Det finns teorier om det mesta. Här kommer en till. Kan den vara till någon nytta? Den som googlar finner intressanta texter.

Jag tycker inte att det känns som att jag fick särskilt bra resultat av att googla på svenska, och det är det enda språket som jag klara att tillgodogöra mig något sånär avancerade texter på ett bra sätt på. Men om jag förstår det rätt skall detta alltså vara någonting besläktat med queerteorin fast inriktat på handikappgrupper istället för på genusmässiga och sexuella minorieter.

Här på hemmaplan så att säga så har vi ju redan neurodiversitetsperspektivet. Hur står det i förhållande till "crip theory"? Ungefär som feminismen till queerteorin?

Jag kom för övrigt redan för några år sedan på begreppet normalnormativitet, som är ett slags utvidgning av begreppet heteronormativitet, som innefattar liknande normativa inställningar till diverse annat och inte då minst neurologiska personlighetstyper.

Spontant så låter det som ett halmstrå för de som ryade om queerteori för några år sedan...

"Crip Theory vänder därmed blicken från funktionsnedsättning/funktionshinder och ifrågasätter normaliteten."

(Pdf.)

Tröstande ord för de som inte föddes med alla armarna och benen på plats. Dock så finns det mer än ett sätt att bortse från det uppenbara. Kyle Maynard kan man inte anklaga för att vara en övervintrad socialist, typ. Men han låter sig inte generas för det!

Detta forum är väldigt bra om man vill ta temperaturen på människors mående före och efter att ha fått diagnos. Jag väntar på att föräkringskassan skall utreda om jag skall gå från sjukpeng till sjukersättning. Det tar väl sin lilla tid. Undrar vilka teorier/metoder dom använder när dom tar sina beslut? Empowerment tog visst slut.

Ok, men vad har det med crip theory att göra? T.ex. så lär ju diabetiker knappast bli hjälpta av att någon krystar ur sig en text om ämnesomsättningsnormativitet.

jag skrev en artikel om crip theory för ett par år sedan då jag var ganska ny i rollen som ordförande:
http://attention.vgl.se/index.php?option=com_content&task=view&id=23&Itemid=31

Neurotypisk säger vi i Göteborg. Tycker det är bättre än Normal tillsvidare som en del kör med, främst i Stockholm. För om någon säger att det jag gör är dampigt så måste jag ju kunna säga att något är neurotypiskt…

För om någon säger att det jag gör är dampigt så måste jag ju kunna säga att något är neurotypiskt…

Haha! Gillar!!

Men.. en fundering.. vet vi verkligen tillräckligt för att kunna prata om gruppen neurotypiska som varandes den största?
Eller kan det vara så att gruppen neurotypiska är störst enbart för att vi inte lyckats plocka isär den och klassificera tillräckligt informerat?
M.a.o. neurotypiska är de som blivit över..

lillmupp skrev:Men.. en fundering.. vet vi verkligen tillräckligt för att kunna prata om gruppen neurotypiska som varandes den största?
Eller kan det vara så att gruppen neurotypiska är störst enbart för att vi inte lyckats plocka isär den och klassificera tillräckligt informerat?
M.a.o. neurotypiska är de som blivit över..

Detta tror jag det ligger mycket i. Efter hand som hjärnforskningen fortgår blir underlaget för allehanda klassificeringar bättre.

Frågan är sedan förstås om detta betyder att ett antal ytterligare funktionssätt kommer att förknippas med en diagnosmanual.

Eller blir det så att det blir ett minskat intresse för diagnosticering, när nu var och varannan har medfödda (eller tidigt förvärvade) olikheter i hjänkontoret som avviker från något slags "genomsnittlig" neurotypicitet.

TK:
Sista stycket ger mig ett visst hopp om framtiden!

Men samtidigt vill man ju finna litet specifika om individens särart för att på ett bra sätt, för dem som så behöver, ge visst stöd/spelrum.

TK skrev:Eller blir det så att det blir ett minskat intresse för diagnosticering, när nu var och varannan har medfödda (eller tidigt förvärvade) olikheter i hjänkontoret som avviker från något slags "genomsnittlig" neurotypicitet.

Men bara efter att "överdiagnostiseringen" av var och en har kollapsat under sin egen tyngd.

Tja, precis som med diverse queerteoretiska insikter är det inte heller här fråga om några himlastormande konstigheter för den som har haft ögonen med sig och levat ett tag - att döma av Ragnevis artikel. Men det förra har ju inte gått att diskutera på det här forumet, så få se om det här går.

*tillbaka till åskådarplats*

Jaa, queerteorin var ju en sådan kioskvältare att det är bara är en tidsfråga innan cripteorin blir det...

Sorry, men en annan läste ju faktiskt inte bara DNs höga visa till Judith Butler 2002, utan även vad som skrevs på den tilltänkta målgruppens egna communityhemsidor. Och där var det någon bög som rakt av, utan minsta nåd, tvekan eller nyans, lade av en bredsida mot Butler. Jag minns inte riktigt hans resonemang i detalj, men de gick i stort sett ut på att när vi nu har kommit så långt som vi faktiskt har så kommer hennes oläsliga geggamojja att skämma ut oss.

För att återgå till de som har svårt att gå: Även om man så anpassade hela världen så att rullstolar kunde rulla fram överallt så skulle det mycket väl kunna uppstå en situation där det är svårt att ta sig fram med rullstol. T.ex. att ett träd eller en lyktstolpe har fallit över vägen. Alltså kan man säga att människan är en varelse med två armar och två ben och som kan gå upprätt och som inte låter sig hindras av nedfallna träd och lyktstolpar.

