Finna sig själv

Om livet i relation till sig själv och samhällets förväntningar.

 Moderatorer: atoms, Alien

Inläggav Debbido » 2007-12-02 2:35:03

msitua skrev:
KrigarSjäl skrev:En liten existentialistisk invändning mot trådens titel; man finner inte sig själv, man skapar sig själv.


Instämmer helt

Livet har ingen förbestämd mening från födseln, inget mål, ingen avsikt - livet blir vad man gör det till. Jag är här därför att min DNA kombination ger upphov till en kropp som upprätthåller liv. En DNA kombination som inte ger en kropp som upprätthåller liv lever inte, de spontanaborteras.


Men hallå där! Dels talar du om din unika DNA-kombination, som innehåller en extremt omfattande information om vem du är och håller på att utvecklas till, dels säger du att livet blir vad man gör det till. Är inte det en motsägelse?? I DNA ligger ju en hel del förutbestämda saker.

T ex var vi förutbestämda att födas med Aspergers syndrom. Om inte förr så har detta syndrom en tendens att i tonåren börja trassla till en hel del då det social livet inte funkar på ett normalt sätt. Det mest begåvade är väl då att ägna sig åt sina specialintressen, utveckla dessa (gener) optimalt, få känna uppskattning från t ex föreningsmedlemmar (om intresset ryms i en sådan) eller från övrig befolkning.

Jag har eventuellt en möjlighet att satsa allt på min överbegåvning och på så sätt kompensera mina låga EQ-poäng. Eller så har jag det inte...
I mitt fall gällde begåvningen musik som jag började höra vid 8 års ålder och jag tiggde på mina bara knän om ett piano, men nekades. Ett barn är faktiskt beroende av sina föräldrar, kan inte skapa sina önskeföräldrar. De är som de är. Senare fick jag en gitarr, men drevs att studera de "riktiga ämnena" så hårt att jag inte hann utveckla mitt klassiska gitarrspel. Hetsades in i ett yrke som kräver mycket stor social kompetens, misslyckades totalt och kollapsade psykiskt. Chocken utlöste ledgångsreumatism som snabbt och effektivt förstörde mina händer, så att ursprungsdrömmen, i vuxen ålder, inte gick att förverkliga.

Jag skriver visserligen enkla sånger och har lite spelningar, men inte mycket numera. Har försökt göra andra bra grjer i mitt liv, men jag har inte kunnat skapa det jag själv ville från början. Har genetisk predisposition för reumatism och psykisk instabilitet.
Om man fullt ut ska kunna skapa sitt eget liv så bör man nog få vara med och välja sina föräldrar, hjärnans utseende och DNA-kodens innehåll.
Eller?
Senast redigerad av Debbido 2011-05-04 11:02:53, redigerad totalt 1 gång.
Debbido
 
Inlägg: 5689
Anslöt: 2007-09-24
Ort: Vid Västerhavet

Inläggav Ensamflickan » 2007-12-02 11:41:22

Isse skrev:Jag har hört innom psykologins sfär att det finns fyra arketyper av personlighetsspektra. Detta kan användas som kompass för att bilda sig själv. Lägger man till generella upplevelser från världen så kanske man får en ytterligare dimension.


Har du lust att utveckla det hela lite mer? Jag förstod nämligen ingenting... :? Vilka är t ex de fyra arketyperna? ...och sätta in dem i samband med kompassen, osv...
Senast redigerad av Ensamflickan 2011-05-04 11:02:53, redigerad totalt 1 gång.
Ensamflickan
Inaktiv
 
Inlägg: 1491
Anslöt: 2007-03-16

Inläggav Ensamflickan » 2007-12-02 13:48:41

Debbido skrev:I mitt fall gällde begåvningen musik som jag började höra vid 8 års ålder och jag tiggde på mina bara knän om ett piano, men nekades.
[...]
Chocken utlöste ledgångsreumatism som snabbt och effektivt förstörde mina händer, så att ursprungsdrömmen, i vuxen ålder, inte gick att förverkliga.

Jag skriver visserligen enkla sånger och har lite spelningar, men inte mycket numera.


Har du funderat på att skaffa en synth med inbyggd sequencer (inspelningsfunktion)? Då kan du skriva låtar, och programmera synthen att spela åt dig... Inte samma sak förstås, eller samma känsla, att spela på en synth (hur bra samplat ljudet än är!), som att spela på ett riktigt piano...


