Jag svarar gärna!
Han är inte alls intresserad av andra barn, har inga kompisar hemma på fritiden, det "umgänge" han har med andra är i skolan o på fritids. Vi har haft klasskamrater här, men han struntar helt i dom o gör "sina" grejer. Naturligtvis kan ju detta ändras, men då får man väl hämta o skjutsa om det är avstånd.

Jag har två yngre barn med AS+ADHD som går i vanlig skola och vanlig klass. Sonen är nu nio och går i trean och det har hittills gått mestadels bra. Han började förskoleklassen tillsammans med flera barn från dagis som han kände och framförallt är det tre pojkar som han fungerar bra ihop med. Utredningen gjordes under det året och var klar inför ettan. Det har funnits en eller flera assistenter i klassen hela tiden då det finns fler barn med olika svårigheter där. Inför trean drog de in en assistent och kvar finns nu bara en men eftersom han har en oerhört duktig klasslärare som arbetar på ett mycket strukturerat sätt som passar honom så fungerar det. I somras fick han Concerta och det har hjälpt honom mycket, både med skolarbetet och med det sociala samspelet. Hans största svårighet i skolan är impulsiviteten och att hantera förändringar.

Dottern har haft det svårare och det tog också längre tid innan hon fick sin diagnos. Hon har haft problem och utretts sedan hon gick i förskoleklass och hon går nu i sexan. Först gjordes en del inom skolans ram och senare inom BUP, vilket gav en klar diagnos förra månaden (efter två års utredande på BUP). I stort sett hela mellanstadiet har gått till spillo med oförstående lärare och en skolledning som velat hjälpa men inte vetat hur. Nu hoppas vi kunna rädda resten av detta läsår men hur det ska bli på högstadiet har jag ingen aning om - men befarar det värsta. Jag hoppas hon kan få prova Concerta också då hon har stora svårigheter med koncentration och uppmärksamhet. Därutöver är det det sociala samspelet med främst de andra flickorna som är svårt för henne.

Det finns inga aspergerklasser eller skolor i vår kommun alls och rent statistiskt torde det finnas tre elever i grundskoleåldern med AS-diagnos i kommunen. Två av dem är mina barn.

Blir lika fascinerad varje gång ordet "Aspergerklass" dyker upp... i vår kommun finns inte någon "Aspergerklass", ingen lugnare skola, ingen lugnare klass med färre elever, inget lugnare fritids, vi snackar nu låg och mellanstadie... det finns heller inga "Aspergerklasser" på högstadienivå och om man kikar på gymnasium så är de med Asperger hänvisade till att gå IVA om de inte fixar vanlig klass så så mycket valfrihet har dom ungdommarna... Det finns sen EN fritidsgård för barn med speciella behov (från 13år) men där gällde det barn inom LSS men barn med Asperger var undantagna, de fick inte gå där.

Ett barn (7½år) med AdHd som inte fixade vanlig klass och som de då inte visste var de skulle göra av i och med att det inte existerar några alternativ alls i denna kommun hamnade i särskola...
Den här kommunen är magvändande...

carl: Det skulle kanske ha varit bra att ha nåt ställe att öva på hur man försvarar sig/ umgås med andra barn.

Det där har jag också tänk på... i alla fall det om att försvara sej... Min lilltjej slår ju aldrig tillbaka vilket jag ibland faktiskt tycker att hon ska göra... i annat fall riskerar hon att bli slagpåsen... Men när jag pratar lite om detta så har hon tagit fasta på skolans regler och de håller hon hårt på... man ska inte slåss... man ska vara en bra kompis... man ska inte skrika... etc. etc. .. och hon och regler är ju de bästa vänner...

Till våren ska hon i all fall börja på kampsport så får det vara hur politiskt inkorrekt som helst och jag ska lära henne lagen om nödvärn

Emma skrev:

carl: Det skulle kanske ha varit bra att ha nåt ställe att öva på hur man försvarar sig/ umgås med andra barn.

Det där har jag också tänk på... i alla fall det om att försvara sej... Min lilltjej slår ju aldrig tillbaka vilket jag ibland faktiskt tycker att hon ska göra... i annat fall riskerar hon att bli slagpåsen... Men när jag pratar lite om detta så har hon tagit fasta på skolans regler och de håller hon hårt på... man ska inte slåss... man ska vara en bra kompis... man ska inte skrika... etc. etc. .. och hon och regler är ju de bästa vänner...

Till våren ska hon i all fall börja på kampsport så får det vara hur politiskt inkorrekt som helst och jag ska lära henne lagen om nödvärn

Man behöver nog oftast inte slåss ens..bara säga ifrån på rätt sätt och undvika svåra situationer, men jag fattade inte när jag växte upp att de andra barnen kunde bete sig så illa om man gjorde fel..

carl, sant som du skriver men om jag bara kikar på min flicka så är det bla. en unge som ger sej på henne varje dag med knuffar och slag, inte hårt alla gånger men ändå kränkande handlingar och till slut känner man att om hon bara slå tillbaka tillräckligt hårt en eller två gånger så skulle han inte våga fortsätta... Han är ju en fegis och ger sej bara på mindre barn och de som inte slår tillbaka vilket gör att de barn som inte ger igen blir hans smörgårdsbord av offer att puckla på...