Integrering i grundskolan

Vårdfrågor, medicinska aspekter samt forskning- och vetenskapsämnen.

 Moderatorer: atoms, Alien

Integrering i grundskolan

Inläggav Nicklas » 2009-01-31 14:55:16

Jag skulle vilja att Ni som har en diagnos inom området autismspektrumstörning berättar om er upplevelse av grundskolan. Integrerades ni i en "vanlig" klass eller fanns det på er skola någon annan lösning, som t ex särskilda grupper, klasser etc. för elever med likartade behov? (ej särskola, träningsskola eller specialskola)

Vad är Er tanke kring att integreras i vanliga klasser? Är det bra eller dåligt? Delge gärna era upplevelser och tankar kring detta. Jag är intresserad eftersom jag i mitt nuvarande arbete upprepade gånger hamnar i denna frågeställning: Ska man till varje pris integrera dessa elever i vanliga klasser? Ni som gick i en vanlig klass... kände ni er integrerade och som en i klassen?

Tackar på förhand för era svar och synpunkter!
Senast redigerad av Nicklas 2011-05-04 17:48:13, redigerad totalt 1 gång.
Nicklas
Ny medlem
 
Inlägg: 2
Anslöt: 2009-01-31

Inläggav Lnovgo » 2009-01-31 19:49:48

Jag började skolan i Öhns skola i Sollefteå kommun. Där var det urdåliga lärare men jag hade en del kompisar bland eleverna. Sedan gick jag 4:an i Mjällomskolan i Kramfors kommun. Den var rena katastrofen, främst för den extrema kristendomspropaganda som bedrevs där. Sedan gick jag resten av grundskolan i Herrskogsskolan i Kramfors kommun. I högstadiet hade jag det jättebra i en liten grupp med en jättebra lärare.

Sedan flyttade jag till Härnösand och började gymnasiet. Det går helstruligt med mina gymnasiestudier trots att jag i stort sett har haft både bra lärare och bra klasskamrater.

Graden av integrering i klasssen har varierat under min skoltid. Jag har dock inte brukat lida av att vara lite utanför.

Nicklas, du får gärna ställa några kompletterande frågor till mig i denna tråd, för det finns ju hur mycket som helst att berätta och jag vet inte extakt vad du är ute efter.
Senast redigerad av Lnovgo 2011-05-04 17:48:13, redigerad totalt 1 gång.
Lnovgo
Inaktiv
 
Inlägg: 879
Anslöt: 2008-05-06

Inläggav tahlia » 2009-01-31 20:11:51

Jag vet inte om man kan säga att jag integrerades i den "vanliga" skolan. Jag hade ingen diagnos och ingen visste vad Aspergers var, så jag fick gott gå i skolan som "alla andra" ända från första klass, genom gymnasiet och fram till studenten.

Var det lyckat? Nej. Skulle det varit mer lyckat i en AS-klass? Nej, jag tror inte det.
Senast redigerad av tahlia 2011-05-04 17:48:13, redigerad totalt 1 gång.
tahlia
 
Inlägg: 10775
Anslöt: 2007-06-28
Ort: The Skog

Inläggav DIProgan » 2009-01-31 21:06:08

Inte känt till min AS förrän nyligen men hade jag aldrig fått uppleva den vanliga grundskolan utan något som var anpassat för mig dvs. mindre socialt pressat och snabbare undervisningsmässigt så gissar jag att jag hade haft det mycket bättre nu.
Senast redigerad av DIProgan 2011-05-04 17:48:13, redigerad totalt 1 gång.
DIProgan
 
Inlägg: 4558
Anslöt: 2008-10-14

Inläggav KrigarSjäl » 2009-01-31 22:08:18

Varför frågar du om det här? Antar att du studerar, isf vad?
Man brukar börja med att presentera sig själv och berätta vad man ska använda svaren till.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 17:48:13, redigerad totalt 1 gång.
KrigarSjäl
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 33157
Anslöt: 2006-08-10

Inläggav mnordgren » 2009-01-31 22:17:54

Jag hade enskild undervisning i årskurs 9 samt under gymnasietiden pga (odiagniostiserad) social fobi. Det är nog inte så vanligt att man gör så, men i mitt fall var det enda sättet.
Senast redigerad av mnordgren 2011-05-04 17:48:13, redigerad totalt 1 gång.
mnordgren
 
Inlägg: 9546
Anslöt: 2007-09-16
Ort: Vaffövillduvetadedå?

