Att någon som tar en bild av dig (med samtycke) lägger upp bilden på dig på instagram och använder asperger som en hashtag?
När personen vet att jag hatar min diagnos och inte vill att folk ska veta om det?

Moderator: Rubriken förtydligad.

Det är väldigt respektlöst tycker jag, om jag vore dig skulle jag be personen att ta bort bilden eller hashtag.

Håller med slackern, absolut inte OK.

Men jag tycker också att det vore bra med mer beskrivande ämnestitel, så att man inte måste läsa trådstarten för att få veta vad "detta" är.

Nåja. Det kan till och med vara olagligt att publicera foto utan den avbildades samtycke (även om det fanns samtycke, som faktiskt normalt inte behövs, till att ta bilden). Här är Integritetsskyddsmyndighetens sida om hur man hanterar det om det "bara" är ett foto som lagts ut utan samtycke: https://www.imy.se/privatperson/datasky ... -pa-natet/

Om taggen är där för att utsätta dig för andras ringaktning kan det rentav vara fråga om förtal. Och, uppgifter om hälsotillstånd räknas ju som känsliga personuppgifter (oavsett om man anser att diagnosen är stigmatiserande eller ej), så det kan vara värt att kolla upp skarpare regler kring detta också.

Tycker inte man ska annonsera att någon annan har NPF. Det är helt onödigt, när man inte har personens samtycke.

Även om jag kan hålla med om att personen skulle ha frågat dig om lov, så måste jag undra:
Varför hatar du din diagnos?

Furienna skrev:Även om jag kan hålla med om att personen skulle ha frågat dig om lov, så måste jag undra:
Varför hatar du din diagnos?

För man blir ensam. Du är en outsider och lite "låg status" och det finns ingen medicin. Jag är inte hårt drabbad men jag har inga nära vänner och varje dag går jag ensam. Jag kämpar för att få intresse för många andra också. Och så har jag någon jag bryr mig extra om, men jag känner att jag är deras sista val.

Man blir ju CP-stämplad. Ser din kompis dig bara som "den med aspergers"? Haha, det är för fan skittaskigt. Jag hade antagligen kommenterat att han/hon kan köra upp något i röven och dra åt helvete. Eller var det här en kompis?

(Jag skrattar för att det är obekvämt)

Flyktig skrev:

Furienna skrev:Även om jag kan hålla med om att personen skulle ha frågat dig om lov, så måste jag undra:
Varför hatar du din diagnos?

För man blir ensam. Du är en outsider och lite "låg status" och det finns ingen medicin. Jag är inte hårt drabbad men jag har inga nära vänner och varje dag går jag ensam. Jag kämpar för att få intresse för många andra också. Och så har jag någon jag bryr mig extra om, men jag känner att jag är deras sista val.

Ja, det är sant att någon medicin inte finns.
Samtidigt tycker jag att diagnosen gör att vi kan få hjälp med vissa saker.

Hehe jo, men i mitt fall består hjälpen av "yeahhh... about that. Vi låter dig bara vara hemma och interagera med folk så lite som möjligt" för jag är allt annat än konflikträdd; jag är verbalt aggressiv när jag vet att jag har rätt och i praktiken blir jag omöjlig att ha att göra med. Det är Fenren och våra barn som förstår mig och jag förstår dem! Visst är det vackert? Jag har min trygga plats och de flesta andra kan bara fuck off typ. Man mår så mycket bättre i huvudet när man håller allt på en lugn nivå, med tillräckligt få kontakter.

Vilken jävla tur man haft. Jag är ödmjuk! Det måste man vara. Annars är det respektlöst. Att någon skulle palla med mig; det trodde jag då fan inte!