Precis som det står på rubriken
http://www.polarnopyret.se/startpage.aspx?id=102

Jag minns att det för några år sedan pratades om att barns kläder blivit allt för könshävdande. Dvs, det såldes mest "tuffa" kläder åt killar, med keps och allt det där medans tjejer fick dras med färgglada plagg som nästan markerar undergivenhet. Men den största käpphästen verkade vara att barn helt enkelt inte är lika könscentrerade och inte egentligen behöver sådant, men även att de inte bör indoktrineras med klädkoder innan de hinner skaffa sig en egen uppfattning. Och så ville man så klart att de skall tillåtas vara barn, helt enkelt.

Hade det inte varit enklare att klä hela befolkningen i exakt likadana träningsoveraller?

Detta är ett utslag av likhetsfascism och ingenting annat.
Ett hån mot oss som gillar mångfald, individualism, originalitet.
Konceptet unisex får mig att tänka på obligatorisk morgongymnastik i Kina där alla har exakt likadana kostymer och samma frisyrer.
Horribelt, helt enkelt.

Jag kommer att tänka på sådana "ta-två-joggingdressar-och-betala-för en" från OKQ8 som familjerna på campingen brukar drälla runt i. Samma färg och allt.
Jag tycker synd om barn som måste gå klädda i sådant. Snacka om att vara ett hett villebråde för mobbare när hela ens familj går runt i likadana mysdressar hela somrarna..

Någon av er som ens tittat på länken?

Jag gillar kläder för barn som är sådana att de passar både pojkar och flickor i modeller och färger/mönster. Som det är nu så är flickkläder smala i modellerna, ljusa i färgerna och ofta korta tröjor. Pojkkläder är å andra sidan rymliga på bredden, långa tröjor och murriga färger.

Jag har två döttrar som är lite runda och gillar olika mönster och färger och klär bäst i lite längre tröjor - helst blått för den yngre. Och så har jag en son som är smal som en pinne, älskar klara färger och kläder som följer kroppen ganska nära.

Gissa hur enkelt det är att hitta kläder som passar dem?

Hemska grälla färger och mönster. Såna som jag blev klädd i som barn (eftersom modet var sånt då). Avskydde det verkligen!

Att det saknas pasteller och mer diskreta mönster är antingen för att det är "unisex" (som oftast är baserat på mäns preferenser) eller för att det är för barn (som man fått för sig gillar starka signalfärger) eller för att det blivit modernt igen.

Hoppas ungstackarna nuförtiden inte är lika känsliga som jag var.

Jag behöver inte gå in på länken för att veta att jag hatar allt som heter unisex.
Tacka vet jag rockabillymodet där man såg skillnad mellan könen.

Tur att kläderna inte är till dig då.

Ja, ett värre öde än att tvingas ta på sig kläder andra tycker är fina är ett öde värre än vilken akutmottagning som helst.
Tacka fan för att man är vuxen och har rätten att vägra gulliga färgglada kläder.

Titti skrev:Jag har två döttrar som är lite runda och gillar olika mönster och färger och klär bäst i lite längre tröjor - helst blått för den yngre. Och så har jag en son som är smal som en pinne, älskar klara färger och kläder som följer kroppen ganska nära.

Gissa hur enkelt det är att hitta kläder som passar dem?

POP har rymliga storlekar. Mycket bra kläder tycker jag. Lite dyra bara. Men de har ett bra andrahandsvärde. Min dotter hade två pop-overaller förra vintern. En blå och en röd. Second hand såklart. Jag har köpt en del secondhandkläder som kommer från P.OP.

Kläder av mer underställskaraktär är oftast lite tajtare i modellen. Passar bra till smala barn.

En jämförelse: Min dotter kan ha stl 92 i kläder från P.OP men det är knappt att stl 98 passar när märket är MEXX. MEXX kanske hade passat din smala son?

Polarn o pyret har för övrigt även mer "vanliga" flick- respektive pojkkläder så allt är inte unisex.

Hade jag haft råd så hade jag gärna handlat på P.OP men jag får nöja mig med det jag lyckas få tag på billigt i andra hand. Inte fel det heller eftersom jag tycker det konsumeras och kastas för mycket.

Eftersom barnkläder länge har sett ut som de gör så kan jag inte annat än jubla högt åt könsneutrala kläder till barn.