Inläggav tahlia » 2009-01-31 23:15:38

KrigarSjäl skrev:Varför frågar du om det här? Antar att du studerar, isf vad?
Man brukar börja med att presentera sig själv och berätta vad man ska använda svaren till.


Krigarn min vän, kan du lägga undan paranoian? Bara en gång? ;)
Senast redigerad av tahlia 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
tahlia
 
Inlägg: 10775
Anslöt: 2007-06-28
Ort: The Skog

Inläggav Hundralappen » 2009-01-31 23:22:25

I grundskolan gick jag i en vanlig klass, samma i mellanstadiet, fast med assistent och i högstadiet gick jag i en specialklass där vi var rätt få med olika slags diagnoser och så.. Det kunde bli lite stökigt ibland, men det har gett en jättebra insyn i andra med både asperger och adhd osv..

I dagsläget går jag i gymnasium i en vanlig klass utan assistent, speciallärare osv, och det fungerar jättebra tycker jag. Vi är lite under tjugo i klassen bara, så det är bra :)


Fast det var bra att jag hade assistent och gick dom tre åren i specialklass, för nu kan jag se tillbaka och se på allt jag lärt mig av dom.
Det har varit en bra erfarenhet, men just nu klarar jag mig. Fast jag är fortfarande inte så social som dom andra och så, men det blir bättre och bättre hela tiden för mig.

Kan tilläggas att man itne utvecklades så mycket i specialklassen för vi hade i princip gemensamma lektioner med inviduella planeringar men rätt mycket gemensamt, så det man kunde i sjuan kunde man i nian också och lite till, så det är lite svårt nu. Men jag försöker och det verkar fungera :)
Senast redigerad av Hundralappen 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
Hundralappen
 
Inlägg: 2042
Anslöt: 2009-01-16
Ort: Landet där kropparna vissnar?

Tack för era svar

Inläggav Nicklas » 2009-02-01 19:45:40

Som jag skrev i mitt första inlägg så är denna frågeställning intressant för mig i mitt arbete. Jag arbetar inom Individ- & Familjeomsorgen i en liten Småländsk kommun.

Det jag är "ute efter" är synpunkter och upplevelser från er gällande grundskolan. Detta för att kunna påverka beslutsfattare och personal ute i organisationen för att bättre kunna bemöta elever som har en diagnos inom autismspektrumet.

För mig är det viktigt att man inte bara hämtar sin information från läroböcker utan faktiskt tillfrågar de individer som berörs.

Till krigarsjäl kan jag säga: Jag är examinerad socionom och har tidigare under många år arbetat med barn i behov av särskilt stöd inom förskola och grundskola. Jag har i grunden en barnskötarutbildning med kompletterande teckenspråksutbildning samt utbildning i handikappkunskap.

Svaren som ges här kommer inte att sammanställas eller delas ut till någon.

Tack för er hjälp!
Senast redigerad av Nicklas 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
Nicklas
Ny medlem
 
Inlägg: 2
Anslöt: 2009-01-31

Inläggav rdos » 2009-02-01 21:53:32

Egentligen emot mina principer att diskutera något med socionomer, men jag gör väl ett undantag.

Jag gick i skolan på 70-talet, och gick då i vanlig klass utan några insatser. På frågan om jag var "integrerad" så är svaret, absolut inte. Jag varken pratade eller umgicks med eleverna i min klass. Först i 7-8:an så hittade jag några i en parallellklass som det gick att prata med. Flera av dem hade säkert olika npf, som dock inte diagnosticerades på den tiden.

Mina barn har gått i särskolan på 2000-talet, och de har kompisar och vänner där. Hade de gått i vanliga skolan skulle de säkert blivit utfrysta, iaf sonen som är väldigt udda och pratig. Dottern skulle möjligen kunnat passera igenom skolan som blyg och tystlåten, om den möjligheten funnits i dagens skola.

