Hej.

Ett stort problem jag har är att skaffa och behålla vänner. Från vården har jag fått stöd i hur vänskap och sådant går till, men allt sker till en ytlig nivå. När jag väl applicerar det jag lärt mig verkar som att jag får en eller flera vänner, men relationen känns extremt "ytlig". Det finns flera jag börjat lära känna men jag vet inte hur man går vidare för att lära känna personer lite mer "djupt".

Hur gör ni? Har ni några förslag/erfarenheter?

Laplace

Att lära känna någon på djupet och skaffa en djup relation till någon kan ta flera år.

Det är bara att umgås och låta det ta tid

Laplace skrev:Hej.

Ett stort problem jag har är att skaffa och behålla vänner. Från vården har jag fått stöd i hur vänskap och sådant går till, men allt sker till en ytlig nivå. När jag väl applicerar det jag lärt mig verkar som att jag får en eller flera vänner, men relationen känns extremt "ytlig". Det finns flera jag börjat lära känna men jag vet inte hur man går vidare för att lära känna personer lite mer "djupt".

Hur gör ni? Har ni några förslag/erfarenheter?

Laplace

Man kan aldrig få några riktiga eller genuina vänner om man tvingar dem att umgås med dig, det måste ju ske naturligt från början att man båda på riktigt är nyfikna och intresserade av att lära känna varandra, sånt går inte att tvinga fram.

Jag har sagt förut men jag säger det igen, jag har aldrig haft några vänskaper där det var arrangerat eller inövat i förväg och stelt, det har endast bestått i bekantskaper i så fall, det skulle ju såklart aldrig gå i längden om man verkligen menar ''riktiga vänner'', du måste vara dig själv och visa vem du verkligen är och den andre måste acceptera detta tillräckligt för att du ska ha hittat din äkta vän. Jag har sagt det förut men jag säger det igen alla vänner jag haft under flera års tid har alltid börjat med att man ''vet om'', att man redan passar bra som vänner och får igång konversationer och liknande direkt vid första mötet och att man litar på varandra tidigt i vänskapen (efter ett par veckor i min erfarenhet) och kan dela med sig av personliga saker.

Gick ganska länge utan en vän från tidigt 2019 tills sent på året 2021, jag har inte några avenyer där jag skulle kunna träffa nya vänner så jag hörde av mig till en gammal vän som tjurat till lite ibland, vi hade inte pratat sen flera år tillbaka, skickade ett födelsedagskort i posten med erbjudande om en gåva kring en sisådär 150 kronor om vi kunde lägga ''gammalt groll'' bakom oss. Fick ett tacksamt meddelande några dagar senare och han tyckte det var genuint av mig och vi började prata och umgås som om inget hade hänt. Jag skickade ett födelsedagskort året innan på hans födelsedag också (och året innan det) men då fick jag aldrig något svar? Så lite förvånad blev jag att han nappade på 2-3 försöket med olika kort jag skickade.

Om du vill något tillräckligt mycket så ska det nog gå för dig också att hitta en vän, det känns riktigt tråkigt att vara i sådana där ensamma perioder som jag var i flera år kändes som ingen visste om ens existens och det enda man gick och gjorde var att spela upp tidigare vänskaper i huvudet och vara nostalgisk över det svunna.

Laplace skrev:Hej.

Ett stort problem jag har är att skaffa och behålla vänner. Från vården har jag fått stöd i hur vänskap och sådant går till, men allt sker till en ytlig nivå. När jag väl applicerar det jag lärt mig verkar som att jag får en eller flera vänner, men relationen känns extremt "ytlig". Det finns flera jag börjat lära känna men jag vet inte hur man går vidare för att lära känna personer lite mer "djupt".

Hur gör ni? Har ni några förslag/erfarenheter?

Laplace

Jag är ju verkligen inte rätt person att ge råd i detta ... men en sak man måste inse är att väldigt många relationer aldrig kommer bli annat än ytliga. De som blir djupare, ja hur sker det. Jag önskar jag visste. Båda måste vilja det och det tar tid. Men ofta sker det inte alls.