Queer-teorin har anhängare som kan delas in i två huvudgrupper.
Den ena är de som där ser en möjlighet att finna stöd för att "anything goes", speciellt med inriktning att erhålla en legitimitet att bete sig som en idiot och bli högt respekterad för det. Inte så seriöst kanske.. (därmed inte sagt att idioter inte får finnas, de bör dock inse att så hög aktning får man inte..)

Den andra är de som ser "queer" som "alternativ och kritik till dogmatisk normativitet". Denna grupp är mer spännande!

Hr Proffe Slimp attackerar nu Judith Butler, en av de mer namnkunniga teoretikerna inom queer. Butler är *svår* att läsa och förstå, helt klart! Men tar man sig tiden och besväret att ta sig igenom det hon skriver för att sedan reflektera över det sagda så ser man att hon har definitivt huvudet på skaft och pekar på många verkligt märkliga fenomen i vår samtida norm.
Den som läst på ordentligt vet oxo att hon på ett klokt sätt problematiserar och analyserar just fenomen som "anything goes" och den litet märkliga formen av feminism som kallas "särartsfeminism". Den senare har den distinkta svagheten att den försöker definiera vad som är en "riktig kvinna" för att på så sätt exkludera allt annat som varandes något annat, t.ex. "man".

Min erferenhet av diskussioner kring Butler är att mångas bild präglas av just brist på verklig förståelse av, och reflektion över, det hon skrivit. Nu vet jag ju inte alls vad nämnda homosexuella man har på fötterna men kallar han Butlers texter för skämmande geggamoja (eller nåt liknande) har han troligen inte fattat så mycket..

Hmm kanske OT.. sorry isf

Det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda. Huruvida Butler har sneglat på läroböcker i avancerad kvantfysik eller neurokemi och trodde att hon var smart genom att skriva ogenomträngligt vet jag inte. Men de disciplinerna är i teorin öppna för alla. De som hyllar Butler är rena rama kejsarens nya kläder.

För det är de som verkligen kan något som kan komma till kärnan med ett elegant och effektivt språk. Däremot så kan vilken djävla idiot som helst skriva en tegelsten på ett par dagar.

Mja, Proffe Slimp, Butler varken tänker eller talar dunkelt!

Man kanske kan missta hennes språk för dunkelt men det är faktiskt så att hon är synnerligen krispig i sin exakthet! Butler lägger stor vikt vid val av orden för att säga exakt det hon menar.

Tyvärr är konsekvensen att hennes språkbruk kan vara svårtillgängligt, för den som inte har det rika förråd av ord som hon har. Lägg till att engelskan kryllar av synonymer och homonymer m.fl. ord(o)likhetsgrupperingar. För en som inte är skedmatad med engelskan blir det tufft..

Effekten blir kanske då att man *tycker* att det är dunkelt, enbart pga av sin egen okunnighet. Men det är ju inte Butlers fel, eller ens problem.
Faktiskt, torde denna effekt vara exakt densamma för den som försöker läsa just kvantmekanik utan tillräcklig grund för ett förstå det språket..

I så fall så har även Camille Paglia problem.

Såvitt jag kunde utläsa var det en Joseph Molden som inte fattade..
Men det kunde inte jag heller!

Men detta är ju ett rent nonsens-argument från din sida Hr P S!
Man kan rycka ett citat från vilken som helst begåvad retoriker och få det att framstå som gallimatias.
Rycker man ett citat helt ur sitt sammanhang är det lätt att missförstå. Tar man ett konstigt formulerat citat blir det omöjligt!
Detta har inget med Butler att göra.

Har du, Hr P S, själv läst ngt av Butler?

Jag har försökt och misslyckats just för att hon *måste* dölja sin småttighet med uselt språk. Jag har roat mig med att titta i medicinska och tekniska manualer, och de är ett under av klarhet jämfört med Butler.

Butler är knappast frågan om någon ens småskitig vetenskap. Sibbolet-Schibbolet är vad det är!

Butler har skrivit fruktansvärt mycket, men blivit känd mestadels för sina betraktelser kring att könsrollerna är en social konstruktion där vi spelar män eller kvinnor. Om man tänker på hur mycket dumt som en del män och kvinnor har för sig som är fruktansvärt könsstereotypt är jag övertygad om att det till stor del förhåller sig så. Jag kan åtminstone inte finna en biologisk förklaring till varför en del tjejkompisar har mer nagellack än mat i kylskåpet…
Det jag tog upp i artikeln var ett axplock av vad Susanne Berg sa på sin föreläsning.
Parallellen till Butler var just att funktionshindrade förväntas spela rollen som offer och som är i behov av hjälp.

Jag kan tänka mig att vi med neuropsykiatriska funktionshinder och personer med fysiska funktionsnedsättningar har väldigt olika syn på hjälp och stödinsatser, de flesta med fysisk problematik verkar inte vilja ha någon hjälp, medan de med neuropsykiatriska verkar bli glada över att de äntligen får hjälp.

*... litet frisk luft i forumet i går och idag, vad skönt... * (Här gjorde lillmupp grovjobb med att lirka upp fönstret.)

ragnevi skrev:Jag kan tänka mig att vi med neuropsykiatriska funktionshinder och personer med fysiska funktionsnedsättningar har väldigt olika syn på hjälp och stödinsatser, de flesta med fysisk problematik verkar inte vilja ha någon hjälp, medan de med neuropsykiatriska verkar bli glada över att de äntligen får hjälp.

Ja. Kanske mot en bakgrund av att både existensen av och hjälpmedel mot fysiska funktionshinder är så etablerat jämfört med för neuropsykiatriska...

För att det är enklare att både upptäcka och åtgärda.