Det finns en antologi utgiven av Per Brinkemo som heter Klanen - Individ, klan och samhälle från antikens Grekland till dagens Sverige (2018) men den har jag inte hemma. Däremot har jag hans bok Mellan klan och stat. Somalier i Sverige (2014) och det är därifrån jag tar en del exempel.

Klansamhälle har vi inte haft i Sverige sedan vikingatiden. Det är svårt för oss att förstå hur människor som kommer från klansamhällen tänker och vice versa. I klansamhällen kan blodshämnd/vendetta förekomma: rattsskipning-blodshamnd-vendetta-t38114.html

Advokaten 2016:9 skrev:I stort sett alla som söker asyl i Sverige kommer från klansamhällen. Ett faktum och en kulturkrock som svenska myndigheter har ytterst dålig kunskap om, menar författaren och föreläsaren Per Brinkemo.
---
– Initialt är det en jättekrock kulturellt då de inte är vana med stat och tilltro till myndigheter. När man växer upp i ett klansamhälle, där staten inte finns eller är illegitim, blir blodsbanden ens skydd och identitet. Klanen fyller samma funktion som staten. Den skapar skydd och identitet, men bygger på blodsband.
Han skrev utifrån sina erfarenheter av klankultur och integrationen boken Mellan klan och stat, vilket han under Advokatdagarna 2016 höll ett seminarium om. Han understryker att klansamhällen inte är unikt för Somalia, utan att det är den vanligaste samhällsformen i hela världen. I Jemen, Afghanistan, Libyen, Sudan är klan som organisationsform av samhället högst påtaglig. Även i Centralasien, Mellanöstern, Afrika, Albanien och södra Italien lever klanväsendet.
– Vi är så marinerade i stat att vi har svårt att se de samhällssystem som råder i omvärlden. Vi tror att vi är helt normala, men vi är extrema i en internationell kontext. Vi möter de män­niskor som kommer hit som om de var svenskar med svenska erfarenheter. Men så är det inte. I stort sett alla asylsökande i Sverige kommer från länder där klaner spelar en mer eller mindre avgörande roll och präglar deras värderingar och syn på världen.
---
– Det är exempelvis det vi ser i Biskopsgården i Göteborg där unga män hämnas på varandra. Det kommer från att blodshämnd är ett grundläggande mänskligt sätt att hantera konflikter på då man inte fått upprättelse eller lyckats komma överens.

https://www.advokaten.se/Tidningsnummer ... rattsstat/

Innan någon stat fanns så fanns klansamhället. Och även om det nu finns en stat formellt så är den svag och klansamhället starkt.

Svenska Yle har också skrivit om klansamhället och har också Per Brinkemo som expert.

Svenska Yle 25.03.2018 skrev:Många irakier som söker asyl i Finland flyr undan släktfejder och hedersvåld i sitt hemland. Ändå vet vi väldigt lite om hur ett klansamhälle fungerar.
- Tänk dig en situation då två bilar krockar och det blir några smärre bucklor. Vad gör förarna? I Finland och Sverige ringer vi polisen. Det finns ett system för att hantera en potentiell konfliktsituation.
Men så skulle man inte göra överallt. Om två bilar kolliderar i Irak skulle förarna sannolikt ringa till ledarna för sina klaner för att göra upp tvisten.
---
I ett klansamhälle finns det inga individuella friheter och rättigheter. Ett äktenskap är en fråga om strategier, och kan till exempel ingås för att hålla ihop landegendom. En klan kan mäkla fred med en annan genom att gifta bort en dotter.
---
Det här systemet har funnits på många håll i världen, inte endast bland muslimer utan också bland kristna och hinduer. Klanen, den utvidgade familjen, har en stor betydelse i de samhällen där staten är så korrumperad att den inte fungerar. Klanerna fyller statens funktion; de ger skydd, säkerhet och trygghet.

https://svenska.yle.fi/artikel/2018/03/ ... ansamhalle

Här intervjuas en asylsökande från Irak i Finland.

Haider fruktar sin egen och en annan klan
Haider Al-Mashhadani kom till Finland från Irak hösten 2015. Han berättar att alla irakiska personer kan räkna ut hans bakgrund då han nämner sitt efternamn.
- De förstår genast att jag kommer från en rik och mäktig familj som jobbade nära Saddam Hussein. Det har inneburit problem för mig.
Haider flydde Irak eftersom hans klan trakasserades av regimen och shiamilisen. Milisen har försökt värva honom och andra klanmedlemmar till sina led.
I Haiders asylbeslut som Svenska Yle har tagit del av kommer det fram att han har blivit bortförd av shiamilisen och suttit fängslad. Han har blivit slagen, sparkad och hängd i armarna. Runt hans könsorgan har virats papper som stuckits i brand. Han har tvingats svälja piller som fått det att kännas som om hans blåsa skulle spricka.
Efter tre månader av tortyr fick hans klan reda på var han satt fängslad och betalade honom fri.
I FN:s flyktingkonvention, som definierar vem som har rätt till internationellt skydd, nämns inte klanerna. Enligt konventionen har en person rätt till asyl om personen är förföljd av hemlandets myndigheter eller om myndigheterna inte kan eller vill ge skydd mot förföljelse från enskilda personer eller grupper. Men den utbredda sociala struktur klanerna utgör nämns inte uttryckligen.

Utgångspunkten för Migrationsverket är att den hotade ska vända sig till polisen. Men polisen kan tillhöra en fientlig klan. Polisen kan man alltså inte lita på.

Forskaren Erna Bodström vid Helsingfors universitet har analyserat 77 asylbeslut och processerna som ligger bakom dem.
Hon tror att antalet fall kan ha ökat på grund av att Migrationsverket inte har identifierat dem i början. Under den första intervjun med Migrationsverket får den asylsökande ofta höra att man inte behöver ge information om hur samhället i Irak fungerar. Den informationen säger sig Migrationsverket redan ha.

Men det har de alltså inte. För de asylsökande är klansamhället så självklart att de inte tänker på att berätta det.

- Migrationsverket ställer sällan följdfrågor som till exempel varför den asylsökande är rädd för polisen eller shiamilisen. Då jag frågar det kan det komma fram att det inom polisen jobbar en högt uppsatt tjänsteman från en klan som den asylsökandes familj har problem med.
Enligt Bodström finns det inte förståelse för att alla i samhället mer eller mindre tillhör klansystemet. Polisen som ska ge dig skydd tillhör en klan. Också shiamilisen som många fruktar tillhör klaner.

Flyktingen kan alltså få avslag på sin ansökan. När han sedan överklagar så får han avslag för att han kommer med nya uppgifter och därför inte är trovärdig.
Ibland kan ens egen klan också vara ett hot.

