En sak jag har problem med är kroppshållning mm när jag inte pratar med folk.

Jag gick till affären förut men vill inte ge mitt vanliga intryck av att vara en robot som stirrar på marken framför mig. Jag gjorde tydligen någonting fel och jag såg i ögonvrån två tjejer som slängde kyssar mot mig, och ett förfärligt väsen gjorde dom av sig också. Det är absolut inte första gången det händer heller. En gång blev jag bemött med ett hånfullt "hej snygging".

Hur komiskt det än låter(Jag medger att jag själv skrattar åt det inombords) så är det mycket förnedrande för mig. Jag är ingen rodnande grabb som blir "trakasserad". Tvärt om, jag vill bevisa både för mig själv och andra att jag är likgiltig gentemot kvinnor, så jag blir ju inte direkt säkrare i min (transsexuella)könsidentitet när man gör så här mot mig.

Men jag blir fundersam, varför just tjejer? Killar lämnar mig ifred till motsats från tidigare. Månne är jag mindre "rädd" för dessa för att skolmobbandet har härdat mig?

Rätta mig om jag har fel men tjejer brukar kunna va lite mer "bitchiga" om man säger så.. Menar absolut inget illa mot någon! Alltså mera snack bakom ryggen, blickar, ord mm. Men varför? Bra fråga! Dumt är det i alla fall..

Lionsmane skrev:Rätta mig om jag har fel men tjejer brukar kunna va lite mer "bitchiga" om man säger så.. Menar absolut inget illa mot någon! Alltså mera snack bakom ryggen, blickar, ord mm. Men varför? Bra fråga! Dumt är det i alla fall..

Jo jag tänkte om det var nån tjejgrej och att mitt beteende numera gör mig mer mottaglig för påhopp från dom än tidigare. Men rygghuggande vet jag inte, de betedde sig nästan precis likadant som mina manliga mobbare brukade göra. Det var verkligen inget hemlighetsmakeri att man mobbade mig.

Det stämmer. Typsikt tjej beteende..

Jag fattar ingenting. Kan du inte ge lite bakgrundshistoria?

Hm, låter mycket tråkigt. Händer tyvärr flera gånger dagligen, skulle kunna nämna flera exempek. Låter dock som ett väldigt bra exempel på just ironi. I tonåren så kan man vara väldigt ironisk. Jag har själv varit just en sådan trotsig tonåring men som dock inte uppförde mig så som de tjejerna gjorde. Särskilt barn och kanske även tonåringar kan läsa av din rädsla och din osäkerhet. Det är sådant som andra människor lätt märker, nu talar jag utifrånm egen erfarenhet... Men jag kan naturligtvis hålla med om att det kan vara mycket jobbigt när man råkar ut för sådana situationer som du skrev om.

Fick också känslan av att tjejer hånade mig länge men så var det nog inte.
Och när de visade intresse så var de oftast alldeles för unga för att jag skulle vara intresserad.
Inte förrän jag blev 30 började någolunda jämnåriga visa intresse, även om jag inte alltid förstod att det var intresse.

Kunde få höra av vänner ibland att någon varit intresserad.