköldsvik

Inläggav Kadaverin » 2010-09-21 18:36:19

Jag upplever det som att jag konstant är en inre och en yttre personlighet, och den yttre varierar konstant. Det har t ex aldrig varit svårt (för mig) att hitta grupper att passa in i. Glider jag ut ur den ena så smälter jag fort in i en annan. Men gömt för omvärlden så är jag konstant plågad av tomhet,ilska och uppgivenhet. I umgänget med enskilda personer så förvandlas jag alltid vare sig jag vill det eller ej till en sorts spegelbild där de egenskaper som de själva saknar eller letar efter i en vän/partner reflekteras, och därför har jag många ytliga vänner.

För att undvika problem när flera vänner samlas med mig i sällskapet så ser jag till att inte ha en fast roll i en grupp. Ibland är jag clownen,ibland är jag den som styr och ibland är jag tyst och bara följer med eller förhöjer någon annan i gruppen med uppmuntran samt lyfter fram deras idéer osv.

Om jag skulle skala av som jag är så finns det egentligen bara två känslor och två önskemål.

Hat: En önskan om upprättelse genom hämnd.
Kärlek: En önskan om att ha ett gemensamt liv med en kvinna.

De enda gånger då jag upplevt att jag är nöjd med tillvaron är när jag blivit älskad. Oavsett om jag måste spela och ersätta en hel del som inte finns naturligt i mig för att göra en partner lycklig och mig själv attraktiv, så är det ett skådespeleri som jag kan stå ut med. Kan betala *nästan* vilket pris somhelst för fysisk närhet.


Kanske inget direkt upplysande svar om hur man ska hantera det hela, personligen ser jag ingen lösning på skådespelet. I mitt fall är det ju en nödvändighet för utan skådespeleriet så finns jag inte, och ingen annan skuller heller finnas i mitt liv , vilket vore påfrestande då min familj är ytterst liten och långt närmre döden än ungdomen. Även en mask som jag behöver omvärldens bekräftelse,oavsett om det bygger på en falsk bild av vem jag är och vad jag står för.
Kadaverin
 
Inlägg: 115
Anslöt: 2010-09-16
Ort: Stockholm

Inläggav regnif » 2010-09-21 19:04:41

Är det verkligen falskt att anpassa sig efter dem man umgås med? Är det inte mer att man faktiskt klarar av att umgås med flera olika typer? Varför kan inte det vara något bra? Jag tror också att i en del yrkesgrupper så krävs det att kunna umgås med olika sorters personligheter. Tex. vårdare? Finns säkert flera andra yrken. Men den jag nämnde måste kunna möta olika människor...och även om man inte skall använda det i sitt yrke, så borde det väl vara en tillgång? Att man faktiskt klarar av att möta olika människor. Är inte det bra, givande? Att kunna respektera dem alla, "trots" att de alla är så olika?
regnif
 
Inlägg: 3075
Anslöt: 2009-04-25

Inläggav Kadaverin » 2010-09-21 20:36:20

Kanske är det två separata problem i grund och botten? Tycker du har rätt i sak,det är definitivt en tillgång att kunna anpasa sig efter folk och inte bli så fixerad vid olikheter inom åsikt,intressen och beteende. För mig är problemet att jag inte har nånting eget nästan, det finns knappt något "jag". Lämnad till min egen omtanke och vilja skulle jag nog tyna bort, det är främst extern påverkan som driver mig.
Kadaverin
 
Inlägg: 115
Anslöt: 2010-09-16
Ort: Stockholm

Inläggav regnif » 2010-09-21 20:45:50

Nu kanske jag låter förminskande, men är inte människan sådan? Man påverkas av andra, då man är ett flockdjur. Man är beroende av andra. Alla kanske inte känner sig beroende av andra människor, men jag tänkte de som, som du, drivs av extern påverkan.
regnif
 
Inlägg: 3075
Anslöt: 2009-04-25

Inläggav Kadaverin » 2010-09-21 20:52:35

Hehe ja det kanske är förminskande beroende på hur man tar ställning till det hela. Jag kan dock inte ta illa upp eftersom jag med egna ord bekräftat att jag är påverkad av "flocken".

Frågan här, ur min synvinkel,är huruvida vi är påverkade annorlunda eller skadligt/mer skadligt än den genomsnittliga människan?

Jag tillskriver min förmåga att smälta in och anpassa mig till det faktum att min egen identitet är,i princip,förlorad.

Sen kan man fråga sig vad som kom först,likt hönan och ägget. Är min identitet till stor del utsuddad som ett resultat av att jag anpassat mig "för mycket",eller är jag bra på att anpassa mig eftersom min identitet är utsuddad sen unga år? Jag tror personligen på det senare men allt detta kan ju diskuteras plus att det säkert är individuellt som med allt annat.
Kadaverin
 
Inlägg: 115
Anslöt: 2010-09-16
Ort: Stockholm

Inläggav Owl » 2010-09-22 10:32:38

regnif skrev:Är det verkligen falskt att anpassa sig efter dem man umgås med? Är det inte mer att man faktiskt klarar av att umgås med flera olika typer? Varför kan inte det vara något bra? Jag tror också att i en del yrkesgrupper så krävs det att kunna umgås med olika sorters personligheter.

Att kunna anpassa sig till en viss del tror jag bara är fördelaktigt och bra, men för mig blir det problem om jag skulle träffa mina två ytterst olika vänner tillsammans då jag är två helt olika personligheter när jag umgås med dem var och en för sig. Som sagt så har jag en kärna av mina värderingar, åsikter, etik och moral som jag alltid står för, men sättet jag bygger upp en personlighet med detta som grund varierar offantligt mycket, och är helt beroende på vem jag möter. Min personlighet varierar också väldigt mycket när jag ingår i olika grupper, som tex när jag pluggade på gymnasielärarutbildningen och ingick i den "gruppen" eller när jag pluggade ekoingenjörsutbildningen och försökte anpassa mig till denna grupp; återigen två mycket olika individer. Och när är jag mest mig själv? Ingen aning. Jag vet bara att jag måste anstränga mig precis lika mycket oberoende av vem/vilka jag möter... :roll:
Owl
 
Inlägg: 560
Anslöt: 2010-03-01
Ort: Örnsköldsvik

Inläggav regnif » 2010-09-22 16:46:57

Owl skrev:men för mig blir det problem om jag skulle träffa mina två ytterst olika vänner tillsammans då jag är två helt olika personligheter när jag umgås med dem var och en för sig.


Ok, det kan ju förstås bli svårt.
regnif
 
Inlägg: 3075
Anslöt: 2009-04-25

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in