Så gick det för Haider.
- Min klan tycker att jag har skämt ut dem och därför vill de inte ha med mig att göra längre.
Orsaken är att han, i samband med en demonstration för de asylsökandes rättigheter, deltog i en Prideparad. Fotografier från paraden spreds på sociala medier och också ledaren från hans klan såg dem.
- Han tror nu att jag har blivit homosexuell och säger att det är en skam för hela klanen. Han uteslöt mig och utfärdade ett dokument, sanad på arabiska, där det står att jag inte längre hör till släkten.
Enligt Haider ger det vem som helst i hans klan rätt att ostraffat döda honom.
Haider har fått avslag på sin asylansökan. Först från Migrationsverket och i höstas från Förvaltningsdomstolen.

Alien skrev:Innan någon stat fanns så fanns klansamhället. Och även om det nu finns en stat formellt så är den svag och klansamhället starkt.

Det finns en teori om att kusinäktenskap, och även ett par generationer till, förbjöds i Sverige för att få bukt med klanstrukturerna som fanns under vikingatiden. När folk tvingades gifta sig utanför familjen kunde familjeklanerna inte hållas samman, och kungen kunde lättare behålla makten. Detta kan ha varit vad som krävdes för att Sverige kunde bli en samlad stat under tidig medeltid. Men de styrande adelsfamiljerna fick förstås fortsätta med sina kusingiften och de behöll makten, men blev inavlade. Det samma gäller de flesta väl fungerande länder i Europa.

Huggorm skrev:

Alien skrev:Innan någon stat fanns så fanns klansamhället. Och även om det nu finns en stat formellt så är den svag och klansamhället starkt.

Det finns en teori om att kusinäktenskap, och även ett par generationer till, förbjöds i Sverige för att få bukt med klanstrukturerna som fanns under vikingatiden. När folk tvingades gifta sig utanför familjen kunde familjeklanerna inte hållas samman, och kungen kunde lättare behålla makten. Detta kan ha varit vad som krävdes för att Sverige kunde bli en samlad stat under tidig medeltid. Men de styrande adelsfamiljerna fick förstås fortsätta med sina kusingiften och de behöll makten, men blev inavlade. Det samma gäller de flesta väl fungerande länder i Europa.

sjukt det.och stört.

Huggorm skrev:

Alien skrev:Innan någon stat fanns så fanns klansamhället. Och även om det nu finns en stat formellt så är den svag och klansamhället starkt.

Det finns en teori om att kusinäktenskap, och även ett par generationer till, förbjöds i Sverige för att få bukt med klanstrukturerna som fanns under vikingatiden. När folk tvingades gifta sig utanför familjen kunde familjeklanerna inte hållas samman, och kungen kunde lättare behålla makten. Detta kan ha varit vad som krävdes för att Sverige kunde bli en samlad stat under tidig medeltid. Men de styrande adelsfamiljerna fick förstås fortsätta med sina kusingiften och de behöll makten, men blev inavlade. Det samma gäller de flesta väl fungerande länder i Europa.

Tror inte adeln belastar vården så mycket.
Kusin äktenskapen bröts ju då och då upp vid nya allianser.

Huggorm skrev:

Alien skrev:Innan någon stat fanns så fanns klansamhället. Och även om det nu finns en stat formellt så är den svag och klansamhället starkt.

Det finns en teori om att kusinäktenskap, och även ett par generationer till, förbjöds i Sverige för att få bukt med klanstrukturerna som fanns under vikingatiden. När folk tvingades gifta sig utanför familjen kunde familjeklanerna inte hållas samman, och kungen kunde lättare behålla makten. Detta kan ha varit vad som krävdes för att Sverige kunde bli en samlad stat under tidig medeltid. Men de styrande adelsfamiljerna fick förstås fortsätta med sina kusingiften och de behöll makten, men blev inavlade. Det samma gäller de flesta väl fungerande länder i Europa.

Ja, det fanns starka politiska skäl att förbjuda kusingifte, men det var kyrkan som gjorde det och inte kungar. Kristnandet gjorde att byäldsten vars auktoritet byggde på klanen förlorade makten till prästen, som inte kunde få legitima barn så positionen kunde inte gå i arv, utan en sjuk eller död präst ersattes av en präst som blivit rekommenderad till präststudier genom begåvning och social förmåga.

Ett samlat Sverige fanns inte under medeltiden, utan det var maktcentrum kopplade till handeln i Oslofjorden, Mälardalen och inloppet till Östersjön som konkurrerade om att styra Skandinavien. Det senare kontrollerade mest handel, så det var geostrategiska skäl som gjorde att Kalmarunionens kungar föredrog att sitta i Köpenhamn.

Med reformationen ökade kungamakten, men när kyrkan inte längre hindade klanbildningen började de uppstå på nytt innan den enväldige Karl X startade en utredning som under Karl XI blev 1686 års kyrkolag och som bland annat förbjöd kusingiften.

Det var inte klaner vi hade i Sverige och andra germanska länder utan det var ätter. Det vi hade heter ättesamhälle.

Här kan ni läsa kortfattat om det.

http://blog.svd.se/historia/2013/01/22/ ... i-sverige/

Alien skrev:Det finns en antologi utgiven av Per Brinkemo som heter Klanen - Individ, klan och samhälle från antikens Grekland till dagens Sverige (2018) men den har jag inte hemma. Däremot har jag hans bok Mellan klan och stat. Somalier i Sverige (2014) och det är därifrån jag tar en del exempel.

Klansamhälle har vi inte haft i Sverige sedan vikingatiden. Det är svårt för oss att förstå hur människor som kommer från klansamhällen tänker och vice versa. I klansamhällen kan blodshämnd/vendetta förekomma: rattsskipning-blodshamnd-vendetta-t38114.html

Advokaten 2016:9 skrev:I stort sett alla som söker asyl i Sverige kommer från klansamhällen. Ett faktum och en kulturkrock som svenska myndigheter har ytterst dålig kunskap om, menar författaren och föreläsaren Per Brinkemo.
---
– Initialt är det en jättekrock kulturellt då de inte är vana med stat och tilltro till myndigheter. När man växer upp i ett klansamhälle, där staten inte finns eller är illegitim, blir blodsbanden ens skydd och identitet. Klanen fyller samma funktion som staten. Den skapar skydd och identitet, men bygger på blodsband.
Han skrev utifrån sina erfarenheter av klankultur och integrationen boken Mellan klan och stat, vilket han under Advokatdagarna 2016 höll ett seminarium om. Han understryker att klansamhällen inte är unikt för Somalia, utan att det är den vanligaste samhällsformen i hela världen. I Jemen, Afghanistan, Libyen, Sudan är klan som organisationsform av samhället högst påtaglig. Även i Centralasien, Mellanöstern, Afrika, Albanien och södra Italien lever klanväsendet.
– Vi är så marinerade i stat att vi har svårt att se de samhällssystem som råder i omvärlden. Vi tror att vi är helt normala, men vi är extrema i en internationell kontext. Vi möter de män­niskor som kommer hit som om de var svenskar med svenska erfarenheter. Men så är det inte. I stort sett alla asylsökande i Sverige kommer från länder där klaner spelar en mer eller mindre avgörande roll och präglar deras värderingar och syn på världen.
---
– Det är exempelvis det vi ser i Biskopsgården i Göteborg där unga män hämnas på varandra. Det kommer från att blodshämnd är ett grundläggande mänskligt sätt att hantera konflikter på då man inte fått upprättelse eller lyckats komma överens.

https://www.advokaten.se/Tidningsnummer ... rattsstat/

Innan någon stat fanns så fanns klansamhället. Och även om det nu finns en stat formellt så är den svag och klansamhället starkt.

här så har du det samhället.

