Kahlokatt skrev:

Saga skrev:På varje aspergerdokumentär går det ungefär tio om progeria...

Ja, faktiskt! Nej usch, jag skrattar förstås inte åt folk som har progeria. Det är en fruktansvärd sjukdom. Men den föds man med. Den form som drabbar barn gör att man sällan blir äldre än 13-14 (rekordet är tydligen 29). Sedan finns det tydligen en annan version som upptäcks först i 30-årsåldern och leder till att man plötsligt börjar åldras extremt fort, men den är också extremt ovanlig.
En liten kille i Danmark har progeria, men jag har aldrig hört talas om någon progeriasjuk person i Sverige.

TV 3, 4 och 5 älskar "freakdokumentärer". Jag ser några av dem, men ofta känner jag mig som en asgam. Oftast handlar det om extremt feta personer och det är förstås meningen att man skall äcklas av dem. De visas upp när de äter hamburgare, när de sitter nakna i duschen, man filmar deras bak och lår....
Dokumentärer om dvärgar älskar de också, speciellt de som inte bara har små armar och ben, utan är pyttesmå helt och hållet (kallas primordial dvärgväxt). Och om folk som har Proteus syndrom (Elefantmannens sjukdom)....

Med tanke på det sätt som "folkbildningen" utvecklats kanske det är bra att det inte är så många dokumentärer om aspergers.
Jag slutade se på tv för några år sedan. Jag slutade helt enkelt få ut något av den.

carl skrev:Jag slutade se på tv för några år sedan. Jag slutade helt enkelt få ut något av den.

Kom du ihåg att sätta i kontakten? Annars kan det förklara sista meningen

Folkbildningen..det är kanske tur att jag missat ämnet, men jag börjar höra talas om det. *småpanik*
Är det så illa? Jag vet inte om jag tror på det..?

Lakrits skrev:

carl skrev:Jag slutade se på tv för några år sedan. Jag slutade helt enkelt få ut något av den.

Kom du ihåg att sätta i kontakten? Annars kan det förklara sista meningen

fan också..

regnif skrev:Hm, de tänker väl kanske att alla som vill vara med i showerna tycker det är kul, men inte tittarna varje gång?

Nej, programmakarna letar ständigt uppslag till program som ger höga tittarsiffror. Freakshows renderar i regel höga tittarsiffror, och den eventuella indignationen från kritikerhåll manövrerar de bort genom att kalla freakshowen "dokumentär" och genom att låta en seriöst låtande berättarröst lotsa tittaren genom rynkor, fettmassor eller vad det nu är.
Den fakta som framkommer är minimal och framförs alltid av en långsam berättarröst som försöker låta som ett nyhetsankare.

I sak är detta samma fenomen som dåtidens freakshows, med den skillnaden att skäggiga damen & co för hundra år sen fick högre gager.

Tyckte det var en bra kortfilm.

KrigarSjäl skrev:

regnif skrev:Hm, de tänker väl kanske att alla som vill vara med i showerna tycker det är kul, men inte tittarna varje gång?

Nej, programmakarna letar ständigt uppslag till program som ger höga tittarsiffror. Freakshows renderar i regel höga tittarsiffror, och den eventuella indignationen från kritikerhåll manövrerar de bort genom att kalla freakshowen "dokumentär" och genom att låta en seriöst låtande berättarröst lotsa tittaren genom rynkor, fettmassor eller vad det nu är.
Den fakta som framkommer är minimal och framförs alltid av en långsam berättarröst som försöker låta som ett nyhetsankare.

Träffande beskrivning! Jag har alltid stört mig just på den där fejkat neutrala berättarrösten som låter precis så ja, hur bisarra företeelser som än visas upp. Kanske hjälper såna program ändå till att öka förståelsen för udda personer och ovanliga syndrom, trots den inte helt lyckade kombinationen sensationssökande och småseg lågbudgetdokumentär. Eller också får de motsatt effekt.

Även Idol-konceptet går ju ut på att vara kombinerad talangjakt och freakshow. De som ser helt normala ut och bara är lite udda inuti är förstås inte lika intressanta att visa upp.

KrigarSjäl skrev:I sak är detta samma fenomen som dåtidens freakshows, med den skillnaden att skäggiga damen & co för hundra år sen fick högre gager.

