Det finns tydligen något som heter "körkortsmottagning". Jag har mailat en sån (dom vill helst att man mailar). Gissar att det kommer gå trögt i semestertider.

Spontant låter det dyrt också, men det var vårdcentralen som hänvisade mig dit.

Det måste vara en läkare som har koppling till det aktuella problemet. Det kan alltså inte vara en urolog.

Det verkar rimligt. Fick svar nu iaf:

Hej!

Tack för att du har kontaktat oss, vi hjälper dig gärna.

Börja med att ansöka om körkortstillstånd. Om Transportstyrelsen vill ha intyg så kommer de att skicka ett föreläggande till dig om vilken typ av intyg du behöver. Då kan du boka tid till oss, online. länk: HÄR Välj "Läkarintyg ADHD/ADD/Asperger /neuropsykiatrisk diagnos"

Boka tid med framförhållning, du kommer att behöva skicka in handlingar till oss innan besöket. När du har bokat tid kommer du att få ett mail från oss med närmare information kring vad du behöver skicka till oss (föreläggandet, din utredning etc)

Besöket kostar 2000 kr inkl moms.

Jag har insett att jag är alldeles för #utbränd för att påbörja det här nu. Har dessutom inte råd med dom här 2000. Jag har iaf. semester ett tag nu och kanske kan hämta mig lite och köra igång i höst/vår.

Det verkar ju som det kan ta ganska lång tid iaf.: "Boka tid med framförhållning"

EDIT: det verkar ganska krångligt måste jag säga ändå.

https://www.bokadirekt.se/places/driving-k%C3%B6rkortsmottagning-17471/l%C3%A4karintyg-neuropsykiatrisk-diagnos-adhd-add-asperger-296801?sr=31731

Boka Läkarintyg neuropsykiatrisk diagnos (ADHD, ADD, Asperger)

Vi lägger vanligtvis ut bokningsbara tider en månad i taget. Om det är svårt att hitta tider betyder det att vi är fullbokade en månad framåt.

Du kan boka tid om du behöver läkarintyg avseende någon av följande diagnoser: ADHD, ADD, Aspergers Syndrom.

Du kan inte boka tid här om du har en annan psykiatrisk diagnos - då vill vi att du kontaktar oss på telefon eller e-post i stället.

OBS! Det är mycket viktigt att vi får ta del av underlag innan besöket. Det underlag som vi behöver är:

- Kopia av utredningen, det räcker med en sammanfattning från läkaren som ställde diagnos.

- Kopia av journal, i det fall du har en pågående/avslutad kontakt med psykiatri, senaste årets journal räcker.

- Kopia av föreläggande från Transportstyrelsen, i det fall du har ansökt om körkortstillstånd och fått ett föreläggande (om du inte ansökt ännu finns inget föreläggande).

Besöket kostar 2000 kr inkl moms. Legitimation uppvisas (viktigt).

Skicka detta till oss via mail eller post. Om du mailar, skriv personnummer i ämnesraden. Vi måste få detta minst en vecka innan besöket. Boka tid med god framförhållning så du hinner med att ordna detta.

Du kan inte boka tid här om du inte har några underlag eller svårt att få tag i din utredning - kontakta oss i stället via telefon eller mail.

Besöket kostar 2000 kr inkl moms och du måste ha med dig en giltig legitimation till besöket.

Uteblivet besök samt återbud senare än 12 timmar innan bokad tid debiteras

E-post: driving@korkortsmottagning.se

Vanlig post:

Driving Körkortsmottagning
Gubbängsvägen 102
122 45 Enskede

Det är viktigt att fylla i rätt person -och kontaktuppgifter vid bokning. Detta så att vi kan komma i kontakt med dig om vi behöver boka om eller lämna ytterligare information innan du kommer på besöket.

Hur har du råd med körkort om du inte har pengar ens till intyget?

Psykiatrin fixar mina intyg. Det är möjligt dom tycker det är betungande, vad vet jag. Gratis är det i alla fall.

För mej var det ansträngande att ta körkort och jag blev sjukskriven efteråt. Berodde nog inte bara på det men delvis. Tog inte alla körlektioner jag betalt för heller, det kändes för jobbigt.

Jag hoppas det ordnar sig och du fixar det.

Tackar för svaret.

Jag kommer ha råd med det snart. Jag ska börja jobba lite mer snart.

Det brinner inte i knutarna med körkort, men jag skulle vilja kunna börja övningsköra ganska snart ändå. Min Flickvän™ har nämligen både bil och (inte oväntat?) körkort så jag kan köra med henne då.

