Jag har ju skrivit om det i en annan tråd. Det var inte så noga med varken sexualmoralen el annan moral bland adeln. Men nu tänkte jag begränsa mig till de kungliga. Börjar med Gustav Vasas tid.

Gustav Eriksson (Vasa) var enligt vissa en blodtörstig och hämndgirig tyrann. Men några erotiska eskapader har jag inte läst om. En skandalhistora var att han skulle ha slagit ihjäl sin första gemål, Katarina av Sachsen-Lauenberg, med en yxhammare. Men detta är troligen bara ett rykte utspritt av hans fiender. Hon var mor till hans äldste son Erik. Efter ett år gifte kungen om sig med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud) och fick tio barn med henne. Ett år efter hennes död gifte han om sig med den 40 år yngre Katarina Gustavsdotter Stenbock, systerdotter till hans andra fru och kusin med hans barn med henne. Det skulle ha varit en skandal i våra dagar med denna åldersskillnad.

Den unga Katarina hade förstås inget att säga till om. Hennes familj gladdes åt att bli ännu mer släkt med kungen.

Katarina var omkring 155 cm lång, hade mellanblont hår och blå ögon och beskrivs som vacker. Enligt traditionen var Katarina inofficiellt förlovad med Gustav Johansson (Tre Rosor) före sitt äktenskap, en förlovning som bröts för kungens skull. Efter giftermålet ska hon en gång ha ertappats av kungen med att tala i sömnen: "Konung Gustaf håller jag mycket kär; men Rosen förgäter jag aldrig."

https://sv.wikipedia.org/wiki/Katarina_Gustavsdotter_(Stenbock)

Men att gifta sig med sin frus systerdotter, det var inte ok på den tiden. Men inga lagar kunde förbjuda kungen.

Prästerskapet, representerat främst av ärkebiskopen och biskoparna av Strängnäs och Västerås, motsatte sig giftermålet då det på grund av den nära släktskapen mellan Margareta och Katarina ej skulle vara förenligt med Bibelns bud enligt Tredje Mosebok 18:e kapitel: även om det inte sades att det var förbjudet att gifta sig med en hustrus systerdotter, förbjöds äktenskap med en farbrors änka och liknande, vilket togs som en hänvisning till förbud mot äktenskap med en avliden makas släktingar. Gustav Vasa genomdrev dock sin vilja med motiveringen att Gamla testamentet endast gällde judar. Han tillsatte en utredning ledd av Georg Norman påpekade att bibeln tillät äktenskap med en avliden hustrurs syster, varför en avliden hustrus systerdotter borde vara tillåtet. Kungen kallade till ett officiellt möte med biskoparna i Linköping i juli, där de lämnade in officiella protester mot äktenskapet. Kungen fick sedan riksråden att styrka äktenskapet och bekräfta kungens rätt att gifta sig oavsett kyrkans åsikt, något biskoparna då lovade att respektera.

En hel del som vi idag tycker är tvivelaktigt. Men skandalerna kom först genom kungens barn.

Gustav I hade fem döttrar: Katarina (1539), Cecilia (1540), Anna (1545), Sofia (1547) och Elisabet (1549). Cecilia var den vackraste och lättsinnigaste.

Vadstenabullret

Äldsta systern Katarina hade gift sig med Edzard II av Ostfriesland den 1 oktober 1559 i Stockholm. Edzard hade varit på besök i Stockholm året innan för att välja antingen Katarina el Cecilia till brud. Han valde Katarina och det gjorde han rätt i mtp Cecilias lättsinne.

Brudgummens yngre bror Johan följde med till Sverige. Han och Cecilia hade ett gott öga till varandra. Hertig Erik (dvs den framtida kung Erik XIV) följde också med till Vadstena slott där hertig Magnus bodde. Där skulle man stanna en tid och fira jul. Festligheterna avlöste varann. Men en vakt såg att brudgummens bror Johan klättrade in genom fönstret där Cecilia bodde. Först den fjärde natten vågade de berätta det för hertig Erik.

