mondo beyondo skrev:
Jag blev remitterad till en dietist ganska nyligen (förra vintern) och hon sa att hon inte kunde hjälpa mig för det skulle kräva så mkt jobb av henne sa hon. Den hjälp jag önskade av henne var att hon skulle göra recept av de matvaror som jag ändå äter, och strukturera upp matlistor åt mig. Ta bort den tråkigaste biten åt mig helt enkelt, men det gick inte.

Varför kunde hon inte hjälpa dig? Trodde det dietister va till för, att hjälpa till med matlistor utefter det man faktiskt KAN äta. Var det p g a att du hade så pass få "maträtter" så hon inte kunde göra ngt av dem utan att föreslå att du provar mat som du aldrig ätit tidigare?

hej är jag den enda som gillar svamp. verkar så. fördelen med svamp är att man kommer ut och leker hunter-collector, vilket kan vara mysit.

föredrar fisk före kött men ej hotade arter som västerhavstorsk.
äter alla grönsaker och frukter som finns. utom möjligtvis durian.

är väl inte så nogräknad vad gäller maten men vill att den skall vara nyttig för ca 20 kr/dag. tar hellre en veg-dag än äter dålig mat som falukorv (50%kött).

ferocactus

ferocactus skrev:hej är jag den enda som gillar svamp. verkar så.

Nope, även jag har uttryckt min kärlek för svamp tidigare i denna tråd . En av mina favoritingredienser i mat. Jag äter så mycket svamp att man nog kan säga att jag äter upp svamphatarnas svamp också. Så det går jämnt ut .

Jag äter svamp med nöje.
Och det mesta annat med som jag inte orkar moralbojkotta (och som inte innehåller gluten, efter vad jag har upptäckt som vuxen ).

Men jag undrar hur det har gått till, och ändå har jag inte haft sådana skitstövlar till föräldrar och liknande som vissa andra...

Jag är också petig med mat, och det är inte av fri vilja i mitt fall heller. Det är klart att det vore bättre om man kunde äta allt möjligt utan att drabbas av akut illamående av smaken så fort man får det i munnen!

Mina föräldrar har varit toleranta mot mig och inte tvingat mig att äta äcklig mat. Det beror till stor del på att min mamma minns vilka kulinariska övergrepp hon utsattes för i skolan, och inte ville vara lika elak som mattanterna hon råkade ut för som barn.

Beröm till antikropp för myntandet av begreppet kulinariska övergrepp:

mat-och-as-t8477-42.html

Att det handlar om genuint äckel och inte om bortskämthet torde aliasFrollo ha bevisat ganska bra med sitt "ältande".

sugrövmanövern skrev:Jag fick gå hungrig om jag inte åt det som serverades.

Jag önskade att mina föräldrar skulle ha låtit mig gå hungrig hellre än att plåga mig, men det vågade de inte eftersom de tyckte att jag var för mager och var oroliga för att jag skulle bli ännu fysiskt svagare än jag var om jag inte åt ordentligt.

Och de fick säga att jag var elak, olydig och bortskämd för att det var så de upplevde det, men jag fick inte säga att maten var äcklig fast det var så jag upplevde det.

När jag har försökt berätta om matproblemet för någon "IRL" - antingen det handlar om att jag har anförtrott mig åt någon för att bli tröstad i mitt ältande av barndomen eller för att förklara varför jag inte vill äta eller dricka någonting jag bjuds på som vuxen - så har jag nästan genomgående mötts med förakt. Det har jag verkligen lidit av!

sugrövmanövern skrev:

Proffe Slimp skrev:Har aldrig haft några sådana problem. Kan bero på min uppfostran.

Knappast, du är säkert en sådan där som "saknar smaklökar". Då äter man det mesta utan protester.

Au contraire! Det är just för att jag fick en varierad kost som jag kan uppskatta många olika sorters mat. Vidare så håller jag kvalitét över sort. Dvs hellre en riktigt utsökt hamburgare än en tillhafsad moderätt.

Proffe Slimp skrev:Mina föräldrar var rasande på mig för att jag inte åt allt. Jag fick gå hungrig om jag inte åt det som serverades.

Ah, den franska stilen...