Ja, den som är med i en s k dokumentär får väl inget alls, mer än den tveksamma äran att synas i rutan.

carl skrev:

Lakrits skrev:

carl skrev:Jag slutade se på tv för några år sedan. Jag slutade helt enkelt få ut något av den.

Kom du ihåg att sätta i kontakten? Annars kan det förklara sista meningen

fan också..

Här är en till som lagt av med att titta på TV. Och jag vet hur man sätter i kontakten + att de andra i familjen har tillgång till ett Viasat duo-abonnemang.

KrigarSjäl skrev:

regnif skrev:Hm, de tänker väl kanske att alla som vill vara med i showerna tycker det är kul, men inte tittarna varje gång?

Nej, programmakarna letar ständigt uppslag till program som ger höga tittarsiffror. Freakshows renderar i regel höga tittarsiffror, och den eventuella indignationen från kritikerhåll manövrerar de bort genom att kalla freakshowen "dokumentär" och genom att låta en seriöst låtande berättarröst lotsa tittaren genom rynkor, fettmassor eller vad det nu är.
Den fakta som framkommer är minimal och framförs alltid av en långsam berättarröst som försöker låta som ett nyhetsankare.

I sak är detta samma fenomen som dåtidens freakshows, med den skillnaden att skäggiga damen & co för hundra år sen fick högre gager.

Hehe. Jo det brukar nästan vara så....olika freakshows för olika eror
Bara det att jag blir lite deprimerad av själva faktum. Så jag vet knappt ens om att det är freakshows för att jag slutat titta på tv en bra period sedan. Glömt helt bort om de fått fram bättre program eller inte. Som sagt så tycker jag den här dokumentären var helt okej. Jag antar att versionen på TV inte var längre heller så att det här var hela. Sen beror det väl på hur "massan" tar det hela men då tycker jag att man kan tänka själv när man kollar på sånt där.

Högre bidrag menar du?

Oj, jag tittade på kortfilmen igår kväll på svt play tillsammans med några kompisar (med mig så blev vi två aspisar och tre NT-are) och ingen av oss kände igen sig i henne så värst mycket. Visst, vissa grejer var väl typ liknande mig och min kompis men inte den större delen.

NT-kompisarna sade att de tyckte att det var lite konstigt att hon hade en så monoton och avvikande röst även fast hon tydligen sjöng mycket. (De sade att de i princip inte kunde höra skillnad på våra röster och NT-ares röster och antog att det beror på att vi har sjungit i körer, i musikaler och andra produktioner sedan vi var små och på så sätt "tvingat i oss" en normalare prosodi.)

Den enda taskiga kommentaren som NT-kompisarna sade om kortfilmen var att de tyckte att hon var "patetisk" som inte trodde att hon hade en avvikande prosodi och samtalston. I övrigt var de positiva.

Men kortfilmen visade en viktig poäng som vi har försökt förklara för våra NT-kompisar ett bra tag: att det finns stora skillnader mellan personer som fått diagnosen och att man därför inte kan dra alla över en kam och jämföra dem mot t.ex. en kusin eller arbetskamrat med diagnosen.

Jaha, nä man kanske vill få något ut utav det än att bara vara med där. Om man kan vara med och påverka på ett positivt sätt vore väl anledningen att vara med. Att vara med i en freakshow som skall visa sensation skulle de få fundera ett tag på vad man får tillbaka för att få mig dit. "Där är hon med sånt där as", vore inte så lockande i utbyte. Då kan jag lika gärna skriva/säga ut min mening och visa mig ute. Det känns redan som att folk vet vem man är, så det är nog ingen skillnad?

Blah, insåg att jag måste klargöra. De "vi/våra" som jag pratar om ovanför ang. prosodi är jag och min aspiekompis... insåg att jag utformade hela den paragrafen på ett ytterst klumpigt sätt.

regnif: vad menar du med att det känns som att "folk redan vet vem du är"? *smått förvirrad*

Jag gillar ordet "prosodi". Det är som en blandning av "poesi" och "parodi", vilket får mig att tänka på Tage Danielsson, vilket i sin tur gör mig glad.

Jag hade tonlägesproblem som barn, men de är nästan helt borta nu.

Jag måste vara helt knäpp, men jag tyckte inte hon hade monoton röst....

Fast... det handlar kanske om känsligheten att lyssna oxo... Som att folk tycker jag är konstig när jag hävdar att katter har extremt många och TYDLIGA ansiktsuttryck.

dragonslayer skrev:Fast... det handlar kanske om känsligheten att lyssna oxo... Som att folk tycker jag är konstig när jag hävdar att katter har extremt många och TYDLIGA ansiktsuttryck.