De bevakade Cecilias sovrumsfönster, och nästa gång de såg Johan ta sig in genom det, skickade Erik Charles de Mornay som med några drabanter tog paret på bar gärning: "Ginge de fördenskull strax in i vår systers kammare och fann honom där för sig i skjortan, havandes näpperligen hosor på sig". Det hela blev en stor skandal som blev kallad Vadstenabullret. Erik lät hålla förhör, fängsla Johan i ett av slottstornen och sände honom därefter till kungen, som fängslade honom på Örbyhus slott. Den 17 december återvände hela sällskapet till Stockholm: Katarina och Edzard fick stanna på vägen och placerades i husarrest på Västerås slott.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Cecilia_Vasa

Versionerna går isär om exakt vad som hände sedan. Enligt en uppgift var Erik så upprörd att han lät kastrera den stackars greven, för att en gång för alla få slut på hans kvinnobravader. Han blev i alla fall grovt tilltyglad, varpå Erik lät skicka upp både Johan och Cecilia till Stockholm, för att Gustav Vasa själv skulle få skälla ut dem.

Gustav Vasa som nu levde sitt sista år och hade ont överallt var alldeles ifrån sig. Dels över skandalen – men lika mycket över Eriks sätt att sköta historien. Han skulle absolut inte ha sänt greven upp till Stockholm och han skulle inte ha låtit historien komma ut. Nu var allt för sent. Nu skrattade alla åt honom i alla Sveriges slott och kojor och snart också i alla de tyska furstehoven. Gustav Vasa grät på sin kammare, berättar hans sekreterare Sven Elofsson.

Cecilia fick sig en rejäl omgång. Själv skrev hon att kungen ryckte håret av henne.

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolu ... nsessbesok

Det hade väl varit bäst om Cecilia och Johan nu gift sig, om de nu var så förtjusta i varandra. Men det blev inte något av det. Kanske Johan hade fått nog av familjen Vasa. Johan fick sitta i fängelse på Örbyhus i nästan ett år. Hans mor Anna var förstås förtvivlad.

Hans mor och andra släktingar intervenerade. De sände flera förhandlingsdelegationer till Sverige. Efter nio sega månader släpptes Johan ur fängelset mot löfte om att han aldrig skulle hämnas den behandling han fått utstå.

Det lovade han och försvann. Enligt uppgift skulle han, den store hjärtekrossaren, aldrig mer intressera sig för kvinnor, han levde efter detta ett stilla och tillbakadraget liv i största fromhet. Just den här detaljen om grevens liv i stillhet påstår somliga skulle vara ett bevis för att han kastrerades i fängelset...

Så fridsam tycks inte Johan ha blivit, han bråkade med sin bror om Ostfriesland. Men sant är att han aldrig gifte sig.

Hur gick det för prinsessan Cecilia då? Man skulle trott att hon blivit totalt utskämd. Men en prinsessa är alltid en prinsessa.

Cecilia övervägdes länge liksom hennes syster Anna för äktenskap med Ludvig av Pfalz-Simmern och Georg Johan av Pfalz-Veldenz. Syftet var att skapa kontakter mellan Sverige och Tysklands mest inflytelserika släkter. Planen var att Pfalz-Simmern skulle få välja först, och att den som blev över kunde sedan lanseras för greve Poppo av Henneberg. Förhandlingarna med Georg Johan av Pfalz-Veldenz kom längst, men efter Vadstenabullret valde denna i stället att gifta sig med Anna, och vigseln mellan Georg Johan och Anna ägde rum 1562. 1561 hade Cecilia mottagit ett frieri från den förmögne och inflytelserika engelska adelsmannen earlen av Arundel, vilket Cecilia var positivt inställd till, men Erik tycks inte ha ägnat förslaget så mycket uppmärksamhet. Sommaren 1562 mottog Cecilia ett frieri från den polske greven Johan Tenczynski. Denne hade kommit till Sverige med anledning av prins Johans giftermål med Katarina Jagellonica. Erik accepterade förslaget, bland annat med tanken att han genom henne kunde få inflytande vid polska hovet, och enligt Cecilia tvingade han henne att gå med på saken. Planerna realiserades dock inte.