Clan of the Cave Bear - Chapter 01 Audiobook

https://www.youtube.com/watch?v=VA9C_Md ... aXe2kX09jf

Alien skrev:Det finns en antologi utgiven av Per Brinkemo som heter Klanen - Individ, klan och samhälle från antikens Grekland till dagens Sverige (2018) men den har jag inte hemma. Däremot har jag hans bok Mellan klan och stat. Somalier i Sverige (2014) och det är därifrån jag tar en del exempel.

Klansamhälle har vi inte haft i Sverige sedan vikingatiden. Det är svårt för oss att förstå hur människor som kommer från klansamhällen tänker och vice versa. I klansamhällen kan blodshämnd/vendetta förekomma: rattsskipning-blodshamnd-vendetta-t38114.html

Advokaten 2016:9 skrev:I stort sett alla som söker asyl i Sverige kommer från klansamhällen. Ett faktum och en kulturkrock som svenska myndigheter har ytterst dålig kunskap om, menar författaren och föreläsaren Per Brinkemo.
---
– Initialt är det en jättekrock kulturellt då de inte är vana med stat och tilltro till myndigheter. När man växer upp i ett klansamhälle, där staten inte finns eller är illegitim, blir blodsbanden ens skydd och identitet. Klanen fyller samma funktion som staten. Den skapar skydd och identitet, men bygger på blodsband.
Han skrev utifrån sina erfarenheter av klankultur och integrationen boken Mellan klan och stat, vilket han under Advokatdagarna 2016 höll ett seminarium om. Han understryker att klansamhällen inte är unikt för Somalia, utan att det är den vanligaste samhällsformen i hela världen. I Jemen, Afghanistan, Libyen, Sudan är klan som organisationsform av samhället högst påtaglig. Även i Centralasien, Mellanöstern, Afrika, Albanien och södra Italien lever klanväsendet.
– Vi är så marinerade i stat att vi har svårt att se de samhällssystem som råder i omvärlden. Vi tror att vi är helt normala, men vi är extrema i en internationell kontext. Vi möter de män­niskor som kommer hit som om de var svenskar med svenska erfarenheter. Men så är det inte. I stort sett alla asylsökande i Sverige kommer från länder där klaner spelar en mer eller mindre avgörande roll och präglar deras värderingar och syn på världen.
---
– Det är exempelvis det vi ser i Biskopsgården i Göteborg där unga män hämnas på varandra. Det kommer från att blodshämnd är ett grundläggande mänskligt sätt att hantera konflikter på då man inte fått upprättelse eller lyckats komma överens.

https://www.advokaten.se/Tidningsnummer ... rattsstat/

Innan någon stat fanns så fanns klansamhället. Och även om det nu finns en stat formellt så är den svag och klansamhället starkt.

eller detta samhället också.

https://www.google.se/search?q=film+kor ... SjRXL_A3bM¨

Korpen Flyger Episod1
https://www.youtube.com/watch?v=Qz08V4xUltM

Så var det exemplet Somalia:

Skriftspråk
Somaliska fick sitt skriftspråk först 1972. Dessförinnan skrev man på arabiska, engelska el italienska.

Redan för tusen år sedan försökte Sheik Aw Barkhadle införa det arabiska alfabetet i Somalia som ett sätt att nå ut med islam till folket. På 1920-talet uppfann Osman Yusuf Kenadid ett alfabet som fick namnet osmanska. Men osmanska motarbetades av de italienska myndigheterna i södra Somalia, eftersom det förknippades med självständighetssträvande. År 1938 försökte britterna i norra Somalia införa ett skriftspråk baserat på det latinska alfabetet. Men den här gången var det somalierna själva som inte accepterade det. Man ansåg att det försvagade islam. Efter omfattande protester så lades projektet ned.

Men år 1972 bestämde president Siad Barre att man skulle använda det latinska alfabetet. Arabiska skriftspråket saknar vokaler. Det somaliska språket har fler vokalljud och om de utlämnas blir orden svårbegripliga. Sedan vidtog en omfattande kampanj för att lära somalierna att läsa. Slogan “om du inte kan, lär - om du kan, lär ut”. Första året ägnades åt stads- och bybor, andra året åt nomaderna. Man uppskattar att endast 5% av befolkningen kunde läsa före kampanjen och ca 60% efter kampanjen. Men problemet var att de flesta inte hade någonting att läsa och därför sjönk tillbaka till analfabetism.

I Somalia (och andra afrikanska länder) hänger allt på det talade ordet och den personliga kontakten. Per Brinkemo arbetade för Somalilandföreningen.

“Vi har arrangerat workshops och möten … Det har kunnat vara en tjänsteman från Migrationsverket som informerat om regler kring anhöriginvandring, information från något företag om jobbmöjligheter, eller kanske någon från konsumentrådgivningen som förklarat lagar och regler, rättigheter och skyldigheter. Vi visste att det var information som medlemmarna behövde och efterfrågade.
Men när mötet ägde rum var det nästan ingen på plats. Dagen efter hände det att jag och mina kolleger blev närmast utskällda av medlemmarna för att vi inte berättat om informationsträffen. Vi förklarade att informationen om mötet - klockslag, datum och innehåll - på både svenska och somaliska låg på hemsidan eller stod skriven på anslag runt om i lokalen.’Har du inte sett det här?’ sa jag och pekade på ett anslag.
Kritiken kom både från läskunniga och analfabeter.
---
Vi fortsatte att lägga ut information på nätet, fortsatte med våra anslag, men den mest effektiva metoden visade sig vara att mina kolleger valde betrodda personer som berättade för de andra om mötena, ofta i telefon. Plötsligt var det hur enkelt som helst att samla människor. Eftersom informationen förmedlades verbalt uppfattades den också som på riktigt.” (Per Brinkemo: Mellan klan och stat)

Det skrivna ordet hade inte samma tyngd som det talade. Det är också viktigt vem som förmedlar budskapet. I en stat som Sverige är det viktiga själva informationen, inte vem som framför den. Man litar på systemet. I ett klansamhället litar man på personen.
“När jag frågade någon som hette Mohamed efter dennes namn för att fylla i en blankett kunde det stavas på en mängd olika sätt. Mohamed, Mohammed, Muhammed, Muhammad, Muhamed eller Maxahmed. Vilket var det rätta? Svaret blev ofta att det inte spelade någon roll eftersom det är samma ord.”