Pianomusik kan verkligen vara helmaffigt! Jag gillar att spela ibland, men jag kan bara improvisera, spela det jag känner för för stunden. Jag har verkligen försökt att lära mig att spela efter noter, men det går bara inte att få händerna att spela nåt förutbestämt (eller för den delen, att hålla koll på båda händerna samtidigt... :-)059)

Jag försökte många gånger att skriva ner det jag spelade, som "riktig" klassisk musik, men det var helt omöjligt! Jag hade ju en massa ideer, och att spela dem var inget problem - bara att släppa händerna fria, låta dem "leka" fritt över pianot..., och bara lyssna, känna in känslan i musiken som uppstod... :-)159 Vilken "frihetskänsla" det ibland kunde ge! Men varje försök att "fånga" musiken i skrift misslyckades totalt...

Jag antar jag saknar förmåga att ha båda hjärnhalvorna inkopplade samtidigt. Det analytiska tänkandet tog fullständigt död på all inspiration = förmågan att spela (med känsla!) försvann direkt, och plötsligt fanns det inget kvar att skriva ner... :-)053

Och inte ens sequencern hjälpte! Eftersom jag inte kunde hålla takten, så blev det ju inskrivet som rena kaoset, i förhållande till hur takten gick, så jag lyckades aldrig reda ut den där röran... (+ att känslan försvann så fort jag startade inspelningen, så det blev inte alls detsamma, som när jag "släppte musiken fri"...)

Så nån musiker är jag tydligen inte genetiskt skapad för att kunna bli... :?
Senast redigerad av Ensamflickan 2011-05-04 11:02:53, redigerad totalt 1 gång.
Ensamflickan
Inaktiv
 
Inlägg: 1491
Anslöt: 2007-03-16

Inläggav msitua » 2007-12-03 8:57:46

Debbido skrev:
msitua skrev:
KrigarSjäl skrev:En liten existentialistisk invändning mot trådens titel; man finner inte sig själv, man skapar sig själv.


Instämmer helt

Livet har ingen förbestämd mening från födseln, inget mål, ingen avsikt - livet blir vad man gör det till. Jag är här därför att min DNA kombination ger upphov till en kropp som upprätthåller liv. En DNA kombination som inte ger en kropp som upprätthåller liv lever inte, de spontanaborteras.


Men hallå där! Dels talar du om din unika DNA-kombination, som innehåller en extremt omfattande information om vem du är och håller på att utvecklas till, dels säger du att livet blir vad man gör det till. Är inte det en motsägelse?? I DNA ligger ju en hel del förutbestämda saker.

....


Dumma mig, jo det är klart att det är en motsättning om jag inte förklarar närmare. Jag glömmer bort att andra människor inte vet vad jag tänker om jag inte talar om väldigt detaljerat. Ursäkta Debbido.

DNA talar om för kroppen hur maten skall spjälkas, hur kroppen kan röra sig, hur hjärnan skall utformas, hur släppa avföring etc.

Jag tycker om analogin med att det nyfödda barnet är ett blankt färgat papper - där färgen är förutsättningar till färdigheter exempelvis matematik, konst, musik, språk.

"Om man målar med en gul penna på ett gult papper så kommer texten inte att synas." (med förutsättning att gulheten har samma nyans och ton)

Det krävs andå att en person med matematsik förmåga får omges med matematiska formler för att förutsättningarna skall förverkligas.

Trådfrågaren däremot ställer frågan om att finna sig själv och det tolkar jag som en existensiell fråga och inte som en fysiokalisk fråga. I den frågan så menar jag att - vi föds inte till att förstå världen - på något sätt måste vi lära oss att förstå världen.
Senast redigerad av msitua 2011-05-04 11:02:54, redigerad totalt 1 gång.
msitua
 
Inlägg: 557
Anslöt: 2007-04-26
Ort: Jonkoping

Inläggav Debbido » 2007-12-03 16:55:41

Hmmm... :roll: Jag är ingen DNA-specialist även om jag läst en hel del antomi. Autism är höggradigt ärftligt. Jag hade asperger och min x-man hade antagligen autistiska drag. Dyslexi hade han helt klart.

Tillsammans fick vi en son med autistiska drag. Sonen hade inte en chans att undvika autism o dyslexi hur mycket han än duckat. Hans skolgång blev ett helvet med mobbing och inlärning av: "Du är en idiot!".