Till slut gifte sig Cecilia med med markgreve Kristoffer II av Baden-Rodemachern.

Markgreve Kristoffer var fältöverste hos Erik XIV, men även herre över närmare 24 byar och städer i Luxemburg och Lothringen. Han var markgreve över Baden-Rodemachern, medan hans äldre bror styrde över den större delen av Baden: Baden-Baden. Vigseln ägde rum i Stockholm i juni 1564. Det noteras att Cecilias bröllop var betydligt mindre praktfullt än hennes syster Annas, som hölls två år tidigare, och det tycks också ha förberetts på betydligt kortare tid: det första äktenskapskontraktet utarbetades så kort tid före som i mars samma år.

Cecilia hade ett händelserikt liv men levde över sina tillgångar och jagades av fordringsägare.

Vid ett tillfälle i Luxemburg 1610 var hon nära på att bli dödad då hon jagats av en av de många långivarna, men hon lyckades undkomma genom att fly till ärkebiskopen av Triers hus. 1618 togs Cecilias gods i Rodemachen över av förvaltare som beslagtog hennes egendom och satte sig över de domar som fattats till hennes förmån, och hon flydde till Trier för att ta kontakt med den spanske ståthållaren. Hon jagades av sina förvaltare och tvingades hoppa av vagnen och hoppa över gränsen till det område som tillhörde Lothringen. Vid denna tid bad hon förgäves sin brorsdotter Katarina Karlsdotter Vasa om pengar för att kunna betala sina sändebud.

Cecilia och Kristoffer fick sex söner tillsammans. Fyra år efter hans död gjorde Cecilia ny skandal när hon nedkom med en dotter utan att vara gift. Man tror att fadern var den spanske legaten i Stockholm, Francisco de Eraso.

Dottern togs från Cecilia mot hennes vilja och placerades av hennes son Edvard Fortunatus i klostret Liethentahl i Baden, där hon som vuxen avlade klosterlöftena under namnet Charitas. Cecilia fick inte tillstånd att träffa Charitas förrän år 1622.

Att prinsar och kungar hade frillor före giftermålet var snarare regeln. (Många hade det även efter giftermålet.)

Men hertig Erik tog det till en ny nivå. När det tog slut med Agda Persdotter, som han fick minst två döttrar med, så hade han "frillohopen", dvs hela sju frillor.

Kung Erik skaffade dessa frillor efter att hans relation med Agda Persdotter upphört 1561 och innan relationen med Karin Månsdotter inletts 1565. De bodde tillsammans på bland annat kungsgården Väntholmen nära Svartsjö slott i en halvt officiell ställning. De hade en officiell ställning och benämndes formellt med titeln "Kongl. Maj:t frilla" i dokument och räkenskaper, och levde med bekväm standard på den kungliga kassans bekostnad. När Erik tröttnade på förbindelsen blev de utan vidare avspisade, men försågs med hemgift och arrangerade äktenskap eller egendom för sin försörjnings skull.[1]

Frillohopen bestod av Karin Jakobsdotter, Anna Larsdotter, Karin Pedersdotter, Sigrid Nilsdotter, Doredi Valentinsdotter, Britta och Ingerd.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Frillohopen

Skandalöst tycker jag. Men det var inte det som var den stora skandalen utan att Erik gifte sig med en av sina frillor, Karin Månsdotter.

Kung Erik och Karin möttes år 1565 (då Karin var 15 år och Erik 31 år).

