Jag kan tycka att det låter underligt när det pratas om mobbning. Om du är våldsam, sadistisk översittare då anses du vara "normal".
Om du är passiv, godmodig och mobbas, attackeras och misshandlas på skolgården, då har man en störning. Vem är det egentligen som inte är riktigt okej..

Moderator mnordgren: Förtydligade rubriken.

Ja, jag har undrat samma sak. Man är tydligen knäpp som mobbad, men den som mobbar verkar bara ha ett helt normalt beteende. Har sett exempel på en underlig grej också. När den som mobbar börjar, så ser ingen jäkel nånting. Sen när den som blir mobbad ryter ifrån, då blir det livat och folk undrar vad det är med en, och det är då man ser att folk börjar titta. Men inget före reaktionen, trots att det är efter att mobbaren/mobbarna har börjat... Heh. Ja, du. Kanske man borde ha hållit det inom sig, inte berättat för någon, och kanske begått självmord några år senare, hade kanske varit bättre?

Sen snackas det om upprättelse efter ett självmord. Visst, jag kan förstå att man även efter en sådan grej vill ha upprättelse för offret, men varför kan det inte ske medans offret lever?

Jag har inte heller förstått de som säger "Nämen, vi såg ingenting. Jag hade aldrig kunna ana!" Just kring självmord är det väldigt vanligt. När det kommer till upprättelse så undrar alla varför ingen gjorde något tidigare, allt finns framför näsan hela tiden. Den som blundar ser inget heller, den attityden har alldeles för många. Besvärligt att ta tag i något problem som eventuellt aldrig blir ett formellt problem.

Jag undrar på själva fenomenet att mobbaren oftast anses normal, om det har med statistik eller samhällets struktur att göra eller inte går bara att spekulera i. Det verkar i alla fall mer normalt(vanligare) desto mer något förekommer. Jag tycker om citatet där det sägs, bara för att många tycker/tror något så betyder det inte att det är rätt.

Bland många entisar (dvs folk som saknar diagnos a.k.a. NT) så är det vanligt att man smågnabbas åt båda håll och ingen tycker att det är något konstigt med det, men om den ena parten inte förstår gnabbandet så har det gått över gränsen till att mobbning.

Jag misstänker att det är därför många inte ser den kränkning som sker.

Ja, det är ett bra citat.

Det sägs väl att den som är avvikande hotar flockens sammanhållning, och därmed att mobbning är naturligt, för att få flocken att hålla samman. Men jag tycker att vi människor borde ha kommit längre fram vad gäller det. En person som avviker är väl inte hotfull nödvändigtvis?

Har också undrat samma sak som trådstartaren. Verkligen uppånedvända världen.

Det syns väldigt tydligt enligt mig när någon blir mobbad jämfört med smågnabb, det vill säga, gnabbet är från båda hållen medan mobbningen kommer från ett håll. Ni som är föräldrar och har barn i skolan som blir mobbade kanske borde ställa just den här frågan, vem är det fel på då barnen uppenbarligen njuter på något sätt av att se andra fara illa. Jag har alltid varit harmlös och har inte förstått mig på alla elaka drifter som finns.

Det ondsinta sätt som mobbning tas omhand i skolan är också illa, för att smyga från min egen tråd. Det borde vara mera medling och inte utpekning, enligt Anatol Pikas metod.

Svar till dig regnif: Hjärnan har processat mest likadant i århundraden, våra djupaste instinkter finns kvar trots att vi levt som vi gjort så länge. Mycket av det som känns omedvetet är en medveten strategi, just för överlevnad. Däremot tror jag att det finns många inlärningsprocesser som skulle kunna förebygga mobbning.

Har själv ställt samma fråga. När jag blev mobbad fick jag utsättas för diverse åtgärder,samtal,kuratorer och psykologer samt även hembesök av social. Jag anser att den anti-sociala delen av min personlighet är till 90% en konsekvens av en dålig uppväxt, ett hemskt mottagande av omvärld och myndigheter. Även om jag försöker gå vidare och skapa en framtid som inte har något med min historia att göra så svider det alltid i bakhuvudet att dessa människor aldrig kommer bestraffas,jag kommer aldrig få upprättelse.

Tyvärr är det nog så illa som det betonas i Bibeln (inte för att jag tror på gud) att man måste lära sig att förlåta för att orka gå vidare.

Man får helt enkelt försöka tänka sig tanken att de gjorde så gott de kunde, tyvärr ofta med katastrofalt resultat, vilket de flesta aldrig kommer att begripa (och av de som begriper är det ett ytterst fåtal som klarar av att möta den skam som förståelsen innebär och be om förlåtelse, vilket faktiskt har hänt mig flera år efteråt, peppar, peppar).

Den negativa effekterna av mobbningen sitter troligen kvar hela livet...

När det gäller mobbning så kan resonemang kring offrets eventuella svaghet och sårbarhet urarta i kontraproduktivt skuldbeläggande. Mobbning är och förblir ett antisocialt betende.