Hur många här tror (eller anser) att läkemedel kan hjälpa personer med AS till ett mer fungerande liv?
(Kan hända att det funnits sådana här trådar tidigare, men jag orkar inte leta..)

För egen del är jag starkt emot läkemedel som rekommenderas när man har AS då inget har givit någon positiv effekt. Kanske är bra att bara acceptera sig själv som man är, inte som samhället vill att man ska vara (?)

Medicinering mot AS har jag aldrig hört talas om, däremot kan medicin mot depression och andra sjukdomstillstånd vara bra.

Det första jag tänker är att rubriken är väldigt nedlåtande.

Sen tänker jag att andra aldrig kan avgöra för någon annan vad som är rätt och fel inom ett sånt här svårt område. Lätt att tänka åt någon annan innan man gått i dennes skor...

Men självklart tycker jag att man ska försöka acceptera sig själv som man är och att man självklart inte ska äta läkemedel bara för att passa in bättre i samhället... det tror jag nog att de flesta skulle hålla med om.

Läkemedel vid AS? Kände inte till att det fanns några sådana läkemedel. Vilka skulle dessa vara?

Tilläggsdiagnoser av alla möjliga slag är däremot något som är vanligt vid AS och då KAN läkemedel ha sin plats. När, hur och för vem är som sagt dock inte upp till mig att avgöra.

Pillertrillare är väl missbrukare, annars? Klart att det låter nedlåtande, precis som knarkare är. Speciellt för den som är det. Fast för att vara knarkare så behöver man inte göra något mer än att röka på en gång vart tioende, och så skall folk givetvis få reda på det först.

Skulle inte förvåna mig om någon tror att den har en "kemisk obalans i hjärnan" p.ga AS, men det finns ju de som tror på tomtar och troll också.

Alltså, har man problem som bättre kan lösas med stöd eller träning, är det klart att föredra.

Men bara för att man har asperger ska man väl inte tvingas vara utan mediciner om man verkligen behöver dem?

Pillertrillare är väl sådana som gjorde piller för hand förr i tiden.

Inger skrev:Pillertrillare är väl sådana som gjorde piller för hand förr i tiden.

Ja just det. Trilla är väl ett gammalt uttryck för rulla. I dag säger man det ibland om apotekare.

Jag tycker också rubriken är lite nedlåtande. Men det var kanske inte din avsikt mb?

Jag har råkat ut för läkare eller andra som t ex handläggare som tror att man kan medicinera bort AS. Det finns oändligt många dumma svar på det förslaget. Jag brukar oftast komma på något som passar för just det tillfället.

Nej, mediciner botar inte AS. Jag tror inte ens att mediciner mot depression är till hjälp så ofta som de skrivs ut.

Många med AS dras med nedstämdhet men den står ofta i relation till hur man upplever sin livssituation. Ändrar man sin situation till någon annan där man trivs bättre då försvinner också ofta symptomen på nedstämdhet, därmed är det inte i medicinsk mening en depression och mediciner är lönlöst.

Jag var mer eller mindre tvungen att ta antidepressiva under tre års vistelse på vårdhem. Jag blev väldigt förvånad när jag i efterhand får läsa journalen och läkaren har skrivit att medicinen inte har någon verkan. Varför skulle jag då ta den?

Jag åt tidigare SSRI-preparat och Bensodiazepiner för att försöka klara ett normalt liv med heltidsjobb. Det fungerade inte.

Nu lever jag ett lungt och fattigt liv utan läkemedel och mår mycket bättre.

Vad det gäller medicin för aspergare som hjälper rent "allmänt" så tror jag inte på det. Däremot så tror jag att SSRI-preparat kan underlätta vissa svårigheter, t.ex. sociala sådana. Nu har jag i och för sig ingen aspergerdiagnos själv (har dock fått diagnosen social fobi men misstänker att det snarare är en del av AS) och käkar Sertralin vilket hjälper ganska mycket mot mina socialfobiska besvär.

Jag har vid flera tillfällen blivit rekommenderad Risperdal. Det sägs "skingra tankarna" och avhjälpa tendensen som många Aspergare har att fastna i malande tankespår. Problemet för mig var att detta läkemedel hade precis omvänd verkan.. Det gjorde mig väldigt manisk.

Risperdal lär ju vara rena rävgiftet.

missbutterfly skrev:Hur många här tror (eller anser) att läkemedel kan hjälpa personer med AS till ett mer fungerande liv?

Jag tror det. Fast det är kanske egentligen mer för andra svårigheter är AS som jag behöver det, inte minst rastlöshet och sömnsvårigheter (vilket iofs kanske är vanligt vid AS).

För egen del är jag starkt emot läkemedel som rekommenderas när man har AS då inget har givit någon positiv effekt. Kanske är bra att bara acceptera sig själv som man är, inte som samhället vill att man ska vara (?)

Min kontakt med "samhället" är minimal, och jag tar piller enbart för min egen skull, för att må bättre i min ensamhet. Benso och sömnmedel. Är dock rätt skeptisk till dagligt pillerbruk, så det är bara "vid behov"-bruk som gäller för mig (har iofs behov dagligen, så man kanske kan säga att jag tar det när behovet är extra stort).

Jag tycker absolut man kan överväga medicin, om man exempelvis inte somnar trots regelbundna tider, mörkt, svalt rum utan elektricitet mm. varför inte? Däremot skall man inte medicinera bara för aspergern om man inte har symtom att bota. Asperger kan inte botas.

missbutterfly skrev:Jag har vid flera tillfällen blivit rekommenderad Risperdal. Det sägs "skingra tankarna" och avhjälpa tendensen som många Aspergare har att fastna i malande tankespår. Problemet för mig var att detta läkemedel hade precis omvänd verkan.. Det gjorde mig väldigt manisk.

Människor reagerar ju olika på samma preparat... De flesta blir inte maniska av Risperdal, utan tvärt om mer "zombie-lika". Neuroleptika antidepressiva och lugnande är de tre olika sortrena av läkemedel som jag har hört rekommenderas för vissa med AS. Då menar jag bara själva aspergern, inte andra symtom såsom sömnsvårigheter, tics o.s.v. Jag skulle själv inte ha något emot att ha en låg dos av Risperdal, eller allra helst Abilify insatt igen. Jag har haft det tidigare, och då har jag upplevt effekten positiv. Jag har inte blivit lika "hispig", och inte hakat upp mig lika mycket när jag tänker.

AS yttrar sig olika hos alla, som bekant... Så, vissa lider väl mer av dessa tankesymtom än andra. Då tycker jag medicinering kan vara en bra lösning, om man själv ser det som det (jag avskyr tvångsmedicinering).