Men numer skriker man skällsord som har med att en människa påstås ha ngt som inte hos en del ses som "normalt", i högre utsträckning än tidigare. Kan ha sin naturliga orsak i att vi inte lever längre i den stillsamma "ankdamm" som Sverige var, utan att samhällsstrukturer har polariserats och andra faktorer har dykt upp...

Snälla. Gå till HAB för att få strategier att förstå andra. Genuint orolig eftersom du upprepar samma exempel (på ingenting) fastän vi sagt så många gånger att det inte är relevant(+ i flera fall direkt funkofobiskt) och att ingen har tvivlat på att det finns diagnoser som är lättare att se. Ingen har missat hur en sk modern tjej ser ut, de går i flockar överallt... Jag vet inte hur många gånger detta ska behövas sägas. Ser jag en sådan tjej på stan har jag inte möjlighet att bedöma hur neurotypisk hon verkar, såklart. Möjligtvis om jag ser denne i samspel med andra eller att hen är ångestfylld. Möter jag samma person på en fest, skola, diskussionsforum eller annan tillställning så kan man bedöma hur denne beter sig om man orkar. Precis som att jag inte ser på en person att den har diabetes/fibro/what ever. Men detta är exakt vad alla har sagt i hela tråden så... Det handlar om allt annat än dessa ytliga saker. Det är hur man beter sig som folk bedömer.

Sedan att du använder ordet mongoloid och som ett verb?! Du har sagt mycket som är otrevligt och som du sedan försöker släta över med att "vi tror världen går under". Använder du kläder och utseende som ett exempel för att skilja dig från andra så får du ta att folk ifrågasätter när du skriver ut en massa fördomar.
Man kan prata högt vilket folk kan tycka var jobbigt och man kan prata högt&gällt jämt och folk fattar att något inte står rätt till.

ShakeItOut skrev:Snälla. Gå till HAB för att få strategier att förstå andra. Genuint orolig eftersom du upprepar samma exempel (på ingenting) fastän vi sagt så många gånger att det inte är relevant

Varför är du orolig? Vad tror du ska hända?

Om Jossie har överlevt hittills lär hon väl göra det framöver. Om det är jobbigt att läsa att hon skriver samma saker om och om igen: sluta läs.

xkcd: Duty calls

Jag orkar fan inte läsa hela tråden, så ifall någon redan funderat i dessa banor så ber jag om ursäkt.

Tror inte att det finns något som heter "normalt" när det gäller människor. Jag tror att det finns normer som människor håller fast vid för att dom utgör en slags trygghet.

Jag tror inte, baserat på dom inlägg du skrivit (och jag tragglat mig igenom), att du accepterat att du har en NPF diagnos och att du därför är besatt av det du tror är "normalt" och att folk ska uppfatta dig som "normal".

Marjatta skrev:

ShakeItOut skrev:Snälla. Gå till HAB för att få strategier att förstå andra. Genuint orolig eftersom du upprepar samma exempel (på ingenting) fastän vi sagt så många gånger att det inte är relevant

Varför är du orolig? Vad tror du ska hända?

Om Jossie har överlevt hittills lär hon väl göra det framöver. Om det är jobbigt att läsa att hon skriver samma saker om och om igen: sluta läs.

Jag tror inte att Jossie kommer att falla ner död. Men när man ser att ensamheten tär, att det är svårt att skaffa vänner, att det är jättesvårt att bli förstådd/förstå andra, att inte förolämpa andra genom och att gamla situationer ältas... Brukar sluta läsa i trådarna efter ett tag ja men hur irriterad jag än blir ibland så är det faktiskt så att jag genuint bryr mig om människor. Jag vill att Jossie ska fungera bättre. Är inte i tråden för att bråka direkt.

ja, det är dumt att bry sig hela tiden om alla och jag önskar att jag slutade med det

Zia1985 skrev:Jag orkar fan inte läsa hela tråden, så ifall någon redan funderat i dessa banor så ber jag om ursäkt.

Ja, det har andra redan gjort.

Zia1985 skrev:Jag tror inte, baserat på dom inlägg du skrivit (och jag tragglat mig igenom), att du accepterat att du har en NPF diagnos och att du därför är besatt av det du tror är "normalt" och att folk ska uppfatta dig som "normal".