Eftersom det inte finns någon standardisering av det somaliska språket så tar de inte heller stavning och grammatik av andra språk på allvar.

Somaliska poeter skriver inte böcker utan reser runt och framför sin poesi muntligt. Eller de skriver böcker men blir i huvudsak kända genom sina uppträdanden. Hadrawi hade skrivit poesi och drama som han kastades i fängelse för 1973-78. I dag reser han runt hela världen och uppträder inför exilsomalier.

Huggorm skrev:

Alien skrev:Innan någon stat fanns så fanns klansamhället. Och även om det finns en stat formellt så är den svag och klansamhället starkt.

Det finns en teori om att kusinäktenskap, och även ett par generationer till, förbjöds i Sverige för att få bukt med klanstrukturerna som fanns under vikingatiden. När folk tvingades gifta sig utanför familjen kunde familjeklanerna inte hållas samman, och kungen kunde lättare behålla makten. Detta kan ha varit vad som krävdes för att Sverige kunde bli en samlad stat under tidig medeltid. Men de styrande adelsfamiljerna fick förstås fortsätta med sina kusingiften och de behöll makten, men blev inavlade. Det samma gäller de flesta väl fungerande länder i Europa.

Men det var ju romersk-katolska kyrkan som förbjöd det. De gick längre än reglerna i tredje Mosebok; man kan undra om det öht blev någon kvar att gifta sig med i byn.

Förbjudna led enligt Mosebok. De utgår från mannen:
Mor, syster, styvmor (räknas som mor), styvsyster (räknas som syster), dotter, styvdotter (räknas som egen dotter), son- el dotterdotter, styvsyskons dotter, faster, moster, farbrors hustru, svärdotter, brors hustru

Märk väl att det inte sägs något om kusiner där. Kusingifte blev tillåtet år 1845. Dessförinnan så kunde kungen ge dispens. Men många adelsätter dog ut. De fick inga barn el alla dog som små. Kan det bero på kusingiften?

Förr i tiden var det vanligt att föräldrar arrangerade äktenskapen. Var det kusinäktenskap så var det alltid arrangerat. (Vem blir kär i sin kusin?) Man kan säga att kusinäktenskap och klansamhället hör ihop.

Kvartal 25 FEBRUARI 2020 skrev:Det har genomförts studier som visar att länder där kusinäktenskap är frekventa har lägre sannolikhet att utvecklas till fungerande demokratier. Anledningen är att länder med hög andel äktenskap inom släkten ofta präglas av kollektivism och klankultur, vilket kan bromsa demokratiutvecklingen.1

Detta samband mellan uppkomsten av individualism och frånvaron av kusinäktenskap har nyligen analyserats med hjälp av stora mängder data av bland annat Jonathan F. Schulz, som är forskare i ekonomisk historia och utvecklingsekonomi vid George Mason university i USA. I en artikel som nyligen publicerades i Science argumenterar han och hans kolleger för att minskningen av kusinäktenskap har varit en delförklaring till framväxten av de individualistiska, demokratiska och välfungerande samhällen vi har i Västvärlden.2

Spoiler: visa

Länder där kusinäktenskap är vanliga präglas ofta av att medborgarna premierar lojalitet inom gruppen snarare än med nationen och att de värderar släktband högt – detta kan i förlängningen leda till nepotism och korruption. I samhällen med låg frekvens av kusinäktenskap har man lättare för att samarbeta med främlingar, och det har skapat goda förutsättningar för utvecklingen av meritokratiska institutioner.

Kyrkan motarbetade kusinäktenskap
Orsaken, enligt Jonathan F. Schulz, ligger i att den katolska kyrkan redan under tidig medeltid började motarbeta kusinäktenskap och släktbaserade institutioner. De flesta religioner har tolererat kusingiften, utom framför allt katolicism och ortodox kristendom. Forskarnas statistiska analyser visar att ju längre något av de analyserade länderna varit kristet, desto lägre andel kusinäktenskap. På samma sätt är befolkningarna i länder med låg andel kusinäktenskap mer individualistiska än länder med många kusinäktenskap.

https://kvartal.se/artiklar/stor-okunsk ... i-sverige/

Alien skrev:Så var det exemplet Somalia:

Skriftspråk
Somaliska fick sitt skriftspråk först 1972. Dessförinnan skrev man på arabiska, engelska el italienska.

Redan för tusen år sedan försökte Sheik Aw Barkhadle införa det arabiska alfabetet i Somalia som ett sätt att nå ut med islam till folket. På 1920-talet uppfann Osman Yusuf Kenadid ett alfabet som fick namnet osmanska. Men osmanska motarbetades av de italienska myndigheterna i södra Somalia, eftersom det förknippades med självständighetssträvande. År 1938 försökte britterna i norra Somalia införa ett skriftspråk baserat på det latinska alfabetet. Men den här gången var det somalierna själva som inte accepterade det. Man ansåg att det försvagade islam. Efter omfattande protester så lades projektet ned.

Men år 1972 bestämde president Siad Barre att man skulle använda det latinska alfabetet. Arabiska skriftspråket saknar vokaler. Det somaliska språket har fler vokalljud och om de utlämnas blir orden svårbegripliga. Sedan vidtog en omfattande kampanj för att lära somalierna att läsa. Slogan “om du inte kan, lär - om du kan, lär ut”. Första året ägnades åt stads- och bybor, andra året åt nomaderna. Man uppskattar att endast 5% av befolkningen kunde läsa före kampanjen och ca 60% efter kampanjen. Men problemet var att de flesta inte hade någonting att läsa och därför sjönk tillbaka till analfabetism.

I Somalia (och andra afrikanska länder) hänger allt på det talade ordet och den personliga kontakten. Per Brinkemo arbetade för Somalilandföreningen.