Vilket är då bäst? Inget, egentligen. Det är som att välja mellan pest och kolera. Antingen en taskig utbildning eller en dålig barndom full av mobbing och utanförskap. Det som vore optimalt är en skola för npf, anpassad för npf, med betyg / utbildning / kompetens som kunde konkurrera med vanliga skolan, men något sådant finns inte idag.

Svaret på om man ska integrera eller inte varierar nog ifrån fall till fall. Som jag ser det så är integration innan tonåren inte meningsfull, utan leder enbart till mobbing och utanförskap. Fast det är ju bra mycket mer komplicerat än så. Ofta så tvingas man dessvärre välja mellan integrering och obefintlig utbildning, och då måste man ju ta beslut baserat på vad man tror är bäst i långa loppet.
Senast redigerad av rdos 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
rdos
 
Inlägg: 14158
Anslöt: 2005-10-14
Ort: Eslöv

Inläggav MsTibbs » 2009-02-01 22:04:53

Jag hade ingen diagnos då jag fortfarande gick i skolan; 1-9 + gymnasium + lumpen + två år på folkhögskola funkade ändå. Jag upplevde mig inte vara "en i klassen" åtminstone inte som ung, men jag skulle känt mig oerhört mycket mer utpekad, om jag skulle ha gått i diverse grupper och särbehandlats. Jag var och är inte jättesocial, men jag skulle inte passa i "specialgrupper" då jag snarare var bättre än snittet i klassen, än sämre...
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
MsTibbs
 
Inlägg: 22872
Anslöt: 2007-07-30
Ort: 127.0.0.1 Spindelnätet Karlstad i Värmland

Inläggav Börje Frylmark » 2009-02-01 22:25:06

Det är lite emot mina principer att diskutera i samma trådar som trångsynta personer, men jag gör ett undantag.

Jag har ännu ingen diagnos, men på min tid (född -66) var det väl inte direkt tal om varken det ena eller andra; stökiga elever bakades ihop med mobbade elever och stängdes in tillsammans med en lärare - och kallade det obs-klass. Typ.

Jag tror på integration i så stor utsträckning som möjligt, för om vi ska få andra människor att förstå att vi faktiskt inte är några ufon, utan bara lite extrabegåvade, så känns det fel att isolera "oss". Det känns lite som att smälla upp ett Rosengård eller Rinkeby för npf:are.

Sen finns det säkert undantag, men det är en annan femma.
Senast redigerad av Börje Frylmark 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
Börje Frylmark
Inaktiv
 
Inlägg: 115
Anslöt: 2009-01-02
Ort: Byhåla, Småland

Inläggav rdos » 2009-02-01 22:38:17

Börje Frylmark skrev:Det är lite emot mina principer att diskutera i samma trådar som trångsynta personer, men jag gör ett undantag.


Kul påhopp. Borde kanske använt "!".

Börje Frylmark skrev:Jag har ännu ingen diagnos, men på min tid (född -66) var det väl inte direkt tal om varken det ena eller andra; stökiga elever bakades ihop med mobbade elever och stängdes in tillsammans med en lärare - och kallade det obs-klass. Typ.


Typ, men bara de som var utåtagerande. De som var tysta lät man i stort sett vara.

Börje Frylmark skrev:Jag tror på integration i så stor utsträckning som möjligt, för om vi ska få andra människor att förstå att vi faktiskt inte är några ufon, utan bara lite extrabegåvade, så känns det fel att isolera "oss".


Om det nu vore så enkelt som att vi bara var "extrabegåvade", vilket naturligtvis inte stämmer alls. I gårdagens skola som byggde på helt andra principer så är det möjligt att det fanns en hel del npf-are som var extrabegåvade, men långt ifrån alla. I dagens skola, där allt ska göras med grupparbeten och redovisningar för klassen, lär gruppen extrabegåvade ha minskat radikalt. De är nästan lika ovanliga som ufon.