+1

Det var i den vanliga skolan som de sa att jag hade en diagnos, ingen annan hade misstänkt det vad jag vet.

ShakeItOut skrev:

Marjatta skrev:

ShakeItOut skrev:Snälla. Gå till HAB för att få strategier att förstå andra. Genuint orolig eftersom du upprepar samma exempel (på ingenting) fastän vi sagt så många gånger att det inte är relevant

Varför är du orolig? Vad tror du ska hända?

Om Jossie har överlevt hittills lär hon väl göra det framöver. Om det är jobbigt att läsa att hon skriver samma saker om och om igen: sluta läs.

Jag tror inte att Jossie kommer att falla ner död. Men när man ser att ensamheten tär, att det är svårt att skaffa vänner, att det är jättesvårt att bli förstådd/förstå andra, att inte förolämpa andra genom och att gamla situationer ältas... Brukar sluta läsa i trådarna efter ett tag ja men hur irriterad jag än blir ibland så är det faktiskt så att jag genuint bryr mig om människor. Jag vill att Jossie ska fungera bättre. Är inte i tråden för att bråka direkt.

ja, det är dumt att bry sig hela tiden om alla och jag önskar att jag slutade med det

Det finns gränser för hur mycket man kan åstadkomma för andra över nätet. Det finns även gränser för hur mycket man kan åstadkomma IRL, men då är det lite lättare att känna av.

Japp, jag vet att jag mestadels talar för döva öron. Men om något går in... Kan andra rabbla på så kan jag

Det som är jobbigt för mig med denna tråden är alla stereotyper, fördomar och t.om användning av ord man slutade använda för länge sedan (mongoloid...). Lätt att råka formulera sig fel men om man fortsätter hävda vad man skrivit stämmer så kommer folk att ta illa vid sig.

ShakeItOut skrev:Det som är jobbigt för mig med denna tråden är alla stereotyper, fördomar och t.om användning av ord man slutade använda för länge sedan (mongoloid...). Lätt att råka formulera sig fel men om man fortsätter hävda vad man skrivit stämmer så kommer folk att ta illa vid sig.

Jag utgår från att det kommer sig av, att Jossies umgänge - nuvarande eller tidigare - uttrycker sig så här. Isåf lär hon inte ändra på sitt språkbruk på grund av vad någon på internet tycker.

Om Jossie just nu inte har någon lust att försöka ta stöd på hab lär inget folk skriver här kunna ändra på det. Kanske tiden inte är mogen.

Jossie94 skrev:Det var i den vanliga skolan som de sa att jag hade en diagnos, ingen annan hade misstänkt det vad jag vet.

Det må ha vært ubehagelig. Da kjentes det vel som at de tenkte og snakket om deg som at du var unormal, selv om du kjente at du var normal. Det må ha vært vanskelig. Du tenkte ikke engang selv at du hadde asperger, så hvordan kunne de tenke det.

Kanskje det de såret deg med er det samme som fikk elevene til å tenke at du hadde en diagnose. Hvis man stikker ut på et vis er det ofte relatert til det mobberne sier. Hva ble du mobbet for da?

Hon anser att det inte syns på henne trots att flera personer säger att det syns, både IRL och på nätet.

Hon är upprörd över att det syns eftersom hon har bestämt att hon ser ut som NT, uppför sig så och vet hur alla NT tänker.

Vi däremot syns det på säger hon. Eftersom hon på ngt vis inte är en riktig autist medan vi är det.

Med så djup förnekelse behöver man hjälp.

Kidzi skrev:Med så djup förnekelse behöver man hjälp.

Med så djup förnekelse är man inte beredd att ta emot någon.

Marjatta skrev:

Kidzi skrev:Med så djup förnekelse behöver man hjälp.

Med så djup förnekelse är man inte beredd att ta emot någon.

Det håller jag med om men samtidigt... om ingen sår fröet så tar vissa aldrig steget. Ibland behöver det ta ett tag, man måste smälta informationen som folk ger en.

ShakeItOut skrev:

Marjatta skrev:

Kidzi skrev:Med så djup förnekelse behöver man hjälp.

Med så djup förnekelse är man inte beredd att ta emot någon.

Det håller jag med om men samtidigt... om ingen sår fröet så tar vissa aldrig steget. Ibland behöver det ta ett tag, man måste smälta informationen som folk ger en.