På varenda jeans idag, så finns det en blomma, ett hjärta, ett verktyg, trådfärgskalor etc, som tydligt markerar könstillhörighet. För många familjer där man ex har små barn av olika kön, så är det inte lätt att låta lillasyster ärva storebrors avlagda kläder. Spelar det någon roll? Ja, för dagens barn är så inställda på att kläderna signalerar rätt könstillhörighet, så det barn som har trotsande föräldrar kan redan i mycket mycket tidig ålder råka ut för att få ta del av kommentarer på dagis och i skolor och även uppleva att man inte riktigt är "som andra" eller upplever det som en fattigdomsmarkör. Alla barn är inte lika hårdhudade och alla barn kan inte tackla kommetarer utan att det påverkar självkänslan på olika sätt.

Polarn och pyrets kläder från sjuttiotalet var ofta basfärgade eller hade basmönster, i grundfärgerna och de kunde användas först av kusin och sedan kusins lillasyster, storebror och lillasyster etc, etc, etc, och idag när de plockas fram från vindar och källare så har de hållt både i färg, form och är inte särskilt varken noppiga eller illa åtgångna, många gånger är till ohc med gummibanden fräscha. Jag tycker inte att dagens Pop står sig fullt så bra i kvalitet, framförallt har de en viss tendens till att bli sladdriga efter antal tvättar, men det kanske inte är Pop som kan skyllas för det här, utan att bomull idag framställs för att INTE vara lite hållbart som förr. Förr lämnade ex tillverkare upp till 3-5 års färghållbarhetsgaranti på kammad, tvättad och krympt bomull. Hitta den tillverkare som gör det idag? Att textilproduktionen har skjutsats upp och effektiviserats i moderna maskiner gör kanske också sitt till, gammal teknik var säkert överlägsen just för att det inte gick lika snabbt och det var viktigt att framställa varor som höll kvalitet snarare än kvantitet och produktionskostnaden fick vara dyrare än idag, när det är lönsamhet som är primärt mål.

Pojkar och flickor behöver inte se olika ut i sandlådan. Att de sedan tar på sig kostym och klänning till fasters sjuttoårskalas är något helt annat. Barn idag har tappat begreppet att "klä upp sig" eftersom de springer runt med dyra märkeskläder och extravaganta kläder till vardags. Det är väldigt trist tycker jag!

Kikarn skrev:På varenda jeans idag, så finns det en blomma, ett hjärta, ett verktyg, trådfärgskalor etc, som tydligt markerar könstillhörighet.

Senaste byxköpen jag gjorde till min dotter var på rean och då fanns bästa byxorna på pojkavdelningen. Jag påpekade i kassan att jag inte förstod varför dessa byxor hängde på pojkavdelningen. Ett par i tunt jeanstyg och ett par i vindtygsliknande material med turkosa dekorsömmar. Inga märken eller broderier.

Redan när min dotter var bebis hittade jag kläder på pojkavdelningen som för den delen inte alls var "pojkaktiga". Bara befriade från en massa rysch och barbietryck. Jag vägrar söta ballerinor likaväl som jag vägrar döskallar. Traktorer och bilar går också bort för att jag tycker det är tråkigt. Hellre ugglor och elefanter om det nu ska vara tryck över huvudtaget.

Visst finns det klänningar och andra söta kläder i min dotters garderob men det får vara lite måtta på det. Hello Kitty börjar jag känna allt mer emot, det har blivit för mycket söta katter på allt och då kostar det massor också bara för den där katten.

Jag hade nog haft lättare för blommigt på en pojke än traktorer på en flicka för att blommor är så mycket trevligare att titta på.

På öppna förskolan var det en mamma som ofta hade "flickkläder" på sin fyraårige son. Bland annat tajts och kofta i lila. Första gången reagerade jag väl som de flesta och tyckte det såg konstigt ut men sedan tyckte jag att det var riktigt bra gjort. Förmodligen lät hon sonen själv få välja i butiken utan att tala om vad som var till flicka respektive pojke.

Att det ens finns ett behov av unisexkläder för barn visar ju hur uppstoppade föräldrar är när det kommer till att helt enkelt låta barnen välja själva. So what om sonen vill ha rosa kläder med delfiner på eller om dottern vill klä sig som en brittisk butler. Det är ovidkommande. Kläderna ska få utstråla vad som helst, vara gjorda för vad som helst. Det viktiga är att barnet själv får möjligheten att ha på sig vad det vill ha. Unisex skapar inte alternativ, det tar bort dem.

