Zima33 skrev:Fast du behöver väl inte prata med någon, bara skicka in skadeanmälan osv.

Aha, aja jag förstod de som man skulle ringa in... Får helt enkelt kolla närmare! Tackar.

Mountain_lion skrev:"Den vanligaste komplikationen är infektion i såret eller bukhinnan. Ungefär 10 procent av patienterna drabbas av detta. Om infektionen blir allvarlig kan patienten behöva läggas in på sjukhus igen. Symtom att vara uppmärksam på vid infektion är stigande feber, mer värk samt att operationssåret blir rödare och mer svullet. "

Hoppas du inte råkat ut för detta.

krya på dig och lycka till.

Nja, jag har varit på akuten och sjukhuset efter operationen runt 10-15 gånger för jag trott de var "tarmvred" för de gjort så jäkla ont och de ska vara vanligt å få efter dem kastat runder med tarmarna å bara hivat in dem igen... De har tagit alla prover de kan men hittar inget, vilket för mig är RIKTIGT märkligt. Var lite mer än ett årsen jag blev opererad nu, minns de fortfarande som igår. Helt "beroende" av smärtan nu, får jag ont så är de oftast så ont att jag måste lägga mig ner och förhoppningsvis kunna somna elr bara gå in i ett avskilt rumm... Å mer elr mindre stanna där tills de slutar, vilket oftast är allt från 20minuter till dagar.

Aja nog om mig, låter andra få säga sitt också.

Tar dom som har gjort mest ont:
# Stukade händer, fötter, fingrar ett antal gånger.
# Avslitet korsband.
# Magsmärtor på grund av myom + tiden efter operation.
# Sprutor i handflata.
# Uppsliten fot efter att jag fått in den i cykelhjul.
# Magsmärtor efter att ha blivit trampad av en häst.
# Ögonsmärta efter att ha fått in en ståltråd i ögat.
# Mensvärk.
# Borra tänder.
# Migrän.


Dom flesta är ändå "lagom" smärta, att det gör ont men det går över, inget att gråta över.
Kan säga att mina top 3, då jag faktiskt skrikit eller gråtit av smärta var:
- Avslitet korsband.
- Uppsliten fot efter att jag fått in den i cykelhjul.
- Magsmärtor på grund av myom + tiden efter operation.

Min topp 5-lista:

1 - Ryggmärgsprov
2 - Hjärnhinneinflammation
3 - Ryggmärgsprov
4 - Hjärnhinneinflammation
5 - Ryggmärgsprov

Allt annat var detaljer jämfört med det.

Jag har inte upplevt så hemska saker som en del av er, och inte är jag så tålig som en del av er verkar. Sedan har jag nog förträngt en del. Det är också svårt att väga emot sådant som gör ont i timmar och sådant som gör mera ont men kortvarigt.

1. Barnafödande (höll på i evighet tyckte jag men det var "bara" sex timmar)
2. Bukspottskörtelinflammation (ont i 12 timmar, Diklofenak hjälpte inte, endast morfin hjälpte)
3. Tandvärk och tandborrning och tandoperation. (Även bedövningssprutan gör ont.)
4. Hack i benet med åtföljande infektion (tog över en vecka)
5. Mensvärk (tyckte inga tabletter hjälpte)
6. Spänningshuvudvärk (varade hela dagen), kom varje lördag när jag jobbade men sen jag slutade jobba försvann den. Tog tabletter men de hjälpte inte.
7. Somnade med kompressionsstrumpor och vaknade av fruktansvärd värk i benen (kunde inte få av strumporna själv)
8. Mysko värk i timmar i magen och bröstet när jag ätit för sent och fet mat (gallsten?)
9. Kramp i benen (kortvarigt men gör väldigt ont just då)
10. Stelkrampsspruta (gör ont vid själva sprutsticket och efteråt också)

Jag har också fått irit två gånger och jag minns att det gjorde ont i ögat men inte hur ont. Det var länge sen sist, hoppas jag aldrig får det igen. Bökigt med ögondroppar.

Getingstick tyckte jag var det värsta jag upplevt som barn. Men då hade jag ännu inte så mycket erfarenhet av smärta.

Det allra mest smärtsamma att genomlida är tydligen klusterhuvudvärk, en sorts migrän. De patienter som haft det fick skatta smärtan av den på en skala upp till 10. De fick jämföra smärtan med andra sjukdomar (och barnafödande) som de upplevt.

Klusterhuvudvärk 9,7
Förlossningsvärk 7,2
Bukspottkörtelinflammation 7,0
Njursten 6,9
Gallsten 6,3
Skottskada 6,0
Diskbråck 5,9
Migränanfall 5,4
Fibromyalgi 5,2
Hjärtinfarkt 5,0
Stickskada 4,9
Bältros 4,6
Ryggmärgsprov 4,6
Artrit 4,0

DN 2023-10-11 skrev:På Karolinska institutet finns världens första center för klusterhuvudvärk, den allvarligaste formen som uppemot 10 000 svenskar har. Sjukdomen orsakar extrem ensidig huvudvärk med rinnande öga i attacker som varar mellan en kvart och tre timmar.