Sedan så hoppas jag verkligen att ni möter och övervinner era demoner. För om det inte är frågan om att nykterism, allergi, religion eller magproblem ligger i botten så gör man sig själv en rejäl björntjänst genom att inte kunna äta "allt".

Proffe Slimp, du verkar inte ha förstått att jag, sugrövmanövern och aliasFrollo faktiskt vägrade äta den där varierade kosten redan när vi var barn, och att vi alltså fick en varierad kost som vi ändå inte lärde oss att uppskatta. Och i aliasFrollos fall kan du faktiskt inte gärna påstå att hans föräldrar gjorde för lite för att få honom att äta alla de där maträtterna han inte gillar.

aliasFrollo skrev:Du, om inte mina föräldrar verkligen hade försökt få i mig en varierande kost, så hade inte jag upplevt det som ett på långa vägar lika stort problem att jag var som jag var i förhållande till det ena med det andra med det tredje i matväg.

Det var/är inte av fri vilja att jag var/är fruktansvärt kräsen, och förmodligen inte heller för att det var för lite tvång-och-stryk-och-hot-och-rumsarrest-efteråt i samband med måltiderna var och varannan dag när jag var liten.

Så, Proffe Slimp, vad tycker du att aliasFrollos föräldrar borde ha gjort för att lära honom att uppskatta många olika sorters mat och kunna äta "allt"?

aliasFrollo skrev:

sugrövmanövern skrev:Jag fick gå hungrig om jag inte åt det som serverades.

Jag önskade att mina föräldrar skulle ha låtit mig gå hungrig hellre än att plåga mig, men det vågade de inte eftersom de tyckte att jag var för mager och var oroliga för att jag skulle bli ännu fysiskt svagare än jag var om jag inte åt ordentligt.

Det var samma för mig, alla tyckte jag var mager. Hela släkten plågade mig. Mina föräldrar skrek åt mig:
- ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄT!!!!!!!!!!!!!, annars DÖR DU!!!!!!!!!!!!! Begriper du inte DEEEET!!!! X&7.

Mamma tyckte jag var elak som inte åt. Dessutom hade jag under en period polyper i näsan som gjorde att precis allt smakade och luktade varböld. Efter några år upptäckte en tandläkare det. Man opererade bort polyperna och jag blev duktigare på att äta.

Men de själsliga ärren av att blivit betraktad som ond, otacksam och kinkig läker nog aldrig, jag får aldrig upprättelse.

Jag fick ju inte välja att inte gå till bordet, jag var tvungen att försöka få i mig innan jag fick gå därifrån.

Mat är för mig kraftigt förknippat med ångest och jag är ätstörd. Skulle helst slippa äta faktiskt och få näring genom en tratt .

Flinta skrev:

mondo beyondo skrev:
Jag blev remitterad till en dietist ganska nyligen (förra vintern) och hon sa att hon inte kunde hjälpa mig för det skulle kräva så mkt jobb av henne sa hon. Den hjälp jag önskade av henne var att hon skulle göra recept av de matvaror som jag ändå äter, och strukturera upp matlistor åt mig. Ta bort den tråkigaste biten åt mig helt enkelt, men det gick inte.

Varför kunde hon inte hjälpa dig? Trodde det dietister va till för, att hjälpa till med matlistor utefter det man faktiskt KAN äta. Var det p g a att du hade så pass få "maträtter" så hon inte kunde göra ngt av dem utan att föreslå att du provar mat som du aldrig ätit tidigare?

Dietisten ville inte, och jag är inte insatt i vad de ska göra egentligen men detta kunde hon inte hjälpa mig med ivarjefall. Vad jag inte äter finns på min lista här så allt annat hade det gått att göra matlista på.

Och L missade du hela min text om mina föräldrars ansträngningar för att få mig att bli matkultiverad.... så jag erbjöds oxå varierad kost hemma, på dagis och i skolan som jag INTE kunde eller ville äta redan som liten.

Lnovgo skrev:Proffe Slimp, du verkar inte ha förstått att jag, sugrövmanövern och aliasFrollo faktiskt vägrade äta den där varierade kosten redan när vi var barn, och att vi alltså fick en varierad kost som vi ändå inte lärde oss att uppskatta.