Karin uppträder på den historiska scenen för första gången när hon arbetade hos musikern Gert Cantor som även drev en värdshusrörelse och åtnjöt kungens gunst. I början av 1565 möttes Karin och Erik XIV för första gången. Karin flyttade till Stockholms slott och arbetade först som kammarjungfru åt Elisabet Vasa vid hovet och skötte därutöver kungens frillodotter Virginia Eriksdotter.
---
Bevarade dokument från hovet visar att det inte dröjde länge förrän hon fick ta del av välståndet på kungens slott. Hon försågs efter önskemål med de bästa kläderna som gick att uppbåda, fick privata rum och fick lära sig vett och etikett. Snart försåg kungen också sin älskarinna med egna tjänare, precis som en drottning. Under 1565 nämns en Carl Kammarsven, Anders Hansson och Gert Cantors maka Karin som hennes tjänare, för att följande år utökas med Elin Andersdotter, Karin Hansdotter och Bovik Tattare.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Karin_M%C3%A5nsdotter

Idag tycker vi det är romantiskt med kärlekshistorien mellan kungen och flickan av folket. Men den tiden var det ett bevis på kungens sinnessjukdom.

Redan år 1567 gifte sig kungen med Karin i ett hemligt bröllop. Men det var inte hemligare än att riksrådet godkänt det - efter påtryckningar från kungen. Ett år efteråt, den 4 juli 1568 gifte sig kungen med Karin i ett stort bröllop i Storkyrkan, och dagen efteråt kröntes hon till drottning. Det var ett dubbelbröllop, samtidigt gifte sig kungens syster Sofia med hertig Magnus II av Sachsen-Lauenburg.

Äktenskapet bedömas ha arrangerats av Erik därför att han behövde stöd av Magnus inför sitt eget planerade äktenskap med Karin Månsdotter, som Magnus under förhandlingarna hade förbundit sig att försvara.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sofia_Vasa

Högadeln kunde absolut inte acceptera att en frilla av folket blev drottning och det blev droppen som ledde till uppror. Det var förstås inte enda orsaken. En annan skandal var Sturemorden på Uppsala slott år 1567. Kungen mördade Nils Svantesson Sture och gav sina drabanter order om att döda övriga fångar. De var Svante Sture, Erik Svantesson Sture, Abraham Gustafsson Stenbock, Ivar Ivarsson (Liljeörn) och riksrådet Dionysius Beurræus. Riksrådet var inte fånge utan hade rusat efter kungen för att be honom besinna sig. Kungen hade ropat till drabanterna typ "döda alla utom herr Sten". Eftersom drabanterna inte visste vilken herr Sten han menade fick både Sten Eriksson och Sten Banér överleva.

För att återgå till frillorna så fick kungen fyra barn med Karin Månsdotter och fyra barn med andra frillor. Sigrid föddes innan kungen gift sig med Karin men blev iom giftermålet legitimerad.

Med Agda Persdotter fick han döttrarna Virginia och Constantia. Kanske även Lucretia el så fick han henne med en annan frilla. Dessutom ett barn med frillan Karin Jakobsdotter. Det barnet dog snart efter födseln.

Jag tror att Karin Månsdotter gärna sluppit att bli drottning. Eftersom sonen Gustav därmed var den rätte tronarvingen skickades han utomlands bort från sin mor när han var bara sju år gammal. Först år 1596 fick hon återse sin son, men då kunde de inte tala med varandra eftersom han glömt bort sin svenska. Han levde ett fattigt och kringirrande liv.

Gustav blev endast 39 år, men enligt de ryska bevakarna hade han hälsat den stundande döden som en ”välkommen befrielse från den jordiska ondskan”.

Jordfästningen tvingades ske i all obemärkthet i en allmän björklund en bit utanför Kasjin. Byns befälhavare hade nämnligen försnillat de pengar Rysslands nye tsar skickat för att ge den avlidne vasasonen en någotsånär värdig begravning.

Den rättmätige arvtagaren till Sveriges rikes krona dog som han levt – i förnedring. Viloplatsen föll i glömska och i dag vet ingen var graven är belägen.

https://popularhistoria.se/sveriges-his ... og-i-armod

Svante Stures maka Märta Leijonhuvud miste alltså både sin make och två söner. Inte underligt att hon understödde upprorsmännen.

Vi återgår till Gustav Vasas andra äktenskap med Margareta Eriksdotter (Leijonhufvud). Margareta hade redan en fästman men kungens intresse gick först.

