Humor och självironi skiljer Finländare från Svenskar. Humor och självdistans mycket viktigare i Finland, eller så upplevde jag det när jag kom hit till Sverige från Finland som tonåring.

Sen skulle jag vilja generalisera att om en finne är trevlig mot dig så gillar denne dig, om en svenne är trevlig så vet du inte vad den tycker om dig egentligen. Svenskar ett mer diplomatiskt folk. Kanske därför Sverige var neutralt under andra världskriget, att ta ställning hade varit för konfrontativt?

Sen hatten av för Sveriges strävan för ett jämlikare samhälle med bl.a. åtgärder som Du-reformen, Skriv som du pratar-kampanjen, och utan att vara sosse själv, det socialisterna åstadkommit inom det området, att jämna ut orättvisor, vilket skapar ett tryggare samhälle utan stora kontraster. Det är förutsättningen för stabilitet för vilket land som helst. Men det är bara en åsikt baserat på mitt lilla fönster ut i världen. De övriga nordiska länderna är ju stabila de med och hur de lyckats med det vet jag inte.

Jag har aldrig besökt de andra nordiska länderna, men är nyfiken på Island.

mondo beyondo skrev:Humor och självironi skiljer Finländare från Svenskar. Humor och självdistans mycket viktigare i Finland, eller så upplevde jag det när jag kom hit till Sverige från Finland som tonåring.

När du är i Finland dansar du då tango och dricker mellanöl på vägkrogen?

mondo beyondo skrev:Sen skulle jag vilja generalisera att om en finne är trevlig mot dig så gillar denne dig, om en svenne är trevlig så vet du inte vad den tycker om dig egentligen. Svenskar ett mer diplomatiskt folk. Kanske därför Sverige var neutralt under andra världskriget, att ta ställning hade varit för konfrontativt?

Svenskarna är väl lite konflikträdda och om man öppet visar att man inte tycker om någon kan det lätt bli konflikt. Det hade onekligen varit enklare om det varit som i Finland men det funkar ju inte ihop med folk som bara letar efter anledningar att känna sig kränkta.

Alien skrev: Vad säger ni som bor i/har bott i Norge?

Jag är i Norge och har tillbringat tid i Sverige och Danmark. Och om jag tänker på allt jag har upplevt i Sverige så kan jag inte komma på några problem som är värda att nämna. Landet fungerade och folket är trevliga och hjälpsamma. Och svenska tjejer är ju nästan löjligt vackra, så två tummar upp till Sverige.

Det är ungefär samma sak med Danmark, inga stora problem. Men de har ju inga fjäll, de stackars människorna. Efter min första vecka i Danmark var jag tvungen att åka hem och springa upp till toppen av något. Jag kramade ett fjäll. Danskarna är hårda som lever så platt, hur står de ut. Men de har fina stränder.

Här i Norge finns det inte mycket att klaga på, självklart finns det problem men det finns alltid problem. Sånt är livet. Du måste ta det som det kommer och ta det med ett leende. Så Skandinavia är bra, det kunde ha varit mycket värre. Bra kultur, bra folk, bra länder. Inte så stora skillnader.

Min mamma, född 1930, gick på Nordiska folkhögskolan och var allmänt positiv till nordiskt samarbete. Hon hade många kontakter/vänner i Norge, Finland och Danmark.

Det hindrade henne inte från att berätta denna vits:

En svensk bilförare blir stoppad av polisen i Köpenhamn för en mindre trafikförseelse.
Bilföraren börjar stammande förklara: ”Ja-jag är svensk..”.
Polisen svarar då: ” Då er du straffed nog”.