Precis, min mamma lagar fantastisk mat. Inga pizzor och hamburgare där inte, sådant åt vi bara när vi köpte från pizzerian. Hon stod timtal och tillagade delikata rätter, riktig rejäl husmanskost från scratch. Hon är av den gamla skolan som tycker mat ska vara naturlig och inte innehålla halvfabrikat.

Dessvärre tycker inte sugrövmanövern att den mat alla andra hyllar faller henne i smaken. Hon är överdrivet känslig både i smaksinnet, för konsistenser och för olika blandningar. Hon har egna idéer om hur maten ska vara.

Nu när jag är vuxen har min mamma lärt sig att acceptera mina avvikelser, och jag äter som en häst när hon bjuder på vegetarisk mat anpassad efter mig.

En till andekdot från m b fascinerande liv... Pappas sambo tror att jag jävlas med henne då jag öppet deklarerar mina svårigheter att äta vissa saker hon lagat. Att det bara handlar om mig och maten fattar hon inte:/

Demonstrativt vägrade hon sedan att äta ngnting som jag hade lagat en annan gång. Nu är detta inget problem då vi inte umgås längre, men så onödigt det var eller hur.

Skulle jag bara hållit käft och ätit det jag hade kunnat och smusslat undan det som jag inte kunde äta....? Jag funkar inte riktigt så med smussel och diskretion dock.

Äter inget som har haft mamma och skulle inte äta skaldjur annat än under hot om nåt riktigt jobbigt. Gillar inte saker som studsar i munnen, som halloumi och mozzarella.

För övrigt inte så kinkig, kan glatt äta bara makaroner med smör eller kokta linser eller bara kokt spenat och annat som andra finner märkligt som föda. Alldeles för förtjust i mjölmat, liksom många andra med bokstäver.

alfapetsmamma skrev:Alldeles för förtjust i mjölmat, liksom många andra med bokstäver.

Va, är det typiskt för bokstavsbarn att gilla mjölmat? Det förklarar varför jag älskar bröd, pannkakor, pasta, flingor, ris, gröt...giveittome!
Till skillnad från många andra aspisar älskar jag också mjölkprodukter (har dock lite svårt för ost) - vanlig mjölk, fil, kefir (är jag uppvuxen med), youghurt, keso, grädde - och glass, glass, glass!

Förresten hatar jag julmat också. Julskinka - blä! Smakar metall. Gravlax, brrr. Grönkål, skriiik. Rödbetssallad, fy fan, ser ut som mens. Vörtbröd, urk. Mumma, odrickbart.
Ris à la Malta, däremot....slurrrp...

Jag har faktiskt lärt mig att äta det mesta med åren.

Men när jag var liten så var frukosten på dagis en ständig plåga då man fick välja mellan fil med müsli *rys* eller... gröt! Råggröt med en smörklick. Hugaligen. Varför kunde man inte få en simpel mackjävel?!

Saker jag inte gillat/inte gillar:
Youghurt med läbbiga frukt/bärbitar i (tog många år att lära sig, den skulle helst vara slät)
Jordgubbar (tyckte de såg äckliga ut när de var delade... nu går det bra)
Fil (aldrig lärt mig gilla det, och nu är jag vegan så nu spelar det ingen roll)
Frukt med skal på (skalar alltid! annars tumlar det bara runt i munnen i all evighet, amen)
Citrusfrukter (kan i vissa fall äta mandarinklyftor om jag sväljer fort), här ingår även juicer av citrusfrukter där fruktköttet är kvar. Blärk!
Skinka (segt och torrt, äckligt, men nu är jag som sagt vegan...)
Kaviar (urk, finns INGEN vidrigare lukt... ingen!)

alfapetsmamma skrev:Alldeles för förtjust i mjölmat, liksom många andra med bokstäver.

Fett, salt och kolhydrater är min favoriträtt, som jag brukar säga...

Nej, inte petig, ej heller kräsen men äter likväl inte vad som helst, utan föredrar somligt före annat, av diverse skäl - både triviala och mer djupsinniga.

Någon som förstod? Gitter inte gå in på alla detaljer.