Jag ska säga att jag har kört tusentals mil tidigare också, så jag tror det kommer gå rätt fort att ta körkortet när väl motivation och ro infinner sig (om det nu kommer göra det).

Ni som har diagnos, har ni upplevt att det är komplicerat att ta eller behålla körkort? Har ni blivit nekade eller på annat sätt haft problem p g a er diagnos?

de kan dra till med "du som är psykiskt störd hur kan du ha körkort?" eftersom man inte räknas till "mänskligheten" kan man säga vad som helst, men det är bara att skita i de idioterna, lol

aspismuppen skrev:Ni som har diagnos, har ni upplevt att det är komplicerat att ta eller behålla körkort? Har ni blivit nekade eller på annat sätt haft problem p g a er diagnos?

Började öva med föräldrar så fort jag kunde och gick på introduktion, min far var min lärare men han var ofta arg och svårt med temperamentet och kunde skälla och sucka väldigt mycket när något litet inte gick bra.

Köpte ett lektionspaket värt någonstans mellan 10-25 tusen, kommer inte ihåg exakta siffran, då kunde man lösa in dessa lektioner när man ville eller hade tid, det var ett erbjudande så det hade varit mycket dyrare att köpa dem varje gång jag kom dit, istället betade man av lektioner tillfälle efter tillfälle, man kunde önska vad man ville öva på med körskolläraren och de hade ett datorsystem som såg vad man redan hade gjort.

Jag tog min tid med körkortet, tog nog ett par år innan jag var redo för testerna för att få körkortet.
Allt skedde inte på en gång med stress, ett problem blev dock att jag fick handskas med många olika lärare eftersom en del slutade som lärare eller andra omständigheter, då fick jag nya lärare som inte riktigt var bekanta med en. De visste kanske tillexempel inte hur mycket du hade kvar och vilka moment som behövde mer träning, då fick man ta en stund och förklara innan lektionen.

Större delen av körningen skulle jag rekommendera att göra hemma med anhörig, någon bra och tålmodig och orädd person som vill ta ansvaret. Det blir väldigt dyrt att återkomma till bilskolan månad efter månad, utöver paketet jag köpte blev det nog ett par tusenlappar till för lektionerna mot slutet för att färska upp minnet innan uppkörningen.

Hade både bra och dåliga lärare på bilskolan, en lärarinna var inte så bra, hon lyssnade på jättehögmusik utan min tillåtelse och hon klagade jämt på varför jag inte använde solglasögon när jag körde bil.
Sen fanns det såklart seriösa lärare som var äkta förare, ofta hade de jobbat som chaufförer av olika slag och visste väldigt mycket om vägmärken och olika rutter på vägarna.

Kan bli förhöjd stress och nervositet om man kör med fel personer som kritiserar, för oväsen, skriker eller skäller, bättre ha någon som är lugn och sansad så kör du också bättre.

Teoriprovet gick ganska bra har jag för mig om, om jag inte minns fel gjorde jag det på andra försöket, det verkade dock inte finnas någon sorts kompromiss med tiden man var tillåten på testet, jag tar ofta väldigt lång tid på mig vid olika prov, så teoriprovet var ju mest svårt med tiden, annars sitter kunskaperna om man läser teoriboken och studerar och försöker memorera (inte bara inför provet utan inför hela framtiden).
Vet inte varför jag inte kunde få förlängd tid, kommer inte ihåg motiveringen, kanske bara var om man var dyslektiker (som jag inte är) eller så var det en alltför krånglig process att få ett sånt tillstånd om man hade Aspergers, så jag skrev på samma tid som alla vanliga, men det gick fast jag fick sitta tills sista minuten och jag fick skippa en del istället för att försöka begrunda svaret som jag annars brukar när det kommer till allting. Jag fick försöka vara snabb och flexibel.

Uppkörningen gick på tredje försöket, andra försöket gick inget bra, ibland får man inte så bra personer som ska bedöma, de kan verka aggressiva, nervösa eller rädda, eller ha fel temperament helt enkelt, jag fick en sån person på andra försöket, någon gammal reservofficer som var som värsta drillsergeanten och skrek i örat när det inte dög. På tredje försöket hade jag en snäll gammal farbror som var väldigt lugn och nära pensionen han hade en väldigt lugn och snäll aura omkring sig.

Då hade jag gjort båda proven och klarat dem och jag fick mitt körkort, aldrig haft några problem med bilkörningen efter jag tog körkortet, pendlat med bil till och från jobb på flera mil ibland, det var aldrig några olyckor eller problem, blev en van bilförare och det känns lika naturligt som när man lärt sig att cykla.