“Vi har arrangerat workshops och möten … Det har kunnat vara en tjänsteman från Migrationsverket som informerat om regler kring anhöriginvandring, information från något företag om jobbmöjligheter, eller kanske någon från konsumentrådgivningen som förklarat lagar och regler, rättigheter och skyldigheter. Vi visste att det var information som medlemmarna behövde och efterfrågade.
Men när mötet ägde rum var det nästan ingen på plats. Dagen efter hände det att jag och mina kolleger blev närmast utskällda av medlemmarna för att vi inte berättat om informationsträffen. Vi förklarade att informationen om mötet - klockslag, datum och innehåll - på både svenska och somaliska låg på hemsidan eller stod skriven på anslag runt om i lokalen.’Har du inte sett det här?’ sa jag och pekade på ett anslag.
Kritiken kom både från läskunniga och analfabeter.
---
Vi fortsatte att lägga ut information på nätet, fortsatte med våra anslag, men den mest effektiva metoden visade sig vara att mina kolleger valde betrodda personer som berättade för de andra om mötena, ofta i telefon. Plötsligt var det hur enkelt som helst att samla människor. Eftersom informationen förmedlades verbalt uppfattades den också som på riktigt.” (Per Brinkemo: Mellan klan och stat)

Det skrivna ordet hade inte samma tyngd som det talade. Det är också viktigt vem som förmedlar budskapet. I en stat som Sverige är det viktiga själva informationen, inte vem som framför den. Man litar på systemet. I ett klansamhället litar man på personen.
“När jag frågade någon som hette Mohamed efter dennes namn för att fylla i en blankett kunde det stavas på en mängd olika sätt. Mohamed, Mohammed, Muhammed, Muhammad, Muhamed eller Maxahmed. Vilket var det rätta? Svaret blev ofta att det inte spelade någon roll eftersom det är samma ord.”

Eftersom det inte finns någon standardisering av det somaliska språket så tar de inte heller stavning och grammatik av andra språk på allvar.

Somaliska poeter skriver inte böcker utan reser runt och framför sin poesi muntligt. Eller de skriver böcker men blir i huvudsak kända genom sina uppträdanden. Hadrawi hade skrivit poesi och drama som han kastades i fängelse för 1973-78. I dag reser han runt hela världen och uppträder inför exilsomalier.

här så har du också klan samhälle.

Vikings
https://www.imdb.com/title/tt2306299/

Alien skrev:Men det var ju romersk-katolska kyrkan som förbjöd det. De gick längre än reglerna i tredje Mosebok; man kan undra om det öht blev någon kvar att gifta sig med i byn.

Förbjudna led enligt Mosebok. De utgår från mannen:
Mor, syster, styvmor (räknas som mor), styvsyster (räknas som syster), dotter, styvdotter (räknas som egen dotter), son- el dotterdotter, styvsyskons dotter, faster, moster, farbrors hustru, svärdotter, brors hustru

Märk väl att det inte sägs något om kusiner där. Kusingifte blev tillåtet år 1845. Dessförinnan så kunde kungen ge dispens. Men många adelsätter dog ut. De fick inga barn el alla dog som små. Kan det bero på kusingiften?

Kan hända att det var kyrkan, men det var ju också en maktinstitution som inte ville ha fler konkurrenter än nödvändigt.

Huggorm skrev:

Alien skrev:Men det var ju romersk-katolska kyrkan som förbjöd det. De gick längre än reglerna i tredje Mosebok; man kan undra om det öht blev någon kvar att gifta sig med i byn.

Förbjudna led enligt Mosebok. De utgår från mannen:
Mor, syster, styvmor (räknas som mor), styvsyster (räknas som syster), dotter, styvdotter (räknas som egen dotter), son- el dotterdotter, styvsyskons dotter, faster, moster, farbrors hustru, svärdotter, brors hustru

Märk väl att det inte sägs något om kusiner där. Kusingifte blev tillåtet år 1845. Dessförinnan så kunde kungen ge dispens. Men många adelsätter dog ut. De fick inga barn el alla dog som små. Kan det bero på kusingiften?

Kan hända att det var kyrkan, men det var ju också en maktinstitution som inte ville ha fler konkurrenter än nödvändigt.

Dessutom gav ju kyrkan disspans, en massa furstehus och adelsfamiljer är sönderavlade utav inavel.

Mer om klansamhället i Somalia från Mellan klan och stat av Per Brinkemo:

Den stora familjen
"Klanen fungerar som ett socialförsäkringssystem. När en del av klanen har det svårt är det de mer lyckligt lottades skyldighet att komma till undsättning. Ingen äger något eget, man delar på resurserna, och tillgångar flyttas ständigt inom gruppen. Ett tydligt exempel är hur somalier i diasporan, även om de själva har det knapert, skickar pengar varje månad till behövande släktingar i Somalia eller någon annan del av världen. Om man själv behöver något får man hjälp av den numera globala eller transnationella familjen."

Ett somaliskt ordspråk säger “En hand kan inte tvätta sig själv”, dvs man är beroende av andra. Så är det här också, men vi är i stället beroende av staten, regionen, kommunen, myndigheter.

"Är man del av en klan är man oavsett var man befinner sig del av en mycket stor familj. Om ett ensamkommande flyktingbarn kommer till en svensk stad kan man vara säker på att han så fort som möjligt söker upp sin klan. När han ser någon som är somalier presenterar han sig och säger vilken klan han tillhör. Personen kan då berätta var i staden klanen bor. Och när barnet letat upp dem får han den hjälp han behöver."

Somalierna består av två stora grupper: Dels den pastoral-nomadiserande majoritetsbefolkningen. Deras dialekt är officiellt språk. Dels den andra stora gruppen som är agro-pastoralister, som kombinerar boskapsskötsel med jordbruk. De lever i södra Somalia och talar sin egen dialekt. Deras klaner går under samlingsnamnet Rahanweyn. Dessutom finns det minoritetsgrupper: Bantu/jaarer som är ättlingar till slavar och grupper med arabiskt ursprung.

De fyra huvudklanerna är Darod, Hawiyee, Dir och Isaac. Alla kommer från klanens urfader Samaal. Men varje klan har sina subklaner. Varje subklan har sina subsubklaner etc.
Huvudklanerna kan slåss sinsemellan. Subklanerna kan också slåss sinsemellan men samarbetar mot huvudklanens fiender.

"Inom huvudklanen Darod pågår sedan länge en konflikt mellan subklanerna Marehan och Ogaden, som konkurrerar om vem som ska få del av inkomsterna från hamnstaden Kismayo i södra Somalia."

Familjebegrepp
Reer = den minsta enheter som motsvarar ungefär kärnfamiljen. Men den kärnfamiljen består inte bara av föräldrar och barn, utan även av vuxna barns makar och barn. Men den minsta formella enheten är Jiffo och består av pappans och hans bröders och kusiners familjer. Jilib består av Jiffos som slagit sig samman. En Jilib kan bestå av många tusen män.