Han har kämpat otroligt hårt för att erövra ett normalt liv. Vi har kämpat. Han har skapat fram ett relativt normalt liv med ett bra arbete, MEN detta liv är begränsat till ett ej allt för välbetalt yrke och det här med ett samboskap är mycket svårt att få till.

Efter b l a ett år på yrkessärskolan lyckades vi driva igenom en praktisk, "riktig" yrkesutbildning, vilket i princip är omöjligt, en analfabet med en formell yrkesutbildning o vanligt jobb. Här gick vi utanför de ramar samhället ställt upp. :-)219 Vi slog väl hål på ramen kan man säga. MEN min son kan inte bli astronaut eller överläkare. Det kan han bara inte. Då behövs mer än en ny ram; en helt annan DNA-kod.

Sunt förnuft säger att man kan skapa sitt liv inom ramen för de förutsättningar livet/våra gener har skänkt oss. Man kan förstås testa gränserna för dessa ramat hårt.

Till ensamflickans råd om synth med minnesspår vill jag bara säga att jag bara kan fuska lite på synth. Gitarr är mitt huvudinsrument. :-)115
Den synth jag har testat krävde att man spelade melodin rätt från början till slut, men det kan jag inte klara av då högerhanden är på väg att kollapsa av reumatism. Om man kunde fortsätta från den punkt där man spelade fel!
Senast redigerad av Debbido 2011-05-04 11:02:54, redigerad totalt 1 gång.
Debbido
 
Inlägg: 5689
Anslöt: 2007-09-24
Ort: Vid Västerhavet

Inläggav Trolsk » 2007-12-04 7:00:49

Jag tycker att frågan är felställd. Vem är du i en given situation? Livet är i betydande del en upplevelse. Det är enklare att svara på vad som får en att må bra.
Trolsk
 
Inlägg: 347
Anslöt: 2007-07-04

Finna sig själv

Inläggav Skogkatt » 2022-03-14 22:44:16

Jag vet inte riktigt längre, jag tror att jag visste det förut. Jag tror att jag hittade mig själv för länge sedan. Då var livet lite mer normalt och jag visste vad jag ville och vad jag skulle göra. Jag bodde ihop med någon, jag var i ett förhållande och jag skulle bli pappa. Jag tror att jag hade hittat mig själv, visste vem jag var. Men hemska saker hände och jag förlorade allt. Och jag flyttade så absolut allt förändrades. Jag tror att jag kan ha förlorat mig själv lite på ett sätt.

Så jag vet inte riktigt längre, jag är lite vilsen just nu. Jag försöker hitta något. Göra något vettigt.
Skogkatt
Får inte posta
 
Inlägg: 6059
Anslöt: 2021-10-02

Finna sig själv

Inläggav Mammaspojke » 2022-03-15 17:08:27

Jag har släppt taget och låter livet bara hända. Que sera sera.
Sen dess har mycket av min ångest försvunnit. Förväntningar skapar ångest och stress.

Förblir jag okysst oskuld resten av livet, who cares.
Lyckas jag inte åstakomma något i mitt liv, det är fine.

Bild
Mammaspojke
 
Inlägg: 175
Anslöt: 2017-11-09

Finna sig själv

Inläggav FuzzyFluffy » 2022-03-15 17:27:29

Mammaspojke skrev:Jag har släppt taget och låter livet bara hända. Que sera sera.
Sen dess har mycket av min ångest försvunnit. Förväntningar skapar ångest och stress.

Förblir jag okysst oskuld resten av livet, who cares.
Lyckas jag inte åstakomma något i mitt liv, det är fine.

Bild


Låter väldigt befriande hur gjorde du? För att släppa taget.
FuzzyFluffy
Förhandsgranskad
 
Inlägg: 963
Anslöt: 2021-09-05
Ort: Ängelholm

Finna sig själv

Inläggav Toriagus » 2022-03-20 16:13:31

Jag vet, jag måste försöka hitta tillbaka till mig själv. Jag har blivit ovän med narcissister och deras kompisar, så jag har blivit utmobbad så jag fick flytta från stan. Gud vad jag skulle vilja gnälla, men ingen vill riktigt höra på mig.
Toriagus
Ny medlem
 
Inlägg: 9
Anslöt: 2012-06-05

Återgå till Att leva som Aspergare



Logga in