Det håller jag med om.

Fast jag förnekar inte att jag har en diagnos. Jag har en diagnos men den är ju osynlig den syns inte på det sättet man ser på någon som har downs. Man kanske ser små detaljer men det folk har reagerat på behöver inte betyda att man har en diagnos. När jag var yngre så var de ingen som sa något utan då var ju folk bara taskiga. Det är ju konstigt att de va ett fåtal tjejer som såg diagnosen men ingen annan. Jag träffade en psykolog tror jag han var och då efter kanske 5 min så sa han att jag var frisk sedan gjorde jag en riktig utredning med tester osv och då hade jag bara drag av autism och Asperger som blev en egen diagnos. Jag har inte känt tecknen så mycket heller, vissa grejer men mycket var ju att folk var taskiga. Folk blev ju förvånade när jag fick reda på min diagnos därför kan det inte ha synts så tydligt. Det är mer efteråt som de trott en massa negativt om diagnoser antagligen pga okunskap.

Känner igen situationen kvinnor är ofta svårduagnostiserade

Jossie94 skrev:Fast jag förnekar inte att jag har en diagnos.

Att inte förneka och att acceptera är två helt olika saker.

Marjatta skrev:

ShakeItOut skrev:Snälla. Gå till HAB för att få strategier att förstå andra. Genuint orolig eftersom du upprepar samma exempel (på ingenting) fastän vi sagt så många gånger att det inte är relevant

Varför är du orolig? Vad tror du ska hända?

Om Jossie har överlevt hittills lär hon väl göra det framöver. Om det är jobbigt att läsa att hon skriver samma saker om och om igen: sluta läs.

xkcd: Duty calls

Överleva är inte samma sak som att leva. Ha livskvalitet osv.

Vad fan - hur många av oss "fullvuxna" har inte brakat in i väggen?
Utvecklat depression, ångest, social fobi av olika grad?
Till hur stor del beror det på sociala svårigheter?
Stress/-känslighet?

Det finns nog miltals med inlägg på det temat på det här forumet - en hel drös av dem skrivna av mig själv.

Jag är också orolig för Jossie.

Skulle önska att jag kunde hjälpa henne så att hon slipper att nånsin (komma att) må lika dåligt som jag gjort.
Samtidigt är jag medveten om att hon sitter i ett helt annat läge, hon har fått sin diagnos som mycket yngre än jag och idag finns hab osv.


Apropå det här med kläder och sånt igen:
Jag har full förståelse för att om man blivit mobbad pga sin diagnos, så kan det kanske kännas som en sorts trygghet att se ut "som alla andra". Att smälta in, inte dra till sig uppmärksamhet.

Så Jossie: jag ber om ursäkt för tonfallet i mina inlägg. Jag har nog varit orättvis mot dig, utan att det varit min avsikt.


Dock håller jag fast vad gäller sakfrågan.
Det jag reagerat på är stereotypen. Att aspergare är töntar och/eller sticker ut.
För det första finns det fler sätt att se ut på än töntar och coola/trendiga/vad man nu vill kalla det. De allra flesta är bara helt vanliga "svensson".
För det andra ser aspergare ut på olika sätt - precis som NT gör.
För det tredje sitter "coolheten" i betraktarens öga. En del gillar barbiedockor, en del dem som är udda.

Jag förstår men jag drog bara ett exempel jag trodde inte att det skulle bli värsta grejen bara för att jag sa hur jag märkte på folk om de hade diagnoser och inte.

Jossie94 skrev:Jag förstår men jag drog bara ett exempel jag trodde inte att det skulle bli värsta grejen bara för att jag sa hur jag märkte på folk om de hade diagnoser och inte.

Om man upprepar sitt exempel femton gånger har folk en tendens att tolka det som att detta var mycket mycket viktigt för den som skrev.

Jo men jag upprepade inte för det var kul, utan för att ni skulle förstå hur jag menade då det inte var så många som förstod. Batte förstod hur jag menade och han/hon skrev det på ett väldigt tydligt och bra sätt. Det kanske lät konstigt det jag skrev men jag ville bara vara tydlig. Kanske var jag för tydlig?