Om det är fel att isolera eller inte är inte en enkel fråga. För dagens (väldigt få) extrabegåvade som klarar av dagens skolas grupparbeten så är säkert integration att föredra, men för de som inte gör det är det en helt annan situation.

Börje Frylmark skrev:Det känns lite som att smälla upp ett Rosengård eller Rinkeby för npf:are.


Inte alls. Innan en aspie kan lära sig främmande kommunikation och socialt spel bör han känna sig själv och besitta tillräckligt med analytiska egenskaper för att kunna integrera sig. Jag misstänker att väldigt få klarar detta innan tonåren. Jag klarade det nog inte förrän i 20-30 års åldern, och jag är väl trots det en av de "extrabegåvade" som numera både jobbar och har en civilingenjörsutbildning.
Senast redigerad av rdos 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
rdos
 
Inlägg: 14158
Anslöt: 2005-10-14
Ort: Eslöv

Inläggav Börje Frylmark » 2009-02-01 23:23:16

rdos skrev:Kul påhopp. Borde kanske använt "!".


Jo, det kunde du väl ha gjort, men det vore lite som att kasta sten i glashus ;-)

rdos skrev:Typ, men bara de som var utåtagerande. De som var tysta lät man i stort sett vara.


I stort sett, ja. Det varierade nog en hel del. Jag var inte utåragerande. Jag hamnade å andra sidan inte i obs-klass, heller. I stället satt jag hos kuratorn eller psykologen, som inte fattade särskilt mycket.

rdos skrev:Om det nu vore så enkelt som att vi bara var "extrabegåvade", vilket naturligtvis inte stämmer alls. I gårdagens skola som byggde på helt andra principer så är det möjligt att det fanns en hel del npf-are som var extrabegåvade, men långt ifrån alla. I dagens skola, där allt ska göras med grupparbeten och redovisningar för klassen, lär gruppen extrabegåvade ha minskat radikalt. De är nästan lika ovanliga som ufon.

Om det är fel att isolera eller inte är inte en enkel fråga. För dagens (väldigt få) extrabegåvade som klarar av dagens skolas grupparbeten så är säkert integration att föredra, men för de som inte gör det är det en helt annan situation.


I min kommun, strax utanför Stockholm, förekom rätt gott om grupparbeten redan då; om jag ser till mina bonusungar eller till min egen dotter, så hade vi grupparbeten i minst lika stor omfattning. Faktum är att jag inte minns mycket mer än de förbenade gruppjobben.

"Väldigt få extrabegåvade?" Jag sitter inte med några siffror framför mig, men jag tvivlar på att de är så få. Begåvningen hos aspergare och adhd:are är nog inte problemet, det handlar mer om hur man ska kunna ta tillvara på den och de tillkortakommanden som den kan ställa till med. Begåvningen i sig är nog inte problemet.

Tycker att det låter märkligt att det skulle vara närapå jämt skägg mellan hopplösa npf:are och ufon, men eftersom jag inte har några siffror där heller, så lämnar jag det därhän.

Börje Frylmark skrev:Det känns lite som att smälla upp ett Rosengård eller Rinkeby för npf:are.

rdos skrev:Inte alls. Innan en aspie kan lära sig främmande kommunikation och socialt spel bör han känna sig själv och besitta tillräckligt med analytiska egenskaper för att kunna integrera sig. Jag misstänker att väldigt få klarar detta innan tonåren. Jag klarade det nog inte förrän i 20-30 års åldern, och jag är väl trots det en av de "extrabegåvade" som numera både jobbar och har en civilingenjörsutbildning.


Säkert sant, men jag tror ändå att man, så fort det är möjligt, ska försöka integrera dessa uf... individer i "vanliga" klasser. Där det är möjligt.