Klart de har. Jag har sett min katt LE. Med hela ansiktet. Det var när vår jobbiga (tyckte min katt) hittekatt Zumo äntligen hade blivit hämtad av sin riktiga familj.
"Är du glad att Zumo har åkt hem nu, Zorba?" frågade jag.
Zorba tittade på mig med ett strålande leende. "Hmmmm!" såg det ut som om han suckade av lättnad.

Ni som såg dokumentären: Varför fick man inte säga Rönninge till henne? Hade hon någon koppling dit, eller?

Tomtenissa skrev:Blah, insåg att jag måste klargöra. De "vi/våra" som jag pratar om ovanför ang. prosodi är jag och min aspiekompis... insåg att jag utformade hela den paragrafen på ett ytterst klumpigt sätt.

regnif: vad menar du med att det känns som att "folk redan vet vem du är"? *smått förvirrad*

*axelryck*
I can, tell, bara.

Kahlokatt skrev:

dragonslayer skrev: Fast... det handlar kanske om känsligheten att lyssna oxo... Som att folk tycker jag är konstig när jag hävdar att katter har extremt många och TYDLIGA ansiktsuttryck.

Klart de har. Jag har sett min katt LE. Med hela ansiktet. Det var när vår jobbiga (tyckte min katt) hittekatt Zumo äntligen hade blivit hämtad av sin riktiga familj.
"Är du glad att Zumo har åkt hem nu, Zorba?" frågade jag.
Zorba tittade på mig med ett strålande leende. "Hmmmm!" såg det ut som om han suckade av lättnad.

Hehe.

Kahlokatt skrev:

dragonslayer skrev:Ni som såg dokumentären: Varför fick man inte säga Rönninge till henne? Hade hon någon koppling dit, eller?

Jag vet inte vad det kan ha varit. Tyckte inte det framgick. Kanske gillade hon inte rönnbär och hade nån koppling till hur rönnbär smakar, utan att tänka på det? Alla vet ju att de smakar väldigt speciellt....
Så jag vet inte. Ibland får jag ångest av väldigt små saker, jag också, så...är väl nåt sånt. Som hon säger "fel på huvudet" som man har helt enkelt.

Ibland också om jag tycker nån sagt nånting sketet som man inte borde bry sig om så får jag också sådär, men kanske inte skriker men skulle vilja göra det nästan. Det känns som att nåt sätter sig vid örat och vibrerar i det eller nåt om nån säger skumma saker. Som om man har blivit slagen av en cymbal och man spärrar upp ögonen kanske, jag vet inte hur man skall förklara. Kan va nåt sånt hon har?
Jag har mer reaktionen att jag vill smälla till den då fast jag bruka låta bli. Brukar då ha mer allvarligare ton än platsers namn som utropas men men: Alla är väl olika.
Ville också veta kopplingen till det där.
Jäkla analys det blev då
Man känner sig som nån slags "freakshowanalysatör" nästan.

När jag var liten så slog jag faktiskt en fritidstant i huvudet med en brödbit/kastade brödbit på henne för att hon uttalade fel...
Kan va något lugnare med folks feluttal idag

Ryktet har väl spridit sig. Kanske därför man aldrig blir bortbjuden...


Edit: Jaha det blev ju fina quotationer..Känner att det blir bara som att hela texten ser ut att vara skriven av en person om jag inte ändrar i quoten när jag svarar. Det är samma färg både där jag svarar och den andra.
Kanske jag också skall ha en brödbit i huvudet? xD
Rentav viss text..

Inger skrev:Ja, den som är med i en s k dokumentär får väl inget alls, mer än den tveksamma äran att synas i rutan.

Exakt.

pointblank skrev:Jag såg programmet innan. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Alla med AS är väl lite udda, men udda på sitt alldeles egna sätt och därför inte alltid så lika varandra. (Om någon av mina kompisar eller anhöriga hade sett det programmet tror jag tex inte att det hade gett dem mer förståelse för mig och mina AS-relaterade problem.) Nu var det förstås en dokumentär om just den tjejen, och som sådan var den väl helt ok.

Jo, om man kan se det som en dokumentär om just henne, så var den väl ok. Kan dock inte påstå att jag kände igen mig...