Men sen vet jag att det inte var för alla med diagnos att försöka sig på, det är väldigt stressigt ibland och det kan vara mycket tryck från olika håll att man ska möta en viss förväntan, ibland kunde lärarna vara väldigt besvikna om man glömt något man tidigare lärt sig och var tvungen att göra om det igen. En del fastnar väl på ett av proven och kommer inte vidare, jag hade en vän med ADHD som alltid klarade uppkörningen men aldrig teoriprovet så han körde illegalt utan körkort flera år efteråt, vet inte hur det gått sen.

Du får testa och se, men det kan vara en lång och svår väg, men för mig var det värt det, jag hatar kollektivtrafiken väldigt mycket och att dela transporter med andra så bil är en enorm frihet olikt något annat.

Tack för svar, jag är väldigt nära en diagnos nu och de menar att jag är aspis. Fick dock panik och ville avbryta utredningen när jag kom att tänka på att de kan dra in körkortet Sen kommer ju alla dessa mediciner in i bilden. Jag käkar typ allt och tänker att en läkare som skulle se min medicinlista skulle få en chock och undra hur jag klarar att stå upp

Okej, då kanske inte körkort är något för dig?
Du kanske har Autism, jag har högfungerande Aspergers och äter inga mediciner över huvud taget.

Man måste ju skaffa fram intyg också att man får köra bil, det kan ta lång tid, då måste man träffa en legitimerad psykolog eller dylikt motsvarande som kan godkänna dig för körning, att du är mentalt frisk för att köra, att du inte har empatiproblem, att du inte vill skada folk, eller att du blir för distraherad av saker i trafiken, typ sådana frågor blir det i en sådan session med psykolog.

Du kanske kan skaffa körkort för traktor?

aspismuppen skrev:Tack för svar, jag är väldigt nära en diagnos nu och de menar att jag är aspis. Fick dock panik och ville avbryta utredningen när jag kom att tänka på att de kan dra in körkortet Sen kommer ju alla dessa mediciner in i bilden. Jag käkar typ allt och tänker att en läkare som skulle se min medicinlista skulle få en chock och undra hur jag klarar att stå upp

Min läkare frågade om jag har körkort, eftersom jag också tar massvis med tunga mediciner, bl.a. flera narkotikaklassade. Jag sa att jo, det har jag, men jag kör inte bil, just p.g.a. medicinerna. Annars har en läkare skyldighet att rapportera om man är olämplig som bilförare.

Men jag gjorde ett reaktionstest hos psykiatrin o trots mina mediciner hade jag snabbare reaktionsförmåga än genomsnittet, men det är främst p.g.a. koncentrationssvårigheter jag inte kör bil.

Så viktigt är det inte att köra bil.
Tycker jag.
Det är mycket viktigare att du och andra känner dig (själv) och att hela ditt liv blir bra.
Sen är det inte alls säkert att du inte kommer att få eller kunna ta körkort och få köra.
Det är många aspies som gör det.
Men är det så att man är alltför distraherad eller tar mediciner regelbundet som kan göra det farligt för dig och andra i trafiken så är det naturligtvis mycket bättre att undvika risker för att råka ut för livsfarliga olyckor än att ha körkort eller köra bil...
Det är ju ändå trots allt ganska självklart och väldigt klokt att avstå från sådant i sådana fall.

Idag går det faktiskt oftast bra att leva och klara sig utmärkt utan körkort och egen bil.
Jag har inget körkort och har aldrig velat eller vågat försöka ta det då jag är rädd för trafik och vet att jag är distraherad lätt pga att jag fokuserar på detaljer och då får svårt att se helhetsbilden vilket är extremt viktigt att kunna se och tolka snabbt i motorfordonstrafik för att undvika missförstånd och olyckor.
Så för mig personligen har det alltid varit självklart tack och lov att inte köra bil.
Sen tror jag att jag skulle kunna öva upp mig och klara det bra i vissa situationer, men risken för olyckor gör att jag avstår.
Trötthet har också ökat med åldern och det är ytterligare en riskfaktor.
Men, som sagt, det är nog väldigt individuellt detta och också därför man får göra individuella tester och får individuella bedömningar av läkare (vilket alltid borde vara fallet även i andra sammanhang f ö) osv om man är intresserad av att försöka skaffa sig körkort.

Bor man i glesbygd med långt till samhällsservice osv så förstår jag att det kan bli ett helt annat bekymmer om man inte har tillgång till körkort än om man bor i en tätort med mer kollektivtrafik.
Jag hoppas att du får det så som du önskar eller så bra det kan bli för dig!