;-)
Senast redigerad av Börje Frylmark 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
Börje Frylmark
Inaktiv
 
Inlägg: 115
Anslöt: 2009-01-02
Ort: Byhåla, Småland

Inläggav Aura Lux » 2009-02-02 1:01:54

Fick diagnos förra året, då var jag 30, och har gått hela skoltiden i vanlig klass. I lågstadiet låg jag långt före klasskamraterna i alla ämnen, dessvärre fick man i min skola då 'vänta in' de övriga genom att läsa vanliga böcker på lektionstid. Det var inte tal om att flyttas upp någon klass eller så. Problem med social interaktion resulterade i mobbning. I mellanstadiet kom svårigheter med bl.a matematik. Dessa svårigheter höll i sig och trots ett högt genomsnittligt betyg gick jag ut gymnasiet med reducerat program, då jag inte kunde ta mig igenom C-kursen i matematik.

Tveksam till om jag hade klarat mig bättre med en tidig diagnos. Visst har det varit tufft att ha behövt springa med huvudet före in i väggen för att inse mina begränsningar, men hade jag vetat hade jag å andra sidan kanske inte vågat testa gränserna. Vid tidig diagnos tror jag på integrering i vanlig klass där det är möjligt, för att inte öka känslorna av utanförskap och "vi och dem".
Senast redigerad av Aura Lux 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
Aura Lux
 
Inlägg: 217
Anslöt: 2008-08-21

Inläggav Lnovgo » 2009-02-02 18:21:16

Ett konkret problem som dock inte nödvändigtvis är kopplad till frågan "vanlig stor klass eller liten specialklass" som jag har känt av är en tendens att avsätta alldeles för kort tid till proven så att man om man fungerar som jag inte hinner svara på alla frågorna.

För övrigt tror jag att vettiga lärare är A och O för en bra skolgång, men tyvärr är det inte säkert att de blir vettiga av hög utbildning.

Vad gäller storleken på klassen anser jag att en liten klass är att föredra eftersom det blir överskådligare och mindre oljud så. Det finns dock många variabler som avgör om en klass är bra eller dålig för en elev, så det inte alls är säkert att en liten klass är bättre än en stor klass i ett enskilt fall.

Jag anser inte att det borde vara tillåtet att placera normalbegåvade i särskola. Det borde finnas små grupper som läser vanliga skolämnen.
Senast redigerad av Lnovgo 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
Lnovgo
Inaktiv
 
Inlägg: 879
Anslöt: 2008-05-06

Re: Integrering i grundskolan

Inläggav ragnevi » 2009-02-02 20:53:50

Jag gick i en vanlig klass, men att påstå att jag var inkluderad i skolan skulle vara fel. Jag har aldrig känt mig mer utanför i något sammanhang, jag har aldrig mått så dåligt som jag gjorde under denna tid och aldrig heller varit så rädd för vad som skulle hända varje dag i skolan.
Vad jag i efterhand inte kan förstå var varför jag överhuvudtaget kunde med att utsätta mig för något sådant, men jag kände inte till något annat och trodde att detta var normalt.

Tyvärr känns "inkludering" i vanliga skolklasser mer som ett sätt för kommunerna att hålla nere kostnaderna som specialklasser innebär, men det på bekostnad av elevernas självkänsla, vilket också ger skador som tar flera år att reparera.
Senast redigerad av ragnevi 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
ragnevi
 
Inlägg: 1069
Anslöt: 2007-05-31
Ort: Göteborg

Inläggav KrigarSjäl » 2009-02-02 20:59:59

Vill tillägga att "integrering" absolut inte uppnås via sk elevassistenter. Det fungerar tvärtom utpekande och stigmatiserande för den elev som tilldelats sådan.

Jag är glad att jag slapp ha sådan, det hade bara gjort skoltiden ännu värre.

"Integrering" förresten, vad gömmer sig egentligen bakom ett sådant ordval? Jag får vibbar åt assimilering.
Vad aspergare behöver krävs det ingen raketforskare för att räkna ut: mindre klasser, mer struktur i undervisningen och mindre av alla nya idéer i stil med grupparbeten, dramaövningar, studieresor och temaveckor.