Märtas syster Margareta var initialt trolovad med Kristina Gyllenstiernas son, riddaren och marsken Svante Sture d.y. och var tilltänkt att bidraga till Stureättens fortlevnad. Trolovningen mellan Margareta och Svante Sture bröts då Gustav Vasa år 1536 beslöt att gifta sig med henne.

Hos Carl Grimberg kan man läsa att Svante Sture, när han fått reda på att han inte skall äkta Margareta, "kastat sig för hennes fötter". Kungen ertappade dem då och frågade: "Vad betyder detta?", varvid Margareta svarade: "Han begär min syster Märta till äkta.". Det kungliga bröllopet ordnades snabbt: den 1 oktober 1536 stod bröllopet på Uppsala gård, exakt ett år efter att den förra drottningen, Katarina av Sachsen-Lauenburg, vigts till den eviga vilan. Svante Sture upphöjdes till riksråd, blev innehavare av Stegeholm och giftes med Margaretas syster Märta. Bröllopet stod den 3 mars 1538 på Nyköpings slott. Produktionen av ättlingar satte genast igång; det blev med åren minst femton födslar, åtminstone tio av barnen nådde vuxen ålder.

https://sv.wikipedia.org/wiki/M%C3%A4rt ... ijonhufvud)

Jag gillar den anekdoten. Margareta tänkte snabbt och Märta och Svante fick gifta sig med varandra, vare sig de ville el inte.

En tredje styster hette Brita Eriksdotter (Leijonhufvud) och gifte sig med Gustav Olofsson (Stenbock). Hennes dotter Katarina Gustavsdotter blev Gustav Vasas tredje hustru. Lite inavligt där, tycker jag.

Märta hade i egenskap av syster till drottningen, svägerska till kungen, moster till nästa drottning, svärdotter till Kristina Gyllenstierna och som gift med överhuvudet för en av Sveriges mäktigaste adelsfamiljer en framträdande position inom adeln och beskrivs som "den främsta damen i vasafrändernas krets".---
Eftersom Märtas make ofta befann sig på annan plats på kungliga och krigiska uppdrag fick hon ta ansvaret för makens gods och förläning. "Kung Märta" blev av den anledningen ett vedertaget namn på henne. Hon beskrivs som "en starkare personlighet än sin mer foglige och lojale make".[1] Hon bedrev rederirörelse med eget fartyg från Västervik och försvarade med framgång grevskapets ekskogar mot kronans varv, som måste flytta tillfälligt till Mönsterås. Hon ingrep då och då i grevskapets rättskipning och tillsatte vid åtminstone ett tillfälle en egen präst.

Kung Erik var ju misstänksam, ibland paranoid. Han pendlar mellan att gynna sturarna och tro att de är ute efter hans tron.

Gustav Vasa dog och efterträddes av sin son Erik, som 1561 i samband med den ståtliga kröningen upphöjde Svante Sture till en av Sveriges tre första grevar, vilket gjorde Märta till en av landets första grevinnor. Året därefter blev han generalguvernör över Livland och Reval.

Sturemorden
Kung Erik XIV hade nåtts av rykten att Sturarna tänkte återta makten över Sverige. Åren som följde ökade kungens misstro mot Sturesläkten, en misstro som med hastighet blev allt större. Vasarna hade ju egentligen olagligt kommit till makten och hade näppeligen samma status som Sturedynastin. Trots det fick Svante Sture föra befäl i början av nordiska sjuårskriget.

Kungen ångrade sig efter morden när han tillfrisknat.

Märta krävde ett försvarelsebrev för familjen till skydd mot vidare övergrepp, ett offentligt tillkännagivande om makens och sönernas oskuld och arrestering av de skyldiga, med vilka hon menade Jöran Persson, samt silvertackor (1000 lödige mark silver eller 270 kilo rent bergssilver) i mannabot, och de mördade Sturarna fick en högtidlig begravning 4 juli 1567. Förlikningen undertecknades av Märta och de övriga anhöriga till mordoffren. Märta placerade sin makes och söners nedblodade kläder i en järnkista ovanpå deras grav i Uppsala domkyrka.

Men Märta förlät trots detta inte kung Erik.