Tack, jo jag kanske skulle inse faran med att köra omkring med en näve mediciner i magen. Och kanske traktor skulle funka, det går ju så långsamt bara Vi får se

aspismuppen skrev:Tack för svar, jag är väldigt nära en diagnos nu och de menar att jag är aspis. Fick dock panik och ville avbryta utredningen när jag kom att tänka på att de kan dra in körkortet Sen kommer ju alla dessa mediciner in i bilden. Jag käkar typ allt och tänker att en läkare som skulle se min medicinlista skulle få en chock och undra hur jag klarar att stå upp

Vilka mediciner är det som botar asperger? Jag vill testa.

Har du diagnos behöver du ett intyg. Har du ingen diagnos behövs inget intyg. Ta körkort före. Be dom dröja med svaret på utredningen eller åk inte dit på samtalet när dom ska ge dig svaret. Så länge du inte fått diagnos är antagligen allt lugnt. Jag övervägde att inte kryssa för jag hade aspergerdiagnos, tror det hade funkat.

Har provat köra bil ett par månader men insett att det är för rörigt i mitt sinne.

En kompis försökte lära mig köra hans moppe, pajade den nästan. Vred gasvredet åt fel håll hela tiden så det nästan lossnade, växlade så det lät som alla kuggar skulle flyga ur. Andra kompisar jag hade lärde sig direkt som om dom redan kunde. Jag har aldrig haft känslan för det muskel-motoriska. Kan inte dansa, sporta eller spela instrument.

Asperger och ADD diagnoser.

Har körkort och hade inga problem med att ta det. Men jag kör inte så mycket, och oftast är det på ställen jag redan är bekant med. Hade jag behövt köra på något ställe som jag inte sedan innan kände till så hade det nog orsakat en del ångest.

LordNelson skrev:Jag övervägde att inte kryssa för jag hade aspergerdiagnos, tror det hade funkat.

Tror det är lagbrott att ljuga på ett sånt dokument precis som vid mönstring/militärtjänstgöring, man måste fylla i allt som stämmer oavsett. Straffen kan nog bli rätt allvarliga annars. Man måste tala sanning om sin ögonsyn och mentala hälsa när man skaffar körkort och kör bil, annars är man inte bara en fara för sig själv utan för andra som också är ute i trafiken. Man måste nog förklara vilka mediciner man tar och om man har andra hälsoproblem som allergier. Allt ska stämma annars åker man på digra straff.

Kan tänka mig att även ett försäkringsbolag skulle vilja ha ett eller annat ord med i laget, inte minst vid krock eller skada. Jag provade för några år sedan att skaffa privat sjukförsäkring, vad jag nu skulle med det till. Det blev avslag när de såg min state of mental health.

aspismuppen skrev:Kan tänka mig att även ett försäkringsbolag skulle vilja ha ett eller annat ord med i laget, inte minst vid krock eller skada. Jag provade för några år sedan att skaffa privat sjukförsäkring, vad jag nu skulle med det till. Det blev avslag när de såg min state of mental health.

Jag har körkort och aspergerdiagnos, inget som något försäkringsbolag vet om.

Så länge man inte har diagnos är det okej att ha körkort utan läkarintyg.

Riksamiralen skrev:

LordNelson skrev:Jag övervägde att inte kryssa för jag hade aspergerdiagnos, tror det hade funkat.

Man måste tala sanning om sin ögonsyn och mentala hälsa när man skaffar körkort och kör bil, annars är man inte bara en fara för sig själv utan för andra som också är ute i trafiken. Man måste nog förklara vilka mediciner man tar och om man har andra hälsoproblem som allergier. Allt ska stämma annars åker man på digra straff.

Jag har en psykisk sjukdom och asperger och tror inte jag är en större fara än många anndra i trafiken.

Alyana skrev:Så viktigt är det inte att köra bil.
Tycker jag.
Det är mycket viktigare att du och andra känner dig (själv) och att hela ditt liv blir bra.
Sen är det inte alls säkert att du inte kommer att få eller kunna ta körkort och få köra.
Det är många aspies som gör det.
Men är det så att man är alltför distraherad eller tar mediciner regelbundet som kan göra det farligt för dig och andra i trafiken så är det naturligtvis mycket bättre att undvika risker för att råka ut för livsfarliga olyckor än att ha körkort eller köra bil...
Det är ju ändå trots allt ganska självklart och väldigt klokt att avstå från sådant i sådana fall.