Framför allt behöver vi inte en hoper specialpedagoger som behandlar oss som barn.
Senast redigerad av KrigarSjäl 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
KrigarSjäl
Frivilligt inaktiverad
 
Inlägg: 33157
Anslöt: 2006-08-10

Inläggav ragnevi » 2009-02-02 21:06:30

I Göteborg så finns en verksamhet för barn med problem inom autismspektrumområdet. Det är sju elever i varje klass, det finns förutom en lärare också en elevassistent. Skolan följer den vanliga skolplanen och är ingen särskola.
Vad är nackdelen?
Platserna är begränsade, det går bara 50 elever på skolan fördelat på nio klasser. Barnen är under hela sin skoltid hotade med att de varje år kan tvingas från skolan om den stadsdel som de bor i vägrar att betala för dem. Kostnaden är ungefär 100.000:- per år per elev extra och varje år måste föräldrarna gå upp i stadsdelsnämnden och fläka ut sina liv varför de behöver ha sitt barn i denna skolverksamhet.

Om detta leder till att barnen mår bättre, får bättre självförtroende och kan tillgodogöra sig utbildningen, samt att detta på sikt leder till att fler etablerar sig på arbetsmarknaden så är det en enorm samhällsekonomisk vinst. Faktiskt så räcker det med att fem elever som senare i livet etablerar sig på arbetsmarknaden, istället för att bli förtidspensionerade täcker kostnaden för utbildningen för hela skolans elever under nio år.


http://www10.goteborg.se/hogsboskolor/g-klasserna/default.htm
Senast redigerad av ragnevi 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 2 gånger.
ragnevi
 
Inlägg: 1069
Anslöt: 2007-05-31
Ort: Göteborg

Inläggav ragnevi » 2009-02-02 21:14:51

KrigarSjäl skrev:Vill tillägga att "integrering" absolut inte uppnås via sk elevassistenter. Det fungerar tvärtom utpekande och stigmatiserande för den elev som tilldelats sådan.

Jag är glad att jag slapp ha sådan, det hade bara gjort skoltiden ännu värre.

"Integrering" förresten, vad gömmer sig egentligen bakom ett sådant ordval? Jag får vibbar åt assimilering.
Vad aspergare behöver krävs det ingen raketforskare för att räkna ut: mindre klasser, mer struktur i undervisningen och mindre av alla nya idéer i stil med grupparbeten, dramaövningar, studieresor och temaveckor.

Framför allt behöver vi inte en hoper specialpedagoger som behandlar oss som barn.


Det håller jag inte riktigt med om, min elevassistent som jag hade från första klass (när man märkte att jag inte fungerade i klassrummet) och fram till sjätte klass då jag inte fick ha kvar henne, är en av de få positiva saker jag minns från skolan.
Det var inte alltid bra innan, jag kunde fortfarande bli utsatt för saker under rasterna eller på hemvägen, men då från elever utanför min egen klass. Helvetet började efteråt.
Senast redigerad av ragnevi 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
ragnevi
 
Inlägg: 1069
Anslöt: 2007-05-31
Ort: Göteborg

Inläggav Saninaé » 2009-02-02 21:31:21

I lågstadiet var jag lika social som alla andra, även om jag var lite konstig. I mellanstadiet var jag utanför men klarade mig bra. Jag hade ingen diagnos då, men jag hade definitivt inget behov av att gå på en anpassad klass.

Högstadiet kan jag inte svara rättvist på. Jag blev bara mobbad då. Men den dåliga strukturen på gymnasiet tillsammas med delvis fortsatt mobbning gjorde att det tog stopp där.

I min egen åsikt så är det nog bättre att helt enkelt gå i normal klass så långt det går. Istället för att potentiellt bli överbeskyddad eller hämmad i en AS klass.
Senast redigerad av Saninaé 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
Saninaé
Inaktiv
 
Inlägg: 1501
Anslöt: 2006-01-24
Ort: X mil från läsaren.

Inläggav Lilla Gumman » 2009-02-02 23:18:14

Hej!

Jag gick i vanlig skola. Men jag fick gå till en speciallärare ibland. I lågstadiet och mellanstadiet gick jag ibland från klassen och fick läsa svenska och matematik särskilt, men oftast var jag med klassen i dessa ämnen. Dock var jag väldigt långsam.

Min mamma sa inför avslutningen i femte klass att jag skulle fråga läraren om jag fick ta hem sjätte årskursens matematikbok. Sedan fick jag sitta med mamma och läsa matte en timme varje dag hela sommarlovet.