Märta Eriksdotter bekostade en stor del av hertigbrödernas statskupp i september 1568. Kung Erik hade successivt minskat på ädelmetaller i de svenska mynten, vilket hade lett till inflation. Av Märtas silvertackor präglades nu lödiga mynt med hertig Johan och hertig Karls initialer, blodsklippingar har de kallats, eller Vadstenaklippingar, eftersom de tillverkades i Vadstena. Hon finansierade hertigarnas stridshästar, bidrog med vapen och rustningar och lät också sprida ut propaganda om Sturemorden i Europa genom sitt kontaktnät för att samla stöd inför kuppen.

Kung Märta var hård även mot sin egen dotter Malin. Hon blev tydligen kär i sin egen kusin och det var inte ok. De var ju inte kungligheter, även om de var släkt med kungligheter.

Märtas dotter Malin önskade äkta sin kusin Erik Gustavsson (Stenbock). Märta sade dock nej på grund av det nära släktskapet. Erik planerade tillsammans med hertig Karl att röva bort Malin och hertigen ställde 200 ryttare till förfogande. En vinterdag företog kusinerna en slädtur, varpå ryttarna förde bort dem. Efter händelsen lyckades Märta få kung Johan III att fängsla Erik. Han frigavs efter förböner av sin släkt, kungens syskon och drottningen. Märta kom dock inte att förlåta dottern och svärsonen förrän ett år senare, efter att släkten bett henne att ge efter. Dottern ska enligt legenden ha fått krypa på knä inför modern för att få hennes förlåtelse.

Skriv om Haijby-affären vetja.

Det är bättre att du skriver om det; jag har fastnat i tidigare århundranden.

Nu 1200-talet.

Två danska prinsessor, Jutta och Agnes skickades i kloster år 1266. Deras hemgifter delades mellan klostret S:t Agnes i Roskilde och farbrodern kung Kristofer I. Först blev Agnes priorinna, sedan Jutta. Men de hade egentligen ingen religiös kallelse. De ville inte leva i "fattigdom, lydnad och kyskhet". År 1270 lämnade de klostret. Jutta blev inbjuden till storasyster Sofia som var gift med kung Valdemar i Sverige. Då inträffade den stora skandalen.

Enligt Erikskrönikan blev hon då älskarinna till sin svåger, kung Valdemar Birgersson av Sverige.

Rimkrönikan säger:

"Den tid hon till Sverige kom var hon ej annorlunda än som en ängel vore från himmelrik, så var hon stolt och ljuvelig… Med konungen var hon då så kär, Att han kom henne alltför när."
Förhållandet mellan kung Valdemar och hans makas syster måste ha väckt stort uppseende; det var en av anledningarna till att kungens bröder reste sig mot honom, och Valdemar drog på pilgrimsresa till Rom.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Jutta_av_Danmark

1272 kom Jutta till Sverige och fick barn med Valdemar 1273, vilket gjorde att kungen tvingades göra bot genom en pilgrimsfärd till Rom 1274. "Ve mig. Den sorgen övervinner jag aldrig. Ve mig, att min syster någonsin skådade Sveriges rike", uppges hon ha sagt.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sofia_Eri ... av_Danmark

Att bedriva otukt med sin egen hustrus syster sågs närmast som blodskam på den tiden.

Den danske 1500-talshistorikern Arild Huitfeldt hänför J:s besök i Sverige till 1273 och uppger, att Valdemar på grund av sitt äktenskapsbrott måste vallfärda till Jerusalem 1274. Enligt honom skall Valdemar och J ha fått en dotter vid namn Sofia.

J har litterärt behandlats av C J L Almqvist i Hermitaget, av Zacharias Topelius i Ljungars saga, av August Strindberg i Bjälbo-jarlen o av Verner von Heidenstam i Folkungaträdet samt i dikten J kommer till folkungarna ( i Nya dikter).

https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presenta ... x?id=12265

Så har vi skandalen med den danska drottningen Caroline Mathilde av Storbritannien som bara blev 23 år gammal (1751-1775).