Charley? skrev:Att det ens finns ett behov av unisexkläder för barn visar ju hur uppstoppade föräldrar är när det kommer till att helt enkelt låta barnen välja själva. So what om sonen vill ha rosa kläder med delfiner på eller om dottern vill klä sig som en brittisk butler. Det är ovidkommande. Kläderna ska få utstråla vad som helst, vara gjorda för vad som helst. Det viktiga är att barnet själv får möjligheten att ha på sig vad det vill ha. Unisex skapar inte alternativ, det tar bort dem.

Hade jag trott att hela barnproducentkedjan skulle följa med i unisex-svängen så hade jag hållt med dig. Under väldigt lång tid har unisexplagg inte funnits som ett alternativ för den som så önskar, därför välkomnar jag det varmt. Sedan säger min erfarenhet mig att majoriteten av barn och föräldrar inte ser felkönssignalering som ett alternativ, men i de bästa av världar....

Ordet unisex får mig att associera till Mao Tse Tung och overaller, men samtidigt tänker jag att lite mer "neutrala" barnkläder vore en bra idé i dessa tider, när det nu blivit som det blivit med barnkläderna.

När jag kollade in länken, så tyckte jag dock att kläderna var mer "pojkiga" än neutrala. Sen vet jag inte om jag det är för att jag vant mig vid att se småflickor i chockrosa, men det var vad jag tänkte, iaf.

Charley? skrev:Att det ens finns ett behov av unisexkläder för barn visar ju hur uppstoppade föräldrar är när det kommer till att helt enkelt låta barnen välja själva. So what om sonen vill ha rosa kläder med delfiner på eller om dottern vill klä sig som en brittisk butler. Det är ovidkommande. Kläderna ska få utstråla vad som helst, vara gjorda för vad som helst. Det viktiga är att barnet själv får möjligheten att ha på sig vad det vill ha. Unisex skapar inte alternativ, det tar bort dem.

Barn "väljer" i allmänhet det som alla andra på dagis/i skolan har. Det viktigaste för ett barn är att slippa sticka ut.

Tycker att det är hemskt med denna press som många föräldrar har på sig, att köpa dyra kläder som så att säga passar in i mallen för vad barnen tillåter varandra att ha för kläder. Dyra barnkläder är precis som tidigare sagts i tråden en klassmarkör, och det är kläder som barnet dessutom snart växer ur.

Barn som från tidig ålder fått lära sig att de fritt kan välja vad de ska ha på sig (inte ekonomiskt, utan gällande färger och mönster) behöver inte unisexalternativ. Det som behövs förändras är inte klädproduktionen, utan vuxna människors syn på könstillhörighet. Det behövs inga unisexalternativ om vuxna människor slutar dela upp färger, mönster och modeller enligt flick- eller pojkmodellen.

Utöver detta så signalerar hela den här grejen att kläder och könstillhörighet är någonting viktigt, någonting som man ska vara medveten om och rätta sig efter. Fuck that shit. Och börja med er själva. Ni kan inte förvänta er att era barn ska bli starka individer som har vett nog att ta på sig vad sjutton de nu känner för om ni själva inte gör det.

Titti: Köp kläder till din son från flickkollektionen, köp kläder till dottern från pojkkollektionen. Eller lär dig sy.

Charley? skrev:Unisex skapar inte alternativ, det tar bort dem.

Ok du har en poäng där. På sätt och vis. Tyvärr är det nog så att många föräldrar hellre då bestämmer att flickors kläder köps på flickavdelningen och pojkars kläder på pojkavdelningen. Då blir det barbie och ballerinor respektive traktor och döskallar.

Märk väl att många butiker har uppdelade avdelningar redan från stl 56, dvs nyfödd.

Barn under två år brukar inte vara intresserade av eller ens kapabla att välja. Min dotter som fyllt två är det fortfarande inte. Hon kan knappt klä på sig själv. När hon väl har kläder på sig tycker hon att allt är fint. Jag syr mycket av hennes kläder själv och använder gärna lite roliga retrotyger med landskapstryck, elefanter och ugglor. Ingen skillnad mellan pojk- och flickmodeller. Barnkläder, helt enkelt.

Så här ska det se ut!

Charley? skrev:Barn som från tidig ålder fått lära sig att de fritt kan välja vad de ska ha på sig (inte ekonomiskt, utan gällande färger och mönster) behöver inte unisexalternativ. Det som behövs förändras är inte klädproduktionen, utan vuxna människors syn på könstillhörighet. Det behövs inga unisexalternativ om vuxna människor slutar dela upp färger, mönster och modeller enligt flick- eller pojkmodellen.