Spoiler: visa

– Klusterhuvudvärk är det mest smärtsamma man kan uppleva som människa. Många patienter refererar till ett odjur som tar deras kropp i besittning, att det känns som en kniv vrids om i ögat, säger docent Andrea Carmine Belin.

I en studie vid Texas universitet fick patienterna jämföra smärtan med andra smärtor de upplevt på en skala från ett till tio. Klusterhuvudvärk hamnade på 9,7, förlossningsvärk på 7 och skottskada på 6. Sjukdomen kallas även självmordshuvudvärk och i en pilotstudie på centret angav drygt hälften av 300 studiedeltagare att de har självmordstankar på grund av sin huvudvärk.

https://www.dn.se/insidan/migran-vanlig ... botemedel/

Hoppas verkligen jag slipper uppleva klusterhuvudvärk. Hoppas också de hittar ett botemedel mot det.

1. Gallstensanfall. (Inte lika stark smärta som att föda barn, men upplevdes värre eftersom den inte var "positiv".)
2. Föda barn utan bedövning.
3. Långvarig - ca tre år nu - värk i nacke, käkar och skuldror. (Inte alls lika intensiv smärta som övriga punkter, men mycket mer tärande. Påverkar sömnen också.)
4. Bakterieinfektion i mjölkkörtlarna. (Grät av smärtan varje gång jag ammade.)
5. Inflammation i båtlederna. (Kunde inte ens hålla i besticken när jag skulle äta.)
6. Stängde bildörren på pekfingret och fick ett djupt jack förutom att det blev lite "mosat".
7. Biten i bröstvårtan av ammande barn så det blödde.
8. Små dagliga vardagsskador, t ex sparka lilltån i trösklar, slå huvudet i fläkten. (Jag har alltid blåmärken och småsår på hela kroppen. Dålig kroppsuppfattning...)

Pga långvarig värk har tydligen mitt smärtsystem "tränat upp sig" så att jag upplever smärta mycket starkare nu än för några år sedan. Jag trodde det "bara" var psykiskt, men när jag klämde fingret i bildörren reagerade min kropp som om hela armen hade blivit avkapad. Jag fick influensasymtom och var tvungen att ligga i sängen tre dagar. Kändes ganska pinsamt. Men barnen hade i alla fall roligt åt det, och det är ju kul att man kan glädja nån...

Kan inte komma ihåg att jag haft riktigt ont, det är mest en lång rad av småskador. Men jag tror man glömmer smärta, eller åtminstone gör jag det.

Jag minns något som gjorde ganska ont, när jag var ungefär 10 år. Jag var hemma hos en kompis och vi lekte ute i trädgården. Och jag såg en boll i gräset vid kanten av gräsmattan. Så jag sprang mot den och sparkade till den så hårt jag kunde.

Det var en rund sten.

Och det var inte bara en sten, den var förankrad i marken med en metallstång. Jag tror att det var någon slags markering av en tomtgräns eller någo, så den satt väldigt fast i marken och någon hade målat den stenen så på avstånd såg den ut som en boll. Jag såg ut så här:

Solblomma skrev:Pga långvarig värk har tydligen mitt smärtsystem "tränat upp sig" så att jag upplever smärta mycket starkare nu än för några år sedan.

Jag pratade med en sjuksyrra om detta för en del år sedan. Hon sa att om man har tagit smärtstillande under långa perioder kan ens smärttröskel sjunka. Man upplever smärta mer intensivt, även relativt lindrig sådan.

Tycker att det är märkligt att jag inte fick särskilt ont när jag för 6 år sedan halkade på en isfläck och fick en "Monteggiafraktur med genomstick på ulna gustilo 1"...

Till alla er som lider av Mensvärk:

Skaffa hormonspiral!

Hjälpte i alla fall mig att bli av med smärtan helt. Jag blev helt förhandlings förlamad varje månad och kunde inte arbeta eller ens sova 2 dagar i månaden. Förlorade mycket blod också vilket jag nu slipper.

NormBrytaren skrev:Till alla er som lider av Mensvärk:

Skaffa hormonspiral!

Hjälpte i alla fall mig att bli av med smärtan helt. Jag blev helt förhandlings förlamad varje månad och kunde inte arbeta eller ens sova 2 dagar i månaden. Förlorade mycket blod också vilket jag nu slipper.

+1

Kan vara olika dock, gäller inte alla. Pratar bara för mig själv.