Självinsikt är inte enklaste grejen. Vi svenskar är vanligtvis snälla och vill inte tala om för andra om vi anser de ser fel ut eller uppför sig konstigt. Såvida vi inte är elaka, då kan vi hitta på saker som inte är sant.

Jag blev mobbad 2 år för att jag var tjock. Grejen är att jag var inte tjock, hade kanske 3 kilo över normalvikt. Samtidigt talade få om för mig saker som jag kanske kunde ha förbättrat. Fast de visste ju inte heller saker man vet idag om t ex fysisk träning.

Det var inte länge sedan folk bara sett sig själv på stillbild. Då kunde man verkligen inte avgöra hur man betedde sig. Fick se mig själv i rörlig bild när jag var 20. Det är vardagsmat för alla nuförtiden, och kan hjälpa att se hur andra ser en. När jag var liten hade ingen ens hört sin egen röst.

Det är ju svårt att veta vem som har rätt om en. Dels kan de ha agendor att förändra en eller trycka ner en. Eller så ser de saker från olika filter. Jag har på samma dag fått höra att jag pratar för mycket och för lite. Snacka om förvirrande, men de utgår väl från hur folk brukar vara i deras omgivning.

Det finns många dolda funktionshinder. Sitter något på en vanlig stol men annars i rullstol så vet man ju inte. När jag bodde i Örebro sprang jag ofta på döva som jag försökte prata med, bara tog för givet att de var hörande. Kändes dumt. Men det finns inget finare i att det inte syns. Ibland är det till nackdel om det inte syns, om man har depression men ingen läkare tror på en för just på en själv syns det inte.

Skulle aldrig uppföra mig som en fjortis och ha allt som var inne bara för att bli accepterad. Inte värt det.

De flesta förstår inte bättre för att man säger samma sak flera gånger. Formulerar man inte om sig kanske en person fattar, resten inte. Men alla har olika aspergerdrag. Kände dock en aspergare som nötte ner folk genom att bara upprepa. Han ville vinna, inte förstå eller bli förstådd.

https://youtu.be/5R6K_3fCQMA

Nu pratar jag inte om henne som person utan enbart hur hon ser ut och klär sig osv. Jag skulle aldrig fatta att hon hade en diagnos genom att bara se på henne såhär. Sedan kanske man märker om hon inte förstår skämt osv, men det behöver ju inte betyda att man måste ha en diagnos för att man inte förstod ett skämt. Man kan också låtsas att förstå skämt. Det är lite det som NT är bra på, de kan "välja" om de förstår eller inte eller hur man ska förklara, medan jag tänker att allt inte är självklart för alla. Jag förstår inte allting. Men det som folk har märkt är ju sådana saker som inte behöver betyda att man har en diagnos.

Tjejen i videon kanske har adhd eller add men de diagnsoerna syns ju inte och jag skulle ju se om någon har tex asperger eller down syndrom genom att kolla på hur de beter sig socialt eller hur de klär sig mm. Man kan faktiskt se hur folk är pga hur de klär sig, det säger väldigt mycket om en person.

Om hon hade haft mer utstickande kläderoch blått hår och verkligen velat synas med sin diagnos, då hade jag ju märkt att hon hade en diagnos, men ser hon ut som majoriteten av tjejer (ja de ser ut så som i videon) Inte alla dock, men många, då är de personerna NT för mig. Det är de som fikar shoppar, röker, har barn mm. Vardagliga saker. Jag säger inte att man måste göra dessa saker, utan bara hur folk i dagens samhälle fungerar. De går på rutiner, har stabila liv. VI som har diagnoser vi kan anpassa oss till detta, tex en tjej har add men hon ser ut som vilken tjej som helst, hon kunde lika gärna ha varit NT. Hennes diagnos syns inte. Så på vissa syns det väldigt tydligt, medan andra är det "Ofta du har en diagnos?!" PÅ mig var det många som inte såg på mig, utan det var ju framaförallt några få tjejer som själva hade adhd bland annat, de var överallt! Så det var ju inte konstigt egentligen att de hade något att haka upp sig på, men för mig blev det ett konstigt beteende eftersom de skulle vara de som satte min diagnos. Vem gör så? Vem går till läraren om ngn kanske har en diagnos? Skulle jag ha gått till läraren också då pga att de hade adhd? Hur hade det blivit då?