Om ett barn blir föräldralöst så tas det om hand av sina släktingar och räknas då som släktingarnas barn, fast ingen formell adoption sker. Bland barnen i en asylsökande familj så kan alltså finnas inte bara egna biologiska barn utan även syskonbarn. Enligt deras sätt att tänka är det deras familj men inte enligt våra regler.

Den stora familjen
Klanen fungerar som ett socialförsäkringssystem. När en del av klanen har det svårt är det de mer lyckligt lottades skyldighet att komma till undsättning.

Konstigt att så många flyttat till Sverige, varför fick de ingen hjälp av sin klan?

Huggorm skrev:

Den stora familjen
"Klanen fungerar som ett socialförsäkringssystem. När en del av klanen har det svårt är det de mer lyckligt lottades skyldighet att komma till undsättning.

Konstigt att så många flyttat till Sverige, varför fick de ingen hjälp av sin klan?

Intressant iakttagelse

Hela (sub)klanen var utfattig och emigrerade till Sverige?

Nej, inbördeskrig och terroristattacker kan inte klanen skydda en mot.

Alien skrev:Hela (sub)klanen var utfattig och emigrerade till Sverige?

Nej, inbördeskrig och terroristattacker kan inte klanen skydda en mot.

Inte i ett modernt samhälle

Rättskipning

“Den amerikanske rättshistorikern Mark S. Weiner (The rule of the clan, 2012) berättar om klansystemet i Gaza. En för oss obetydlig händelse som en krock mellan en bil och en kamel kan leda till långvariga fejder med många dödsfall. ‘Enbart under 2006 kunde människorättsobservatörer i Gaza koppla 214 fall av hämnd, som resulterade i 90 döda och 336 skadade, till klanstrider.’
---
Grundprincipen i liberala demokratier är att rättigheter och skyldigheter tillkommer individer oavsett familjetillhörighet, religionstillhörighet eller andra kollektiva egenskaper.
Men enligt klantänkandet kan inte rättigheter och skyldigheter vara individuella. I det somaliska samhället regleras därför oförrätter kollektivt av brottslingens släktingar, vilket också leder till en omfattande social kontroll." (Per Brinkemo: Mellan klan och stat)

I Somalia ser man ofta en stor mängd män under ett akacieträd. Det ser ut som de bara latar sig och umgås. Men det kan vara ett möte där viktiga saker avhandlas.

“Somalia fick konstitution och nationella lagar först med republikens grundande 1960. När inbördeskriget bröt ut kapsejsade polisväsendet, domstolar och andra administrativa funktioner.”
I västerländska ögon är Somalia nu ett laglöst land. Men de återvände bara till den folkliga sedvanerätten (xeer). Xeer bygger på kompensation i stället för straff.

“Om en person från en klan mördats av en person från en annan klan förordar xeer inte fängelsestraff. I stället tvingas mördarens klan att kompensera offrets klan, traditionellt i form av kameler. --- Systemet är till för att undvika blodshämnd, på somaliska aano, som annars riskerar eskalera till en serie hämndaktioner.

Kompensationen för ett överlagt mord fastställs av klanernas äldste. Mordet på en manlig klanmedlem ersätts vanligen med hundra kameler medan en gift kvinna skänks halva värdet.
---
Mördarens reer - “kärnfamilj” - eller ens den större enheten jiffo äger för det mest inte tillräckligt många kameler. Därmed måste den utvidgade familjen - jilib - bidra till kompensationen. --- Familjeenheterna erbjuder alltså inte bara trygghet i from av social enhet med juridisk och politisk legitimitet, utan betalar också när det behövs blodspengar (på somaliska mag, men också det arabiska ordet, diya, används).

Om mördarens och offrets klaner kommer överens är brottmålet över, men om mag av någon anledning inte betalas har offrets klan rätt att döda mördaren. Flyr mördaren har offrets klan rätt att hämnas på en manlig släkting med motsvarande status.”

Det är intressant att jämföra med medeltida svensk praxis. Det finns vissa likheter.

“Precis som den somaliska lagen byggde de medeltida svenska lagarna på kollektiva rättigheter och skyldigheter. Charlotte Vainio har studerat de medeltida lagarna och visat att de var en släktangelägenhet till en god bit in på 1300-talet. I ett fall tvingades exempelvis en Mathias Trottasson överlämna jord till biskkopen som bot för ett dråp hans svåger begått. Vaino konstaterar att även ‘om det var maken som sedan arrangerade med boten, får man ändå konstatera att det äkta paret betraktades som en enhet, och att hustrun förväntades delta i botgörandet för det brott hennes bror begick.’ Avhandlingen av Charlotte Vaino heter Den medeltida husfrun: En studie i förmyndarskap, begränsningar och möjligheter 1350-1442 (2010)

När blodspengarna betalats är jämvikten återställd. Om inte, måste jämvikten återställas med blodshämnd. I nästan alla kulturer förekom blodshämnd innan staten tog över rättskipningen. Än idag förekommer vendetta i södra Italien och blodsfejder i generationer i Albanien. Inom kriminella mc-gäng förekommer blodshämnd, även om de inte gäller släktband.

Thomas Lappalainen har studerat maffian i Kalabrien, 'Ndrangheta.
Han förklarar den italienska statens misslyckande med att ta kontroll över Kalabrien med den klanbaserade maffians betydelse.
“Västeuropéers medvetande är, menar han, förstatligade: ‘Detta innebär att vi tar människans tillvaro inne i en statsordning för given så till den milda grad att vi har svårt att ens föreställa oss att en människa eller ett samhälle inte är det.’ Boken heter Ndrangheta - en bok om maffian i Kalabrien (2010)

Ja, jag har svårt att föreställa mig att leva i ett land utan stat. Hur skulle jag ens överleva om jag inte heller hade någon familj el släkt som hjälpte mig?

“Blodshämnd i klansamhällen är inte bara en rättighet utan också en plikt. Om en släkt vanhedras av en annan släkt och inte kompenseras måste balansen återställas för att hedern ska återupprättas. Eftersom släkter är kollektivt ansvariga för brott som begås behöver det inte vara gärningsmannen som drabbas av hämnden. Om denne flyr kan hämnden lika gärna utkrävas av hans bror, kusin eller farbror.”

Så den som flyr vet att en släkting får sona hans brott med sitt liv. Vad tycker släkten om det? Om mitt barn dödats för att hans kusin mördat och flytt skulle jag inte vara glad. Överhuvudtaget står det inget om vad klanen gör med den brottslige. Får han en utskällning bara? Eller accepteras hans brott utan knot trots att andra betalar bot?

Vid mötena under akacieträdet avgörs konflikter i samband med blodspengar och förhandlingar med andra klaner.
De äldstes Guurti är klanens styrande, “regering”. De nominerar lagkunniga Aqiils.