Jag blir lite sådär nojig, tänk om hon kommer in här på forumet och läser den här tråden, och det står grejer som inte är bra, det är ju en väldigt ung tjej. Tyckte synd om henne för att hon verkade må dåligt.

Jag såg förresten filmen på svt-play, är inte van vid att titta på tv, kanske var det därför jag störde mig på att det var så många klipp och att regissören/klipparen liksom hattade fram och tillbaka. Tyckte att det var lite lätt migränframkallande i vilket fall.

regnif skrev:

KrigarSjäl skrev:

regnif skrev:Hm, de tänker väl kanske att alla som vill vara med i showerna tycker det är kul, men inte tittarna varje gång?

Nej, programmakarna letar ständigt uppslag till program som ger höga tittarsiffror. Freakshows renderar i regel höga tittarsiffror, och den eventuella indignationen från kritikerhåll manövrerar de bort genom att kalla freakshowen "dokumentär" och genom att låta en seriöst låtande berättarröst lotsa tittaren genom rynkor, fettmassor eller vad det nu är.
Den fakta som framkommer är minimal och framförs alltid av en långsam berättarröst som försöker låta som ett nyhetsankare.

I sak är detta samma fenomen som dåtidens freakshows, med den skillnaden att skäggiga damen & co för hundra år sen fick högre gager.

Hehe. Jo det brukar nästan vara så....olika freakshows för olika eror
Bara det att jag blir lite deprimerad av själva faktum. Så jag vet knappt ens om att det är freakshows för att jag slutat titta på tv en bra period sedan. Glömt helt bort om de fått fram bättre program eller inte. Som sagt så tycker jag den här dokumentären var helt okej. Jag antar att versionen på TV inte var längre heller så att det här var hela. Sen beror det väl på hur "massan" tar det hela men då tycker jag att man kan tänka själv när man kollar på sånt där.

Högre bidrag menar du?

Jag avser alltså de kommersiella kanalernas "dokumentärer" när jag säger freakshows.

KrigarSjäl skrev:

regnif skrev:

KrigarSjäl skrev:Nej, programmakarna letar ständigt uppslag till program som ger höga tittarsiffror. Freakshows renderar i regel höga tittarsiffror, och den eventuella indignationen från kritikerhåll manövrerar de bort genom att kalla freakshowen "dokumentär" och genom att låta en seriöst låtande berättarröst lotsa tittaren genom rynkor, fettmassor eller vad det nu är.
Den fakta som framkommer är minimal och framförs alltid av en långsam berättarröst som försöker låta som ett nyhetsankare.

I sak är detta samma fenomen som dåtidens freakshows, med den skillnaden att skäggiga damen & co för hundra år sen fick högre gager.

Hehe. Jo det brukar nästan vara så....olika freakshows för olika eror
Bara det att jag blir lite deprimerad av själva faktum. Så jag vet knappt ens om att det är freakshows för att jag slutat titta på tv en bra period sedan. Glömt helt bort om de fått fram bättre program eller inte. Som sagt så tycker jag den här dokumentären var helt okej. Jag antar att versionen på TV inte var längre heller så att det här var hela. Sen beror det väl på hur "massan" tar det hela men då tycker jag att man kan tänka själv när man kollar på sånt där.

Högre bidrag menar du?

Jag avser alltså de kommersiella kanalernas "dokumentärer" när jag säger freakshows.

Jag tror alla kanaler på tv är kommersiella? Fast vissa är väl värre, kanske som 3:an och 5:an etc? Det var bara ett ord som jag inte förstod i det du skrev. Gage är nog ett gammalt ord?

Med kommersiella kanaler avses de kanaler som är beroende av annonsörer, dvs reklamtv.
SVT är en icke-kommersiell kanal då den är statlig och betalas av tv-avgifterna.

Eftersom de kommersiella kanalerna inte har den finansieringen måste de jaga tittarsiffror på ett helt annat sätt, vilket resulterar i lekprogram, amerikanska dussinserier och en del sk dokumentärer.
Ytliga och lättsmälta program alltså, man satsar bara på säkra kort och stoppar aldrig in seriösa vuxenprogram.

Det handlar alltså inte om folkbildning när de sänder "dokumentärer" utan om att de köper in koncept & program utifrån (Företrädesvis USA, min ödmjuka gissning), program man vet lockat tittare förut.
Är dokumentärerna svenska handlar det om plankade format.