Idag går det faktiskt oftast bra att leva och klara sig utmärkt utan körkort och egen bil.
Jag har inget körkort och har aldrig velat eller vågat försöka ta det då jag är rädd för trafik och vet att jag är distraherad lätt pga att jag fokuserar på detaljer och då får svårt att se helhetsbilden vilket är extremt viktigt att kunna se och tolka snabbt i motorfordonstrafik för att undvika missförstånd och olyckor.
Så för mig personligen har det alltid varit självklart tack och lov att inte köra bil.
Sen tror jag att jag skulle kunna öva upp mig och klara det bra i vissa situationer, men risken för olyckor gör att jag avstår.
Trötthet har också ökat med åldern och det är ytterligare en riskfaktor.
Men, som sagt, det är nog väldigt individuellt detta och också därför man får göra individuella tester och får individuella bedömningar av läkare (vilket alltid borde vara fallet även i andra sammanhang f ö) osv om man är intresserad av att försöka skaffa sig körkort.

Bor man i glesbygd med långt till samhällsservice osv så förstår jag att det kan bli ett helt annat bekymmer om man inte har tillgång till körkort än om man bor i en tätort med mer kollektivtrafik.
Jag hoppas att du får det så som du önskar eller så bra det kan bli för dig!

men nu är det ju inte alla som bor i tjockhult, där det går t-bana och bussar var femte minut, här där jag bor är det i princip omöjligt att ha ett jobb om man inte har körkort, och när jag fick en diagnos, så var jag tvungen gå till en hjärnskrynklare och få ett intyg vartannat år, men så fick jag en ny skrynklare, som sa att det här behöver man inte hålla på med, och skrev ett intyg till trafikverket att jag var helt ok att ha körkort, och han tyckte inte det behövdes ngt intyg, så nu behöver jag inte längre skämmas med det där, så ni som har det kravet, prova att fråga om de inte kan avskriva det där

antonius skrev:

Alyana skrev:Så viktigt är det inte att köra bil.
Tycker jag.
Det är mycket viktigare att du och andra känner dig (själv) och att hela ditt liv blir bra.
Sen är det inte alls säkert att du inte kommer att få eller kunna ta körkort och få köra.
Det är många aspies som gör det.
Men är det så att man är alltför distraherad eller tar mediciner regelbundet som kan göra det farligt för dig och andra i trafiken så är det naturligtvis mycket bättre att undvika risker för att råka ut för livsfarliga olyckor än att ha körkort eller köra bil...
Det är ju ändå trots allt ganska självklart och väldigt klokt att avstå från sådant i sådana fall.

Idag går det faktiskt oftast bra att leva och klara sig utmärkt utan körkort och egen bil.
Jag har inget körkort och har aldrig velat eller vågat försöka ta det då jag är rädd för trafik och vet att jag är distraherad lätt pga att jag fokuserar på detaljer och då får svårt att se helhetsbilden vilket är extremt viktigt att kunna se och tolka snabbt i motorfordonstrafik för att undvika missförstånd och olyckor.
Så för mig personligen har det alltid varit självklart tack och lov att inte köra bil.
Sen tror jag att jag skulle kunna öva upp mig och klara det bra i vissa situationer, men risken för olyckor gör att jag avstår.
Trötthet har också ökat med åldern och det är ytterligare en riskfaktor.
Men, som sagt, det är nog väldigt individuellt detta och också därför man får göra individuella tester och får individuella bedömningar av läkare (vilket alltid borde vara fallet även i andra sammanhang f ö) osv om man är intresserad av att försöka skaffa sig körkort.

Bor man i glesbygd med långt till samhällsservice osv så förstår jag att det kan bli ett helt annat bekymmer om man inte har tillgång till körkort än om man bor i en tätort med mer kollektivtrafik.
Jag hoppas att du får det så som du önskar eller så bra det kan bli för dig!

men nu är det ju inte alla som bor i tjockhult, där det går t-bana och bussar var femte minut, här där jag bor är det i princip omöjligt att ha ett jobb om man inte har körkort, och när jag fick en diagnos, så var jag tvungen gå till en hjärnskrynklare och få ett intyg vartannat år, men så fick jag en ny skrynklare, som sa att det här behöver man inte hålla på med, och skrev ett intyg till trafikverket att jag var helt ok att ha körkort, och han tyckte inte det behövdes ngt intyg, så nu behöver jag inte längre skämmas med det där, så ni som har det kravet, prova att fråga om de inte kan avskriva det där

Det var det jag menade med att om man bor i glesbygd så är det svårare.
Vad skönt att du slipper intyg nu då.

Alyana skrev:Vad skönt att du slipper intyg nu då.

ja det var ett elände, som gjorde att man kände sig som en brottsling och utpekad, men jag förstår samtidigt att om någon förlorat förståndet fullständigt, kan man ju inte ha den personen i trafiken, så det var väl bra att de gör ett par "kontroller" innan de släpper det där intygs kravet