Somaliland fungerar som ett eget land. Där bildar Guurti överhuset i parlamentet medan de folkvalda bildar underhuset. Guurti sitter i överhuset på livstid och ämbetet går i arv. Låter som engelska parlamentet.
Invånarna i Somaliland har tre rättssystem att välja på det statliga, xeer och sharia. Upp till 90% väljer xeer.

I det krigsdrabbade södra Somalia blev en del äldste korrumperade, andra dödade och xeer försvagades. I stället för blodspengar blev det blodshämnder.

Heder och skam

I hederskulturer gäller hedern hela familjen och klanen. Dåligt beteende av en individ fläckar ner hela familjens och klanens heder. De drabbas av skam. Hederskultur skulle lika gärna kunna kallas skamkultur.

“Människor i väst kan såklart fortfarande ha en stark känsla av skam, men begreppet har i växande grad ersatts av ‘skuld’ och ‘skuldkänsla’. Skillnaderna mellan de känslorna och begreppen handlar också om skillnaderna mellan ett kollektivistiskt och ett individualistiskt samhälle. Skuld är en privat känsla som aldrig behöver komma till omgivningens kännedom. Skam uppstår i relation till hur omgivningen betraktar personen som bär på den känslan - skam handlar om att förlora sitt anseende.” (Per Brinkemo: Mellan klan och stat)

Jag tänker på mobbning. Offret känner skam, den som tittar på kan känna skuld för att den vet att det är fel. Om föräldrarna fick veta skulle hen också känna skam.

“Den gemensamma nämnaren för hederskulturer - oavsett religion - är det klanbaserade samhället.”
Det klanbaserade samhället bygger på blodsband. Då är det viktigt att veta vem som är far till barnen. Alltså måste kvinnan vara oskuld tills hon gifter sig. Alltså måste kvinnors sexualitet kontrolleras. Kyskhetskultur och tvångsäktenskap behövs för klanens fortbestånd. Traditionella klansamhällen är patriarkala. Kvinnor sitter inte med under akacieträdet och deltar i besluten. Boten för kvinnomord är bara hälften av mansboten.

“Ur ett strikt klanperspektiv begår en flicka som vägrar ett arrangerat äktenskap ett brott som kan jämställas med landsförräderi. Om en kvinna har sex före eller utanför äktenskapet och därmed riskerar att få barn som inte ingår i klanens släktled har hon - återigen ur ett strikt klanperspektiv - visat att hon är en säkerhetsrisk.--- Kvinnan är bärare av framtida klanmedlemmar och måste till varje pris undvika att använda sin attraktion och sexualitet på ett sätt som hotar klanens existens.”

Den som skadar klanens heder kan bli utesluten från gemenskapen - dayrin. Detta kan i värsta fall leda till döden.
Hedersmord förekommer i många länder med hederskulturer. Dock tycks det inte vara accepterat i den somaliska kulturen, enligt Brinkemo.
Det traditionella klansamhället stöds av religionen. I Somalia finns ett talesätt: “Om du måste välja mellan religion och tradition, välj traditionen.”

Diplomaten Rutger Palmstierna har skrivit om klan och religion:
“Han argumenterar för att klansystemet påverkar utformningen och tolkningen av islam. Resonemanget går ut på att klaner historiskt finansierat moskéer och på så sätt också skaffat sig inflytande över det budskap som predikas. Palmstierna berättar att klanerna ofta har sin egen moské med en imam avlönad av en stiftelse som kontrolleras av klanens ledare: ‘En somalisk taxichaufför i Stockholm sa till mig: En imam går aldrig emot sin shejk'." Se Michael van Notten: The Law of the Somalis (2005)

Klanen är allstå viktigare än imamen.

Klansamhället i Sverige (barnens situation)

I Sverige behövs inte klansamhället. Men är man uppväxt med klanen finns den kvar rent mentalt. Man börjar inte tänka som en svensk bara för att man anlänt till Sverige. Banden till andra klanmedlemmar försvinner inte bara för att man bytt land. Många ungdomar är födda här och går i skola här. De har aldrig varit i Somalia och visste inte mycket om föräldrarnas hemland. Ändå kände de sig inte som svenskar utan som somalier.

Föräldrarna är ofta oroliga att deras barn ska förlora sin kultur och religion, att de ska bli s a s fördärvade av den svenska kulturen. Hur ska man “säkerställa barnens somaliska identitet i ett ändlöst krig mot dagis och skolor som ignorerar deras kulturella preferenser och lär ut sådant till deras barn som går på tvärs mot vad de som föräldrar predikar.” Föräldrarna har ju växt upp i ett helt annat samhälle, där “de äldres ord är lag och att man inte säger emot mamma och pappa - än mindre läraren”. I skolan är det hård disciplin och kroppsstraff om barnen inte lyder.

“I den svenska skolan betonas elevinflytande och demokrati. Elever förväntas ifrågasätta och pröva kunskapen, snarare än att lära sig utantill premieras förmågan att problematisera. Läraren förväntas vara en auktoritet men inte auktoritär, och vid sidan om kunskapsinlärning är skolans mål att utveckla fördomsfria och självständiga individer.” (Per Brinkemo: Mellan klan och stat)

Hur många passar den skolan egentligen? Studiebegåvade och ambitiösa medelklassflickor.

“I sex och samlevnadsundervisning får eleverna lära sig om sexuellt umgänge, könssjukdomar och preventivmedel, något som somaliska föräldrar nästan alltid uppfattar som en provokation och ett angrepp på klansamhällets värderingar. Samma sak med simlektioner där eleverna förväntas visa sig för jämnåriga av motsatt kön endast iförda badkläder.”

En somalisk ung man berättar:
“Min mamma sa ständigt, ‘Umgås inte med svenskarna, bete dig inte som de. Utbilda dig och studera hårt, men du får inte bli som svenskarna’."
En imam berättar att föräldrar kommit till honom och klagat på den svenska skolan:
“De utbildar medvetet rebeller och upprorsmakare.”

Vad detta kan leda till visades i Uppdrag gransknings reportage om Rosengårdsskolan i Malmö år 2013. Elever kastade stolar omkring sig på lektionen. Noll respekt för lärarna.
När föräldrarna tycker att barnet kommit för långt bort från klansamhällets värderingar kan de skicka det till släktingar i Somalia - med el utan barnets medgivande. Det kallas för dhaqan celis. Det kan bero på att barnet fått för många svenska vänner och blivit försvenskat. Det kan bero på att barnet börjar röra sig i kriminella kretsar och själv blivit kriminell. Det bryter mot islams regler, t ex genom att dricka alkohol. Det har blivit trotsigt och lyssnar inte på vad föräldrarna säger.