TK skrev:Nej, inte petig, ej heller kräsen men äter likväl inte vad som helst, utan föredrar somligt före annat, av diverse skäl - både triviala och mer djupsinniga.

Någon som förstod? Gitter inte gå in på alla detaljer.

Hej TK!

Jaa då, minst en förstår hur du menar. Fattas bara när du skrev så klockrent ju!

Kul också att du använde det skånska uttrycket "gitter" tycker jag (ja, jag har mina "rötter" i Skåne , både på morsans och farsans sida)!

Är ganska choosefri när det gäller mat, äter det mesta, dock inte saker som jag är lite allergisk emot, som tex råa stenfrukter,bananer och nötter.

Lnovgo skrev:Proffe Slimp, du verkar inte ha förstått att jag, sugrövmanövern och aliasFrollo faktiskt vägrade äta den där varierade kosten redan när vi var barn, och att vi alltså fick en varierad kost som vi ändå inte lärde oss att uppskatta. Och i aliasFrollos fall kan du faktiskt inte gärna påstå att hans föräldrar gjorde för lite för att få honom att äta alla de där maträtterna han inte gillar.

aliasFrollo skrev:Du, om inte mina föräldrar verkligen hade försökt få i mig en varierande kost, så hade inte jag upplevt det som ett på långa vägar lika stort problem att jag var som jag var i förhållande till det ena med det andra med det tredje i matväg.

Det var/är inte av fri vilja att jag var/är fruktansvärt kräsen, och förmodligen inte heller för att det var för lite tvång-och-stryk-och-hot-och-rumsarrest-efteråt i samband med måltiderna var och varannan dag när jag var liten.

Så, Proffe Slimp, vad tycker du att aliasFrollos föräldrar borde ha gjort för att lära honom att uppskatta många olika sorters mat och kunna äta "allt"?

Jag vet inte vad era föräldrar skulle ha gjort. Kanske haft samma grundinställning, fast mindre hot. Jag vet bara att jag växte upp på mer än hamburgare/pizza/spagetti och att det har gjort mig till den man jag är idag.

Men om ni nu alla är vuxna så rekommenderar jag verkligen att ni försöker möta era demoner och övervinna dom. Varför inte göra en lista över vilken sorts mat ni har problem med? Sedan så rangordnar ni maten efter hur vanligt förekommande den är. T.ex. så är det viktigare att lära sig att komma över sin skräck för ärtor än indiska papadams.

Jag äter allt och tycker om det och har alltid varit sådan. Det enda som fått mig att bli tveksam till någon maträtt/matvara är om det innebär att rensa/skala/få bort kärnor eller dylikt. Jag hatar dock att laga mat eller välja vad jag skall äta, åtminstone så klarar jag inte av det annat än om jag är helt själv.

ling0n skrev:Jag har faktiskt lärt mig att äta det mesta med åren.

Men när jag var liten så var frukosten på dagis en ständig plåga då man fick välja mellan fil med müsli *rys* eller... gröt! Råggröt med en smörklick. Hugaligen. Varför kunde man inte få en simpel mackjävel?!

Ha, ha, ha, gick vi på samma dagis under 80-talets början? Vi fick också välja mellan fil med müsli (sådan där "nyttigmüsli" som smakar planka, men det var faktiskt russin i den och det gillade jag) och fruktansvärd rågmjölsgröt med sylt (nä, inte smör) som jag tyckte var som att tugga på en kofta! Vi var också förbjudna att äta ketchup och att dricka annat än vatten till lunchen. Och så fick man frukt till mellanmål medan dagisfröknarna satt vid bordet intill och åt kakor och bullar! Det kan jag än i dag, över 25 år senare, tycka är upprörande. De kunde väl ha hållit sig till frukt de också, eller ätit fikabröd när barnen inte såg det?
Fast på fredagarna fick vi glass.

Jag har lärt mig tycka om de flesta sorters gröt, men rågmjölsgröt skulle jag aldrig äta igen....

Ja russinen kunde man ju alltid peta ut... Sylt är nog också något jag lärt mig äta på senare år, men gillar det sällan mer än i tårta ungefär. Också lite otäckt med små bitar...