Som 13-åring trolovades hon med sin kusin Kristian av Danmark. Hennes far, Fredrik Ludvig, prins av Wales, hade hon aldrig träffat, han dog innan hon föddes och innan han hann bli kung. Fredrik Ludvig och Kristians mor Louise var syskon. Innan bröllopet hann stå dog Kristians far i januari 1766 och han blev alltså kung Kristian VII.

Caroline Mathilde beskrivs som naturlig och informell. Eftersom hennes far och farfar inte kom överens bodde de inte i något kungligt slott och umgicks inte i hovet. Hon tyckte om att rida och läsa. Hon var också musikaliskt begåvad och spelade cembalo och sjöng. Förutom engelska kunde hon tyska, franska och italienska. Kristian var två år äldre och verkade också talangfull som barn och talade förutom danska också tyska och franska. Men han led av epilepsi och psykiska problem. Hans mor hade dött när han bara var tre år och hans styvmor brydde sig mer om sin egen son. Hans far brydde sig inte heller särskilt mycket om honom. Hans lärare Raventlow pryglade honom. Kristian utvecklades till en samtidigt viljesvag och ondskefull och hämndlysten människa.

I oktober gifte sig Caroline Mathilde genom ombud med Kristian. När hon anlänt till Danmark gifte de sig "på riktigt" den 8 nov 1766. Hon blev drottning av Danmark och Norge.

Men det blev inget lyckligt äktenskap. Kungen brydde sig inte om sin maka, han brydde sig bara om sin älskarinna Anna Cathrine Benthagen. Han ägnade sig åt att supa ute på stan med några kumpaner. Då roade han sig med att slå sönder inredningen. Kungaparet fick sonen Fredrik 1768 och han var troligen deras enda gemensamma barn.

Kungen reste med sina vänner ut i Europa i 8 månader. (Caroline Mathilde var förstås inte med fast hon säkert gärna besökt sitt hemland.) Han besökte sin svåger kung Georg III och allt förlöpte väl. Men på kvällarna var Kristian och hans kumpaner ute och röjde på krogar och bordeller och slog sönder inredningen i St James Palace där han bodde.

I Paris träffade han flera filosofer, bl a den beundrade Voltaire. Under resan träffade han stadsläkaren i Altona, Johann Friedrich Struense. Kungen fick stort förtroende för honom, och Struense följde med kungen tillbaka till Köpenhamn och blev hans livläkare. Struense vann också drottningens hjärta och blev hennes älskare. När hon 1771 födde dottern Louise Augusta tvivlade ingen på att Struense var fadern. De var inte särskilt diskreta, det var den stora skandalen. Alla hovmän som kungen tidigare lyssnat till blev förstås Struenses fiender liksom änkedrottningen Juliana Maria.

Struense hade kungen i sin hand och därmed all makt. Han genomförde många reformer, t ex tryckfrihet och avskaffande av censuren. Men denna tryckfrihet användes mot honom själv genom diverse smädesskrifter mot honom. Han var inte populär bland folket, dels pga förhållandet till drottningen, dels pga att han utfärdade alla sina skrivelser på tyska.

Till slut ingick änkedrottningen Juliana Maria, hennes son Fredrik och andra som ansåg sig missgynnade av Struenses stora inflytande en konspiration. De fick den svage kungen att skriva under en order om att fängsla Struense och drottningen. Struense avrättades. Det genomfördes en skilsmässa och Caroline Mathilde landsförvisade. Hon fick aldrig mer återse sina barn. Hon fördes till slottet i Celle i Hannover och dog i scharlakansfeber efter några år.

Om inte Struense inlett ett förhållande med drottningen så hade hans inflytande på kungen bara varit av godo. Men detta förhållande kunde inte accepteras, varken av folket el av hovet med änkedrottningen i spetsen. Det som är tillåtet för kungen är inte tillåtet för drottningen.

Detta har bl a P-O Enquist skrivit om i romanen Livläkarens besök (1999).

Det har också gjorts en film 2012, A Royal Affair, med Alicia Vikander i rollen som Caroline Mathilde och Mads Mikkelsen som Struense.