“Dhaqan celis har, för att göra en drastisk jämförelse, en funktion i den somaliska kulture som påminner om LVU (lag med särskilda bestämmelser om vård av unga), enligt vilken de sociala myndigheterna kan skilja ett barn från föräldrarna om barnet uppvisar ett skadligt beteende eller föräldrarna visar brister i omsorg.”
Skillnaden är att föräldrar ofta motsätter sig LVU men här är det föräldrarna som själva bestämmer att barnen ska skickas iväg. Men det kan också vara att klanen bestämt det.

Somalierna hänvisar till barnkonventionen.
Artikel 5. Barnets föräldrar eller annan vårdnadshavare ansvarar för barnets uppfostran och utveckling. De ska också stötta barnet i att få sina rättigheter uppfyllda.
---
Artikel 30. Barn som tillhör etniska, religiösa eller språkliga minoriteter, eller som tillhör ett urfolk, har rätt till sitt språk, sin kultur och sin religion.

Ett berömt fall som Brinkemo har skrivit om: Dumpad. Den sanna historien om Ahmed Hassan Ali (1913).
När Brinkemo arbetade som frilansande journalist fick han ett samtal från riksdagsledamoten Hillevi Engström. Han fick även se brevet som Ahmed skrivit där han berättade att han blivit dumpad hos släktingar i Mogadishi.

Aftonbladet 9 MAR 2011 skrev:Det var i februari 2001 som Ahmed, hans mamma och lillebror Khalid landade på flygplatsen i Mogadishu i Somalia. Pappa och de andra syskonen var kvar hemma i Sverige.
Ahmed var glad och stolt. Han hade fått förtroendet att följa med mamma för att leta reda på släktingar efter inbördeskriget i landet där han en gång föddes.
De ska stanna i två veckor har mamma sagt. Sedan ska Ahmed hem igen. Han längtar redan efter att få berätta för alla kompisar i Sollentuna om resan.
Så blir det inte.
Det kommer att dröja mer än två år innan han få se sina svenska vänner igen.
Efter fem dagar försvinner nämligen mamma och lillebror spårlöst.
–?Hon sa att hon skulle till andra sidan stan på ett ärende, sen kom hon aldrig tillbaka. Först förstod jag ingenting, men sakta insåg jag att jag var lämnad ensam kvar.
Främlingarna, som han lämnades att bo med, var förmodligen avlägsna släktingar, men den positiva uppmärksamhet han fick när han kom förbyttes till iskyla när mamman var borta.
–?Mina föräldrar hade nog berättat om min ”vilda tonår” på ett inte helt sanningsenligt sätt. Och främlingarna i Mogadishu såg det som sin uppgift att tukta mig.
De behandlade Ahmed som om han vore en ligist, och lät honom jobba under slavliknande förhållanden. Föräldrarna i Sverige hörde varken av sig eller skickade pengar.
–?Jag kan aldrig veta säkert, men jag tror att min mamma lämnade mig för att hon trodde att jag skulle ställa till problem i Sverige. De tyckte att jag hade börjat umgås i fel kretsar, att jag hade blivit för svensk.

https://www.aftonbladet.se/relationer/a ... egen-mamma

Det fanns ingen svensk ambassad i Mogadishu, den närmaste låg i Addis Abeba i Etiopien. Ahmed hade inga pengar men lyckades tjäna ihop tillräckligt för en bussbiljett till Addis Abeba.

Han saknade ju pass, och när han ringde hem för första gången på ett år för att be föräldrarna skriva på passhandlingarna kom nästa svek. ”Varför ringer du hit? Du är inte vår son. Vi borde aldrig ha tagit dig till Sverige, vi lämnade dig där du hör hemma.”
– Min pappa vägrade att skriva på papperen, och dessutom visade det sig att han inte var min riktiga pappa. Min mamma var inte heller min biologiska mamma, utan min moster.

I Somalia är det inte ovanligt att föräldrar överlåter sina barns uppfostran till nära släktingar. Ahmeds föräldrar var mycket fattiga och hade inte råd att försörja honom. Mostern och hennes man tog hand om honom, och han fick följa med till Sverige utan att hans biologiska föräldrar visste om det.
---
Trots att både socialtjänsten och skatteverket kunde intyga att Ahmed hade svenskt pass, så var det ”föräldrarna” i Sverige som hade sista ordet. Utan påskrift – inget pass.

När Per Brinkemo började skriva om det lossnade det och Ahmed fick ett pass och kom tillbaka till Sverige. Han fick bo hos en fosterfamilj.
Ahmed var inte den ende som råkade ut för detta öde. Han träffade många andra i Addis Abeba som blivit dumpade från Europa och Nordamerika.

Ensamkommande barn från Sverige till USA på 1900-talet

Somalia är en överlevnadskultur, dvs livet är en kamp att överleva. De enda som man har att vända sig till för hjälp är släkten/klanen. Sverige idag är ett välfärdssamhälle, dvs staten har byggt upp trygghetssystem för sjuka, arbetslösa och gamla.

Hur kan familjerna skicka iväg sina tonårssöner långt bort till främmande land? Exemplet Dan Andersson (som senare blev en berömd diktare) visar hur man gjorde samma sak i Sverige förr i tiden.

Dan Andersson skickades som 14-åring ensam till USA. Familjen var fattig och fadern funderade på om familjens situation skulle bli bättre i USA. Dan skickades iväg för att rapportera om saken. Om hans rapport var positiv skulle hela familjen bryta upp och resa till USA.

Dan reste med tåg från Dalarna till Göteborg. Från Göteborg tog han båten till Grimsby. Från Grimsby tog han tåget till Liverpool. Där köpte han biljett till båtresa till New York. I New York tog han tåget till Forest Lake utanför Minneapolis, där hans farbror och faster hade en gård. Det låter som en besvärlig och farofylld resa för någon som var så ung och aldrig rest utomlands förut. Dock hade han lärt sig engelska.
“Efter att ha jobbat på gården och besökt ytterligare en släkting skrev han till sin pappa om livet i Amerika. Han var inte imponerad och meddelade att livsförutsättningarna inte var mycket bättre i det nya landet. Pappan skrev tillbaka och kallade hem pojken, som satte sig på tåget till New York för att börja sin långa och besvärliga resa hem till Sverige.” (Per Brinkemo: Mellan klan och stat)

Ingen förälder i Sverige idag skulle väl vilja skicka iväg sitt barn ensamt och lägga ett sånt tungt ansvar på dess axlar. Men i en överlevnadskultur, som Sverige förr och Somalia idag förväntas barnen ta ansvar och bli självständiga tidigt samtidigt som de offrar sig för familjens skull.
“Ingen förälder vill skicka sitt barn till andra sidan jordklotet. Men när livet står på spel kan man, som Dan Anderssons pappa, tvingas fatta ett sådant beslut.”