Redan de gamla grekerna förfasade sig över ungdomens vanor och brist på hyfs och moral och det råder det råder ingen brist på klagomål angående ungdomars språkbruk vare sig förr eller nu.Redan förr var det bättre förr
Redan 1539 klagade reformatorn Olaus Petri över det myckna svärandet:
"Wij kunne nw hwarken seya Ney eller Ja, med mindre sådana eedher skole whara der med."
Det finns dock ingen som helst vetenskaplig grund för att ett språkbruk skulle vara bättre eller sämre än något annat.

När Jan Guillou intervjuvades en gång av inte mindre än Alice Timander (!) som bland annat ondgjorde sig över den språkliga förflackningen.
Guillou förklarar under intervjun nya ord som "brats" och "stalker" vilket föranlede kommentaren: "Det är hemskt mycket man måste svälja nu när man blivit äldre"
Hans befriande kommentar var: Så har det nog alltid varit, tror du att det någon gång varit så att personer som ligger på sitt yttersta har sagt: Dagens ungdom är faktiskt lysande, de språkliga förändringarna är jättehäftiga (och deras krogvanor är underbara och deras sexliv är härligt) de sista kommentarerna ifyllda av Timander själv. (tyder på en befriande självinsikt)

Kanske ligger det i människans natur att man ungefär från 25 års åldern tycker att saker och ting i stil med vad den genialiske Jan Berglin formulerade på föjande sätt:
Somrarna var bättre och vintrarna - vi har inte
haft någon back av format sen Lill-strimma - Den sista bra Disney filmen var Djungelboken - smöret var gulare - ungar kan inte leka idag - ska ha allt färdigt - själv lekte vi med pinnar och kottar.

Vi tycker helt enkelt att det är lite mysigt när saker och ting är precis som de var under våra mest formativa år
(Men det är inte samma sak som att det är vetenskapligt bevisbart att världen var som allra allra bäst just när man själv växte upp)

Jag vet inte om det var bättre förr. Jag tror inte det. Jag tror att det är bättre nu än då. Men jag är inte hundra.

Däremot är det annorlunda. Desto förrare desto mer annorlunda. Så är det och så måste det vara och det är bra att det är så.

Men som sagt, om det är bättre är osäkert.

En sak till är säker. Det kommer att vara annorlunda sen. I morron till exempel, och nästa vecka, nästa månad och nästa år kommer att vara annorlunda. Och desto längre in i framtiden, desto mer annorlunda.

Om tio år kommer det att vara jätteannorlunda, kanske till och med konstigt. Men sämre - tror inte det. Framförallt tycker jag förändring är spännande.

Och till syvende och sidst spelar det ingen roll vad vi tycker. Framtiden kommer rusande mot oss med en ständigt ökande hastighet. Förut, för mycket länge sen var förändring en händelse. Ett "event". Nu är det ett permanent tillstånd.

Change is life. Living is change. Deal with it.

Jag kommer med jämna mellanrum på mig själv med att klaga över nutiden som den mest ärkekonservative gubbjävel ni kan tänka er.
"Världens äldste 29-åring" blev jag kallad för inte så länge sen.

KrigarSjäl skrev:Jag kommer med jämna mellanrum på mig själv med att klaga över nutiden som den mest ärkekonservative gubbjävel ni kan tänka er.
"Världens äldste 29-åring" blev jag kallad för inte så länge sen.

Det ante mig!

Nå, inte var filmerna, klädmodet eller inredningen bättre på 70-talet! Inte var könsrollerna eller skolan bättre vid sekelskiftet. Och inte fan var det bättre med loppiga tagelmadrasser, hästskit på gatan och torrdass på gården.

Men musiken och konsten var allt bättre förr.

Och ungdomar är alltid lika irriterande, det är ju deras jobb liksom.

Moderator:

Efter lite funderande tycks det mej som om den här tråden handlar om "ungdomens förfall" i största allmänhet. Flyttar den därför till Övrigt.

Knappast. Och den där Olaus Petri var ju ett pervo.

Det var alltid bättre förr! Fråga vem som helst!

TK skrev:Det var alltid bättre förr! Fråga vem som helst!

Det skulle vara att det nästan inte fanns några fästingar förr eller att man fortfarande kunde bra-drömma om framtiden istället för som nu bara dålig-drömma.

Ja , det var bättre förr ! Ju förr desto bättre....

Ett säkert ålderstecken att börja tycka att det var bättre förr.

Inger skrev:
Och ungdomar är alltid lika irriterande, det är ju deras jobb liksom.

Ungdomars jobb är att säga: "Varför?"

Varför tycker ni så?
Våffö gör ni på detta viset?
Varför ska det vara så här?
Varför kan det inte vara på ett annat sätt?
Varför duger inte mitt sätt lika bra som ditt?
Varför är din musik bättre än min?

etc etc etc etc

Och kan man inte som vuxen ge ett bra svar ska man bara hålla käft och dra något väldigt gammalt över sig.

Jättebump!

Det finns en viss del sanning i detta "ungar kan inte leka idag - ska ha allt färdigt". Fast snarare "ungar kan inte leka på egen hand utomhus idag, de måste bli skjutsade".

Tycker mig ha läst om hur ungarna förr lekte på gårdarna el gatorna. Det var för trångt för att leka inne i lägenheterna. Det var också mindre biltrafik.

Alltså får barnen inte samma "gratismotion" idag utan skjutsas till fotbolls/dans/ridträning. Eller så spelar de dataspel inomhus.

Så många som vartannat barn mellan 0 och 12 år leker aldrig med sina jämnåriga grannar. Majoriteten av dem bor i höghus med fem våningsplan eller fler, visar Hem & Hyras unika lekundersökning bland hyresgäster.

- En tråkig utveckling, säger lekexperten Anette Sandberg.Hon känner inte till någon liknande studie i Sverige, vilket gör Hem & Hyras undersökning unik.

http://www.hemhyra.se/artikel/undersokn ... eshus-8286

Bättre el sämre förr? En smakfråga.

Förr var det vanligt att barnen i ett område samlades på gårdsplanen efter skolan. Man träffades i sandlådan och lekte kull, röda-vita-rosen och kurragömma.

- Det man ser i dag i villa- och radhusområdena är studsmattorna som alla barn hoppar runt på. I ett höghusområde finns inte lika många sådana möjligheter, säger Anette Sandberg.

Maria Nordström, docent i psykologi vid Stockholms universitet, som har forskat mycket kring barns utemiljö, håller med om att familjerna i dag är mer rörliga. Barnen är vana vid att bli ”transporterade hit och dit” och leker allt mindre utomhus. Sedan man fritt fick välja förskola, är det heller inte längre någon självklarhet att bästisen bor i samma område.

Hon förvånades över svaren hon fick när hon intervjuade tolvåringar på Kungsholmen i Stockholm. På frågan vad de gör efter skolan, svarade många att de gick hem och pratade i telefon med varandra.

- De bodde inte långt ifrån, men de var vana vid att ringa och tyckte det gick fortare än att gå och knacka på.