Utöver detta så signalerar hela den här grejen att kläder och könstillhörighet är någonting viktigt, någonting som man ska vara medveten om och rätta sig efter. Fuck that shit. Och börja med er själva. Ni kan inte förvänta er att era barn ska bli starka individer som har vett nog att ta på sig vad sjutton de nu känner för om ni själva inte gör det.

Titti: Köp kläder till din son från flickkollektionen, köp kläder till dottern från pojkkollektionen. Eller lär dig sy.

Jag kan sy. Det är inte något problem för mig även om jag syr väldigt lite, det är en fråga om att prioritera den tid och ork jag har.

Jag köper för övrigt väldigt sällan nya kläder till barnen, de har så mycket att ärva från olika håll att de kan välja ganska fritt vad de vill ha på sig och det är ganska intressant att se hur de väljer. Det finns alltså ärvda kläder från både flickor och pojkar att välja på. Men hade jag inte haft det hade klädfrågan vållat mig mer svårigheter.

Sonen har gått till dagis i rosa tyllklänning. På hans initiativ och efter att jag talat med honom om det faktum att det vanligen är flickor som har sådana men utan att förbjuda eller moralisera över det (hans pappa uppskattade inte tilltaget, btw...) Men jag blev ledsen över att han hade de blommiga långbyxor han blev så glad över att hitta bland arvegodset i skolan bara en gång och jag förstod att byxorna hade blivit ifrågasatta där. Det var i första klass...

Charley? skrev:Att det ens finns ett behov av unisexkläder för barn visar ju hur uppstoppade föräldrar är när det kommer till att helt enkelt låta barnen välja själva. So what om sonen vill ha rosa kläder med delfiner på eller om dottern vill klä sig som en brittisk butler. Det är ovidkommande. Kläderna ska få utstråla vad som helst, vara gjorda för vad som helst. Det viktiga är att barnet själv får möjligheten att ha på sig vad det vill ha. Unisex skapar inte alternativ, det tar bort dem.

Instämmer med Inger. Men Alexandra pekar också ut ett viktigt problem som måste lösas.

Utan att orka läsa hela tråden (ämnet är ju inte direkt nytt på forumet ) så undrar jag om inte barn och ungdomar skulle kunna må bättre av officiellt påbjudna unisexkläder än av den skoningslösa utslagningen och det skoningslösa sexmarkerandet från fem års ålder som den oemotvägda kapitalismen har fört oss till idag.

Men inte vet jag om en ung människa kan förstå vad jag menar.

Allra bäst vore förstås friheten mellan dessa extremer, men vare sig fri- eller måttlighet tycks ju vara något människan klarar.

Kikarn skrev:Polarn och pyrets kläder från sjuttiotalet var ofta basfärgade eller hade basmönster, i grundfärgerna och de kunde användas först av kusin och sedan kusins lillasyster, storebror och lillasyster etc, etc, etc,

Och som man hatade dessa kläder! Jag ville vara flicka och inte behöva klä mig som en pojke och se exakt likadan ut som alla andra. Inte för att jag behövde ärva nåt men även som nya var kläderna på 60-70-talet så jävla fula att man mådde pyton varenda dag. Tack vare min moster som bodde utomlands och tog med sig lite finare och tjejigare kläder när hon kom på besök lyckades jag bryta uniformen i alla fall lite grann. Annars vet jag inte hur jag hade stått ut.

Zombie skrev:Utan att orka läsa hela tråden (ämnet är ju inte direkt nytt på forumet ) så undrar jag om inte barn och ungdomar skulle kunna må bättre av officiellt påbjudna unisexkläder än av den skoningslösa utslagningen och det skoningslösa sexmarkerandet från fem års ålder som den oemotvägda kapitalismen har fört oss till idag.

Det var inte bra för mig i alla fall.

Allra bäst vore förstås friheten mellan dessa extremer, men vare sig fri- eller måttlighet tycks ju vara något människan klarar.

Ja, att det fanns både supertjejiga, supergrabbiga kläder och en massa neutrala mittemellan. Så får man välja vilket man vill ha.

För en naturlig s k pojkflicka är det säkert vara lika plågsamt att bli klädd i rosa fluff som det var för mig att bli klädd i unisex som på ungarna på Saltkråkan. Min kusin hatade tjejkläder och skrek som en stucken gris när hennes mor försökte sätta på henne en klänning. Jag skulle gjort detsamma när någon satte på mig långbyxor om jag inte varit för timid.