*Öroninflammation

*Ryggvärk

*Magvärk

Jag har förlorat känseln i lillfingret o delvis ringfingret. Jag skulle kunna ta en sekatör o klippa av mig lillfingret utan att jag känner nått... Just nu är det bara i vägen, hänger ner från höger hand o kommer åt en massa tangenter så det blir stavfel. Men jag har ett visst hopp om att komma o få tillbaka känseln o rörelseförmågan i det. Försöker o öva på att skriva utan att det är i vägen.

Min tio i topp, värst överst:

1. Bukspottkörtelinflammation (Fruktansvärda magsmärtor dygn efter dygn.)
2. Krossad axel (Gjorde ont i flera år. Genomgick tre stora operationer. Värsta perioden var då jag gick med en inopererad stålskena i ett halvår)
3. Diskbråck. (Invalidiserande ryggsmärta i flera månader)
4. Gallstensanfall (Som 1 men något lindrigare. Ledde dock till 1)
5. Brutet ben (Jag förstod inte det var brutet utan gick till jobbet som vanligt. Hade fått en bjälke över benet. Då såret blev inflammerat en vecka senare gick jag till läkare som snabbt konstaterade att benet var brutet och blev arg för att jag inte kommit tidigare.)
6-10. Allt annat (axlar ur led, brutna revben, andra benbrott med mera. Känns nästan inte, se nedan)

Jag har efter aspergerdiagnos som 50+:are förstått att jag har fel på smärtsinnet. Det är inte ovanligt bland aspergare. Jag har en väldigt, väldigt hög smärttröskel. Jag är faktiskt osäker på om jag alls känner flera sorters smärta. Det enda som gör ont på riktigt är inre smärta och ren nervsmärta. Det som får andra att backa undan känner inte jag. Det gör att jag fortsätter i farliga situationer. Resultatet är att jag brutit armar, ben, fingrar med mera massor med gånger samt ådragit mig hjärnskakningar, knäskador, sönderslitna muskler med mera. Folk tror att jag är stentuff när jag inte känner att det gör ont. Alla skador gör att jag är i ganska risigt skick. En läkare sa att jag har en kropp som ett pensionerat hokeyproffs trots att jag är en stillsam akademiker.

them libraries

Ignatius skrev:Jag har efter aspergerdiagnos som 50+:are förstått att jag har fel på smärtsinnet. Det är inte ovanligt bland aspergare.

Jag brukar ha svårt för att definiera var smärtan kommer ifrån. T.ex. så hade jag länge ont i tandköttet på ett ställe så borstade extra noga där. Sen visade det sig att det var hål i tanden. Så jag hade egentlign ont i tanden.
Annars brukar jag inte ha tandvärk, inte ens när ca en tredjedel av en tand sprack loss. Det kanske inte gick in till nerven iofs men den tanden hade varit illa däran i flera år så jag borde ha känt nånting iaf.
Det är likadant med annan smärta, svårt att känna exakt var den sitter plus att den kan flytta runt så jag blir förvirrad.

Ignatius skrev:Jag har efter aspergerdiagnos som 50+:are förstått att jag har fel på smärtsinnet. Det är inte ovanligt bland aspergare.

Jag var på spa/salong idag och fick flera gånger frågan om jag kände någon smärta. Mest när frisörskan färgade håret.

Kände ingenting obehagligt, alla taktila nervintryck kändes sköna.

Har fått mitt nervsystem förstört av stress så känner ingen smärta från fysisk beröring.

Syn, hörsel, lukt och smak är dock överkänsliga. Får sk "autistic meltdowns" lätt och måste då ligga under täcke/filt med öronproppar i ett svalt rum

Jag kommer inte ihåg att jag haft väldigt ont någon gång.

Jag har haft huvudvärk, ont i ryggen, fotleden, knän ibland, halsen. Men det är ju inte stark smärta.

Det som gör ondast är väl om jag råkar sparka tårna, knät eller huvudet i något, eller bränner mig genom att nudda något hett. Men den smärtan går ju över fort.

En gång ramlade jag på isen och bröt underarmen. Men då kände jag ingen smärta alls, förrän senare när läkarna borrat in stålstift i benen.

En gång var den bakersta tanden helt urholkad av karies. Men det gjorde bara mycket ont när det kom in mat i hålet.

Proctalgia fugax (är benämningen på ett relativt sällsynt egenartat smärttillstånd som drabbar nedre regionen av rektum och analkanalen) är som om blixten slagit ned i arslet. Kan slå till när man ligger och sover, och är rent överjävligt.

Jag brukade kalla det "kramp vid svanskotan". Det var länge sen nu, hände enbart på natten. Jag hade förträngt det. Numera får jag i stället kramp i tårna el i vaden, men de är kortvarigare. Då kan jag iaf försöka vicka på tårna/sträcka på benen.