I sjunde klass började vi med att göra ett prov. Jag blev inte godkänd och fick läsa matematik med en liten klass på fem elever som specialläraren på skolan hade. Där gick elever som hade 1:or och 2:or och behövde extra hjälp. "Men man kan gå nere hos mig och ha femma!" sade specialläraren stolt.

Nian var den värsta tiden för mig, innan vi skulle välja till gymnasiet. Vi fick åka till en företagsmässa för att få information om olika yrken, vi kollade runt i montrarna och tog broschyrer. Vi åkte och tittade på Trä-linjen. Vi gick på information om alla möjliga linjer och hade samtal med syokonsulenten. Jag fick en häftad bok där det stod om alla linjer på gymnasiet. Habiliteringen hade bestämt att jag skulle läsa social linje på gymnasiet och så var det med det. Jag fick inte välja vad jag ville, det var social linje eller handel och kontor. Villkoret för att jag skulle få välja handel och kontor var att handelsdelen skulle plockas bort, det ansågs att jag inte skulle klara av det. Så jag valde social linje.

På gymnasiet hade jag ingen hjälp i skolan.

En gång när jag satt och tittade på nyheterna med mina föräldrar var det ett reportage om en skyddad verkstad. Då sa min pappa: "Där ska du jobba!" och jag minns att jag inte höll med. Mina föräldrar sa att jag inte klarade av ackordsjobb. Min då naiva logik var: "Om det krävs att jag gör hundra saker i timmen för att få lön, då ser jag till att göra hundra saker i timmen. Men om jag får samma lön om jag gör en i timmen eller hundra, då kan jag lika gärna göra en."

Resten är en annan historia.

Hälsningar

Lilla Gumman
Senast redigerad av Lilla Gumman 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
Lilla Gumman
 
Inlägg: 5451
Anslöt: 2007-08-01
Ort: Ludvika

Inläggav Milyc » 2009-02-07 14:31:28

KrigarSjäl skrev:Vill tillägga att "integrering" absolut inte uppnås via sk elevassistenter. Det fungerar tvärtom utpekande och stigmatiserande för den elev som tilldelats sådan.

Jag är glad att jag slapp ha sådan, det hade bara gjort skoltiden ännu värre.

"Integrering" förresten, vad gömmer sig egentligen bakom ett sådant ordval? Jag får vibbar åt assimilering.
Vad aspergare behöver krävs det ingen raketforskare för att räkna ut: mindre klasser, mer struktur i undervisningen och mindre av alla nya idéer i stil med grupparbeten, dramaövningar, studieresor och temaveckor.

Framför allt behöver vi inte en hoper specialpedagoger som behandlar oss som barn.


I princip håller jag med dig men där det inte finns några sådana klasser kan en elevassistent säkert i vissa lägen vara till hjälp för en aspergare som går i de vanliga skolklasser som finns nu om det uppdraget sköts på rätt sätt.

Specialpedagoger som jämställer oss med infantila autister och behandlar oss som utvecklingsstörda är direkt kontraproduktivt men vill de som bygger upp och förestår den verksamhet som hjälper aspergare att komma till sin rätt i skolan kalla sig specialpedagoger så får de väl göra det.
Senast redigerad av Milyc 2011-05-04 17:48:17, redigerad totalt 1 gång.
Milyc
Inaktiv
 
Inlägg: 2078
Anslöt: 2007-02-22

Inläggav kamikaze » 2009-02-09 15:29:02

Om man skall integreras eller inte beror ju på så många saker.

Hur stora problem man har.

Hur mycket kan den vanliga skolan anpassa (i de fall det behövs)

Vilken hjälp och framförallt hur stor är kunskapen i den vanliga skolan.

Alla med AS problematiken är ju inte lika, vi brottas med många olika problem och oförståelse.

Själv anser jag att alternativen måste finnas, men framförallt måste kunskap bli bättre i den vanliga skolan.
kamikaze
 
Inlägg: 27
Anslöt: 2007-12-03
Ort: Dalarna

Återgå till Aspergare och vården



Logga in