Att se till att visa intresse för den andre istället för att mest prata om sig själv, och sånt, har du väl lärt dig på habs kurser antar jag. Att dela med sig av något i förtroende, berätta något känsligt om sig själv, kan hjälpa till att skapa gemenskap på ett djupare plan - om man gör det vid rätt tillfälle. Om det lockar fram motsvarande förtroende hos den andre, som i tur visar sig sårbar, funkade det. Någon som känner en för ytligt för detta kommer troligen bli besvärad, och framöver undvika en.

Jag har haft ett par starkt assymetriska "vänskapsrelationer" där den andre aldrig sänkte garden, fast jag blottade mig totalt. Det är ingen bra grej. På sikt blir det knas.

Om jag missförstår dem rätt så är neurotypiska ytliga. De tycker det räcker att sitta och småprata och skvallra. Det är vad de kallar vänskap.
Mina bästa vänner är inte många men verkligen bra. Jag har fått dem genom gemensamma intressen. Möjligen är någon av dem dessutom en bit ut på spektrat.
Kanske kan detta fungera för andra: Hitta ett specialintreesse, gå med i en klubb eller förening och nörda. De som tycker det är lika roligt som du finns det chans att bli vän med. Man märker att man blivit vänner först då det hänt. Om man jobbar med något nördigt kan man hitta tvillingsjälar där med.

Det är ett jobb
Att ha vänner
Det är mkt att tänka på
Ex klaga inte mkt, omedvetet ses som negativ, tråkig, var glad
Tänk på att uppmärksamma vad som är bra
Ex du åt så god mat, pga bla bla
vad jobbigt
Var generös, det är lättare om har bra ekonomi
Bjud dem, eller köp åtminstone nåt litet du vet de gillar då de fyller år etc, de kan sagt det, eller du sett liknade hos dem, något godis typ
Men tänk på att vara generös med vad du säger också, säg inte dåliga saker om dem, deras hem,
Var hjälpsam, vilket är svårt om man ofta har låg energi som inte räcker till ens eget...
Ex folk behöver ofta hjälp med något, ställ upp

Man kan inte ta med en lista då ses men tänk ut frågor i förväg, och själv blir jag sur typ om folk svarar fel, så vill aldrig se dem mer, om måste kompromissa med
Hade fler vänner, blev bara jobb. Ett jobb, så arbetsamt att hålla kontakt, ställa rätt frågor, uppmärksamma dem, memorera hur de såg ut, har de klippt sig osv, suck så jobbigt, nej jag kom fram till att det dränerar mig, orkar inte med det där, har alltid uppfattats som skum, vissa gillar det, men också att om anstränger mig extremt mkt har tidigare kunnat mer kontakt/vänner, ibland nån på jobbet som vill jag ska hälsa på, eller fika, jag orkar verkligen inte, men som sagt jag har några nära personer, det räcker så
Annars är det ett jobb att skaffa o hålla kvar dem
Man ska vara positiv, nyfiken, generös i flera bemärkelser
Gå dit de vill på fika, gå på bio, museum osv de vill osv, obs en del gillar inte om bara de ska bestämma,
svårare med åldern tror jag, träffa nya, intresse kan funka men man kan också bara vilja gå till aktiviteten och gå hem, inte personligt men att inte vill ha mer kontakt än så
Antingen har de du vill ha mer kontakt med fullt, eller försök mer
Om du vill
Ja som sagt, ställa bra frågor, visa intresse, obs viktigt hålla reda på allt och uppdatera nästa gång ses, hur gick det med bla bla, så det är mkt hålla reda på, blir fel om blandat ihop folk,

Jag menar att det var inte kul, trevligt ses, det blev bara arbete att hålla reda på allt, och extra jobbigt som folk flyttar o långt åka till dem, det går inte, har mindre energi med åldern också

Jag har märkt att människor ofta får mer kontakt med varandra, djupare kontakt när livet är svårt. Så om någon du känner har det svårt, försök att hjälpa och stödja dem. Man bör ju hjälpa folk oavsett, jag har bara märkt att vänskapen blir starkare i svåra tider. Och man bör vara lite positiv, inte klaga för mycket om man själv har det svårt. Människor dras till positiva människor.

Men jag tycker också det är svårt att komma närmare människor. Det händer ibland, om jag träffar 20 personer så kanske jag får en djup vänskap med 1 av dem, resten är lite mer ytligt på ett sätt. Inte för att jag vill att det ska vara ytligt, det blir bara så här. Så det är ganska speciellt när det händer, när man får en djup vänskap.